Trots att Giuseppe Rossi missade i stort sett hela säsongen och Borja Valero, Alberto Aquilani och Mario Gomez spelade under sina kapaciteter lyckades Fiorentina ta sig långt i Europa League och sluta på en fjärdeplats. Det är starkt gjort.
Vi ska också betänka att Josip Ilicic blandade och gav, Cuadrado inte var sig lik, klippan David Pizarro och talangerna Bernardeschi och Babacar missade delar av säsongen på grund av skador. Att Neto deklarerade att han inte ville fortsätta mitt i säsongen och nyförvärv som t ex Kurtic och Badelj inte blev några succér.
Mohamed Salah var däremot en stor ljuspunkt och hans intåg lyfte laget mycket. Nu går dock Fiorentina en mer osäker framtid till mötes då Montella igår fick sparken efter det att det skärt sig mellan honom och klubben (mer om det senare i veckan).
Bäst: Mohamed Salah
Kom i vintras i Cuadrado-affären och gjorde pang-succé på en gång. Hans accelerationsförmåga och fina teknik gjorde honom till en publikfavorit och ett tag såg han ut att göra vad han ville när han ville. Orkade inte riktigt hålla samma höga nivå under hela våren, men om han bara kan upprepa åttio procent av vad han visade mellan januari och mars har Fiorentina en spelare att sätta sitt hopp till nästa säsong.
Sämst: Mario Gomez
Missade delar av säsongen på grund av skador och när han väl spelade var han ofta trög, intetsägande och inte speciellt vass framför mål. Med tanke på hans dyra prislapp kan man inte säga annat att han varit ett stort fiasko. Fiorentina behöver ta sig vidare utan Gomez och satsa på Babacar istället.
Genombrottet: Khouma Babacar
Hade förvisso inte en jättelång period av framgång, men visade under hösten vilken enorm potential han besitter med en del snygga mål. Kom sedan tillbaka efter skada efter jul och hade ytterligare en vass period innan han blev skadad igen. En spelare att bygga framtiden på.
GENOA 7,5
Att Genoa missar Europa-spel berodde inte på att Gasperini och laget inte lyckades tillräckligt bra utan för att Preziosi och klubben inte skött sina betalningar i tid. Synd för Gasperini lyckades verkligen få ut maximalt av detta lag som verkligen presterade på topp.
Andrea Bertolacci var suverän på mitten, Diego Perotti och Iago Falque röjde stora framgångar i offensiven och De Maio, Izzo var duktiga längst bak. Grovjobbaren Tomas Rincon var viktig och nyförvärvet M’Baye Niang han göra stort avtryck under sin korta tid.
Bäst: Andrea Bertolacci
Var duktig under hösten, men det var efter jul som Bertolacci kom igång ordentligt. De sista månaderna av säsongerna var fyllda av lysande prestationer av den 24-årige mittfältaren. Nu vill Roma ha tillbaka honom.
Sämst: Facundo Roncaglia
Stod visserligen för en hel del energiska insatser i försvaret, men gjorde också alltför många horribla misstag under säsongen. Med spretig teknik och för stor iver var han alltid en risk bakåt.
Genombrottet: Iago Falque
Då Diego Perotti redan visat vad han kan en gång i tiden i Sevilla var Falques genomslagskraft mer överraskande. Den förre Juve-talangen gjorde hela tretton mål och var en positiv kraft på sin kant.
HELLAS VERONA 6
Det blev en något märkligt säsong för Verona där man i långa perioder hade svårt att upprepa fjolårets succé och där man flirtade med nedflyttningsplatserna samtidigt som Luca Toni vann skytteligan tillsammans med Mauro Icardi.
Bortsett från Tonis supersäsong hade Verona svårt att hitta flytet i spelet och få spelare kom upp i hög nivå. De omtalade värvningarna av Marquez och Saviola föll inte väl ut och försvaret agerade ofta förvirrat. Dock hade spelare som Tachtsidis, Juanito Gomez och Jacopo Sala positiva säsonger och även mindre omtalade nyförvärv som Obbadi och Ionita bidrog emellanåt med starka insatser.
Känslan är att Verona nu måste göra en bra transfersommar för att hitta tillbaka till spåret de hade som nykomlingar.
Bäst: Luca Toni
Vad ska man säga? Upprepade inte bara sin fantastiska första säsong i Verona utan toppade den med att vinna skytteligan. Vid 38 års ålder är det mer en anmärkningsvärt. Forever young.
