Glimtar av ett maktskifte

Massmiliano Allegri kan säkert skylla på att han inte hade den bästa elvan tillgänglig. Jag skulle snarare skylla på Juve-tränaren feghet, hans laguttagning och att de mötte ett bättre lag.

Kanske var det trots allt glimtar av ett maktskifte vi fick se igår.

Roma tog kommandot direkt och släppte det egentligen aldrig. Mittfältet dominerade totalt och även om inte chanserna var jättemånga, hade bland annat Pjanic ett skott i stolplen i den första halvleken.

Det såg ut som om Allegri hade valt att försöka få med sig en poäng. Hans laguttagning skvallrade om det. För med Padoin och Sturaro på plan och med Pereyra på bänken så vinner du inga matcher mot Roma på Olimpico.

Där hade Juventus redan gett bort hela initiativet till Roma. Och de tog till vara på det.

Romas försvar var mer rörligt och flexibelt med De Rossi som mittback (jag gillade det valet) och på det sättet kunde tränare Garcia ha med både honom och taktiskt fenomenale Keita (lysande fram till missen vid baklängesmålet). Manlolas var som brukligt felfri försvarsgigant och till vänster det såg det ut som om Digne redan spelat i klubben i fyra säsonger.

Men det var framför allt på mitten som Roma härskade. Nainggolan var gladiatorn som vann alla bollar och spred passningar till höger och vänster, Keita agerade funktionell motor och Pjanic fick stå för kreativiteten, agera frisparks-kung och slå de viktiga vertikala bollarna. Tillsammans ägde de mittfältet.

Jämfört med Verona-matchen var även Romas offensiv betydligt bättre. Iago Falque saknade ibland skärpan i de viktiga momenten, men han gör det han ska och han gör det ganska bra. Du får mindre oförutsägbarhet med Falque, men mer anfallsdisciplin, vilket balanserar det bra med mer anarkistiske Salah. Dessutom spelade han fram till Dzekos mål.

Dzeko jobbade hårt, höll sig längre fram när han skulle och gjorde ett ståtligt nickmål. Han var så där bra som man trodde att han skulle kunna vara i en Roma-tröja. Salah kan bättre, men det kändes hela tiden som om han hade saker på gång.

Givetvis kunde Roma inte låta bli att dras in i sin egen panikångest. En tiominuters-period där Bonuccis mål, Bayern Munchen-matchen, ja en hel vårsäsong spelades upp framför ögonen på dem.

Skräcken att tappa 2-0 till 2-2 med en man mer blev enorm. Och faktiskt var de bara en sanslös Szczesny-räddning ifrån att självförverkliga sina egna mardrömmar.

Men det gick vägen den här gången och segern var på det stora hela fullt rättvis. Det var egentligen bara ett lag på planen som ville vinna.

Då Juventus har tappat tre tongivande nyckelspelare, har ett spel som inte riktigt övertygar och en mercato som inte sitter som den ska, känns en femte raka scudetto ganska fjärran just nu. Kanske var det trots allt ett maktskifte vi fick se igår.

Frågan är om det är Roma som är främste utmanare att roffa åt sig tronen?

***
Inter briljerade inte mot Carpi, men tog tre viktiga poäng. Återigen agerade Stevan Jovetic matchvinnare och igår visade Miranda hur viktig han kan bli för det här laget.

Innan säsongen sa jag att Inter behövde en bra start. Det har de fått nu.

***
Meggiorinis klackpass. Birsas underbara frispark. Paloschis vassa målskytte. Åsnorna flyger högt. Över molnen.

***
Det blev en reaktion från Lazio. En mörk sådan. Det kan bli en tung säsong för Stefano Pioli och hans mannar. Precis som det brukar kunna vara för italienska lag när de åker ut C.L-kvalet.

***
Fiorentina briljerade i en halvlek, innan Torino satte in ett ryck likt ett express-tåg. Quagliarella är klass, Baselli är en juvel, Moretti konstsparkade och Aqcuahs inhopp gav injektion.

Toro rusar verkligen på i inledningen av säsongen.

***
Ny säsong, ny tränare och gamla problem. Bum-Bum Higuain, Insigne lekte fotboll, Napoli ledde med 2-0 och såg ut att vara på väg mot en säker seger mot Sampdoria.

Men precis som säsongen innan är försvaret ihåligt. En gemensam blackout tillsammans med Albiols individuella brister räckte för att man skulle tappa till 2-2.

Är det trots allt inte spanjoren som är det största problemet i backlinjen?

***
Han ser inte ut att vara i matchform. Den där lite runda kroppen. Men Eder kan lira boll i fart som få. Två nya mål igår varav det andra gjord med stor briljans.

Var det hans sista i en Samp-tröja? Vore jag president Ferrero skulle jag hålla hårt i min Eder.

***
Atalanta ägde matchen fullständigt mot Frosinone. Utan Leali hade det kunnat sluta 6-0. Med Paletta och Toloi i försvaret, kanske en Mauri på ingång och med härliga mini-turbos som Gomez och Moralez har Atalanta all anledning att aldrig nervöst behöva titta bakom sig i tabellen utan börja blicka uppåt mot övre halvan.

***
Udineses premiär på det ”Nya Friuli” blev ingen rolig historia. Förlust mot Palermo. Med en del flyt, oskärpa från Udinese och en hel del skicklighet från Palermos försvarare har nu Iachinis mannar sex poäng och noll insläppta mål på två matcher.

Vazquez klass-framspelning vid Rigonis mål var stor fotbollspoesi.

***
Nu ska den där jäkla mercaton avslutas.

Efter ett helt år av Pippo Inzaghis nonsens-presskonferenser där laget alltid hade gjort en bra insats hur dåliga de än varit, var det befriande med Sinisa Mihajlovics ärlighet efter matchen.

-Vi förtjänade inte att vinna, vi saknade allt. Vi vann bara tack vore våra anfallare, sa serben efteråt.

Mihajlovic summerade matchen perfekt i bara ett par ord.  Mittfältet var ett vakuum utan kreativitet. Bertolacci var usel och risken är att den där prislappen kommer hänga över honom som en mörk skugga hela säsongen. Nocerino borde inte vara en del av truppen 2015 och Suso är ingen stjärna och kommer troligen heller aldrig bli en.

Det känns som om många av Milans spelare är kvar i det förflutna och inte kan ta sig därifrån.

Samtidigt spelade Empoli överraskande friskt och modigt. Saponara glimrade, BIG Mac är en top player-provinciale, Zielinskis fina fötter röjde framgångar och om William Carvalho är värd 20 miljoner euro borde unge Diousse snart vara värd 30.

Milan hade behövt en spelare som Saponara igår. Men de hade behövt Empoli-Saponara och inte Milan-Saponara. Och frågan är om Saponara någonsin kan vara Empoli-Saponara i Milan? Kanske inte.

Medan Empoli behövde skapa väldigt många chanser för att göra ett mål, behövde Milan skapa väldigt få chanser för att göra två mål. Carlos Bacca visade klass på sitt mål och Luiz Adriano stod på rätt ställe vid rätt tillfälle.

Mihajlovic var säkert lättat efter segern, men framför allt var han förbannad för att spelet var så pass dåligt.

Det hade han all rätt i att vara.

Spelare som ryktas vara på väg in:
Perisic, Lamela, Lavezzi, Siqueira, Borini, Perotti, Criscito, Sala, Eder, Iturbe, Ljajic, Ghoulam.

ROMA

Vad fungerade inte i premiären?
Det saknades vettigt samspel mellan de offensiva spelarna. Gervinho och Salah valde oftast att gå på egna räder, vilket blev lättläst. Dzeko hamnade för långt ner i plan, vilket inte borde vara meningen. Torosidis höll inte riktigt måttet på sin kant.

Åtgärder
Ett sätt att åtgärda samspelet mellan de offensiva spelarna är att integrera Totti in i startelvan. “Er Pupone” söker hela tiden skarvar och väggspel vilket sätter sin prägel på spelet. Om Totti kliver in en position bakom anfallaren kommer Dzeko naturligt att hamna längre upp där han bör vara. Men frågan är om Garcia vågar vara så offensiv? Ska Salah och Falque ta kanterna i ett 4-2-3-1-system då? Petas Pjanic? Det gäller att hitta rätt balans. Torosidis-problemet löses förhoppningsvis genom att man gjort klart med Lucas Digne.

Vad fungerade inte premiären?
På många sätt infriades de farhågorna jag haft kring Sarris Napoli. Trots att laget var “kort” kunde Sassuolo ta sig igenom Napoli. Inte helt oväntat saknade mittfältet viss styrka. Valdifiori lyckades varken vara kreatör eller bollvinnare och ett annat Empoli-nyförvärv – Hysaj – var den spelare som tappade mest boll. Att få in spelare som kan systemet kan vara bra, men vad händer om systemet börjar hacka och de i grunden inte är tillräckligt bra?

Insigne som var lysande under försäsongen hade väldigt svårt i premiären från sin trequartista-roll, Mertens känns inte helt perfekt som en släpande anfallare och Higuain såg både något matchotränad och ointresserad ut. När det gäller den försvarsmässiga delen kan man börja undra om Albiol och Chiriches är tillräckligt bra oavsett spelsystem.

Åtgärder
Det sägs att Sarri funderar på att ändra om till 4-3-3 vilket skulle kunna var en lösning, men det känns lite tidigt att släppa idén med Insigne som trequartista. Napolis jakt på en mittfältare talar dock för det. Men jag har lite svårt att förstå vem som ska petas i så fall? Hamsik, Allan (han är väl värvad som tänkt startspelare) eller Valdifiori?

Transferstrategi
Det är en del förvirring kring Napolis mercato just nu. Jakten på ytterligare en mittback tyder på att Koulibaly ratats, jakten på en ytterback tyder på att Ghoulam kan vara på väg bort och jakten på en mittfältare tyder på att Sarri inte riktigt bestämt sig för hur han vill spela. Det har spekulerats i tusen olika namn och de just nu hetaste spelarna på väg till Neapel är Soriano eller Vecino. Två spelare som Sarri säkerligen gillar (Vecino hade han ju ifjol). En värvning av någon av de två tydliggör inte för mig hur Sarri tänkt ställa upp laget.

Sedan är ju egentligen Higuain, Callejon, Mertens, Gabbiadini och Insigne en för mycket längst fram, alla är för bra för att sitta på bänken en hel säsong. Sportdirektör Giuntoli har ett par svettiga dagar framför sig då han också måste rensa truppen en hel del.

Spelare man bör försöka sälja innan mercaton stänger:
Andujar, Henrique, Zuniga, El Kaddouri, De Guzman.

Spelare som ryktas vara på väg in:
Vecino, Soriano, Heurtaux, Widmer, Dragovic, Oikonomou, Sala.

***

Något märkligt att Juventus släppte Fernando Llorente gratis till Sevilla. En försäljning som drog ut för långt på tiden och som man desperat fick ordna i sista stund. Tydligen så desperata att släppa honom utan ersättning, bara för att bli av med hans lön.

Om man nu verkligen vill och kan få Draxler för rätt summa är det väl en no-brainer att sälja Kingsley Coman. Det är ju ändå en spelare som inte kommer vara ordinarie och troligen inte få speciellt mycket speltid.

Han och Betis förväntar sig alltså att Fiorentina ska släppa honom mer eller mindre gratis med  bara några dagar kvar till att hitta en ersättare? Med det sagt hoppas jag att det löser sig för båda parter. Bara att Fiorentina inte riktigt är skurken i det här dramat som vissa vill mena.

***

Lottat och klart. Både Juventus för Roma fick ganska svåra grupper. Många menar att Sevilla kan ställa till det för Juve, men jag skulle nog säga att Leverkusen är minst lika svårt för Roma.

Jag tror inte att Juventus fruktar Llorente och Immobile så mycket.

Barcelona vinner sin grupp med största sannolikhet medan Roma och Leverkusen gör upp om andra platsen. City och Juventus bör gå vidare, men Sevilla och även Möchengladbach kan ställa till det.

Ungefär så.

***

Jag tror att Draxler-Juve och Perisic-Inter blir av till slut.

Nu är den stora frågan hur Lazio ska kunna hämta sig efter detta. Det brukar kunna vara svårt att ställa om. 

Inte minst efter en så pass dålig insats som man gjorde igår.

Men det är inte alltid jag anser att det är bra idé att plocka tillbaka spelare. När det gäller Mario Balotelli och Juan Cuadrado finns det all anledning till att klia sig huvudet en aning. Är det ett bevis på desperation? Är det tydliga tecken på att Milan nu gett upp drömmen om Zlatan och att Juventus inte kommer värva Julian Draxler?

Det finns få saker vi inte redan vet om Mario Balotelli, så vi behöver inte dra den vevan en gång till. Äventyret i Liverpool gick åt skogen.

Nu är han tillbaka.

Tillbaka i Milan. Från ruttet äpple till kärlek som aldrig dör. Och trots att det inte finns mycket logik i att Milan nu plockar “hem” honom är det just att det gick så dåligt i Premier League som kan inge ett litet hopp till förbättring.

För kanske var Balotelli tvungen att nå botten. Anses så dålig att han inte ens sitter på bänken. Att det gett honom något bättre självinsikt. Att man måste jobba hårt för att ta en plats i startelvan och för att talangen inte bara ska förbli en myt.

Balotelli anländer till mindre förväntningar och där han är bakom Bacca och Luiz Adriano i hierarkin. Det kan vara bra förutsättningar. Att Balotelli ska lyckas har nog inte så mycket med Sinisa Mihajlovic att göra, han har mest skänkt honom den här livlinan.

Det måste komma från honom själv. Viljan att förändras, viljan att kämpa hårt för att bli bättre.

Det kan vara värt att chansa på Balotelli. Vi vet vilken potential han ändå besitter. Men frågan är om den är värd att ta med tanke på all cirkus kring honom. Kommer han “förstöra” omklädningsrummet? Vad tycker de andra spelarna om att han anländer? Och hur kommer han klara av det hårda mottagandet han lär få runtom arenorna?

När man värvar Balotelli får man mer än en spelare på köpet.

Men den största frågan är ändå om det är en anfallare á la Mario som Milan verkligen behöver? Varför inte jobba hårdare på att sälja 2-3 mediokra mittbackar för att köpa en riktigt bra som kan spela bredvid Romagnoli? Varför inte jaga en mittfältare som kan bygga spelet ordentligt?

Värvningen av Balotelli var också överraskande då den går emot den typ av affärer man tidigare gjort under sommaren, lite som att kliva tillbaka till det gamla. Är det här på något sätt Gallianis märkliga försök att kompensera för Zlatan? Är det någon gammal återbetalning till Raiola?

