Krisen rakt in i hjärtat

En helt befängd tackling av Holebas. En fullständigt onödig utrusning av Skorupski. En ocean av ytor för Basanta.

Det var naivt och uselt.

Det är ju svårt att veta vart Romas svacka började någonstans. Lite här och var troligen. Det är i vilket fall inte bara Garcias fel.

Det går att peka på många olika tänkbara faktorer. 1-7 mot Bayern. Det sena målet mot Juventus och det sena målet mot CSKA.  Strootmans skada. De Rossis och Tottis åldrande.

Sabatinis januari-mercato. Afrikanska mästerskapen. Och framför allt tappat självförtroende och förlorad spelglädje.

Men nu är det jobbigt. Krisen har satt sig som en kniv i hjärtat.

Och det är det här som så ofta blir så oproportionerligt när det gäller Roma (och en del andra lag).

Antingen är det himmel eller helvete. Inget däremellan.

Det är så väldigt skört.

Roma ligger fortfarande två i tabellen, men skulle du fråga en som inte visste, skulle den gissa att de kämpar för att hålla sig kvar i Serie A.

Sådant hjälper sällan. Ibland kan skräcken sätta fart på spelarna, men metoden brukar inte vara särskilt produktiv i längden.

Hur många av spelarna som gått från hjältar till syndabockar på ett halvår kommer vilja stanna?

Det är egentligen nu spelarna hade behövt allt stöd de kan få. Men det är också förståeligt att supportrarna är förbannade.

De lockades in i en dröm om en scudetto bara för att vakna upp till en verklighet där Juventus fortfarande är bäst i landet och där Roma har svårt att hålla greppet om en Champions League-plats.

Det känns som om Roma befinner sig i ett tillstånd av koma. Laget kan längre inte vinna, spelglädjen är borta, Garcia är pressad och spelarna gör misstag de inte gjorde tidigare.

De har en sportdirektör som erkänt att han gjort stora misstag under januari (….Doumbia…..Salah) och supportrarna har skapat en atmosfär som är jobbig att leva under.

Risken är stor att Roma inte vaknar ur koman förrän det är försent.

***

Medan Roma genomgår sin kris flyger Fiorentina fram mot sin purpurfärgade fotbollshimmel. Man är vidare i Europa League, har ena benet i en italiensk cupfinal och är fortfarande med i striden om en tredjeplats.

Man surfar på den våg av framgång man så fint skapat själva.

***
Inter hade den goda viljan och försökte tappert, men Wolfsburg var ett bättre lag. Mer sammansatt, mer konkreta och de hade en större medveten spelidé.

Igår hade Inter en fantastisk Benaglio emot sig, men var också alltid bräckliga bakåt. Man är fortfarande en spretig skapelse där man har mycket talang i laget men där bitarna inte sitter ihop.

Det finns stor potential i detta Inter, men ändå känns de som om de har långt kvar till att få det att fungera.

Försvaret är alltjämnt ett haveri, man riskerar att tappa bort Kovacics talang, högerbacks-positionen är ett stort hål och ska man värva i sommar måste man nog också sälja.

Det är svårt att säga vart Inter är på väg någonstans.

***

Torino spelade som hjältar mot Zenit. De skapade massvis med chanser, hade en del oflyt och en fantastisk målvakt emot sig. De spelade med härlig frenesi och vilja.

De visade att de inte var sämre än Rysslands troligen bästa lag (frågor kan dock ställas hur bra Rysslands bästa lag är egentligen) och kunde kliva av turneringen med högt huvud.

Venturas era i klubben har hittills varit mycket imponerande.

***

Både Napoli och Fiorentina är vidare till kvartsfinal och båda ligger bra till för att mötas i en italiensk cupfinal precis som ifjol.

Det råder inget tvivel om vilka italienska lag som är de bästa cup-lagen de senaste två åren.