Än så länge har vi haft ett spektakulärt världsmästerskap med mycket mål, spänning, överraskningar och riktigt bra fotboll. Kanske det bästa mästerskapet på mycket länge.
Mycket har hänt och jag tänkte titta lite i backspegeln.
Självklart har mycket i media handlat om Luis Suarez. Hans bett och hans avstängning.
Dels tycker jag att Uruguays bemötande har varit lite väl larvigt. Att det står bakom Suarez är en sak, men att de låtsas som inget hade hänt eller kanske snarare att det är sådant som kan hända på en fotbollsplan är att överdriva martyrskapet.
Jag vet inte om det är någon slags machokultur som gör att tycker att man kan göra vad som helst för att vinna.
Men jag tycker också att Suarez avstängning är oerhört överdriven. För mig hade det räckt att han blivit utvisad och avstängd i ett par matcher precis som som man skulle blivit av en riktigt vårdslös tackling eller en skallning.
Förseelsen är i sig inte värre. Möjligen ett par extra matcher eftersom Suarez är så kallad “återfallsförbrytare”. Men inte mer än så.
Kanske försöker FIFA ta chansen att plocka billiga poäng med att ge ut dela ett hårt straff, kanske försöker de bara öka chanserna till de lag som gynnar turneringen ekonomiskt.
Det är svårt att ta FIFA på allvar när man vet vilken korrupt organisation det är. Suarez straff är inte proportionerligt. Det finns spelare som åkt fast i spelskandaler som fått lindrigare straff.
Till och med Giorgio Chiellini, som själv är god vän med tjuv och rackarspel, har gått ut och sagt att han tycker att straffet är något hårt.
Uruguay är såklart avrustat inför matchen mot Colombia utan Suarez, men de kommer att knyta näven som aldrig förr. Nu är det dem mot resten av världen och då kommer Colombia att få det svettigt.
***
En annan spelare som haft det svettigt efter VM är Mario Balotelli.
Jag har redan skrivit en hel del om det, men kan inte låta bli att fortsätta tycka att italiensk media är alldeles för hård mot honom.
Det är just media som blåst upp Balotelli till någon som skulle föra Italien till VM-guld, vilket från början kändes omöjligt. Italiensk media har knappt tagit upp någonting om de andra spelarnas misslyckanden.
Varför är det ingen som tar upp att Andrea Pirlo var mycket svag både mot Costa Rica och Uruguay? Det var ju trots allt han som var Italiens nyckelspelare nummer ett. Det är ingen som pratar om Marchisios utvisning som förändrade matchbilden.
Det är få som pratar om att Balotelli överhuvudtaget fick några vettiga bollar att jobba med. Det är ingen som nämner att Ciro Immobile var lika usel som Balotelli mot Uruguay. Det är ändå en spelare som precis värvats för ca 20 miljoner euro.
Italiens misslyckade faller mycket på Cesare Prandelli. Jag tycker han förrådde sig själv. Han lämnade den ideologi som han trott på och som han lyckats så bra med. Han hade fått Italien att spela en offensiv fotboll. Men nu blev han precis som många av hans företrädare, för defensiv i sin uppställning när det gällde som mest.
Han hattade med spelsystemen, han valde av någon anledning att inte ta med Giuseppe Rossi, han valde felaktigt att ta med Antonio Cassano och han valde att inte satsa på Alessio Cerci.
Nu kommer antingen Allegri, Mancini eller någon annan att ta över. Det blir ett tufft jobb att ta över ett splittrat och desillusionerat italienskt landslag.
Mino Raiola gick såklart ut till försvar mot Balotelli i en rak och ärlig intervju i Gazzetta dello Sport. Man kan tycka vad man vill om Raiola men ofta vågar han säga sanningar andra duckar för.
Några utdrag ur intervjun med Raiola:
“De italienska presidenterna har förlorat en massa år med att bråka om TV-avtal”.
“Abete har under sex år aldrig kommit med ett projekt för att lyfta den italienska fotbollen”
“Det finns ingen som tar ansvar. Inget har förändrats på Coverciano på flera år. Ungdomstränarna vill bara vinna, det finns ingen som formar de unga spelarna.”
“ I Tyskland har man valt en väg att gå och vi kan se resultaten. I Italien tänker man bara sin egen “fåtölj”.”
“ I Premier League finns det en linje oberoende av förbundet. Det krävs en övergripande plan med konkreta innovationer.
Kanske borde vi inte vara så förvånade att ett Italienskt landslag misslyckas i ett världsmästerskap.
***
Varje VM får man ju några favoritlag och favoritspelare.
Mexiko
Mitt favoritlag nummer ett. Mexiko har ett grymt försvar med Moreno-Marquez-Rodriguez, yttrar som orkar löpa, lille playmakern Vazquez, allt-i-allo-Guardado, fenomenale Hector Herrera och tre anfallare med olika egenskaper i Peralta, Chicharito och Dos Santos.
Och jag kan inte tänka mig att man inte går till semifinal med en tränare som Miguel Herrera
https://twitter.com/MiguelHerreraDT/status/471439816916082689/photo/1
True Legend.
Colombia
Jose Pekermans landslag har så många vapen att ta till. James Rodriguez sublima teknik, Jackson Martinez kraft och dynamik, Teo Guiterrez anfalls-smartness eller Juan “Boogie” Cuadrados snabbhet och dribblingsskicklighet.