Men visst, man vet aldrig. Efter att ha varit uträknad så många gånger kanske det är Marios tur att gå på knock. Hans explosion till att bli en stjärna på riktigt ligger ju alltid där och lurar. Jag kommer aldrig sluta tro och hoppas att det någon gång kommer ske. Problemet är att Milan kanske inte riktigt har råd att vänta på Balotellis genombrott medan de måste ta sig till Champions League nästa säsong.

Och för att det ska gå kanske det hade krävts en helt annan typ av värvning.

***

En värvning av Juan Cuadrado är ju mycket mer logisk än en värvning av Balotelli. Det colombianen förändrar rent taktiskt för Juventus borde inte vara så svårt att gissa.

Cuadrado ger Allegri en möjlighet att t ex spela 4-3-3 med honom och t ex Dybala flankerandes Mandzukic. Eller 4-3-2-1 med samma spelare längst fram. Colombianen har förmågan att ta sig förbi sina motståndare, vilket är något detta Juventus behöver. Dessutom kan han ju Serie A väldigt väl efter alla sina år i Italien.

Men för mig finns det ändå en hel del varningsflagg med en Cuadrado-värvning. Först och främst om det då innebär att Juventus inte kommer värva någon Draxler, Götze eller liknande spelare. Det skulle inte vara bra. Värvar de både och är det en helt annan sak.

Efter sina Premier League-fiaskon är nu Balotelli och Cuadrado tillbaka som nödlösningar i hopp om att de ska få ordning på sin karriärer igen.

Det ska bli väldigt spännande att följa.

***

Det behöver inte bara nödvändigtvis vara den spelare som briljerade mest utan jag kommer även lägga vikt vid hur betydelsefull insatsen var. Man kan t ex ha gjort en okej match, men avgjort i sista minuten och ändå komma med på listan.

Jag kommer även dela ut minuspoäng för varje omgång till de spelare som varit riktigt dåliga eller underpresterat efter förmåga.

Lets go!

Poängfördelning omgång 1:

10 poäng Stevan Jovetic (Inter)
“Frälste Inter med ett vackert mål i sista sekunden mot Atalanta. Viktigare än så kan man inte göra sig. Jova is back”

9p  Luis Muriel (Sampdoria)
“Hade lekstuga med Carpi, gjorde två mål och sprang igenom försvaret stup i ett. Tänk om han kan hålla den här nivån hela säsongen?”

5p Emil Hallfredsson (Verona)
“Såg ut att vara i otroligt fin matchform mot Roma. Energisk, nyttig och aldrig naiv.”

4p Eder (Sampdoria)
“Bildade vasst anfallspar med Muriel mot Carpi. Gjorde två mål (varav ett på straff) och man kan ställa sig frågan varför han ryktats vara på väg bort från klubben.”

3 poäng: Fernando (Sampdoria) Marcos Alonso (Fiorentina)

2 poäng: Riccardo Meggiorini (Chievo) Nicola Sansone (Sassuolo) Domenico Berardi (Sassuolo)

1 poäng: Fabio Quagliarella (Torino) Alessandro Florenzi (Roma) Bosko Jankovic (Verona)  Antonio Floro Flores (Sassuolo) Jeison Murillo (Inter).

Minuspoäng:

-5 poäng Zeljiko Brkic (Carpi)
“Jag har alltid varit skeptisk till Brkic och matchen mot Sampdoria gjorde mig inte mindre skeptisk.”

-4 p Rodrigo Ely (Milan)
“Hade enorma problem med Kalinic, Ilicic och kompani, vilket slutade i två gula kort. Ingen vidare start för den unge brassen.”

-3 p Paul Pogba (Juventus)
“Tog aldrig riktigt tag i matchen mot Udinese på det sätt han hade behövt. En besvikelse.”

-2 p Carlos Carmona (Atalanta)
“Slarvig i passningsspelet och aldrig kreativ mot Inter. Dessutom utvisad.”

Att det var hyggligt tempo och hyfsat spel i båda de två första matcherna.

Att Roma visade tendenser till förbättrat offensivt spel, men mestadels visade samma typ av ineffektivitet som under vårsäsongen.

Att efter en riktigt bra försäsong så trillade Gervinho in i samma spår som förra säsongen där han springer en hel del, men får väldigt lite uträttat. Det kan ha en del att göra med att Roma mött en hel del bra lag under sommaren och då ytorna funnits för honom. Igår var de ytorna oftast igentäppta. Inget bra tecken.

Att Dzeko hamnade lite för ofta för långt ner i plan. Den bosniske anfallaren ska vara längst fram och trycka ner och göra motståndarna motståndarna ”längre” och var redo i straffområdet. Var det på instruktioner av Garcia? Om inte, borde han istället åtgärda detta fel.

Att Florenzi hade vissa besvär i defensiven, men att han framåt fortfarande är rätt ljuvlig. ”Il Terzo Re” var också den som fixade den rödgula poängen med sitt skott.

Att även om Roma har en del att åtgärda och påminde lite för mycket om vårens Roma så ska det sägas att en poäng borta mot Hellas Verona inte är kattskit.

Att Hellas verkar ok. De var värda sin poäng och såg tillräckligt bra ut för att tro att de ska gå mot en säsong frånvarandes från bottenstrid till mötes.

Att när Emil Hallfredsson är så där pigg och fräsch som han var igår, är han isländsk dynamit som sprutar in 800 volt i den blågula motorn.

Att Samuel Souprayen var en härlig överraskning.

Att Ricardo Kishna var bäst på plan mot Bologna. Fortsätter han så här, är han bättre och mycket mer redo än vad jag trodde.

Att Keita som ”Falsk nia” fungerar alldeles utmärkt. Vilket jag var inne på redan förra året.

Att Lucas Biglias skada var bland det sämsta som kunde hända för Lazio. Framför allt inför Leverkusen-matchen, men även en månad framåt i ligaspelet.

Att Cataldi inte är någon Biglia. Men att han kan fungera ok som hans ersättare.

Att Bologna trots en klen inledning av matchen, lyckades hålla 2-1 och sedan faktiskt ha en riktigt vass kvitteringchans i slutet. Med tanke på att förstärkningar är på väg in, kan det nog bli rätt bra till slut.

Att det är nya härliga matcher att se fram emot ikväll.

Det bjuds på fin förrätt med Verona-Roma och Lazio-Bologna innan den första omgången avslutas med kvällsmatcher imorgon. Serie A-säsongen känns mycket intressant och scudetto-striden känns öppnare än på länge.

Här är några tankar inför säsongen:

Jag tror att dessa spelare gör upp om skyttekungstiteln:
Higuain, Icardi, Dzeko, Bacca. I den ordningen.

Snyggast tröjor i år ?

6. Hellas Verona (Heja Cammarata!)
5. Genoa (Klassiskt snygga)
4. Fiorentina (Coq Sportif levererar och lila är både unikt och vackert)
3. Roma (Rent, tight och elegant)
2. Milan (kraftfullt och väldigt snygga)
1. Inter (Färgerna smälter samman perfekt, med fin dos av 1990).

Men inget slår förra årets favorit..

Några spelare som jag inte nämnt så mycket, men som vi bör hålla ögonen på:
Diego Laxalt (Genoa), Adam Masina (Bologna), Edenilson (Udinese), Rodrigo Ely (Milan), Filippo Falco (Bologna), Ryder Matos (Carpi),

Och dessa unga spelare är super-intressanta:
Abdou Diakathe, Fiorentina  (näste Pogba, bara 16 år, superlöfte)
Assané Diousse, Empoli (redan gått om Ronaldo Pompeu i hierarkin) 
Assane Gnoukouri, Inter (kan faktiskt ta en plats direkt i Inters elva)

Mina favoritvärvningar: (Inte nödvändigtvis de bästa):
Fernando (fynd av Samp) Paulo Dybala (fotbollsfötter ljuvliga som socker) Stevan Jovetic (äntligen tillbaka!) Daniele Baselli (nye Montolivo) Joseph Alfred Duncan (bra namn och dynamik till tusen), Alex Sandro (mycket bättre ytterback är svårt att hitta).

De värvningar som kommer betyda mest:

Spelarna som jag kommer sakna:
5. David Pizarro 4. Arturo Vidal 3. Mateo Kovacic 2. Carlos Tevez 1. Andrea Pirlo

Spelarna som jag inte kommer sakna:
5. Jonathan 4. Diego Novaretti 3. Zdravko Kuzmanovic 2. Seydou Doumbia 1. Mario Gomez

(jo jag kommer faktiskt sakna Muntari..)

De två tränare med störst press:

Rudi Garcia- Har fått ett späckat anfall, nu måste han visa att vårsäsongen 2015 inte var hans fel.

Sinisa Mihajlovic- Det har värvats dyrt och C.L är ett måste.

Första tränare att få sparken?
5. Roberto Mancini (måste lyckas)  4. Gian Piero Gasperini (Preziosi-faktorn) 3. Fabrizio Castori (för gammelmodig?) 2. Marco Giampaolo (surt att efterträda Sarri och har en risig spelartrupp) 1. Walter Zenga (Har redan nästan fått sparken).

Och sedan….

Har Udinese en ny uppfräschad Stadio Friuli, den väntas vara helt klar runt årskiftet…..introduceras Hawk Eye i Serie A, inga fler spökmål alltså……är Udineses Ali Adnan den förste irakiske spelaren i Serie A:s historia….kommer Carpi spela sina hemmamatcher i Modena.

Det är mycket som är nytt i Serie A, men du behöver inte vara orolig.  Än så länge finns de kvar, de där spelarna som gör dig trygg, som får nostalgin att resa sig gåshud på armen, som får dig att känna värme i hjärtat.

Förra säsongen: Såg ut som en allvarlig scudetto-kandidat i ett par månader, bara för att sedan falla igenom ordentligt. Repade mod under slutet av säsongen och gnetade till sig en viktig andraplats.

Förhoppningar: Att vinna scudetton. Allt annat är lögn.

Viktiga nyförvärv: Edin Dzeko (Manchester City), Mohamed Salah (Chelsea), Iago Falque (Genoa), Antonio Rudiger (Stuttgart), Woijiech Szczesny (Arsenal), Gerson (Fluminense)

Viktiga förluster: Andrea Bertolacci (Milan), Alessio Romagnoli (Milan), Davide Astori (Cagliari), Jose Holebas (Watford), Seydou Doumbia (CSKA Moskva), Mattia Destro (Bologna), Mapou Yanga-Mbiwa (Lyon), Daniele Verde (Frosinone).

Tänkbar elva (4-3-3): Szczesny, Florenzi, Manolas, Castan, Torosidis, Nainggolan, De Rossi, Pjanic; Salah, Dzeko, Falque.

Tränare: Rudi Garcia.

Nyckelspelare: Edin Dzeko
Den spelare som ger Roma en ny dimension. Jag tror att hans styrka, målfarlighet och vassa anfallsspel är precis vad laget behöver.

Genombrottet: Ingen.

Utsikter för 15/16:
Scusate il ritardo. Ursäkta förseningen. För ett år sedan tippade jag att Rudi Garcias Roma skulle vinna ligan. Jag hade köpt Romas förtrollande spel från året innan och trodde verkligen att man var på väg mot någonting stort. Sedan kom förlusten mot Juventus. Sedan förnedringen mot Bayern Munchen. Efter jul var man plötsligt inte sig själva längre, kunde inte längre vinna, hade tappat allt spring och självförtroende.

Så varför skulle man då vara så mycket bättre den här gången? Jag anser att klubben och sportdirektör Sabatini har insett var det största problemet låg. I offensiven. Försvaret var sig visserligen inte heller likt, men med Manolas som klippa, med Castan tillbaka, Rudiger på väg in och förmodligen ytterligare en mittback känns backlinjen inte som något problem. Dessutom lär man förstärka ytterbacks-positionerna innan transferfönstret stänger (Lucas Digné?).

Nej, den position som Roma förändrat mest och bäst är framåt. Man har värvat Edin Dzeko som ger laget en helt ny dimension längst fram. Äntligen har man den spets och kraft man behöver i anfallet. Romas bäste målskytt förra säsongen var Ljajic och Totti på åtta mål vardera. Det berättar en hel del. Att man sedan även fräschat upp flankerna med Mohamed Salah och Iago Falque känns som en stor uppgradering. Jag tror Salah kan bli en stor hit i Garcias spelsystem. Dessutom har Gervinho sett så där bra ut som han gjorde under sitt första år under försäsongen.

I väntan på Strootman är mittfältet i relativt trygga händer med Nainggolan som främste pådrivare och det skulle inte förvåna mig om Pjanic gör en fin säsong nu när landslagspolaren Dzeko finns vid hans sida. Truppen är ju även fulladdad med spelare som Florenzi, Keita, De Rossi och Ljajic och Francesco Totti har säkert inte visat upp sitt sista trick i karriären.

Förra året tippade jag fel. Nu återstår det att se om jag har rätt den här gången.

2. JUVENTUS

Förra säsongen: Vann sin fjärde raka scudetto, plockade hem italienska cupen och tog sig till Champions League-final. Mycket bättre än så kan man inte göra.

Förhoppningar: Att samtidigt som man föryngrar laget kunna fortsatt vara med och kämpa om en scudetto och ta sig långt i Champions League.

Viktiga nyförvärv: Paulo Dybala (Palermo), Mario Mandzukic (Atletico Madrid), Alex Sandro (Juventus), Neto (Fiorentina), Sami Khedira (Real Madrid), Guido Vadala (Boca Juniors), Simone Zaza (Sassuolo).

Viktiga förluster: Andrea Pirlo (New York City), Carlos Tevez (Boca Juniors), Arturo Vidal (Bayern Munchen), Angelo Ogbonna (West Ham), Simone Pepe (Chievo), Marco Storari (Cagliari).

Tänkbar elva (5-3-2): Buffon, Lichtsteiner, Barzagli, Bonucci Chiellini, Alex Sandro; Sturaro, Marchisio, Pogba; Morata, Mandzukic.

Tränare: Massmiliano Allegri.

Nyckelspelare: Paul Pogba
Nu när Pirlo, Tevez och Vidal har lämnat är det dags för andra spelare att kliva fram och ta ännu större ansvar. Om Pogba gör en kanonsäsong och bekräftar sig som en superstar har Juventus chanser till en femte raka titel ökat rejält.

Genombrottet: Daniele Rugani
Det kommer krävas en eller två skador i backlinjen för att Rugani ska få chansen, men när han väl kommer få den tror jag han kommer ta den. 21-åringen spelar med ett osedvanligt lugn för sin ålder och är inte bara stark i luftrummet utan även duktig med fötterna.

Utsikter för 15/16:
Juventus har verkligen ömsat skinn den här sommaren. Andrea Pirlo lämnade för MLS, Carlos Tevez ville hem till Buenos Aires och Arturo Vidal hoppas kunna öka sina chanser att vinna C.L i Bayern Munchen. Det är inga spelare man ersätter i ett nafs.