Sämst: Javier Saviola
Det fanns förhoppningar att Saviola skulle kunna ersätta Iturbe och ge Toni det stöd han behövde längst fram. Nu klarade sig Toni alldeles lysande på egen hand, men Saviolas säsong blev ett litet fiasko. Fick sällan spela och när han väl gjorde det imponerade han sällan. Sett sina bästa dagar.
Genombrottet: Jacopo Sala
Den genombrottsstarke mittfältaren var alltid en frisk fläkt när han spelade. Duktig framspelare och är en komplett mittfältstyp. Nu har det börjat surrats om att större klubbar är ute efter honom.
INTER 5
Walter Mazzarri fick de spelare han ville ha, men fick ändå inte ordning på laget. Försvarsspelet var ofta undermåligt och offensiven var mestadels blek. Mazzarris tillkortakommanden varade fram till november då han till slut fick sparken.
Roberto Mancini återvände, men förväntningarna att han skulle vända på den blåsvarta skutan infriades aldrig. Det blev liksom inte speciellt mycket bättre. Försvaret var ett ständigt minfält redo att förgöra sig själva, Kovacic bänkades och vågade sedan aldrig mer, Shaqiri började vasst för att sedan ruttna bort på bänken, Podolski blev ett fiasko och ytterback-spelet var mer eller mindre ständigt en katastrof.
Det fanns sällan någon kontinuitet i insatserna. Hernanes briljerade ibland, Guarin blandade och gav och Brozovic likaså. Palacio var vass då och då, men påminde oss mest om att karriären är på nedåtgående och Medel blev aldrig riktigt den vitamin-injektion som det förutspåddes. Egentligen var det bara Icardi som visade någon sorts jämnhet då han lyckades hitta rätt med 22 fullträffar och då var även han svag i ett tiotal matcher.
Inter lämnade säsongen med fler frågor än svar och om en massa nyförvärv till sommaren är rätt väg till ny framgång återstår att se.
Bäst: Mauro Icardi
Icardi gjorde under säsongen en del rätt svaga matcher. Han gjorde även 22 mål. Killen är bara tjugotvå år. Det är läskigt hur bra han kan bli när han blir lite äldre och har en bättre omgivning omkring sig.
Sämst: Andrea Ranocchia
Det är svårt att välja mellan många spelare som hade en dålig säsong, men Ranocchia bjöd återigen på flertalet svaga insatser i backlinjen och verkar inte vara den ledare man hoppats att han skulle utvecklas till. Det har gått för många säsonger nu utan att han visat den form han hade i Bari och Genoa.
Genombrottet: Assane Gnoukouri
Det är fel att tala om något genombrott, men i brist på spelare som slog igenom så visade i alla fall ivorianen att han är en mittfältare att hålla ögonen på. Stark och taktisk skicklig.
JUVENTUS 9,5
Lyckades vinna sin fjärde raka ligatitel, vann italienska cupen och tog sig till Champions League-final. Mycket bättre än så kan man inte göra. Blev ett bättre lag under Massimiliano Allegri och det var många spelare som gjorde riktigt starka säsonger som t ex Marchisio, Bonucci och Tevez.
Morata gav anfallet mer farlighet och passerade Llorente som förstavalet efter ungefär en halv säsong. Pogba hade en lysande höst medan Vidal vaknade till på våren. Pirlo blandade bolltapp med genialitet och hans sorgliga avsked kan lura bakom hörnet.
Juventus gjorde en fantastisk säsong och nu kommer den svåra uppgiften att försöka upprepa det till nästa säsong.
Bäst: Carlos Tevez
Följde upp sin lysande debutsäsong för Juventus med en ännu bättre. Jobbar alltid stenhårt, gör massor av mål, går inte att ta bollen av, hittar fina passningar och skapar alltid oreda hos motståndarna. Vad mer kan man begära? Super-player.
Sämst: Fernando Llorente
Var inte direkt dålig, men alltför ofta var hans tröghet ett irritationsmoment. Passerades av Morata efter en halv säsong och kommer nu sannolikt rättmätigt att säljas till sommaren. Juventus behöver helt enkelt inte Llorente längre.
Genombrottet: Stefano Sturaro
Plockades in i vintras från Genoa och imponerade direkt med sin frenesi och stora kämpaglöd. Hans inställning påminner lite grann om Gennaro Gattusos. Kommer säkerligen nyttjas ännu mer nästa säsong av Allegri.