Två lag. En stad. Olika typer av sånger.
Det ena av Milano-lagen öppnade upp lördagen med att bjuda det sämsta av sig själva. Milans färd till gårdagens hemska insats har väl varit oundviklig.
Att förlora mot Udinese är en sak, men att göra det med utan den minsta tillstymmelse till något vettigt spel är en annan sak.
Det är det som är stora problemet. Att Milan aldrig haft ett eget vettigt spel.
Igår var en av få gånger som jag hört Pippo vara riktigt kritisk mot sitt eget lag trots att borde varit det tidigare.
Spelet har aldrig varit riktigt bra och efter jul har det sakta men säkert sjunkit till katastrofal nivå.
Jeremy Menez har varit lagets bästa spelare den här säsongen vilket faktiskt säger allt, då han även är ett av de stora problemen med sina tjugofem tusen bollberöringar per match.
Inzaghi verkar helt enkelt vara en rätt usel coach som fick chansen i helt fel läge. Jag kan knappt minnas ett så här dåligt Milan.
“Ritiro” hit och “ritiro” dit. Som om det skulle förbättra något. Det enda som betyder något är att Berlusconi måste sälja klubben så man kan börja en ordentlig upprensning i truppen.
Då var det betydligt ljuvligare toner hos deras rivaler. Inter tog en efterlängtad seger och även om Roma inte är i bästa slag så är en seger mot huvudstadslaget alltid en liten skalp.
Hernanes gjorde ett vackert mål och har de senaste veckorna visat sig vara den profet som Inter hade hoppats att få se betydligt mer av.
Inter gjorde en bra första halvlek, men tappade i den andra.
Roma kvitterade och var förtjänta av en poäng. Men det brydde sig inte Inter speciellt mycket om.
Den hittills hopplöse Lukas Podolski hoppade in och hittade en läcker passning in till Mauro Icardi som slog till direkt.
Bang. 2-1 till Inter.
För Inter innebar segern lite hopp om framtiden och kanske kan man nu komma att avsluta våren på ett bra sätt.
För Roma innebär det istället att Lazio kan rycka ifrån dem och Napoli plocka in på dem.
Många Roma-supportrar har klivit in i sin lite mer inskränkta kokong och sjunger klagosånger över Pallotta och Napoletanare. Toner som mest kommer studsa tillbaka mot dem själva.
Man spelar utan en riktig striker fastän man skulle må så bra över att han en central anfallare som gjorde en 15-20 mål. Delvis har Totti stått i vägen för det och delvis har Garcias tveksamheter över att spela på det sättet stoppat det.
Inter har nu gett Lazio en gyllene chans att ta ett grepp om andraplatsen. Men om de förlorar mot Chievo, ja då kan vi faktiskt kora de italienska mästarna redan idag.
Vad säger Torino om det?