Både Pirlo och Vidal kan man visserligen komma att ersätta inom laget med t ex Marchisio och Pereyra, men förlusten av Tevez formidabla anfallsspel kan bli svårare att komma till rätta med.

Juventus har dock mycket att vila trygga på. Försvaret är intakt med rutinerade och stabila fyrlingen- Buffon, Barzagli, Bonucci och Chiellini -och dessutom har man unge Rugani på tillväxt samt att man hoppas ha Caceres skadefri den här säsongen. Lichtsteiner lär löpa på som brukligt på sin högerkant och då man ser ut att värva Alex Sandro till vänster har man utan tvekan ligans bästa defensiva lagdel.

Mittfältet ser även det starkt ut. Paul Pogba kan komma att ta ytterligare kliv mot superstatus den här säsongen och Marchisio är en garanti på mitten. Jag räknar även med att man värvar ytterligare en mittfältare innan transferfönstret stänger, inte minst då man fick Khedira skadad.

Nej, Juventus största farhågor är nog i den offensiva delen. Även om Morata är en lysande forward, Mandzukic är en hygglig målmaskin och Dybala har en fenomenal talang kan det komma att bli svårare att öppna upp motståndarförsvaren utan en Tevez i laget. Att Juventus söker en “trequartista-typ” är ingen slump, man skulle må väldigt bra av att ha en spelare likt Götze, Isco eller Draxler som både kan ta sig förbi sina motståndare och agera framspelare. Hittar man rätt spelare innan mercaton slås igen, kommer Juventus med all rätt kunna ro hem sin femte raka scudetto.

Men tills dess, tror jag att de kan halka ner från den grön-vit-röda tronen.

3. MILAN 

Förra säsongen: Försökte att ta sig tillbaka till toppen med en samling gratisspelare, konstiga lån, avdankade stjärnor och en rookie-coach. Det slutade i katastrof. 

Förhoppningar: Att försöka ta sig till baka till toppen med Berlusconis nya plånbok, en mer rutinerad coach och stjärnor som mer är på toppen av sin karriär. 

Viktiga nyförvärv: Luiz Adriano (Sjachtar Donetsk), Alessio Romagnoli (Roma), Andrea Bertolacci (Roma), Carlos Bacca (Sevilla), Jose Mauri (Parma). 

Viktiga förluster: Michael Essien (Panathianikos), Stephan El Shaarawy (Monaco), Adil Rami (Sevilla), Daniele Bonera (Utg kontrakt), Giampaolo Pazzini (Verona), Sulley Muntari (Al-Ittihad), Simone Verdi (Eibar).

Tänkbar elva (4-3-1-2): Lopez, Abate, Mexes, Romagnoli, Antonelli; Bertolacci, De Jong, Bonaventura; Honda; Bacca, Luiz Adriano.

Tränare: Sinisa Mihajlovic.

Nyckelspelare: Carlos Bacca
Milan missade att värva Jackson Martinez, men fick en klart hyfsad ersättare i Bacca istället. Colombianen har sett riktigt het under försäsongen och känns som en spelare som kan göra skillnad framåt. Något som Milan verkligen behöver.

Genombrottet: Alessio Romagnoli
Milan fick visserligen punga ut en hel del pengar för att Mihajlovic skulle få den mittback han så önskade. Jag tror dock att Milan kommer få valuta för pengarna med tiden. Romagnoli kan komma att kliva in på en gång och bli den försvars-klippa man behöver.

Utsikter för 15/16:
Med hjälp av Berlusconis mediaset-miljoner och MrBees förväntade intåg i klubben har man förstärkt laget en hel del under sommaren. Dagarna med pinsamma köp av gratisspelare och lån av avdankade stjärnor verkar nu vara ett minne blott.

Trots att man överbetalat en aning för spelare som Bacca, Bertolacci och Romagnoli känns det ändå som att man hittat en ny riktning som bör ta Milan tillbaka till toppen. Bacca och Luiz Adriano har sett riktigt vassa ut under försäsongen och Romagnoli kan bli den klippa man behöver längst bak. Dessutom känns Sinisa Mihajlovic som den ledare med pondus man behöver.

Detta Milan har förvisso fortfarande en del frågetecken i försvaret då varken Mexes, Alex eller Zapata känns som någon att hålla i handen när de bästa lagen kommer på besök. Det saknas även möjligen ytterligare en mittfältare av klass för att Milan på allvar ska känna sig som en ordentlig scudetto-kandidat. Men ur De Jong, Montolivo, Bertolacci, Bonaventura, Mauri, Poli finns ändå hyfsat med kvalité att hämta.

Men då det är mer än en vecka kvar innan transferfönstret stänger kan saker fortfarande hända. Milan kan säkerligen komma att värva Axel Witsel eller Roberto Soriano innan den sista augusti och ännu vet vi ju inte vad som kommer hända med en viss svensk i Paris.

Om Milan på något sätt lyckas landa Zlatan Ibrahimovic som sista pusselbit så kommer detta Milan hoppa upp som favorit till att ro hem titeln.

Är det någonting som Zlatan brukar vara en garanti för, så är det ju vunna ligatitlar.

4. NAPOLI

Förra säsongen: Vann visserligen den italienska supercupen mot Juventus, men trots en riktigt bra trupp lyckades aldrig Rafa Benitez få ut mer än en semifinal i Europa League och en femteplats i ligan.

Förhoppningar: En topp-tre placering.

Viktiga nyförvärv: Allan (Udinese), Mirko Valdifiori (Empoli), Elseid Hysaj (Empoli), Vlad Chiriches (Tottenham), Pepe Reina (Bayern Munchen).

Viktiga förluster: Gökhan Inler (Leicester); Jonathan De Guzman (Marseille), Duvan Zapata (Udinese), Walter Gargano (Monterrey).

Tänkbar elva (4-3-1-2): Reina, Maggio, Albiol, Chiriches, Hysaj; Allan, Valdifiori, Hamsik; Insigne; Mertens, Higuain.

Tränare: Maurizio Sarri.

Nyckelspelare: Gonzalo Higuain
Valdifiori kommer dirigera spelet på mitten och Albiol måste höja sig för att försvarsspelet ska fungera, men den spelare som flyttar nålen mest för Napoli är utan tvekan Higuain. Om argentinaren är på rätt humör och gör en kanonsäsong kan Napoli gå så långt som att vinna ligan.

Genombrottet: Lorenzo Insigne
Insigne är ju redan relativt etablerad, men jag tror att det här blir säsongen då han tar nästa steg och blir en stjärna. Får han bara vara skadefri kan han komma att flyga fram i sin nya “Trequartista-roll” ända in i Contes azurblå startelva.

Utsikter för 15/16:
Maurizio Sarris Napoli kommer bli ett av de mest spännande lagen att följa i Italien den här säsongen. Den nye tränaren kommer förändra mycket både taktiskt och inställningsmässigt och troligen till det bättre. Napoli kommer använda Lorenzo Insigne strax bakom anfallarna i en relativt fri roll, vilket säkert kommer passa honom utmärkt. Framför honom finns stjärnan Gonzalo Higuain kvar och om argentinaren är på humör kan han vinna skytteligan i ett nafs. Bredvid honom lär någon av Dries Mertens, Jose Callejon eller Manolo Gabbiadini kampera. Oavsett vem Sarri väljer är det på papperet en mycket vass trio.

På mitten kommer nye Valdifiori styra spelet (återstår att se om han klarar det i en större klubb) och bredvid sig lär han ha dynamiske brassen, Allan, och Hamsik som kliver ner ett steg i planen jämfört med ifjol. Allt gott så långt. Det som troligen kommer bli Sarris största utmaning är försvarsspelet, något som ofta brast ifjol under Benitez. Man har visserligen värvat Chiriches från Tottenham och Torinos Nikola Maksimovic kan vara på ingång, men den största förändringen kommer att vara Sarris taktiska förändringar. Lyckas han med det är väldigt mycket vunnet.

Detta Napoli har stor förbättringsmarginal och har ett så pass högt tak att jag inte kan räkna bort dem från en scudetto om allt klaffar. Men det krävs ändå ett stort kliv för att gå från Benitez något svajiga bygge till att allt ska fungera under Sarri.

Kanske är klivet för stort trots allt.

5. INTER

Förra säsongen: En åttondeplats var naturligtvis inget annat än ett fiasko. Walter Mazzarri fick kicken efter mindre än en halv säsong, men det blev inte mycket bättre efter det att Roberto Mancini tog över.

Förhoppningar: Att ta sig till Champions League nästa säsong.

Viktiga nyförvärv: Geoffrey Kondogbia (Monaco), Miranda (Atletico Madrid), Jeison Murillo (Granada), Stevan Jovetic (Manchester City), Martin Montoya (Barcelona).

Viktiga förluster: Mateo Kovacic (Real Madrid), Xherdan Shaqiri (Stoke), Zdravko Kuzmanovic (Basel), Joel Obi (Torino), Federico Bonazzoli (Sampdoria), Ibrahima Mbaye (Bologna).

Tänkbar elva (4-3-1-2): Handanovic, Montoya, Miranda, Murillo, D´Ambrosio; Guarin, Medel, Kondogbia; Hernanes; Jovetic, Icardi.

Tränare: Roberto Mancini.

Nyckelspelare: Miranda
Försvarsspelet var troligen Inters största problem förra säsongen och förhoppningen är att nyförvärvet, Miranda, ska komma in och styra upp backlinjen. Hans lugn och skicklighet borde ge försvaret större trygghet.

Genombrottet: Jeison Murillo
Är kanske ännu ett okänt namn för de flesta, men den duktige colombianen blev vald till bäste unge spelare i Copa America i sommar och kliver med största sannolikhet rakt in i Inters startelva. Påminner lite om Juan Jesus i spelstilen, men är skickligare taktiskt.

Utsikter för 15/16:
På papperet ser Inter ut att ha ett väldigt starkt lag fullt med spännande spelare fyllda med potential. Icardi är en fullblods-striker som alla lag skriker efter, Jovetic kommer från Citys komposthög full av vilja till revansch, Kondogbia är lagets dyra mittfälts-juvel och försvarslåset Murillo & Miranda borde vara en firma att lita starkt till. Lägg då till att man värvat Montoya och har kvar spelare som Guarin, Medel, Hernanes, Palacio och Brozovic. Dessutom lär man inte ha värvat färdigt.

Men trots denna intressanta palett av fotbollsspelare är det något som inte riktigt stämmer. Trots att klubben har gått sin tränare, Roberto Mancini, till mötes och är på väg att byta ut i stort sett hela startelvan letar laget fortfarande efter en identitet och ett fungerande spelsystem.

Man har sålt två av sina mest kreativa spelare i Shaqiri och Kovacic och fastän ligastarten lurar bakom hörnet har Mancini ännu inte hittat rätt modell och vilka spelare han litar bäst till. Dessutom känns det som om det saknas riktiga ledare i laget. Det finns fortfarande tid att rätta till saker och ting, inte minst på transfermarknaden, och om man får en bra start i ligan kan ett behövligt självförtroende hjälpa laget en bra bit på traven.

Inter har gått all-in på Roberto Mancinis ledarskap och omdöme och pressen kommer vara oerhört stor på att han lyckas föra laget till en C.L-plats till nästa säsong. Misslyckas man med det väntar några tuffa år framöver.

Det är nu eller aldrig, Roberto.

6. TORINO

Förra säsongen: Gjorde bra ifrån sig i Europa League och lyckades även klara sig bra i ligaspelet fastän man hade sålt stjärnor som Immobile och Cerci.

Förhoppningar: Att på nytt kvalificera sig för Europa League.

Viktiga nyförvärv: Davide Zappacosta (Atalanta), Daniele Baselli (Atalanta), Afriye Acquah (Hoffenheim), Danilo Avelar (Cagliari), Joel Obi (Inter).

Viktiga förluster: Matteo Darmian (Manchester United).

Tänkbar elva (3-5-2): Padelli, Maksimovic, Glik, Moretti; Zappacosta, Benassi, Baselli, Acquah, Avelar; Quagliarella, Lopez.

Tränare: Gianpiero Ventura.

Nyckelspelare: Kamel Glik
En stor orsak till fjolårets framgångar var Gliks heroiska försvarsspel och hans förmåga att göra mål framåt. “Il Capitano” är i mångt och mycket lagets själ.

Genombrottet: Daniele Baselli

Utsikter för 15/16:
Torino har gjort två strålande säsonger på raken och jag tror att en tredje är på gång. Det finns väldigt mycket att gilla med denna Toro-upplaga. Gliks härliga inställning, Quagliarellas finess längst fram och inte minst den samling nyförvärv som man gjort. Yttrarna Zappacosta och Avelar är kanske inte lika bra som Darmian/Peres, men duger fint ändå. Mittfältet ser mycket spännande ut med Basellis fina fötter, Acquahs dynamik och Marco Benassis mångsidighet (var lysande under U21-EM).

Om man dessutom (som jag tror) värvar Andrea Belotti som partner till Quagliarella har man ett lag som definitivt kan parkera högt upp i tabellen. Sedan har man även Maxi Lopez som var oväntat bra i våras att tillgå. Jag tror att man återigen kommer vara med i jakten om Europa League-platser.

7. LAZIO

Förra säsongen: Stod för en fantastisk säsong där man till slut lyckades ta en tredjeplats som innebar playoff till Champions League.

Förhoppningar: Kvalificera sig för Champions Leagues gruppspel och försöka bygga vidare på fjolårets framgångar i ligan.

Viktiga nyförvärv: Sergej Milinkovic-Savic (Genk), Ricardo Kishna (Ajax), Patric (Barcelona), Ravel Morrison (West Ham), Wesley Hoedt (AZ Alkmaar).

Viktiga förluster: Cristian Ledesma (utg kontrakt), Diego Novaretti (Leon), Luis Cavanda (Trabzonspor), Ederson (Flamengo), Michael Ciani (Sporting Lissabon), Bryan Perea (Troyes).

Tänkbar elva (4-3-3): Marchetti, Basta, De Vrij, Gentiletti, Radu; Parolo, Biglia, Cataldi; Felipe Anderson, Klose, Candreva.

Tränare: Stefano Pioli

Nyckelspelare: Stefan De Vrij
Candreva och Anderson löpte sönder de flesta försvaren och Biglia bossade på mitten, men det var De Vrij som mer eller mindre ensam styrde försvaret på ett briljant sätt. Nu måste han nog göra det igen.

Genombrottet: Danilo Cataldi
Fick ju ett litet genombrott redan ifjol, men i år kan han komma att ta steget till att bli italiensk A-landslagsman.

Utsikter för 15/16:
Mycket av Lazios säsong kommer avgöras i Champions League-kvalet mot Leverkusen. Tar man sig till gruppspelet kommer man visserligen behöva spela fler matcher under hösten, men samtidigt lär man kliva in i ligasäsongen med entusiasm och större inkomster.

