Det var en spelmässigt medioker omgång. I sanningens namn har det varit det en relativt medioker höst.
Förutom att Juventus och Roma stundtals har spelat riktigt bra fotboll har kvalitén inte varit särskilt hög. Lag som Inter, Milan, Fiorentina och Napoli har letat efter sitt spel utan att riktigt hitta det.
Kvalitén på trupperna känns över lag lägre än vanligt, men pressen på att vinna är lika hög som tidigare. Det skapar sämre matcher.
I den åttonde omgången skulle dessutom Juventus och Roma studsa tillbaka efter Champions League-fiaskon, vilket säkerligen påverkade deras insatser en aning.
Roma hade relativt svårt mot ett defensivt Sampdoria på ett knepigt underlag. Spektaklet uteblev. Juventus gjorde vad de behövde mot Palermo, men inte mycket mer.
Den match som kanske symboliserade omgångens låga nivå var ändå Milan-Fiorentina. Precis som veckan innan när Inter mötte Napoli i en kvällsmatch var förväntningarna från min sida relativt höga. Men precis som då blev det en spelmässig besvikelse.
Det var två lag som slog ofantligt många felpassningar och där målchanserna uteblev.
Milan har egentligen inget större grundspel att luta sig emot och Montolivos flinka fötter saknas mycket på mittfältet. Menez var inte lika bra som tidigare och De Sciglio är ett spöke på sin ytterbacksplats.
Fiorentina är en skugga av sitt forna jag. Borja Valero glider inte fram som han brukar och Cuadrado var usel igår.
Det enda positiva från igår var väl De Jongs hårda slit och Abates fortsatta fina form. I Fiorentina var väl Josip Ilicics inhopp ett ljus i mörkret. Men vad är oddsen på att han ska följa upp den insatsen med fler liknande?
Likväl var både Inzaghi och Montella nöjda efteråt. Det borde de inte vara. Men de vill väl skydda sina jobb och inte släcka supportrarnas hopp.
Men okej, det fanns ett par undantag i helgens omgång.
Vi kunde t ex se ett stabilt Udinese vinna efter bland annat ett vackert mål av Di Natale. Och även om inramningen kring Udineses hemmamatcher inte är de bästa så är Stramaccionis comeback ett av de mer spännande inslagen i årets Serie A.
Lazio kanske inte flirtar med finlirets vackra toner, men har radat upp segrar och ser stabila ut. De Vrij har börjat lära sig den italienska fotbollen och Lucas Biglia är en oerhört förbättrad spelare från ifjol.
Zemans Cagliari bjöd på lite fotbollstivoli under lördagen och är seriens bästa lag om en match bara skulle bestå av den första halvleken.
Saphir Taiders lycka var kanske ändå att han fick återvända till Serie A och till en klubb som passar hans nivå och där han får starta. Förnämlig insats från hans sida mot Parma.
Alexander Farnerud var tillbaka och gjorde mål på en gång.
Men det som kanske framstår som det mest spännande från helgen var ändå Napoli. Det kändes lite som om gårdagens seger över Verona med 6-2 kan ha varit början på en nystart.
Marek Hamsik och Gonzalo Higuain hittade äntligen tillbaka till målskyttet och den fina form de hade för ett år sedan. Om de kan fortsätta på detta vis har Napoli oerhört mycket vunnet.
Trots sina brister har ändå Benitez hållt huvudet kallt när det blåst hårt och jämfört med Milan, Inter, Fiorentina och Lazio så pratar Napoli inte om någon tredjeplats. De pratar fortfarande om att de kan vinna scudetton. Det gör de rätt i.
För är det något lag som faktiskt kan utmana Juventus och Roma om scudetton så är det Napoli. De har en så pass hög högstanivå att de faktiskt skulle kunna komma ikapp. Men då krävs det att gårdagens match bara är början på en ny trend som måste hålla i sig. Det vet vi ännu inte. Men de närmsta två matcherna kommer säkert ge en del svar på det.
För på lördag kommer Roma på besök till San Paolo. Där har vi en värdemätare om något. Tills dess kan jag konstatera att i en relativt blek åttonde omgång var Napolis lyft det mest intressanta.