Brittiska Genoa flyger fram i Serie A

Det känns som om Genoas anor har inpräntats i tröjorna, som om influenserna fortfarande lever kvar. Atmosfären på Stadio “Marassi” känns nästan som att uppleva en engelsk match på åttio-talet.

Ja, att se Genoa 2014 känns faktiskt som att se en uppgraderad brittisk fight från förr. Läktarna ligger tät kring planen, det jublas vid varje vunnen hörna, och man spelar med fart, löpvilja och kämpaglöd.

Tränare Gasperini menar att denna upplaga till och med är bättre än den han hade med Diego Milito och Thiago Motta. Kanske är det för tidigt att säga om han har rätt, men visst har han lyckats skapa ett svårslaget och vasst lag av det material han har till sitt förfogande.

Det är inte på något sätt någon stjärnfysik som Gasperini och Genoa håller på med, utan snarare har man med enkla och smarta medel byggt ett lag med tanke.

Man har valt centrala anfallare som är starka och kan göra mål i Pinilla och Matri, man har löpvilliga och snabba yttrar i Perotti, Iago och Lestienne och man har grovjobbare centralt som orkar hur mycket som helst i t ex Sturaro och Bertolacci.

Man har mer defensiva yttrar i t ex Antonelli och Edenlison som löper tills de stupar och det finns en tydlighet i försvarsspelet.  Alla jobbar för varandra och Genoa är verkligen ett lag i ordets rätta bemärkelse. Man har redan slagit Juventus med 1-0 och igår fick Milan uppleva samma siffror på Marassi.

Gasperinis brittiska Genoa flyger fram i Serie A och gör det med stor övertygelse. De spelar med stort självförtroende och med enormt stöd från deras supportrar.

Att de nu placerat sig som ensam trea i tabellen är smått sensationellt, men också logiskt sett till den tydlighet man byggd projektet med.

Innan säsongen var Genoa ett av de “mindre” lagen som jag tippade ha goda chanser att utmana om en plats ut till Europa.

Men då menade jag Europa League och inte Champions League.

Kampen om tredjeplatsen är en öppen historia och helgen berättade om tre stora lag med stora problem.

Milan drogs med i Genoas tempo och gjorde visserligen en rätt bra match, men samtidigt har det gått så pass långt att man inte är speciellt förvånad att man är lite sämre än Genoa. Det finns väldigt mycket kvar att jobba på för Pippo Inzaghi om Milan ska kunna bli ett storlag igen. Framför allt så är inte truppen av den digniteten.

Kusinerna från Milano, Inter har dock än större problem. Mancini-effekten har uteblivit och laget ser väldigt sårbara ut.

Igår mot Udinese hade man full kontroll på matchen i en halvlek bara för att rasa samman i den andra. Udinese behövde inte göra mycket för att börja riva upp sår i Inters backlinje och få sina motståndare att darra.

Detta Inter känns nedbrutet från Mazzarris dagar, men innehåller också en märklig blandning av spelare.

Inter har spelare som borde vara bättre men inte är det (Ranocchia, Hernanes, Juan Jesus osv), spelare som inte är bättre än vad de är (Nagatomo, Dodo, Kuzmanovic osv), en fallen argentinsk anfallare (Palacio) och en ung supertalang som får bära för stor börda (Kovacic).

Jag är osäker på om vinterns transferfönster verkligen kan rädda detta Inter. Det finns det inte pengar till och problemen sitter nog djupare än så.

Även Napoli visade upp sina stora brister. Det har varit svårt att bli klok på Rafa Benitez Napoli. Ena stunden känns man förlorade i sina defensiva brister och andra dagen radar man upp segrar och verkar vara på gång.

Men jag undrar om inte matchen mot Empoli ändå adresserade de bekymmer som Napoli har och alltid kommer ha. Efter varje förlust eller tappad poäng pratar Benitez om att man borde utnyttjat bollinnehavet bättre, att man hade lite oflyt, men jag hör sällan någonting om att åtgärda de taktiska brister man har i det defensiva spelet.

Jorginho och David Lopez verkade helt förvirrade varje gång Empoli ställde om till anfall. Benitez borde veta om hur sina motståndare spelar och hans spelare borde vara informerade hur de ska agera. Eller så har de inte blivit det.

Det är också märkligt att se hur mycket sämre Marek Hamsik blivit. Det är nästan så att han tappat all motivation och energi. När han blir utbytt för femtioelfte gången kan han väl åtminstone bli lite förbannad, visa någon sorts reaktion.

Det är som om han funnit sig i situationen. Det är som om hela laget har funnit sig i Benitez sätt att tänka, funnit sig i Rafas envishet med att ställa över spelare hit och dit.

Det känns som om den spanska sjukan smittat hela laget och att de har svårt att bli friska och kanske finns det ingen medicin förutom att operera bort det onda.

Eftersom Napoli, Inter och Milan har sina problem är tredjeplatsen en mycket öppen historia. Fiorentina har smugit med och tog poäng mot Juventus i fredags, Lazio hittade tillbaka till vinnarspåret efter ha vunnit över sorgliga Parma och ikväll kan Sampdoria ta sig upp på en fjärdeplats om man vinner över Hellas Verona.

Men just nu är det Genoa som härskar över tredjeplatsen på ensamt manér.

På deras egna brittiska vis.