Dessutom är det så väl kombinerat med bollvinnaren Carlos Sanchez och spelfördelaren Abel Aguilar på mitten. Sedan finns massaor av potential att plocka av bland annat Quintero, Ibarbo, Bacca och Balanta.
Har man dessutom en smått legendarisk Mario Yepes som överpresterat i sitt stora mästerskap är det svårt att inte bli förälskad i detta landslag.
Algeriet
Spelar kanske ingen spektakulär fotboll, men är härligt organiserade och har samtidigt lirare som Brahimi och Feghouli. Sedan är det svårt att inte gilla de galna fansen, Slimanis kombination av fysik och teknik och Refik Halliches fysik och skägg.
***
Om Italien kan få svårt att resa sig efter VM , tror jag Spanien kommer ha det betydligt lättare. Titta bara på den här tänkbara elvan:
Valdes, Carvajal, Ramos, Martinez, Jordi Alba, Koke, Busquets, Thiago Alacantra, Iniesta, Morata, Isco.
(Avb: Delofeu, David Silva, A.Moreno, Bartra, Bernat, Munain, Jese, Mata mfl.)
***
Nu när detta blivit Latinamerikas VM, känns det som att Tyskland smyger med lite i skymundan. De har sett stabila och vassa ut i gruppspelet och har få brister.
***
Sydkorea och Japan lider av samma problem de haft tidigare. De har snabba och tekniska spelare och lirar en bitvis sevärd fotboll. Men de kan inte göra mål. De känns som om de skulle kunnat spela 25 000 timmar i detta VM utan att få bollen i mål mer än fem gånger.
Även Portugal har i decennier haft samma bekymmer. Ingen vettig striker. Tänk om de haft en Didier Drogba längst fram. Nu har de fått hanka sig fram med otekniske (och skadade) Almeida, osynlige (och skadade) Postiga eller fullkomligt usle Eder längst fram.
Jag säger inte att de skulle vinna VM med en vass målskytt, men det fylla ett enormt stort hål i Portugisisk landslagsfotboll.
***
Under detta VM har jag blivit väldigt förtjust i….
Jose Holebas (Grekland) och Fabian Johnsons (USA) underbara kantspel.
Mexikos Hector Herrera. Jag tyckte han varit okej i Benfica när jag sett honom, men under detta VM har jag förstått vilken komplett och fenomenal mittfältare han är.
James Rodriguez var tvåa på min genombrotts-lista innan VM. Han skulle naturligtvis varit etta. Nu vill alla storklubbar ha honom och även om han riskerar att bli övervärderad nu, går det liksom inte att bluda för hans härliga teknik, smöriga passningar och flinka rörelsemönster.
Jag har även fastnat för Marco Rojos tuffa och frejdiga försvarsspel och Charles Aranguiz förmåga att vara överallt på plan. Jag twittrade ut att det var mysigt för Udinese att slänga ut Aranguiz-kortet i höst. Helt fel. Internacional har ju köpt loss honom från den italienska klubben.
Med Diego Lugano släppte man int tre mål mot Costa Rica. Med unge Jose Maria Gimenez har man släppt in ett enda mål på två matcher. Som jag skrev innan VM – Gimenez är Uruguays näste storback. Atletico Madrid har gjort det igen (och kommer göra det igen och igen….Angel Correa!!).
Sedan kommer Rapahel Varane och Antoine Griezmann alltid vara stora personliga favoriter.
Jag har däremot blivit lite besviken på….
Kroatiens Ivan Rakitic. Visst, har har varit fenomenalt bra i Sevilla, men jag tycker inte riktigt att han värd alla de pengar Barcelona lagt på honom.
Romelu Lukaku har varit en stor besvikelse. Han har sett tung och orörligt ut. Enligt Wilmots handlar det om självförtroende. Återstår att se om han får spela mot USA och om han i så fall får det att lossna.
Nicolas N´Koulou är en spelare som ofta ryktas vara på väg till stora klubbar. Jag har alltid haft lite svårt att förstå varför. Hans insatser i VM har inte direkt fått mig att ändra åsikt.
Sergio Aguero. Var det någon som ens såg honom innan han blev skadad? Kanske är det svårt att lyfta i skuggan av Messi.
Kanske är det också snart dags att börja ifrågasätta varför så få spelare bredvid Messi verkar bättre med honom än utan. Neymar, Aguero, Higuain, Villa, Zlatan….
Sedan har vi en trio brassar som jag förväntat mig mer av. Jag är förvisso lite ambivalent till Oscar då jag har lite svårt för hans struttande spelstil (lite som Robben), men i sina bästa stunder är han ju en mycket talangfull spelare. Men efter matchen mot Kroatien har han varit rätt osynlig.
Två spelare som Brasilien måste få igång (eller peta) är Paulinho och Hulk. Två spelare med stor potential, men som hittills inte lyckats få ut det bästa av sig själva. Med tanke på Fernandinhos fina inhopp sist borde han ligga bra till att starta ikväll mot Chile.
Det går dock bra för två spelare jag hade högt upp på min talanglista i våras. Divock Origi och Memphis Depay har båda visat sina “skills” under den lilla speltid de fått. Två lirare med stora framtider framför sig.
***
Ikväll kommer inte “slutspelet” bara ha vaknat ur sin väntan, den kommer springa runt i sin adrenalin, spotta drama kring sig och skapa hjältar och syndabockar till höger och vänster.
Ikväll börjar kampen om den där guldklimpen till pokal på allvar.
På riktigt allvar.