Nästan ett Pazza Inter och nästan ett Grande Lazio
Lorenzo Medici
I ungefär en timme berättade Lazio för oss att de är lika redo att roffa åt sig tredjeplatsen som vilket Milano-lag som helst. Det var ett grande Lazio vi såg.
Piolis mannar var strukturerade i defensiven, organiserade på mitten och framåt dansade Felipe Anderson samba med Inter-försvaret.
Detta Lazio har inte fått så mycket uppmärksamhet i media som de förtjänar. Ett lag som gjort mycket bra ifrån sig och som har mycket intressanta pusselbitar i sin trupp. Dessutom har de ännu inte nått sin maxkapacitet. Biglia och Candreva är skadade och Keita Balde Diao är ett ännu ej utnyttjat sparkapital.
Om man lyckas hitta rätt mittback som kan kampera bredvid De Vrij i januari och när Candreva och Biglia återvänder samt hittar ett sätt att spela med Felipe och Keita samtidigt, ja då har Lazio ett väldigt, väldigt bra lag.
Men Lazio begick också ett misstag. De slutade anfalla och hamnade för långt ner på egen planhalva för tidigt.
Inter som fram tills dess hade haft ganska mycket boll, men som producerat ganska lite farliga chanser. Ett Inter vars försvar ständigt lekte med elden och ett Inter där Guarin och Dodo hade extrem hög felprocent.
Men de gav inte upp och de hade Mateo Kovacic. Hans fantastiska mål gav “I Nerazzurri” blodad tand och nytt hopp.
Det fanns plötsligt en doft av “Pazza Inter” över San Siro. Som om en gammal hymn åberopats. Men det gick inte hela vägen. Kvitteringen kom, men inget segermål.
Det var en sådan kväll. En kväll fylld av nästan. Det var nästan ett Pazza Inter och det var nästan ett Grande Lazio.
Men det var underhållande till fullo.
Publicerad 2014-12-22 00:25