Bara två dagar efter det att jag skrivit att jakten om Champions League-platserna skulle bli en rysare gjorde Rom-lagen sitt bästa för att hålla nere spänningen genom att ta ett litet grepp om platserna till C.L.
Roma har fortfarande inte hittat sitt spel riktigt, men har istället fått ordning på försvarsspelet och hittat lagmoralen. Mot Napoli räckte det med en grym De Sanctis, en majestätisk och fenomenal Manolas och ett fint anfall av Florenzi och Pjanic.
Visst, Roma är sig ännu inte likt, men man har satt ihop två segrar i rad och bara det är ju ett stort steg framåt.
Napoli försökte främst via en pigg Mertens och kunde ha fått med sig en poäng, men faktum är att deras ligasäsong är på väg mot ett litet fiasko.
De kan dock fortfarande rädda sin säsong via cuperna.
***
Det Rom-lag som annars imponerar mest är Lazio. Mot Cagliari hade Felipe Anderson turbon inställd och De Vrij tog hand om backlinjen. Men det behövdes en frisk fläkt från bänken för att ta med sig de tre poängen hem från Sardinien.
Keita Balde Diao hoppade in och gav Cagliaris försvar stora bekymmer med sin snabbhet och fixade två straffar. Biglia satte en och …missade en.
Parolo säkrade sedan segern med sitt frisparksmål som gav 1-3 och Lazios seger håller dem på oförändrat avstånd till Roma och man är nu sex poäng före nya fyran Fiorentina.
Får Lazio bara behålla sina bästa spelare och fylla på med 3-4 vettiga nyförvärv har Lazio mycket intressanta saker på gång.
***
Fiorentina tog vara på Napolis fall, vann och blåste förbi både Sampdoria och napoletanarna.
På en regnig gräsmatta på Artemio Franchi hade Fiorentina total kontroll över Sampdoria. De sökte de långa anfallen via stort bollinnehav och avståndet mellan lagdelarna var fördelaktigt korta.
Borja duckade och Diamantis skott slash inlägg, smet in i Vivianos bortre hörn. Sedan höll Mohamed Salah egen show och solomålade in tvåan till publiken stora förtjusning (Salah-febern växer sig stekhet)
Montellas Fiorentina hänger på topptrion och växer som lag samtidigt. De har en spelare supportrarna kan sätta all sin tro till, en spelare som de tidigare satt all sin tro till som är på väg tillbaka och de har tränare som kan bygga guld av sten.
De bästa påskäggen delades ut i Rom och Florens.
***
På San Siro var de blåsvarta äggen ruttna.
För Inter bjöd på rena zombie-matiné mot Parma. Visst, säsongen är körd, men man har ändå något sorts ansvar gentemot sina fans.
Shaqiri sköt inte, tappade boll och var allmänt värdelös, Brozovic var briljant i kroatiska landslaget men osynlig igår, Kovacic har tappat bort sitt självförtroende och Podolski är om möjligt ännu sämre än i Arsenal.
Det är som om alla nya spelare sugs in i Inters svarta hål, blir ännu sämre och hittar inte ut. Supportrarna är lite förvirrade. Vem eller vilka ska de skylla på? Thohir? Moratti? Mazzarri? Spelarna? Calciopoli?
Eller kanske Roberto Mancini?
Hur lång tid har Mancini på sig förresten? Säsongen ut? Nästa säsong? Eller är det kanske redan nu man borde ifrågasätta hans oförmåga att göra laget bättre än innan?
Faktum är att de gör en ännu sämre säsong än Milan fastän de innan säsongen hade ett bättre lag på papperet.
Kanske är det just att de har en del spelare som har en spännande framtid eller en högt värde på transfermarknaden som gör att det går att tro på någon sorts framtid för Inter.
Det är inte lika lätt att säga samma sak om Milan. Har svårt att tro att någon spelare är värd över 10 miljoner euro idag.
Det är svårare att göra om Milan till ett topplag via transfermarknaden om inte klubben säljs till ett kinesiskt konsortium eller liknande.
Men tack och lov har de Jeremy Menez. Igår fixade han tre poäng mot Palermo med en härlig rusch och ett ännu härligare avslut.
Tänk att han fixat så många poäng åt Pippo. Tro fan att han får spela jämnt.
Inzaghi körde sedan sitt vanliga snack om att “tänk om vi inte haft några skador”. Alltså vilka tänker han på? en Alex vars karriär är brant på väg utför, en Montolivo som aldrig varit sämre? en De Sciglio som gått från Real Madrid-objekt till Serie B-klass?
Alltså jag undrar vilka de här skadade spelarna som skulle förändrat Milan säsong är egentligen?
Kanske kan man vrida på frågeställningen. Tänk om Jeremy Menez varit skadad halva säsongen och de andra friska?
Hade det inte varit värre?
***
Luca Toni är evig. Hellas Veronas försvar är inte evigt.
***
Tänk att Franco Brienzas bästa säsong skulle komma vid 36 års ålder.
***
Mauricio Pinilla kan bara göra galna, fantastiska, underliga och mästerliga mål. Han är även inte helt ovan att bli utvisad.
***
Kamel Glik. Il Cannoniere.
***
En frispark från nära håll. Ett perfekt skott i nättaket. Nummer sjutton.
Carlos Tevez är Serie A:s bästa spelare.