Zlatan Ibrahimovic anlände till Italien och Serie A sommaren 2004 som en tanig, talangfull och spektakulär dribblingsnarkoman. Hans potential var enorm och det var därför Fabio Capello ville ha honom till Juventus. Men Capello visste mer än så.
Den hårdföre legendariske italienske tränaren ville förändra Zlatan. Han ville göra honom till en starkare spelare och den då rätt spinkige svensken skulle bli mindre show och mer målskytt. Mindre dribblingar och mer killer-instinct.
“Jag ska banka Ajax ur kroppen på dig”, sa Fabio Capello.
Capello fick till stor del som han ville. Svensken utvecklades i Italien till en inte bara skickligare avslutare utan till en bättre och mer konkret spelare över lag.
Zlatan och Italien har betytt tre olika klubbar. Dels mycket tack vare Calciopoli som “tvingade” bort honom från Juve, men också för att han egentligen inte haft någon direkt koppling till en speciell klubb i Italien.
Under sina år i Italien hann han med en fin tid i Inter med först Roberto Mancini och sedan José Mourinho. Det blev fler scudetton, men också en titel som skyttekung. Det blev även två år i Milan och ytterligare en scudetto och ytterligare en skyttekungs-titel.
Zlatan blev Ibra-kadabra, och han blev kungarnas kung i Serie A.
Det går att hävda att Zlatan saknar klubbkänsla, att han är en fotbollens legosoldat. Jag skulle bara snarare säga att Zlatan är Zlatan och fast han kanske tänkt på sig själv i första hand, så glömmer han inte alla andra för det. Han har alltid gett allt för det lag han representerat.
Det finns så mycket att minnas från Zlatans tid i Italien. Alla vackra och galna mål. När han skadad fixade Inters scudetto mot Parma i den sista omgången. Alla avstängningar. Alla uttalanden.
Det är också nu när vi börjar få perspektiv som vi kommer inse vad han betytt för svensk fotboll och vad han betytt för italiensk fotboll i Sverige. Utan Zlatan hade inte intresset för Serie A stigit så pass mycket under alla hans år i Italien.
Jag vet hur mycket fler TV-tittare Serie A hade med Zlatan än utan. Skillnaden är enorm. Men under hans tid i Serie A har han säkert fått en och annan att stanna kvar som nybliven Serie A-frälst.
Så var det med Brolin och Svennis och så har det varit med Zlatan.
Den dagen Zlatan Ibrahimovic kommer lägga skorna på hyllan kommer han lämna ett gigantiskt tomrum efter sig. Både sportsligt och medialt.
Det är därför vackert att kunna konstatera att han inte bara är Sveriges bästa fotbollsspelare genom tiderna.
Utan även en av de bästa spelarna i Italiensk fotbollshistoria.
Jag hör inte längre gnället. Inte på arbetsplatsen, vid köksbordet eller på tunnelbanan.
För sanningen hinner alltid ikapp tiden.