Åker man däremot ut mot Leverkusen kan effekterna bli jobbiga. Det kan bli svårt att hämta sig mentalt och det kan även innebära att man t ex säljer viktige Lucas Biglia. Bortsett från C.L-dramat satsar Lazio på i stort sett samma lag som ifjol. Det betyder att Candreva och Felipe Anderson kommer behöva upprepa sina fantastiska säsonger från ifjol, att De Vrilj måste skeppa försvaret med järnhand och att Parolo fortsätter att vara den där grymma tvåvägs-dynamon han visade sig vara förra säsongen.

Det kan vara för mycket begärt att Lazio ska kunna upprepa framgångarna från förra säsongen, inte minst då jag är osäker på om Klose/Djordjevic är tillräckligt bra under en hel säsong. Den tyske målmaskinen blir inte yngre och många av Djordjevics mål kom i klump. Förhoppningsvis kan unge Keita få mer speltid. Lazio har en alldeles för bra startelva för att falla alltför djupt i tabellen, men väldigt ofta har vi sett italienska lag som haft svårt att dubblera ligaspel och C.L-spel eller åka ur kvalet och göra en sämre säsong efter det.

Kanske är det Lazio som står på tur.

8. FIORENTINA

Förra säsongen: Lyckades vara med i jakten på en kvalplats till C.L länge och väl, trots skador och att en del spelare underpresterade.

Förhoppningar: Att fortsatt vara med i kampen om Europa-platser och att bygga någonting fint och stort under nye tränaren Paulo Sousa.

Viktiga nyförvärv: Nikola Kalinic (Dnipro), Mario Suarez (Atletico Madrid), Davide Astori (Cagliari), Gilberto (Botafogo), Luigi Sepe (Napoli).

Viktiga förluster: Neto (Juventus), Juan Vargas (Betis), Mario Gomez (Besiktas), Stefan Savic (Atletico Madrid), David Pizarro (Santiago Wanderers), Alberto Aquilani (Sporting Lissabon).

Tänkbar elva: Sepe, Gilberto, Rodiguez, Astori, Pasqual; Fernandez, Suarez, Valero; Joaquin, Kalinic, Ilicic.

Tränare: Paulo Sousa

Nyckelspelare: Gonzalo Rodriguez
Den rutinerade argentinaren är fortsatt Fiorentinas kanske viktigaste spelare med sin pondus och spelförståelse. Det är han som är klippan bakåt.

Genombrottet: Federico Bernardeschi
Fick fjolåret förstört på grund av skador. Den här säsongen kan det vara dags för hans stora genombrott. Har imponerat under försäsongen och gjorde bland annat två mål mot Barcelona. Det är inte säkert att Joaquin blir kvar och det är lika osäkert huruvida Ilicic någonsin kommer hitta rätt kontinuitet. Det kan betyda mer plats för Bernardeschi.

Utsikter för 15/16:
Montella-eran fick ett abrupt slut, men det betyder inte att Fiorentina inte går en ny spännande tid till mötes. In har super-intressante tränaren Paulo Sousa kommit och hans typ av fotboll kan komma att både överraska och förtjusa. Portugisen predikar inte lika stort bollinnehav som sin företrädare, utan litar mer till snabba omställningar och hög press. Fiorentina har sett riktigt starka ut under försäsongen och jag kan mycket väl tänka mig att Sousas lag kan överrumpla många av sina konkurrenter i inledningen av säsongen.

Det har även skett en del förändringar inom laget. Fiaskot Gomez har skepptas iväg till Turkiet och Klose-liknande anfallaren Kalinic har anlänt. Dessutom har man förstärkt med oglamoröse, men nyttige Suarez på mitten. Det återstår dock att se om Astori kan ersätta Savic på ett bra sätt. Det är även tid för några av de yngre spelarna att få kliva fram. Både Bernardeschi och Babacar har stor potential och lär få sina chanser. Vi ska heller inte glömma bort att Giuseppe Rossi gör nytt försök att få slut på sitt skadehelvete. Lyckas han med det har Sousa en riktig joker att plocka ur rockärmen.

Det kan alltid ta lite tid att genomgå en metarmorfos, slussa in unga spelare och hitta en ny identitet, men det känns som om Sousa redan har börjat förvandla Fiorentina till ett mycket intressant bygge. Om klubbledningen bara har lite tålamod med sitt nya projekt, kan det här bli riktigt bra med tiden. Men avsaknaden av de där riktigt vassa spelarna kan betyda att man får vänta något år innan man kan vara bland topp fem igen.

9. SASSUOLO

Förra säsongen: Zaza, Berardi och Sansone blandade och gav men var mestadels riktigt bra, vilket resulterade i en hygglig 12:e plats.

Förhoppningar: Att äntligen slå sig in på den övre halvan och kanske även vara med och jaga en plats till Europa League.

Viktiga nyförvärv: Alfred Duncan (Sampdoria), Gregoire Defrel (Cesena), Lorenzo Pellegrini (Roma), Matteo Politano (Roma),

Viktiga förluster: Simone Zaza (Juventus), Matteo Brighi (Bologna), Leonardo Pavoletti (Genoa).
Tänkbar elva: Consigli, Vrsaljko, Cannavaro, Acerbi, Peluso; Missiroli, Magnanelli, Duncan; Berardi, Defrel, Sansone.

Tränare: Eusebio Di Francesco

Nyckelspelare: Domenico Berardi
Vi skippar eventuella nyckelspelare i försvaret då fokuset för Di Francescos Sassuolo kommer ligga i den offensiva kraften. Jag tror att Berardi kommer jaga en plats i Contes EM-trupp som en blodtörstig hund hela säsongen. Han kommer löpa, slå tunnlar, hitta geniala passningar och göra en hel del mål. Gör er redo för den tredje delen av The Big Berardi show.

Genombrottet: Joseph Alfred Duncan
Inter och Sampdoria kommer få ångra att de en gång släppte ghananen. Inte minst efter det att säsongen 2015/16 är färdigspelad. Duncans kombination av styrka och skicklighet kommer få Premier League-klubbarna att dregla nästa vår.

Utsikter för 15/16:
Visst, man har tappat Simone Zaza till Juventus och försvaret har fortsatt fler frågetecken än svar, men samtidigt har man kvar Domenico Berardi och värvat oerhört smart i Duncan och Defrel. Dessutom har man klarat sig rätt hyggligt med tränare Di Francescos offensiva spelsystem, där försvarsspelet fått ge vika för de offensiva krafterna.

Låt gå för att Cannavaro och Acerbi kan få det svettigt bakåt, jag tror att det här är säsongen då Sassuolo tar upp jakten på Europa League-platser, där Berardi blir ännu bättre, där Duncan slår igenom ordentligt och där Defrel och Sansone springer igenom Serie A-försvaren med jämna mellanrum.

Topp tio säger jag.

10. SAMPDORIA

Förra säsongen: Etoó kom och gick, Ferrero dansade på läktaren och Okaka briljerade en höst. Under tre fjärdedelar av fjolåret gjorde man en kanonsäsong bara för att tappa en Europa League-plats i slutet (som man dock fick tillbaks på Genoas bekostnad). Det hände liksom massor och ingenting på samma gång.

Förhoppningar: Fylla Marassi och att på nytt vara med och tampas om en Europa League-plats.

Viktiga nyförvärv: Fernando (Sjachtar Donetsk), Edgar Barreto (Palermo), Antonio Cassano (klubblös), Niklas Moisander (Ajax), Mattia Cassani (Parma), Ervin Zukanovic (Chievo), Federico Bonazzoli (Inter).

Viktiga förluster: Samuel Etoó (Antalyaspor), Stefano Okaka (Anderlecht), Sergio Romero (Manchester United), Alfred Duncan (Sassuolo), Pedro Obiang (West Ham), Gonzalo Bergessio (Atlas).

Tänkbar elva (4-3-1-2): Viviano, Cassani, Zukanovic, Silvestre, Moisander, Zukanovic; Soriano, Fernando, Barreto; Cassano; Muriel, Eder.

Tränare: Walter Zenga

Nyckelspelare: Matias Silvestre
Nu när Romagnoli lämnat så kommer Silvestre få ta ett ännu större ansvar i backlinjen. Klarar han det?

Genombrottet: Joaquin Correa
Jag är tveksam till om tränare Zenga kommer ge Correa tillräckligt med speltid, men jag litar till att argentinarens talang till slut kommer ge rättvisa. Med eller utan Zenga.

Utsikter för 15/16:
Man har redan åkt ut ur Europa League och Walter Zengas tid som tränare är tunn som is en solig vårdag. Men det är i alla fall aldrig tråkigt i president Ferreros Sampdoria. In har Cassano kommit för att höja temperaturen på både laget och supportarna och det snackas om att även Mario Balotelli är på ingång. Ett sådant anfallspar skulle göra Sampdoria till ett av ligans mest surrealistiska och spännande lag.

Hur roligt det än skulle vara så finns det faktiskt även en hel vettiga byggstenar bakom effektsökeriet. Luis Muriel har ständigt ett genombrott lurandes bakom hörnet, Fernando och Barreto är två vassa nyförvärv på mitten och duktige Soriano är än så länge kvar. Försvarsmässigt kan man dock komma att sakna Romagnoli mer än man tror och Silvestre kommer få ta ett större ansvar, vilket inte är säkert att han klarar av.

Det finns massor av talang, kreativitet och mystik i laget (kom igen, Cassano, Muriel, Correa och kanske Balotelli i samma lag?), men Zenga har mycket att bevisa och ingenting känns speciellt stabilt. Ferreros Sampdoria är en fotbollsraket som kan komma att färdas i ljusets hastighet mot oväntade höjder, men kan komma att krascha hårt när som helst. Kanske betyder det att man till slut landar någonstans mitt emellan. Det är bara att njuta av färden.

11. UDINESE

Förra säsongen: Chansningen med tränare Andrea Stramaccioni blev en flopp och Udinese gjorde sin sämsta säsong på bra länge.

Förhoppningar: Att hitta tillbaka till den övre halvan och åter skapa stabilitet i klubben under nye Colantuono.

Viktiga nyförvärv: Duvan Zapata (Napoli), Manuel Iturra (Granada), Ali Adnan (Rizespor),

Viktiga förluster: Melker Hallberg (Vålerengen), Simone Scuffet (Como), Nico Lopez (Granada), Gabriel Silva (Carpi), Zeljko Brkic (Carpi), Igor Bubnjic (Carpi), Allan (Napoli)

Tänkbar elva: Karnezis, Heurtaux, Danilo, Piris, Widmer, Badu, Guilherme, Kone, Adnan, Zapata, Di Natale.

Tränare: Stefano Colantuono

Nyckelspelare: Antonio Di Natale
Börjar bli till åren, men samtidigt har man ju sagt så de senaste tre, fyra säsongerna. När allt kommer till kritan gör han sina tio, tolv mål och är lagets själ och ledsagare.

Genombrottet: Rodrigo Aguirre
Fick extremt lite speltid av Stramaccioni, men har sett mycket spännande ut under försäsongen och får han bara chansen kan han bli en attraktion på arenorna i Italien.

Utsikter för 15/16:
Experimentet med Andrea Stramaccioni föll aldrig särskilt väl ut, då han på nytt visade sig vara en medioker tränare. Med en uppfräschad Stadio Friuli försöker nu Udinese repa nytt mod med nye Colantuono. Den förre Atalanta-tränaren passar bra in i spelarmaterialet då han spelar med en trebackslinje och bör stabilisera Udinese-skutan en aning.

Jag tror att Duvan Zapata kan komma att passa bra in med Di Natale och någon av Aguirre, Kone, Lucas Evangelista eller Bruno Fernandes borde visa framfötterna. Dessutom står spelare som Widmer, Heurtaux, Danilo och Badu för någon sorts garanti. Men frågan är hur mycket bättre än förra säsongen Udinese kan bli? Tillräckligt för att hålla sig i mitten av tabellen skulle jag gissa.

12. PALERMO

Förra säsongen: Gjorde en säsong klart över förväntan. Dybala slog igenom med dunder och brak och Franco Vazquez gjorde sådan succé att han tog sig in i det italienska landslaget.

Förhoppningar: Att på något sätt upprepa den förra starka säsongen.

Viktiga nyförvärv: Gaston Brugman (Pescara), Oscar Hiljemark (PSV), Abdelhamid El Kaoutari (Montpellier), Ahmad Benali (Brescia), Matheus Cassini (Corinthians).

Viktiga förluster: Paulo Dybala (Juventus), Edgar Barreto (Sampdoria), Ezequiel Munoz (Genoa).

Tänkbar elva (3-5-2): Sorrentino, Andelkovic, Gonzalez, El Kaoutari; Rispoli, Rigoni, Brugman, Quaison, Lazaar; Vazquez, Gilardino.

Tränare: Giuseppe Iachini

Nyckelspelare: Luca Rigoni
Gnuggare som alltid spelar i skuggan av mer kreativa lirare. Ifjol var han enormt viktig både som bollvinnare och som tvåvägsspelare. Det är viktigt att han visar vägen med en lika bra säsong i år.

Genombrottet: Robin Quaison
Först var det Dybala, sedan var det Quaison. Jah kanske är det den förre AIK-spelaren som står på tur att bli näste Palermo-spelare att slå igenom på allvar. Ifjol blixtrade svensken till sporadiskt, den här säsongen kan han komma att få en större roll och bli ännu viktigare för laget. Quaison har öst in mål under försäsongen och sett riktigt vass ut. Tar han bara med sig formen in i ligastarten kan det bli stor svensksuccé på Sicilien.

Utsikter för 15/16:
Palermo har utökat antalet svenskar i laget till två stycken och jag tror att både Robin Quaison och Oscar Hiljemark kan bli betydelsefulla för Palermo den här säsongen. Mittfältet ser relativt starkt ut med nyttige Rigoni, nye spännande Brugman och nämnde Hiljemark. Vi kan också räkna med att Quaison efter en lysande försäsong får mer speltid i en offensiv mittfältsroll.

Framåt ser man ut att ersätta Dybala med gamlingen Alberto Gilardino och det gäller att han visar att målkänslan inte har försvunnit om Palermo ska lyckas bra. Man vill även förstärka anfallet med Arsenals Joel Campbell. Om tränare Iachinis grundspel fortsätter att fungera, Vazquez är lika bra som ifjol, Gilardino gör sina tolv mål och svenskarna gör succé, kan årets säsong bli ungefär lika bra som fjolårets.

13. HELLAS VERONA

Förra säsongen: Efter en kanonsäsong under sitt första år i comebacken till Serie A, blev fjolåret en viss besvikelse trots Luca Tonis sanslösa målform. Man misslyckades med sina värvningar och försvaret var ihåligt.

