In Pippo they trust
Lorenzo Medici
Kanske är valet av Filippo Inzaghi som ny tränare ett bevis på hur Berlusconis Milan mår just nu.
Silvio har precis sparkat en tränare han själv valde (fastän t ex Galliani ville annat) och måste fortsätta att betala honom ca 90 miljoner kronor under två år bara för att välja ett nytt inkognito som tränare.
Men valet av Inzaghi berättar mer än så. De större namnen var nog inte tillräckligt intresserade. Att välja Inzaghi är att gå den enklare vägen.
En tränare som känner sig vald fastän han inte riktigt har “förtjänat” det (se Stramaccioni), kan man behandla annorlunda än vad man kan med en rutinerad etablerad räv som t ex Spalletti eller Mourinho.
Därför kan man lättare slänga upp en halvtaskig mercato i ansiktet på honom. Med Inzaghi kan man fortsätta att köra low-cost-värvningar utan att det kommer gnällas.
Men tränaren Inzaghi då?
Det jag har sett av Milans Primavera-lag så har jag inte sett något märkvärdigt. Klassiskt italienskt spel utan några större taktiska överraskningar. Men å andra sidan har väl materialet inte varit av det slaget där man kan hänföra en publik med taktiska manövrar.
Och det är väl det man kan förvänta sig. Att inte förvänta sig några mirakel. För så länge Pippo Inzaghi är ett inkognito på den stora scenen kommer han att kännas som en medioker tränare.
Men å andra sidan tänker jag inte slänga Pippo under bussen riktigt ännu. Han måste ju få sin chans.
Jag kan tänka mig att han kommer spela med ett 4-3-3-system (kanske med Taarabt-Balotelli-El Shaarawy) eller 4-3-1-2 (med Kaka bakom Pazzini och Balotelli). Jag kan även tänka mig att han ger chansen till en del yngre spelare som t ex Cristante.
Men det kommer bli svårt att bygga ett nytt lag utan pengar oavsett om man heter Pippo, Allegri, Clarence eller Emery.
Nu ska Milan på nytt försöka starta en ny era. Med Inzaghi som ledsagare.
Men frågan är om man verkligen kan starta en ny era med Berlusconi som ägare?
Publicerad 2014-05-28 09:41