Milan legenden, Paolo Maldini, menar att dagens Milan inte är byggt för att vinna en scudetto. Han har rätt. Jag är inte ens säker på att detta Milan är byggt för att kunna erövra en tredjeplats.
Dagens Milan är ett potpurri av spelare värvade på fri transfer, en del mediokra lirare och ett gäng spännande italienska spelare.
Lite som om man öppnat kylskåpet, tagit vad man har och sedan åkt till Willys och handlat billigt. Det finns all anledning att vara försiktig med att vara alltför förhoppningsfull med detta Milan.
Kan verkligen Jeremy Menez och Keisuke Honda hålla den här formen en hel säsong? Vilken Fernando Torres har man värvat? Och vad händer Stephan El Shaarawy? Kommer man få ordning på försvaret?
Det mest positiva i “Casa-Milan” så här långt den här säsongen har varit Keisuke Honda & Jeremy Menez.
Jeremy Menez har snabbt blivit de rödsvartas offensiva alfahanne. Det är ofta han som går ner och möter boll för att sedan bli en sorts andra playmaker. Lite som Totti. Och det är när han som satt upp farten som Milans offensiv har fungerat som bäst.
Fransmannens snabbhet och teknik har varit svårt att stoppa för motståndarna. Jag gillar den frihet han fått av Inzaghi som falsk nia och det är glädjande att se att hans talang får blomma ut ordentligt.
Däremot är jag inte säker på att han kan hålla denna form en hel säsong. I alla fall inte om man tittar på hans karriär hittills. Men kanske är han på väg att bryta sitt eget mönster.
När Keisuke Honda anlände i vintras verkade han förvirrad av sin nya destination. Han hittade aldrig rätt position och var ofta osynlig på plan.
Men kvalitén har ju alltid funnits där. Och nu drygt ett år senare verkar han mycket mer hemtam och agerar med ett helt annat självförtroende.
Inzaghi verkar ha gett honom tillbaka känslan av att vara viktig och han varit lysande i den offensiva fasen. Han har spelat smart och gjort mycket mål. Menez och Honda har betytt oerhört mycket för Milan under hösten.
Fernando Torres har ännu inte gjort samma avtryck. Efter att ha gjort ett fint mål i sin debut från start mot Empoli har han följt upp det med mer sega insatser. Senast mot Chievo var han inte bra alls.
Det är ju en sak att kliva in sin första match från start full av entusiasm, en annan sak att leverera vecka in och vecka ut. Där är inte Torres ännu och jag är inte säker på att han når dit heller.
I och med att Menez och Honda gjort sig oumbärliga i offensiven och Torres är det stora namnet, har Stephan El Shaarawy lite i skuggan.
Efter en lysande premiär-match mot Lazio, blev “Il Faraone” återigen småskadad och har därefter haft svårt att ta sig tillbaka in i startelvan.
Att får igång El Shaaarwy är för mig viktigare än att sätta sitt hopp till en högavlönad spanjor. Kring Torres finns så mycket ovisshet medan El Shaarawy har en enorm potential att dra nytta av.
Milan måste ge SES speltid och chansen att explodera på samma sätt han gjorde under sin första säsong. Hans högstanivå och symbolvärde är något Milan måste eftersträva att få loss.
Men hur mycket offensiven än fungerar måste försvarsspelet förbättras. Detta är ett problem Milan haft sedan Thiago Silva flyttade till Paris.
Mycket handlar om kvalitén på mittbackarna. Zapata, Rami och Alex är alla hyfsade försvarare, men saknar jämnheten. Bonera är för dålig och Mexes verkar tack och lov borta ur leken (kontraktet går äntligen ut nästa sommar).
Men problemen är också taktiska. Försvaret är sällan skyddat. Det finns ingen De Rossi eller Keita som kliver och hjälper till.
Nigel De Jong är fövisso en tuffing som vinner mycket boll, men han har ändå inte riktigt samma roll eller samma kvaliteér som ovan nämnda spelare. Har man dessutom spelare som t ex Muntari och Poli runt omkring sig förstår man att Milans mittfält är rätt fjärran från t ex Roma och Juventus.
Jag tror att det är ett bidragande problem till Milans svaga försvarsspel. Det skulle behövas en Samir Khedira-typ i laget.
Men om Inzaghi rättar till vissa saker kan det gå att “mörka” dessa problem tills vidare och om Milan svarar positivt på alla mina frågeställningar tror jag definitivt att de kan klara av att att att den där viktiga tredjeplatsen.
Men kanske är det lite för mycket att begära. För precis som Maldini sa, det här laget är inte byggt för att vinna.
Annat var det på hans tid.