Förhoppningar: Att slippa undan bottenstriden och stabilisera sig som ett lag för den övre halvan.

Viktiga nyförvärv: Filip Helander (Malmö), Giampaolo Pazzini (Milan), Luca Siligardi (Livorno), Federico Viviani (Roma), Romulo (Juventus).

Viktiga förluster: Nené (Spezia), Javier Saviola (River Plate), Mattia Valoti (Pescara).

Tänkbar elva (4-3-1-2): Rafael, Sala, Helander, Marquez, Albertazzi, Ionita, Viviani, Hallfredson; Siligardi; Pazzini, Toni.

Tränare: Andrea Mandorlini

14. GENOA

Förra säsongen: Genoa gjorde en helt suverän säsong där man grejade en Europa League-plats, bara för att i slutändan inte få UEFA-licens på grund av försenade dokument. Att upprepa det kan bli mycket, mycket svårt.

Förhoppningar: Att på nytt kunna hota om en Europa League-plats.

Viktiga nyförvärv: Jules Ntcham (Manchester City), Goran Pandev (Galatasaray), Darko Lazovic (Röda Stjärnan), Serge Gakpe (Nantes), Diogo Fiugeiras (Sevilla), Issa Cissokho (Nantes), Ezequiel Munoz (Palermo), Diego Capel (Sporting Lissabon).

Viktiga förluster: Aleandro Rosi (Frosinone), Andrea Bertolacci (Milan), Iago Falque (Roma), Ioannis Fetfazidis (Al Ahli).

Tänkbar elva (3-4-3): Perin; De Maio, Burdisso, Munoz; Figueiras, Kucka, Rincon, Cissokho, Perotti, Pavoletti, Pandev.

Tränare: Gian Piero Gasperini

Nyckelspelare: Diego Perotti
Om han blir kvar innan transferfönstret stänger förändras Genoas säsong en hel del. Hans snabba fötter röjde stor framgång förra säsongen och med honom längst fram känns Genoa klart mycket giftigare än utan. Men får Genoa behålla honom innan transferfönstret stänger?

Genombrottet: Jules Ntcham
Den kraftfulle 19-årige fransmannen kommer på lån över två år från Manchester City. Bli inte förvånade om han tagit en ordinarie tröja på mitten innan jul.

Utsikter för 15/16:
Precis som vanligt får Gasperini mer eller mindre börja om från ruta ett då alla lån återvänt till sina ursprungliga destinationer och man sålt viktiga spelare som Bertolacci och Falque. Än så länge verkar dock fjolårets succé Diego Perrotti bli kvar, men det vet vi inte säkert förrän mercatons gong-gong har gått.

Nu måste “Gasp” skola in nya spelare som Pandev, Lazovic och Gakpé längst fram. Försvaret är dock relativt intakt vilket är en fördel. Trots att Gasperini numera känns som en pålitlig alkemist och man alltid är en kraft hemma på Marassi, så är det vanskligt att lita till att Pavoletti är svaret längst fram, ytterpositionerna har försämrats och man lär sakna Bertolacci på mitten.

Preziosi brukar kunna slå till med en och annan överraskning innan transferfönstret stänger (Ljajic? Iturbe?), men samtidigt kan Perotti komma att lämna. Jag har väldigt svårt att se att Genoa ska kunna upprepa fjolårets fantastiska säsong.

15. CHIEVO

Förra säsongen: Var precis som man brukar. Tillräckligt bra och disciplinerade för att inte dras in i bottenstriden.

Förhoppningar: Målet är alltid att greja nytt kontrakt, men känslan är att man inom klubben har förhoppningar om att kanske äntligen börja sikta på den övre halvan.

Viktiga nyförvärv: Paul-Jose Mpoku (Standard Liege), Lucas Castro (Catania), Massimo Gobbi (Parma), Fabrizio Cacciatore (Sampdoria), Simone Pepe (Juventus).

Viktiga förluster: Francesco Bardi (Inter), Ruben Botta (Pachuca), Ervin Zukanovic (Sampdoria).

Tänkbar elva (4-4-2): Bizzarri, Frey, Cesar, Dainelli, Gobbi; Pepe, Hetemaj, Radovanovic, Castro; Mpoku, Paloschi.

Tränare: Rolando Maran.

Nyckelspelare: Dario Dainelli
Var mycket stabil ifjol vilket var en stor anledning till att Chievo klarade sig bra. Hans rutin och trygghet blir återigen en nyckel för Verona-laget.

Genombrottet: Paul-Jose Mpoku
Hann blixtra till tillräckligt många gånger under våren i Cagliari för att få oss att förstå att det bor en bra spelare i kongolesen. Får nu en hel säsong på sig att explodera ordentligt.

Utsikter för 15/16:
Vad talar för att denna säsong kommer bli olik de senaste? Det vill säga där man varit tillräckligt bra för att ha inte dras in i bottenstriden, men aldrig vassa nog att kunna sikta högre än så. Det troliga är att man återigen på sin höjd blir ett mittenlag, men det finns all anledning att ana att man kan göra bättre ifrån sig än på bra länge.

Man har behållit grunden i laget med Dainelli, Cesar, Hetemaj, Izco och Paloschi och kryddat det med dynamiske Mpoku och en revanschsugen Simone Pepe. Spelare som Castro, Meggiorini och Birsa kan även de komma att bidra med viss kvalité. Det här känns som ett av de bättre trupperna som Chievo haft de senaste åren och tränare Maran är en garanti.

16. BOLOGNA

Förra säsongen: Tog sig upp till den högsta serien via playoff med en hel del flyt.

Förhoppningar: Att klara sig kvar i Serie A och börja bygga ett lag som så småningom ska kunna utmana om en Europa-plats.

Viktiga nyförvärv: Antonio Mirante (Parma), Luca Rossettini (Cagliari), Erick Pulgar (Universidad Catolica), Lorenzo Crisetig (Inter), Luca Rizzo (Sampdoria), Franco Brienza (Cesena), Emil Krafth (Helsingborg).

Viktiga förluster: Inga.

Tänkbar elva (4-3-1-2): Mirante, Krafth, Rossettini, Oikonomou, Masina; Pulgar, Crisetig, Rizzo, Brienza; Mancosu, Acquafresca.

Tränare: Delio Rossi

Nyckelspelare: Luca Rossettini
Den förre Cagliari-försvararen kommer att få bära ett tungt ansvar då han ska styra Bolognas backlinje.

Genombrottet: Lorenzo Crisetig
Visade under delar av förra säsongen att han är en spelare som ha en fin karriär i Serie A. I Bologna blir han viktig på mitten.

Utsikter för 15/16:
Sportdirektör Pantaleo Corvino har haft stora besvär med att lyckas knyta till sig riktigt bra spelare under sommaren. Det pratades bland annat om Quintero, Duncan, Villalba, Diamanti, men ingen av dem anlände. Bologna får nu trösta sig med att man ser ut att värva Mattia Destro som alfahanne framåt och att man ändå förstärkt vettigt bakåt med Rossettini och Mirante. Även Inter-mittfältaren, Saphir Taider, kan vara på väg in.

Det känns dock som om mittfältet inte är jättestarkt och att Bologna är ett par spelare ifrån att börja snegla längre uppåt i tabellen. Bologna har numera till synes stabila ägare och stora visioner, men kommer den här säsongen få koncentrera sig på att greja nytt kontrakt. Lyckas de med det så är det alltid en bra början.

17. ATALANTA

Förra säsongen: German Denis agerade målsumpare, få spelare blommade ut och till slut riskerade man att åka ut. Man kallade in gamle räven Edy Reja och Serie A-kontraktet räddades.

Förhoppningar: Slippa bottenstriden och visa tendenser till att börja nå den övre halvan av tabellen.

Viktiga nyförvärv: Jasmin Kurtic (Fiorentina), Marten De Roon (Heerenveen).

Viktiga förluster: Davide Zappacosta (Torino), Daniele Baselli (Torino), Yoan Benalouane (Leicester), Giuseppe Biava (klubblös).

Tänkbar elva (4-3-3): Sportiello, Raimondi, Stendardo, Masiello, Dramé; Carmona, Cigarini, Kurtic; Moralez, Denis, Gomez.

Tränare: Edy Reja

Nyckelspelare: Luca Cigarini
Styr och ställer på mitten för Atalanta och jag tror det är viktigt att han behöver ha en stark säsong för Atalanta ska slippa bottenstriden.

Genombrottet: Alberto Grassi
Kanske kunde man släppa Baselli utan dåligt samvete eftersom man hade unge Grassi ståendes på tur. 20-åringen är en dynamisk mittfältare med stark karaktär.

Utsikter för 15/16: Att Atalanta sålde Zappacosta och Baselli till Torino är lite talande för vart Atalanta verkar vara på väg. Alltså neråt. Nyförvärven har varit få och det hade verkligen behövts ny energi i denna relativt mediokra Atalanta-upplaga. Nu hoppas man att tränare Edy Rejas rutin ska lösa problemen, men jag har svårt att tro att han ska kunna få laget att nå speciellt högt.

I sanningens namn tror jag att man löper stor risk att åka ur. Mittfältet har hyfsad substans och offensiven är kryddad med Gomez och Moralez kvicka fötter, men försvaret är föråldrat och det finns få duktiga talanger som bankar på dörren till en plats i startelvan.

18. FROSINONE

Förra säsongen: Knep oväntat andraplatsen i Serie B och förlorade bara en enda match på hemmaplan.

Förhoppningar: Att greja nytt kontrakt.

Viktiga nyförvärv: Aleandro Rosi (Genoa), Daniele Verde (Roma), Samuele Longo (Inter), Yussif Chibsah (Sassuolo), Modibo Diakité (klubblös), Nicola Leali (Juventus).

Viktiga förluster: Inga.

Tänkbar elva (4-4-2): Leali, Rosi, Diakité, Blanchard, Pavlovic; Verde, Chibsah, Gucher, Soddimo; Longo, Dionisi.

Tränare: Roberto Stellone

Nyckelspelare: Federico Dionisi
Gjorde en mycket bra säsong ifjol och med tanke på att Inter-lånet, Samuele Longo, ännu är orutinerad lär 28-årige Dionisi behöva kliva fram och göra målen framåt.

Genombrottet: Daniele Verde
Bjöd på ett par ljuvliga insatser i Roma ifjol och får nu chansen att visa vad han går för vecka in och vecka ut i Frosinone. Verdes kraft, teknik och dynamik kommer passa bra in i Frosinone.

Utsikter för 15/16:
Till skillnad från troliga bottenkonkurrenten Carpi kommer Frosinone ha bra stöd hemma på Stadio Matusa, där atmosfären brukar bli tät och ljudlig trots att den bara tar drygt 10 000 åskådare. Det var ingen slump att Frosinone var så pass bra på hemmaplan ifjol och jag tror att det är där de kommer ta de flesta av sina poäng.

Frosinones trupp skrämmer kanske inte så många, men tränare Stellone har byggt ett lag där man jobbar hårt för varandra. Räkna med att det kommer spelas tufft, direkt och taktiskt disciplinerat när Frosinone kliver ut på plan. Frosinone kommer få det svårt, men jag skulle inte bli helt förvånad om man lyckas hänga kvar i den högsta serien.

19. EMPOLI

Förra säsongen: En av Italiens bäst skötta klubbar överraskade rejält, inte bara med att hänga kvar utan problem, utan att även spela underhållande fotboll under tränare Maurizio Sarri.

Förhoppningar i år: Att få spela Serie A-fotboll även nästa säsong.

Viktiga nyförvärv: Lukasz Skorupski (Roma), Andrea Costa (Parma), Raffaele Maiello (Napoli), Luca Bittante (Fiorentina).

Viktiga förluster: Daniele Rugani (Juventus), Mirko Valdifiori (Napoli), Elseid Hysaj (Napoli), Matias Vecino (Fiorentina), Simone Verdi (Milan).

Tänkbar elva (4-3-3): Skorupski, Laurini, Barba, Tonelli, Bittante; Maiello, Ronaldo, Croce; Saponara; Maccarone, Pucciarelli.

Tränare: Marco Giampaolo

Nyckelspelare: Riccardo Saponara Återvände till Empoli från Milan mitt under säsongen ifjol och gjorde lysande ifrån sig. Är som bäst när han spelar strax bakom anfallet. Blir han för ensam i år?

Genombrottet: Ronaldo Pompeu 25-åringen med det smickrande namnet är okänd för de flesta då han mer eller mindre varit i mindre klubbar i Italien under hela sin karriär. Kanske kommer det snart att förändras. Den blonde brassen har bra teknik, ett väldigt fint tillslag på bollen och är stark i kroppen. Kan komma att ersätta Valdifiori på ett bra sätt.

Utsikter för 15/16:
Hur Empoli ska kunna ta sig an sitt andra år i Serie A utan fjolårets nyckelspelare Rugani och Valdifiori är en sak, men framför allt lär de sakna tränare Sarris skicklighet. Det var den 56-årige Sarri som satte tonen för laget och gav dem en tydlig identitet, där de lyckades vara taktiskt slipade och även våga spela offensivt.

Nye tränaren Giampaolo kanske kommer ha samma typ av fotbollsfilosofi, men känslan är att han saknar den rätta pondusen för att lyckas. Att han heller inte fått några större förstärkningar förbättrar inte hans chanser. Jag tror på baksmälla efter den fina fjolårssäsongen.

20. CARPI

Förra säsongen: Trots små resurser och en relativt medioker trupp på papperet tog sig Carpi upp till den högsta serien i storartad stil. Frågan är om de kan upprepa miraklet?

Förhoppningar: Att hänga kvar.

Viktiga nyförvärv: Ryder Matos (Fiorentina), Luca Marrone (Juventus), Nicholas Spolli (Catania), Andrea Lazzari (Fiorentina), Zelijko Brkic (Udinese), Gabriel Silva (Udinese), Raphael Martinho (Catania), Igor Bubnjic (Udinese).

Viktiga förluster: Gabriel (Napoli), Roberto Inglese (Chievo), Simon Laner (Verona).

Tänkbar elva (4-3-3): Brkic, Letitzia, Romagnoli, Spolli, Gagliolo; Bianco, Marrone, Lazzari; Matos, Mbakogu, Martinho.

Tränare: Fabrizio Castori

Nyckelspelare: Nicholas Spolli
Om Carpi ska ha några förhoppningar att hänga kvar måste försvaret hålla en viss nivå. Förhoppningen är att argentinaren Spollis rutin ska fixa det.

Genombrottet: Jerry Mbakogu
Efter ett par år i de lägre serierna kan det vara dags för den 22-årige nigerianen att få sitt stora genombrott. Hans snabbhet och kraft kommer bli mycket betydelsefulla för Carpi och nästa sommar kan han komma att lämna klubben för större äventyr.

