Sampdoria är inte bara en av säsongens mest positiva överraskningar, man besitter även ett av det mest intressanta projekten i hela i Italien.
Kanske hade man kunnat ana att det skulle hända grejer när den excentriske Massimo Ferrero skulle ta över klubben.
Han är inte bara både banal och underhållande på läktaren när han utför lustiga dansgester i bandanas, han är även en av de mer modiga och innovativa presidenterna just nu.
Han vågar trycka på gaspedalen, utan att det känns dumdristigt.
Ferrero började säsongen med att höja tränare Sinisa Mihajlovic till super-status och kallade honom för den bästa tränaren i Italien. Han gillade att vara i fokus och uttalade sig ibland klantigt. Men han förstorade även Sampdoria plats på den italienska fotbollskartan.
Plötsligt var klubben mer intressant.
Säsongen hittills har varit en stor succé. Mihajlovic har delvis levt upp till Ferreros stora ord, Stefano Okaka har slagit igenom, Eder har hittat en hög och jämn och hög nivå och Manolo Gabbiadini hann göra en hel del mål och nytta innan han lämnade för Napoli.
Mittfältet har sett välbalanserat ut med Palombos rutin, Obiangs skicklighet och Sorianos flexilibitet.
Försvaret har styrts med säkerhet av Gastaldello, Silvestre eller Romagnoli. På kanterna har man kanske inte det mest bollbegåvade spelarna, men löpvilliga yttrar som t ex De Silvestre och Regini.
Man har haft flyt med skador och Mihajlovic har lyckats banka in mycket vinnarskalle i laget.
Men det mest intressanta för Sampdoria börjar nu.
Deras agerande på transfermarknaden är värt att titta lite extra på. Det känns som om man är på väg att lyckas att skapa lag redo att kämpa om Europa-platser utan att för den delen tappa blickarna på framtiden.
Att man sålde Manolo Gabbiadini till Napoli var logiskt. Kommer det väldigt bra bud kan inte Sampdoria säga nej. Själva vinsten för anfallaren var inte stor då han var delägd med Juventus, men samtidigt var det en spelare som förr eller senare skulle lämna klubben.
Man har även gjort sig av med spelare som inte varit speciellt aktuella för startelvan som Sansone, Fedato och Fornasier.
Man är på väg att sälja Gastaldello och Kristic till Bologna. Att göra sig av med en så viktig mittback som Gastaldello kan verka märkligt, men försvararen börjar bli till åren och hans kontrakt går ut 2016. Dessutom har man redan bra mittbackar i truppen och man lär ersätta honom med likvärdig kvalité.
Men det är när man börjar titta på vilka spelare som Sampdoria har värvat och är intresserade av att värva, som man förstår varför Sampdoria kanske är Italiens smartaste klubb på transfermarknaden just nu.
Man har värvat Joaquin Correa, som jag tror kommer bli ett fynd med tiden. Det är den den typen av värvningar som jag inte förstår att t ex Milan gör. En spelare som kommer betyda mycket för framtiden.
Värvningen av Luis Muriel kan anses som något chansartad. Men jag köper fortfarande Muriel-aktier och tror att han kan nå sin stora potential någon gång i karriären. Gör han det är Sampdoria stora vinnare. Kommer han dessutom i matchform till våren kan han ge klubben en hjälpande hand redan nu.
Sedan har vi då den mest uppseendeväckande värvningen. Samuel Eto’o.
Föredettning? Min känsla är att han bara behöver komma upp i 75-80 procent av sin kapacitet för att göra avtryck. Så pass bra är hans kvalitéér fortfarande och Serie A har inte direkt blivit starkare sedan han lämnade den.
Dessutom är de få spelare som håller sig i så pass bra trim med tanke på ålder som kamerunaren.
Att värva Eto’o över tre och ett halvt år där man även ska ha bakat in en dokumentär (Ferrero är filmproducent) om anfallaren i kontraktet är smått underbart.
Vi ska inte underskatta vad värvningen av Eto’o innebär i publicitet. Hans anländande har skapat höga förväntningar och stort intresse. Publiken kommer strömma till Marassi. Dessutom tror jag att han kan bli en väldigt bra mentor för t ex Muriel.
De andra spelare som Sampdoria sägs vara intresserade av andas klokhet. Man vill ersätta Gastaldello med Gabriel Paletta, Nicoas Moisander eller Nicolas Spolli.
Man jagar yngre förmågor med intressant framtid som Diego Baselli, Nicola Murru och Luca Marrone. Man är ute efter kamerunaren Fabrice Olinga som skulle kunna få växa bredvid Eto’o.
Dessutom är man på väg att köpa loss Joseph Alfred Duncan från Inter, vilket skulle vara ett litet transfer-mästerverk i så fall.
President Massimo Ferrero har kommit in som en Beppe Grillo-liknande virvelvind och injicerat en vild och positiv galenskap.
Sampdoria siktar högt och gör det med finess.