Ett Lazio utan begränsningar

Till slut stod vi där med svaren till en italiensk cupfinal som jag för en vecka sedan inte kunnat gissa. Jag trodde nog att Fiorentina och Napoli skulle upprepa fjolårets final med att återvända till Rom båda två.

Det blev tvärtom.

Fiorentina hade fördel efter den första matchen, men föll ordentligt hemma i Florens och missade finalen.

Napoli hade liten fördel inför returen efter ha klarat 1-1 på bortaplan. Men Lazios medvind är för stark nu. Den är på väg att ta dem till Champions League och den har definitivt tagit dem till en final i italienska cupen.

Igår var det i mångt mycket samma formstarka spelare som låg till grunden för segern. Men ändå inte riktigt.

Stefan De Vrij vann allt i luften, Dusan Basta var lysande på kanten, Lucas Biglia styrde på mitten och Felipe Andersons accelerationer var både fascinerande och avgörande.

Men det skulle även komma att handla om en spelare som Lazio faktiskt varit utan ett tag, nämligen Senad Lulic. Han påminde oss om att han faktiskt varit saknad med att påpassligt dyka upp på rätt ställe och styra in segermålet (fin framspelning av Anderson) och sedan även rensa undan Insignes avslut på mållinjen. Lulic blev stor matchvinnare.

Men annars handlar Lazios framgångar om att de spelar som ett lag. Ett lag utan begränsningar. De bara marscherar på.

Napoli promenerar däremot åt ett helt annat håll. Förlusten mot Roma i lördags tog dem ännu längre ifrån en Champions League-plats och igår sumpade man chansen att försvara sin italienska cup-titel.

Higuain var egoistisk och osedvanligt dålig vän med bollen, Mertens var sällan konkret, på mitten finns inga kreatörer och försvaret kändes darrigt när Lazio attackerade med fart.

Nu finns snart bara en Europa League-titel att rädda säsongen med. En titel som Rafa Benitez menar att man inte är skyldiga att vinna.

Jag vette tusan.

Om man inte vinner någon titel (jag räknar inte italienska supercupen som en betydelsefull titel) och dessutom missar en Champions League-plats måste det ändå klassas som en stor besvikelse.

Benitez kanske försvarar sig i rädsla över vad han tror kommer hända. Hans försvar är kanske också den första melodin i den svanesång han nynnar i moll.

Lazio sjunger däremot högt hur vacker deras säsong håller på att utvecklas.