Utsikter för 15/16:

Att Carpi lyckades ta sig upp till Serie A var högst oväntat och det är nog inte många som tippar att de kan hänga kvar. Att de spelar sina hemmamatcher på “bortaplan” i Modena är också en nackdel. Trots att sportdirektör Sean Sogliano gjort ett gott arbete under sommaren och förstärkt laget rejält vill tränare Castori helst satsa på de spelare som tog laget upp till Serie A. Lyckas man hitta en kombination av den taktiska disciplin man byggt laget på och infiltrera en del nya spelare kanske man kan överraska, men allt pekar mot att man vänder tillbaka till Serie B efter en säsong.

För det kan han faktiskt bli.

Lazio hade även tvingats byta ut en skadad Miroslav Klose i halvtid.  Då Pioli inte hade tillgång till någon Djordjevic på bänken hade han inget val.

In med Keita.

Och ibland är det meningen att vissa historier ska skrivas. Ett år försent. Eller bara i exakt rätt tidpunkt.

Keita missade sin första chans rätt grovt. Han var snabbare än sin motståndare, men snedsparkade när målchansen öppnade sig som en autostrada.

Han fick en chans till. Felipe Anderson snodde boll på kanten, slog in den till en fri Keita som sköt rakt på en lysande Bernd Leno. Det var mer än en fantastisk räddning än ett svagt avslut…men ändå, två bra chanser, två missar. Man kunde nästan höra surret kring läktaren…-Keita är ingen bra målskytt.

Tyskarna har ett väldigt vasst lag anförda av tekniske Calhanoglu, anfalls-giraffen Kiessling och de snabba yttrarna Son och Bellarabi. Bakom dem kompletterar man bra med grovjobbare som Kramer och Bender. Möjligen är det försvaret som är deras svagaste lagdel.

Lazio saknar Marchetti, Djordjevic och Radu. Det borde inte betyda alltför mycket då Berisha är en bra målvakt, Lulic tar ytterbacken och Klose ändå hade gått först. Däremot är det allarmerande att även De Vrij kan komma att missa matchen. Han kan man inte ersätta på samma sätt. Nu verkar det ändå som om holländaren biter ihop och kommer spela.

Lazio har fått en del kritik under sommaren för att de inte värvat mer/bättre inför detta C.L-kval. För mig är det logiskt att de inte gjort det. Att lägga en massa pengar på 1-2 spelare för att ta sig vidare är riskfyllt för en klubb som Lazio. Ett kval är ett hasardspel som man kan förlora även med 1-2 starka nyförvärv.

Jag tycker Lazio gör rätt i att vänta med öppna plånboken. Man har ett så pass bra lag att man ska kunna slå ut Leverkusen ändå. Men det kommer inte bli lätt, det känns som en fifty-fifty-match.Tar man sig vidare kanske man värva någon bra spelare i sista stund. Det kommer bli tillräckligt svårt att behålla Lucas Biglia.

Att ta sig vidare till gruppspelet i Champions League är naturligtvis extremt viktigt ur ekonomisk synpunkt. Den pressen väger tungt när spelarna kliver ut ikväll.

Vi får hoppas att Lazio pallar trycket.

***
Medan Berlusconi fortsätter att drömma om Zlatan verkar Mihajlovics Milan fungera rätt bra. Nu var Perugia kanske ingen större värdemätare, men det är tydligt att Sinisas hand börjar synas. Spelarna löper mer och bättre än under hela förra säsongen och anfallstrion Honda-Bacca-Luiz Adriano briljerade ordentligt igår.

Den här kombinationen är helt enkelt fotbollspoesi.

***
Jag gillar verkligen Juventus beslut att spola Siqueira, öppna plånboken och gå all-in på Alex Sandro. Man nöjde sig inte med att ta den enkla vägen och få in okej ytterback, utan vill istället nå en högre nivå och värva en riktigt, riktigt bra ytterback. Juventus ska vara nära en övergång med brassen.

Bra gjort.

***
Att Genoa är på väg att värva Diego Capel berättar två saker. Dels att Perotti är på väg bort och dels att man försöker upprepa fyndandet av före detta Sevilla-yttrar. Probelmet för Genoa är att jag inte tror att Capel är lika bra som Perotti.

***
Belotti till Torino och Gilardino till Palermo? Verkar bli av. Det känns vettigt för båda klubbarna. Belotti bredvid Quagliarella i Toro tror jag är en ”match in heaven” och Gilardino längst fram i ”Rosanero” tror jag är en utmärkt idé då de behöver en rutinerad och utpräglad målskytt.

Det ska dock sägas att Palermo säkerligen kommer jaga ytterligare en anfallare då ”Gilas” fysik inte längre är den bästa. Man vill fortfarande ha Arsenals Joel Campbell, men det ryktas även om Avellinos anfallare Marcello Trotta.

Jag gillar vart båda lagen är på väg.

***
Emil Krafth är på väg till Bologna. Tror han kan göra bra ifrån sig där. Desto fler svenskar i Serie A desto bättre.

Nu är han på väg till Real Madrid.

Inter sålde Phillipe Coutinho vintern 2013. Brassen hade massor av potential, men Inter hade inte tålamod att vänta och sålde honom till Liverpool. Hur det har gått för Coutinho sedan dess vet vi ju.

Men försäljningen av den unge brassen skulle komma att tröstas med att man värvade en annan talang som skulle frälsa klubben. Det var Kovacic.

Nu är han också såld.

Inter och Mancini hävdar nu att man var tvungna att sälja honom pga FFP. Att man behövde casha in på Shaqiri och Kovacic. Det känns som att det vilar halvlögner bakom det påståendet. Tidigare under sommaren sa bland annat Mancini så här:

-UEFA har förstått att vi gör rätt saker. Jag tror inte att våra planer för transfermarknaden kommer förändras så mycket.

Det gjorde det.

Inter gick bland annat ut och spenderade en massa pengar på Geoffrey Kondogbia, vilket troligen då ledde till att man nu sålt Shaqiri och Kovacic.

Men det känns också som ett sätt för Mancini att komma undan med att han i grunden hela tiden varit tveksam till att spela med Kovacic från start. Att bänka kroaten under den kommande säsongen hade blivit ett problem. Hade Kovacic lyckats bättre i Inter hade man troligen inte sålt honom.

Man kan också ställa sig frågan varför man inte istället satsat mer på att sälja spelare som Guarin, eller Hernanes? Kanske har man försökt, men inte lyckats.

Jag tror att Mancini försökte göra Kovacic till någonting han inte var. Försökt lägga på honom för stora defensiva uppgifter i ett dysfunktionellt lag där försvarsspelet inte fungerat över hela planen. Den unge mittfältaren började tänka för mycket och glömde bort vad han är bäst på. Han blev rädd för att misslyckas. Det brukar sällan vara en bra utgångspunkt för en ung spelare att blomma ut. Det är lätt att glömma bort att Kovacic fortfarande bara är 21 år.

Att ett lag som Real Madrid är beredda att betala så pass mycket pengar för en spelare som ännu inte gjort sig betydelsefull tyder ju på att det finns en enorm potential som man tror att man kan få ut. För mig är det ett underbetyg att Mancini inte fick ut mer av honom.

Den kroatiske mittfältaren blir nu lite offer för Inters instabilitet, för Mancinis vilja att värva in andra typer av spelare (Perisic, en ytterback och en defensivare mittfältare) och FFP.

Jag hade så gärna sett Kovacic bli en stjärna i Inter. Nu har man istället sålt två av sina spelare med mest potential och nu vilar ett tungt ansvar på att Kondogbia, Brozovic och Jovetic gör stor succé annars är risken stor att man kommer få ångra sina försäljningar.

Fördelar med försäljningen
Vi ska inte glömma bort att man gör stor vinst på att sälja Kovacic. Man kommer troligtvis tjäna över 20 miljoner euro på affären. Återigen är det tydligt att det ofta är värt att värva rätt talanger för att sedan kunna sälja dem.

Sedan kan det bli en fördel att slippa hela pressen på att försöka hitta rätt position till Kovacic och att han ska lyckas.

Försäljningen måste också speglas i vad man nu kommer köpa in. Om det nu är som så att man sålt honom pga FFP, kommer man inte kunna använda alla pengarna till nyförvärv. Vill man ha en ytterback, en mittfältare och en offensiv spelare borde det utesluta Perisic med tanke på hans höga prislapp.

Det kan betyda ungefär Criscito, Lucas Leiva och Perotti. Spelare man säkert kan låna med köprätt. Inter kan även fortfarande spela ut Ranocchia-kortet (eller Juan Jesus) om man anser att han är oumbärlig.

Men…

Inter och dess ledning litar blint på Mancini och vilka spelare han vill ha. Det kan vara rätt att göra så, men då kräver det att Mancini vet vad han gör och att han är rätt ledare för detta lag.

Det är jag ännu långt ifrån övertygad om.

Inter kliver nu in i säsongen med ett spel som ännu inte fungerar, ett spelsystem som ännu inte är satt och med en mercato som ännu inte är klar. Dessutom har man sålt en av sina stora framtidsspelare.

Nu gäller det att försöka värva de spelare som Mancini vill ha och hoppas att det betyder att laget som helhet förbättras.

Annars kommer försäljningen av Kovacic att jaga klubben som ett spöke i ett par år framöver.

Det är vanligtvis inget bra tecken.

Mancini tog över som tränare för Inter november 2014. Sedan dess har laget knappast presterat så mycket bättre än vad man gjorde under Mazzarri. Jag kan köpa att man behöver lite tid för att kunna förändra laget som man vill.

Men tiden håller på att rinna ut nu.

Den här sommaren har Mancini fått väldigt mycket det han pekat på. Ausilio och kompani har jobbat häcken av sig för att kunna ge honom de spelare han velat ha. Man lyckades visserligen inte värva Yaya Touré, men man har köpt Kondogbia, Miranda, Murillo, Jovetic, Montoya. Det är ingen dålig mercato.

I vintras värvade man Xherdan Shaqiri. Schweizaren själv sa att han gick till Inter mycket på grund av Mancini. Sex månader senare har han sålts till Stoke.

Det är möjligt att Mancini insåg att Shaqiri inte passade in på det sätt han vill att laget ska spela. Att den dynamiske anfallaren spelade med för stora skygglappar och gick för mycket själv.

Men det var farhågor som jag publicerade redan första dagen de värvade honom. Det borde inte vara någon nyhet för Inter och Mancini. Dessutom kan en bra tränare ändra på sådana saker och ting.

Shaqiri har också en fantastisk talang och det är inte omöjligt att han kommer briljera i Stoke.

Just nu verkar Mancini veta varken från eller till. Ska han använda Hernanes som trequartista eller inte? Om han inte är en startspelare är det ju bättre att sälja honom. Tidigare var Guarin given i startelvan, nu är han det inte. Han har sänkt Kovacics självförtroende och fortfarande inte hittat rätt position till honom. Försvarsspelet sitter heller inte ännu som det ska fastän Miranda köpts och den defensiva organisationen över hela planen är fortfarande inte förbättrad.

Ja, men det tar ju tid att spela in många nya spelare? Bah, Bacca strålade som en sol i Trofeo Tim och Paulo Sousa har satt sitt spelsystem som en smäck på nolltid.

I onsdags mot Milan startade Inter med en 4-4-2-uppställning med Hernanes och Kovacic på kanterna. I det närmaste en provokation för att visa ledningen att han inte har de spelarna han vill för att kunna spela med den uppställning han föredrar.

Jag vill dock inte riktigt räkna ut Mancini ännu. Ligan har faktiskt ännu inte startat och ingen skada är ännu skedd. Det finns fortfarande hopp. Det är möjligt att Inter lyckas värva Criscito, en mittfältsledare (vem det nu skulle vara) och Perisic i sista stund och allt blir frid och fröjd. Det är möjligt att Inter bara behöver en bra start för att få rätt självförtroende och att Mancini hittar rätt lösningar.

Men jag kan inte låta bli att ställa frågan:

Hur skulle t ex Vincenzo Montella eller Diego Simeone lyckats med Inters nuvarande trupp?

President Di Laurentiis har redan strött lovord över sin nya tränare (det gjorde han i och för sig med Benitez också) och anser att man svettats mer än någonsin under försäsongen.

Med Sarri kommer de taktiska bitarna också bli annorlunda. Jag har försökt dyka ner i några punkter där han skiljer sig markant från Rafa.

Det här är ingen omöjlig Sarri-uppställning 2015/16:

Reina; Maggio – Albiol – Chiriches – Hysaj; Allan- Valdifiori- Hamsik; Insigne; Higuain – Mertens

Trequartista – Insigne

Napoli kommer den här säsongen att spela med en “Trequartista”. I Empoli var det Riccardo Saponara som under våren tog den rollen och i Napoli kommer det vara Lorenzo Insigne som får det ansvaret.

Under försäsongen har Insigne flugit fram i den rollen och känslan är att det kommer passa honom perfekt. Hans kvicka fötter är som gjord för den rollen. Dessutom har man goda alternativ i Mertens och Hamsik om Insigne skulle bli skadad.

Napolis första mål i träningsmatchen mot Anaune är ett bra exempel på hur det kan komma att se ut:

Hamsiks roll

Sarri lär använda sig av en 4-3-1-2 uppställning och tanken är att flytta ner Hamsik på tremanna-mittfältet. Jag tror det kan passa honom bättre än när han under Benitez spelade centralt i den offensiva linjen i en 4-2-3-1-uppställning.

På detta sätt kommer han få mer boll och komma mer rättvänd, något han själv betonat.

“Till skillnad från ifjol kommer jag spela längre ner i planen och på det sättet kommer jag få mer boll. Det passar mig bättre att inte spela med ryggen mot målet, sa Hamsik till Sport.sk för ett tag sedan.

The Regista- Valdifiori

Det var ingen slump att Sarri ville ta med sig Valdifiori från Empoli. Han ansåg säkerligen att han var en viktig pjäs i hur han vill spela fotboll. Delvis för att han är bra på det och delvis för att han är så pass inkörd i det.

Valdifiori kommer spela centralt och agera förste playmaker. Vi kommer ofta få se att han bildar en “triangel” med mittbackarna där han går ner och möter boll för att sätta igång spelet. Valdifiori ska sedan helst söka passningar framåt i planen istället för att dra ner tempot med sidledspassningar. Han har lite av en Pirlo-roll.

Detta är en mycket viktig del i Sarris taktik och det ska sägas att det kan komma att läsas sönder av motståndare.

Här är ett bra exempel hur Valdifiori hittar Insigne i djupled mot Cittadella:

Ett snabbare och mer direkt spel

Under Benitez spelade Napoli med mycket bollinnehav, vilket gjorde att det ibland kunde gå lite långsamt, det kommer förändras under Sarri. Den nye tränaren vill ha ett snabbare passningstempo och mer spel på djupet. Vertikalt och aggressivt. Mer direkt helt enkelt.

