Neymar - Den nya kungen

Kanske är detta det sista “riktiga” världsmästerskapet. För när strålkastarljusen slocknat på de brasilianska arenorna väntar VM i Ryssland och Qatar. Två VM som svettas av misstänkt korruption.

De senaste åren har fotbollsvärlden fyllts av rika ägare från just Ryssland och Qatar. De har kastat in miljarder i fotbollscirkusen. Är det verkligen en slump att de fått arrangera de nästkommande världsmästerskapen?

FIFA-maffian gör vad den vill.

Medan Sepp Blatter dansar och yrar om VM i rymden vill han fortsätta som FIFA-boss. Makten och lyxen är ett beroendeframkallande drivkrafter.

Det gäller att försöka förtränga Blatters aura när den första avsparken går av stapeln ikväll.

Festen får inte förstöras.

***
Igår presenterade jag mina finallag. Att Portugal ska ta sig till final är givetvis en chansning, men det är inte ovanligt att minst ett överraskningslag tar sig till minst semifinal.

De senaste tre åren har alla bjudit på den sanningen. Holland och Uruguay 2010, Italien 2006, Sydkorea och Turkiet 2006 är bra exempel på att man kan ta sig riktigt långt fastän man inte tillhör de största förhandsfavoriterna.

Brasilien-Spanien hade varit min logiska final, men jag litar till Cristiano Ronaldos briljans, William Carvalhos genombrott, Pepes elakhet, Coentraos flygande ytterbacksfart, Nanis comeback, Meireles kämpaglöd, Joao Moutinhos trippande fötter och till Almeidas mustasch.

Om ni såg matchen mot Irland så såg ni att Nani spelade som att han hade en oplockad gås med världen, vilket är precis vad han behöver. Vi såg också att Almeida kan bli nyttig med sin styrka i luftrummet.

Portugal kan ta sig till final.

***
De senaste dagarna har min magkänsla för Elfenbenskusten ökat. Kanske är det äntligen dags för dem att inte underprestera. Drogba, Gervinho och Yaya är en vass trio. Men jag litar fortfarande inte till tränare Lamouchi och till lagandan.

Ett annat afrikanskt lag kliver in turneringen med stort självförtroende. Nämligen Ghana. Segern med 4-0 Sydkorea har pumpat upp “Black Stars”. Men jag är inte säker på att det bara är en bra sak.

När jag hör Boateng prata om VM-guld anar jag visst övermod.

***
De senaste dagarna har jag även börjat vackla kring England. Jag är naivt förtjust i deras nya generation av spelare och det är möjligt att det spelar mig ett spratt. Rooney är inte i toppslag och laget är ungt. Jag vet inte hur många gånger jag har ändrat mitt tips kring vilka lag som går vidare från grupp D.

Ett av de lagen är Italien. Den italienska pressen har redan börjat hetsa kring att Immobile ska starta tillsammans med Insigne på bekostnad av Balotelli. Jag vet inte om den hårda konkurrensen är bra eller inte.

Italien har en enorm spännvidd. De kan åka i gruppen och de kan ta sig till final.

***

Kroatiens mittfältstrio med Raktitic, Modric och Kovacic är en våt fotbollsdröm. Något att hålla ögonen på ikväll.

***
Chile måste vara ett av VM:s mest oroliga lag. Vidals knä ligger som stor svart skugga och spökar. Kommer han att kunna spela? Hans närvaro kan vara helt avgörande för chilenarna.

Däremot tror jag inte att Franck Riberys frånvaro behöver vara så avgörande för Frankrike. Valbuena och Griezmann är mer än redo att kliva fram i rampljuset. Dessutom tror jag att det kan betyda mer plats och ansvar för Karim Benzema.

Just Benzema måste vara en VM:s mest underskattade spelare. Det känns som han alltid ryktas vara på väg bort från Real Madrid, att de alltid söker efter en bättre spelare än fransmannen, men han har ju knappast varit dålig. Kanske blir detta VM hans “In your face”.

***
För ett halvår sedan var jag initiativtagare och ansvarig för Fotbollskanalens hundra bästa spelare. Insamlingen av röstningen var spännande att följa.

Det fanns ett tydligt mönster när det gäller Neymar. De yngre på redaktionen hade honom ofta högt upp på sina listor medan den äldre generationen hade honom klart längre ner på sin ranking.

Jag upptäckte Cristiano Ronaldo för första gången i en liten notis i Gazzetta dello Sport 2001 och tre år senare jag såg Lionel Messi göra debut i långt hår på TV.

Sedan kom Youtube och förändrade fotbollsvärlden.

Första gången jag såg Neymar var just på webben och youtube. Han tillhör den nya generation där mediokra spelare kan se ut som superstjärnor paketerade i highlights-form på nätet.

Men Neymar är på riktigt. Ibland önskar jag att vi i den äldre generationen skulle sätta på oss “kidsens” ögon lite oftare. Låta oss bländas av ren talang. Titta lite mindre på det taktiska.  Hos kidsen är Neymar kung.

Ikväll klockan 22.00 ska han visa varför.