Salahs succé, Pippos fiasko och en seriefinal att se fram emot

Men det handlar inte bara om poäng. För Romas del handlar det om så mycket mer. Att hitta tillbaka till känslan att man håller på att bygga någonting stort.

Att återfå tron om att man inte är sämre än Juventus. Att man faktiskt kan vinna över dem.

Den känslan de hade i höstas.

Kanske har segern mot Feyenoord i torsdags gett dem lite självförtroende tillbaka. En seger som kanske bröt den negativa trenden.

Roma kommer ha publiken i ryggen ikväll. För även supportrarna kommer ge sitt lag en sista chans.

Det kommer bli spännande att se om Totti och kompani tar den eller inte. Det kommer säkert krävas något extra för att de ska lyckas. Några måste höja sig, någon måste kliva fram.

För Juventus kommer inte bjuda på någonting.

***
Inter lyckades inte bygga vidare på sina tidigare segrar. Man missade för många chanser och Mancini missade i laguttagningen.

Fiorentina försvarade sig smart, lät Inter ha bollen och försökte sedan ställa om när man väl vann bollen.

Kanske var det tur i oturen att Babacar klev av på grund av skada och nye Serie A-stjärnan Mohammed Salah kom in.

Egyptiern var strålande. Han satte griller i huvudet på Inter-försvaret och det var han som gjorde matchens enda mål.

När Gary Medel gav sig iväg på en enmans-press lämnade han ett hål bakom sig och Fiorentina kunde gå till en smidig attack som Salah till slut kunde göra mål på.

Mancini hade valt Lukas Podolski framför Xherdan Shaqiri. Det var ett stort misstag. Tysken var ett spöke. Han var aldrig farlig och har noll förmåga att dribbla bort sin motståndare.

När Podolski lämnade Arsenal, menade han att inte fått chansen av Wenger. Nu förstår jag varför. Den franske tränaren visste vad han gjorde.

Även Mateo Kovacic var en besvikelse igår. Han måste börja kliva fram mer, ta större utrymme. Men han är fortfarande ung och håller på att utvecklas.

Podolski däremot är en spelare är på nedgång.

Att Vincenzo Montella lyckats hålla Fiorentina så väl vid liv trots alla skador är fantastiskt. Salah-värvningen är som om de plötsligt hittat en diamant från ingenstans och olika spelare har klivit fram vid olika tidpunkter.

Tänk om de får tillbaka Giuseppe Rossi i säsongens slutrusch och när de får tillbaka Bernardeschi. Då har Fiorentina en offensiv med många vapen att gå till strid med.

***
Lazio imponerade mot Sassuolo och äntligen fick Keita Balde Diao spela från start. Även om han inte var perfekt i avslutningslägena (det var knappast en så pass vass avslutare som Klose heller) var han pigg och ett ständigt orosmoment för Sassuolo-försvaret.

Nu när Felipe Anderson ser ut att hittat tillbaka till sin drömform han hade innan skadan, har Lazio tre spelare som kan göra sin gubbe utan problem (dvs Felipe, Keita och Candreva) och skapa farligheter på egen hand. Sådant är mycket värt i dagens fotboll.

Jag hoppas fortfarande att Stefano Pioli till slut använder sig av de tre längst fram. Det skulle kunna ta Lazio hela vägen till en tredjeplats.

***
Sampdorias nya tridente börjar ta form. Etoo-Muriel-Okaka fixade segern mot Atalanta och detta “nya” Sampdoria har klart mycket större potential än det “gamla” Sampdoria.

Jag har hyllat Sampdorias mod att satsa på Luis Muriel och jag tror att det kommer bära frukt. Hans potential är för stor att misslyckas.

***
Napolis upp-och-ner-säsong fortsätter. En bra match följs upp av en dålig. Och så där håller det på. Svårt att veta vart Napolis säsong tar vägen egentligen.

Jag misstänker att det även kan vara Rafa Benitez sista i klubben.

Torino däremot har hittat toppformen och bara ångar på. Efter den imponerande segern i Bilbao var gårdagens seger en uppvisning i bra försvarsspel och taktisk briljans.

Venturas arbete förtjänar allt beröm.

***
Pippo Inzaghi dagar är räknade. Han är helt enkelt en högst medioker tränare. Nu verkar han även ha tappat greppet om omklädningsrummet.

Han borde ställa sig i ledet bakom Stramaccioni och hitta sin identitet. Problemet är att jag inte vet om han någonsin kommer göra det.

Pippos största offside-löpning i karriären kan ha varit när han tog jobbet som tränare för Milan.