Istället för sidledspassningar kommer vi få se många fler kombinationer som går framåt-bakåt-framåt.

Försvarsspelet

Den lagdel som Sarri troligen kommer få jobba mest med. Under Benitez var försvarsspelet ett problem och förmodligen handlade det mer om taktiska bitar än om själva kvalitén på försvararna.

Många gånger under Rafa kunde laget bli lite väl “långt” och alltför ofta kunde vi se mittbackar som klev upp för att chansbryta. Detta kommer inte tillåtas av Sarri. Laget kommer vara mycket “kortare” och försvararna kommer ligga högre upp för att på så sätt inte tvingas kliva fram och riskera att gå bort sig.

Ytterbackarna ska följa med i anfallet, men bara en i taget.

Anfallsspelet
Med Sarri vid rodret lär vi få se ett snabbare anfallspel där det gäller att komma till avslut fort. Eftersom Napoli nu kommer spela med två anfallare lär vi få se fler kombinationer mellan de två anfallarna och även i väggspel med Insigne.

No Turn-over
Benitez älskade att ställa över spelare när det var två matcher  under en vecka. Även detta lär förändras. Sarri litar mycket till sin taktik och den struktur han vill bygga, vilket säkert kommer göra att han inte vill göra för stora rockader i startelvan. Även om Empoli bara hade ligaspel att tänka på, var det sällan vi såg några förändringar i startelvan.

Sarris Napoli kommer bli ett av det mest spännande lagen att följa nästa säsong. Jag är inte alls så säker på att man kan klara av en topp-tre placering, inte minst då Roma, Inter och Milan förstärkt rejält och man inte vet vilket humör Higuain vaknar med, men få lag har ett så stor förbättrings-marginal som Napoli.

Faller allt väl ut,  ja då kan det bli riktigt bra.

Riktigt, riktigt bra.

Milan vann till slut turneringen medan Inter förlorade båda sina matcherna.

Resultaten:
Milan-Inter 2-1 (Bertolacci, Bacca, Brozovic
Sassuolo-Inter 1-0 (Defrel)
Sassuolo-Milan 3-4 efter straffar (Duncan, Nocerino)

Bäst i Trofeo Tim:

1. Carlos Bacca (Milan)
Tidigare har skrivit att jag inte riktigt tyckt att colombianen var värd 30 miljoner euro (skulle nog säga runt 23-25 istället), men igår gjorde han mycket som kan komma att bevisa mig fel. Mot Inter var han alltid ett hot, slog passen som ledde fram till Bertolaccis mål och gjorde sedan det andra målet efter ett fint solonummer. Kändes verkligen som en toppspelare….som är värd 30 miljoner.

2. Joseph Alfred Duncan (Sassuolo)
Jag har ju tidigare hyllat den här värvningen och igår gjorde han verkligen mig inte besviken. Blandade styrka med precision och skicklighet. Gjorde målet mot Milan efter ett fint genombrott och ett snyggt placerat skott. Visade också stor arbetskapacitet. Inter gjorde ett misstag som släppte honom, Sampdoria likaså. Sassuolo drog däremot vinstlotten när de värvade honom.

3. Gregoire Defrel (Sassuolo)
Visade direkt prov på sin snabbhet och förmåga att hitta luckorna i försvaret, när han sprang igenom och gjorde matchens enda mål mot Inter. Sassuolo kommer få stor nytta av fransmannen.

4. Marcelo Brozovic (Inter)
Hoppade in och var inte alltid perfekt i passningsspelet och vann inte massor av dueller, men det var också Brozovic som på ensamt manér tog bollen hela vägen från egen planhalva till Milans straffområde och placerade in bollen i mål. Visade sin klass.

5. Assane Gnoukouri (Inter)
Hade knappt ett misstag mot Sassuolo, var alltid spelbar och även säker i passningsspelet. Han agerar inte som en vanlig 18-åring och är en spelare som man bör behålla i truppen.

Sämst i Trofeo Tim:

1. Roberto Mancini (Tränare, Inter)
Det är drygt tio dagar kvar till ligapremiär och Mancini håller fortfarande på att laborera med olika spelsystem. Igår startade han med att prova Hernanes och Kovacic på kanterna (4-4-2) bara för att sedan ändra när det inte föll väl ut. Man förlorade båda sina matcher och det tydliga linjerna saknas fortfarande. Han har fått de flesta nyförvärv han pekat på så nu är det upp honom att leverera. Är det Mancini som är Inters akilleshäl?

2. Miranda & Murillo (Inter)
Jag gillar båda två. Men igår visade de upp ett något ovaksamt försvarsspel som Milan tog till vara på. Jag räknar med att de kommer vara mycket bättre när serien startar….annars ligger Inter illa till.

3. Alex (Milan)
Hängde inte med Icardi i en djupledslöpning och blev utvisad. Alex känns trög och inte som en mittback för startelvan (vem gör det förutom Romagnoli?).

4. Giacomo Bonaventura (Milan)
Var en besvikelse igår. Hade det svårt på tremanna-mittfältet, var oprecis och det var hans slarv som ledde fram till Alex utvisning. Förstärkte inte sina chanser.

5. Sime Vrsaljko (Sassuolo)
Hade svårt att hänga med Cerci ett par gånger och följde sällan med i offensiven. Har han bara Napoli i tankarna eller är det så att han kanske inte är så bra som t ex Napoli tror?

***
Balotelli + Cassano = Sant. Balotelli + Cassano = Sant. Balotelli + Cassano = Sant. Balotelli + Cassano = Sant. Balotelli + Cassano = Sant. Balotelli + Cassano = Sant. #Sampdoria

Om jag skriver det tillräckligt många gånger kanske det går i uppfyllelse. Jag tror att det gör det ändå. President Ferrero är alltför galen och en alltför stor effektsökare för att det inte ska bli av.

***
Nikola Kalinic är på ingång till Fiorentina. Han lär kliva in på samma villkor som Babacar och det känns som om de två får kämpa om en tröja.

***
Jag har lite svårt att förstå Juventus/Allegris besatthet av Draxler. Jag har lite svårt att förstå att man inte är mer besatta av Götze.

***
PSG ser ut att ha valt Kurzawa istället för Siqueira. Synd, att inte Juventus kunde göra/ville göra det valet.

***
Varför värvar ingen Arthur Masuaku?

***
Varför jagar Palermo en ersättare för Andrea Belotti när de bara kan behålla honom och förmodligen vinna på det (namnen som hans ersättare imponerar inte på mig).

Allt till Torinos stora gagn.

***
Nio dagar kvar till avspark.

Shaqiris tid i Inter blev bara sex månader. Mancini ville ha schweizaren i vintras bara för att sedan ända sig och offra honom på mercaton. Helst skulle Inter vilja ersätta honom med den taktiskt mer begåvade Ivan Perisic. Men Wolfsburg stretar emot. Det återstår att se om Inter kommer vänta in i det sista eller om man vänder sig till någon annan.

Det har redan pratats om Diego Perotti (Preziosi säger att han inte är till salu, men vi vet alla att det är snicksnack om rätt pris kommer), Adem Ljajic (spännande alternativ, men luktar lite Zarate 2) och Dries Mertens (men släpper Napoli honom med tanke på hur bra han sett ut på försäsongen?).

Om Inter till slut skulle lyckas värva Perisic borde det innebära att Mancini väljer ett rakt 4-3-3-system, vilket då skulle betyda att Hernanes försvinner från startelvan. Och en Hernanes utanför startelvan är en meningslös Hernanes. Vore det då inte bättre att casha in på honom?

Inter har lite svårt att sälja av sina “reserver”. Mancini vill ha Perisic, Melo och en ytterback innan fönstret stänger, men då måste Inter troligen sälja ytterligare någon spelare. Fredy Guarin är svårsåld och det är osäkert om man vill göra sig av med Ranocchia eller Juan Jesus.

***

Någon som är bra på sälja sina reserver är Walter Sabatini. Man är på väg att casha in ca 65 miljoner euro på fyra spelare (Bertolacci, Romagnoli, Yanga-Mbiwa och Destro) som inte ens var i startelvan. Det är ett mästerverk.

Då kan man förlåta en och annan Doumbia-värvning.

Roma måste nu hitta två mittbackar på kort tid, men ytterbacks-positionen börjar klarna. Lucas Digne är på väg in (lån och köpoption på alldeles för höga ca 16 miljoner euro) och min gissning är att man gör en liknande affär med Torinos ytterback Bruno Peres i slutet av mercaton.

***

Juventus är nära att värva Atleticos Guilherme Siqueira, trots intresse från PSG. Helt okej värvning, men jag skulle hellre valt Layvin Kurzawa eller Arthur Masuaku. Båda är yngre och lite bättre.

***

2008 var en ung Nikola Kalinic aktuell för Genoa. Han gick istället till Blackburn. Nu sju år senare kan han ändå hamna i Serie A då Fiorentina sägs vara nära en värvning av anfallaren. Kalinic är lite av en kroatisk variant av Klose.

***

Nu när Milan gjort klart med Romagnoli börjar sista slutspurten på Zlatan. Jag tror de kommer göra ett allvarligt försök och jag är inte alls så säker på att de inte lyckas.

***

När ni läser detta är nog Federico Balzarettis presskonferens slut. Där han meddelat att karriären är över. Jag kommer minnas tiden innan Roma bäst. Hans fina sejour i Palermo, där blev han en ytterbacksfavorit för mig.

Men han hann i alla fall med att göra mål i derbyt under Roma-tiden.

***

Transferbetyg:

Alessio Romagnoli (Försvarare)
Från Roma till Milan
Transferbetyg: 8

“Kostade en betydlig slant, men jag tror att han är värd det. Många pratar om att han kan bli den nye Alessandro Nesta och jag tycker inte det är helt långsökt. Har Mihajlovics stora förtroende.”

Antonio Cassano (Anfallare)
Från Klubblös till Samdporia
Transferbetyg: 7

“Återvänder till “sitt” Sampdoria efter ha varit klubblös i ett halvår. Jag tror att han har magin kvar i fötterna och att hans fotbollscirkus fortfarande är värd entrépengen.”

Simone Pepe (Chievo)
Från Juventus till Chievo
Transferbetyg: 6

“Efter flera år av skador ska Pepe försöka kräma ut det sista av sin karriär i Chievo. Jag tror att han kan bidra med en del bra matcher.”

Raffaele Maiello (Mittfältare)
Från Napoli till Empoli
Transferbetyg: 5

“Medioker mittfältare som huserat i Serie B senaste åren. Kändes mest som om Napoli var tvungna att ge något tillbaka efter att de “stulit” Sarri, Valdifiori och Hysaj från dem.”

Gregoire Defrel (Anfallare)
Från Cesena till Sassuolo

“Fick sitt genombrott ifjol och det var många klubbar som var ute efter honom. Att Sassuolo lyckades värva honom var starkt gjort. Kan komma att bilda spännande anfallstrio med Berardi och Sansone.”

I torsdags när Roma offentliggjorde att man köpt Dzeko, Salah och Gerson för ca 40 miljoner euro (5 miljoner för lån av Salah) kunde man ana att man i de utgifterna redan räknat in en inkomst på Alessio Romagnoli. Någonstans var det klart redan då.

Att få drygt 30 miljoner euro (bonus inräknat) för en 20-årig mittback är naturligtvis mycket pengar, men om han blir Italiens nästa storback kommer summan inte te sig lika mycket om några år.

Det är nästan som om Mihajlovic och Garcia slagit vad om hur bra Romagnoli kommer bli. Sinisa hade mittbacken i Sampdoria ifjol och tror stenhårt på honom, medan Garcia aldrig sett honom som en spelare för startelvan. Den franske tränaren verkar helst vilja satsa på mer rutinerade mittbackar.

Sabatini var smart. Han frälste supportrarna med att först värva Dzeko och Salah för att sedan sälja Romagnoli. På det sättet undvek han eventuella rabalder från fansen. Och sätter man försäljningen av Romagnoli i ljuset av att det möjliggjorde köpen av Dzeko, Gerson och Salah är det kanske värt det, inte minst om man lyfter scudetton nästa år. Men på lång sikt finns det naturligtvis risk att Roma delvis kommer ångra affären.

Då man även verkar vara på väg att sälja Yanga Mbiwa (ca 8-10 miljoner euro är ett pangpris) måste Roma nu förstärka med två nya mittbackar. Det pratas om Andrea Ranocchia och Ezequiel Garay.

Det borde vara intressant för Inter att sälja Ranocchia. Man har införskaffat både Murillo och Miranda och man har Vidic och Juan Jesus kvar i truppen. Kanske är man sugna på att få in pengar som man kan lägga på en offensiv spelare.

För Romas del skulle det dock vara ännu bättre med Garay. Lyckas man sno åt sig argentinaren för mindre än vad man fått för Romagnoli är det mycket bra gjort. Manolas och Garay skulle vara ett magnifikt mittbackspar. Det ska bli mycket intressant att se vad Sabatini gör de sista veckorna.

Så vad betyder Romagnoli för Milan då? Jag tror att han kommer gå rakt in i startelvan och göra skillnad. Köper man en spelare för så mycket pengar och man har en tränare som tror på honom så pass mycket är det inte en spelare man sätter på bänken på återväxt. Det är ju därför han lämnar Roma.

Dessutom har ju Milan inga mittbackar av hög kvalité som konkurrerar ut Romagnoli, vilket också är ett litet problem i sig. Vem ska nu flankera 30 miljoners-förvärvet? Zapata? Alex? Mexes? Paletta? Rodrigo Ely? Inget man direkt slår saltomortaler över.

På rak arm gissar jag att Mexes ligger bäst till, men att det inte finns någon riktigt bra mittback bredvid Romagnoli kan göra att det tar ett tag innan han blommar ut till den superback Milan hoppas han kan bli. Jag tror dock han kan bli Alessandro Nesta-bra med tiden.

Nu har Milan spenderat ca 80 miljoner på Bacca, Bertolacci och Romagnoli. Det är väldigt mycket pengar med tanke på att det fortfarande är osäkert hur mycket bättre man blivit.  Då Zlatan inte ser ut att anlända som den spelare som kan höja Milan ytterligare en nivå, känns man ännu inte som en allvarlig scudetto-kandidat.

Eller kan Romagnoli komma att betyda ännu mer än vad vi tror?

***
Antonio Cassano är tillbaka i Sampdoria. Han har kommit hem igen. Den pyrotekniske anfallaren ville ju redan till Samp under tiden i Parma (hans familj bor i Genua).

Det har snackats om att tränare Walter Zenga först inte ville ha Cassano, men efter den pinsamma förlusten mot Vojvodina har hans status försämrats rejält och då även hans inflytande. Han är kvar på sin post, men får nu gladeligen ställa upp på foton med Cassano med tummen upp. Efter Europa League-debaklet krävdes det plåster på såren hos supportrarna.

Cassano-värvningen är en typisk Ferrero-värvning. Han vill gärna blidka fansen med populära värvningar som ökar entusiasmen. Ferrero är en mycket adrenalin-betonad president som ofta agerar med hjärtat.

Det är därför inte helt förvånande att han flirtat med en Balotelli-värvning. Skulle Sampdoria starta säsongen med Cassano-Balotelli som anfallspar vore det som en surrealistisk våt fotbollsdröm. Galet, omskrivet och underbart.

Men kanske räcker det bra med Cassanos genialitet och galenskaper. Oavsett hur det går är jag väldigt glad över att det fortfarande finns en plats för Cassano i Serie A.

För Juventus var det nog skönt att få visa att man även kan vinna utan spelare som Pirlo, Tevez och Vidal. Något som också säkert var förtroendeingivande för säsongen var att två nyförvärv gjorde målen.

Mario Mandzukic nickade säkert in ettan och Pablo Dybala skickade in tvåan upp i nättaket på ett elegant sätt. Den italienska supercupen kommer annars gå till historien som den sämsta produktionen i mannaminne. Det kinesiska Tv-teamet hade inte många rätt.

Klockan i rutan låg efter så när domaren blåste för paus stod siffrorna på 43 minuter. Repriserna var en katastrof och huvudkameran var alldeles för långt ifrån spelet.

Tanken är ju att marknadsföra den italienska fotbollen i Asien, men de som kollade på supercupen och Manchester United-Tottenham samtidigt, måste ju ha undrat om de sett på matcher från olika årtionden. På detta sätt vinner man nog inte många nya supportrar.

Matchen var annars ganska jämn, men utan speciellt många vassa chanser. Juventus försvar var sig likt. Bonucci och Barzagli släppte aldrig till något och Caceres ersatte Chiellini på ett bra sätt. I offensiv riktning var det oftast Paul Pogba som stod för det kreativa och det känns som om det är han som kommer ta Juventus i sin hand och föra dem framåt den här säsongen. Han kommer bli en större ledarfigur än tidigare.

Kingsley Coman hade svårt att komma loss och Mandzukic var relativt osynlig. Men när chansen dök upp var Super-Mario beredd med skallen. Det är därför Juve värvat honom.

Paulo Dybala hoppade in i den andra halvleken och visade direkt varför Juve betalat så pass mycket pengar för honom. Han höjde tempot, utmanade, var rörlig och gjorde ett fint mål. På samma sätt som jag är skeptisk till att Coman kan bli en stjärnanfallare är Dybala redan på god väg att bli en.

Lazios grundspel påminde om fjolårets succé, men spetsen framåt saknades. Felipe Anderson var den som försökte mest och bäst, men var lite för ensam. Jag tror även att det kan vara ett problem att kliva in i en säsong med Klose och Djordjevic. Två bra anfallare, men förmodligen är ingen av dem tillräckligt vassa för att Lazio ska kunna ta nästa kliv. Jag tror även att det är ett misstag att fortsätta att ignorera Keita.

Juventus visade trygghet och stabilitet och segern var nog viktig med tanke på de frågetecknen som Pirlos, Tevez och Vidals frånvaro gett.

För Lazios del väntar en viktigare uppgift om drygt en och halv veckan än en italiensk supercup i Shanghai.

***

Roma åkte till Mestalla och bjöd på offensiv fotbollsfestival. Det såg nästan ut som det tidiga Garcia-Roma. Gervinho sprang som han gjorde under år ett, Totti rev ner applåder med assist och mål och Salah gjorde mål i sin debut.

Om Totti kan vara så bra som igår, kanske Garcia kommer tvingas att spela med 4-2-3-1 med Totti som ”tian” bakom Dzeko.

Gervinho var på väg bort i början av säsongen, men med tanke på hans match igår och försäsongen i sin helhet är det nog längre inte aktuellt med en flytt för ivorianen.

Det var rena rama ”The Big Red Machine” över det här målet.

[dailymotionplay id=”x30wcio” size=”medium”]

Gervino- tic, Salah- tac, Pjanic-tic, Totti smack.

***
Napoli gjorde en hyfsad bra match mot Porto. Tror det var viktigt att man lyckades hålla nollan. Lorenzo Insigne var återigen en av lagets piggaste och nyförvärvet imponerade.

***

***
Stevan Jovetic börjar redan göra sig spännande.

[dailymotionplay id=”x30w8kb” size=”medium”]

Jova-Gol, Porto-Gnoukouri-assist.

Kina är en enorm och ännu inte mättad marknad och eftersom de italienska klubbarna ligger en bra bit efter Real Madrid, Barcelona, Bayern och de engelska klubbarna i popularitet tar man nu alla chanser att komma ikapp.

Supercupen är en bara en försmak av den kommande säsongen. En titel som i sig inte är jätteviktig förutom prestigen, men alltid intressant att se vart lagen står någonstans.

Inför varje säsong känns det som om ligan är öppnare än vanligt. Juventus har haft för vana att ställa den tesen på skam, men den här gången känns det mer befogat än på länge.

Juventus har ömsat skinn, tappat nyckelspelare som Pirlo, Tevez och Vidal och dessutom fått jobbiga skador på Khedira och Morata.

Bakom dem har både Milan och Inter värvat dyrt och mycket och Roma hoppas att Dzeko och Salah ska bli radarparet som ska ta dem hela vägen.

Vi kan heller inte räkna bort Sarris Napoli, inte minst om man har en harmonisk Higuain längst fram.

Att Lazio skulle kunna vinna en scudetto är möjligen lite långsökt, men om de åker ur kvalet i C.L och kan byta batterier till att satsa allt på ligan är det ju inte helt omöjligt. Större skrällar har hänt.

Innan ligan sätter igång får vi alltså en liten termometer på vart två av dessa nämnda lag står någonstans.

Både Juventus och Lazio har inte gjort någon glad under försäsongen, vilket i och för sig inte brukar betyda så mycket. Men kanske är det en liten varningsklocka för de båda. Inte minst för Lazio så måste visa god form fort då C.L-kval mot Leverkusen väntar.

Då Juve inte lyckas sätta sin “trequartista” på mercaton ser man ut att plocka upp Paul Pogba som nummer tio. Jag gillar hela idén med att använda Pogba i rollen bakom anfallarna, men gillar mindre idén över att det betyder att Roberto Pereyra tvingas kvar på bänken.

Lazio har i stort sett inga skador och det ska bli intressant att se om de kan ta vid där de slutade i våras och se om Candreva och Felipe Anderson kan galoppera sönder Juve-försvaret.

Matcherna mellan Juventus och Lazio brukar ofta bli sevärda historier, men tyvärr kan det bli svårt idag då planen ser ut som en uttorkad åker. Att färdas så långt och inte ens kunna spela på en ordentlig matta är sorgligt.

Men vi får hoppas att spelarna lyckas ge oss lite underhållning ändå.

Let´s kickstart the heart of Serie A.

“En för mig okänd holländare som jag har svårt att se skulle lyfta Atalantas spel speciellt mycket. Ska vara en taktiskt skicklig spelare som är bra i luftrummet.”

Franco Brienza (Anfallare)
Från Cesena till Bologna
Transferbetyg: 6

“Var briljant i Cesena ifjol, men chansen att han ska upprepa samma succé i år är inte så stor. Förtjänar dock chansen.”

Erick Pulgar (Mittfältare)
Från Universidad Catolica till Bologna
Transferbetyg: 6,5

“Spännande chilensk talang som har fysik och spelförståelse. Är dock kanske inte riktigt redo för hetluften i Serie A.”

Lorenzo Crisetig (Mittfältare)
Från Inter till Bologna

“Var stundtals bra i Cagliari ifjol, men orkade inte riktigt en hel säsong. Duktig i U21-EM och bör kunna bli viktig på Bolognas mittfält. Kan bli mini-succé.”

Matteo Brighi (Mittfältare)
Från Sassuolo till Bologna
Transferbetyg: 5

“Bäst före datumet har gått ut och Brighis relativt gråa spelstil lär inte förstärka Bolognas mittfält nämnvärt.”

Nicolas Spolli (Försvarare)
Från Catania till Carpi
Transferbetyg: 6

“Duktig i Catania, men fick aldrig spela i Roma. Bra i luften, men trögare längs marken. Ger Carpi rutin längst bak.”

Andrea Lazzarri (Mittfältare)
Från Fiorentina till Carpi
Transferbetyg: 6

“Det var länge sedan Lazzarri bjöd på något värdefullt i Serie A, lite av sista chansen nu i Carpi.”

Gabriel Silva (Försvarare)
Från Udinese till Carpi
Transferbetyg: 6

“Ett tag kändes det som brassen skulle kunna bli en riktigt bra ytter i Serie A-sammanhang, men karriären har inte riktigt tagit fart. Har brister i defensiven.”

Igor Bubnjic (Försvarare)
Från Udinese till Carpi
Transferbetyg: 6

“Fått sporadiskt med speltid i Udinese, lär få desto mer nu.”

Wallace (Försvarare)
Från Chelsea till Carpi
Transferbetyg: 5,5

“Gått från att vara ansedd som stor talang i Chelesa till bakgården i Carpi på kort tid. Jag trodde aldrig på ytterbacken då och gör det inte nu heller.”

Raphael Martinho (Mittfältare)
Från Catania till Carpi
Transferbetyg: 6

“Har alltför sällan sett ut som en hygglig Serie A-spelare. Kan dock ta en plats i startelvan.”

Paul-Jose Mpoku (Mittfältare/Anfallare)
Från Cagliari till Chievo
Transferbetyg: 7

“Var duktig under våren i Cagliari och här har Chievo gjort ett fynd. Ger laget behövlig dynamik och oförutsägbarhet framåt.”

Michele Camporese (Försvarare)
Från Fiorentina till Empoli
Transferbetyg: 5,5

“Haft problem med skador och karriären har inte blivit vad den en gång spåddes. Får nu chansen i Empoli, men lär inte kunna fylla hålet efter Rugani.”

Andrea Costa (Försvarare)
Från Parma till Empoli
Transferbetyg: 5,5

“Spelare som alltid befinner sig i zonen mellan botten av Serie A och toppen av Serie B. Har rutin, men inte riktigt tillräckliga kvalitéer.”

Lukasz Skorupski (Målvakt)
Från Roma till Empoli
Transferbetyg: 6

“Lyckades aldrig ta en plats i Roma, men visade ibland att han är en hygglig målvakt. Får nu chansen att bevisa att han håller i Serie A.”

Gilberto (Försvarare)
Från Botafogo till Fiorentina
Transferbetyg: 6,5

“Spännande ytterbackstyp, som med tålamod kan bli riktigt bra. Har fart och rätt fin känsla i fötterna.”

Mario Suarez (Mittfältare)
Från Atletico Madrid till Fiorentina
Transferbetyg: 6,5

“Enligt mig något överskattad mittfältare som främst är en grovjobbare. Kan dock fylla en stor funktion i Fiorentina som behöver en bollvinnare.”

Davide Astori (Försvarare)
Från Cagliari till Fiorentina
Transferbetyg: 6,5

“Hade det stundtals svårt i Roma ifjol, men är i grunden bättre än så. Bör kunna ersätta Savic på ett hyfsat sätt.

Samuele Longo (Anfallare)
Från Inter till Frosinone
Transferbetyg: 6,5

“Hade det svårt med målskyttet i Cagliari ifjol, men har talang och kan komma att få mer speltid nu i Frosinone. Har potential.”

Olivier Ntcham (Mittfältare)
Från Manchester City till Genoa
Transferbetyg: 6,5

“Mycket spännande talang som kommer på lån över två år från Manchester City. Kraftfull och har ett bra skott.”

Issa Cissokho (Försvarare)
Från Nantes till Genoa
Transferbetyg: 6

“Kommer på fri transfer från Nantes och ska ersätta Edenilson. Tveksamt om han är lika bra som brassen.”

Ezequiel Munoz (Försvarare)
Från Palermo till Genoa
Transferbetyg: 6

“Hamnade till slut i Genoa. Tuff och drar på sig många frisparkar. Samma spelartyp som Roncaglia.”

Filip Helander (Försvarare)
Från Malmö FF till Verona
Transferbetyg: 6

“Gjorde ett  bra U21-EM vilket troligen tog honom till Verona. Stark och bra i luften. Håller tekniken?”

Giampaolo Pazzini (Anfallare)
Från Milan till Verona
Transferbetyg: 6,5

“Var mer eller mindre usel i Milan, men trots det tror jag att fortfarande det finns 10-12 mål att mjölka ur Pazzinis kropp. Bildar spännande pensionärspar med Luca Toni. Räkna med många inlägg i år.”

Stevan Jovetic (Anfallare)
Från Manchester City till Inter
Transferbetyg: 7,5

“Jag hör till dom som fortfarande nostalgiskt tror att Jovetic har mycket kvar att ge. Får han bara vara skadefri kan han bli en succé i Inter. Petar Palacio?”

Ricardo Kishna (Anfallare)
Från Ajax till Lazio
Transferbetyg: 6

“Dribblingsskicklig ytteranfallare med youtube-teknik. Bidrar dock inte med så mycket som Lazio inte redan har i Candreva, Keita och Anderson. Lär bli inhoppare.”

Sergej Milinkovic-Savic (Mittfältare)
Från Genk till Lazio
Transferbetyg: 6

“Kuzmanovic-typ, med förhoppning om att han är lite kvickare. Har talang, men jag är rädd för att Lazio betalde för mycket.”

Allan (Mittfältare)
Från Udinese till Napoli
Transferbetyg: 7,5

“Är precis vad Napoli behöver på mitten med sin dynamik och energi. Både bollvinnare och god bolldistributör.”

Elseid Hysaj (Försvarare)
Från Empoli till Napoli
Transferbetyg: 5,5

“Sarri-favorit som var duktig ifjol. Jag tror dock att steget till Napoli är för stort.”

Vlad Chiriches (Försvarare)
Från Tottenham till Napoli

“Kommer med fortsatt gott rykte, trots utebliven succé i Spurs. Jag har svårt att tro att rumänen kan bidra med så mycket mer än var man redan har längst bak.

Abdelhamid El Kaoutari (Försvarare)
Från Montpellier till Palermo
Transferbetyg: 6

“Adel Rami-typ som troligen lär behöva tid för att acklimatisera sig till Serie A.”

Wojciech Szczesny (Målvakt)
Från Arsenal till Roma
Transferbetyg: 6,5

“Polacken har en mycket hög högstanivå, men är något ojämn. Borde kunna peta De Sanctis.

Mohamed Salah (Anfallare)
Från Chelsea till Roma
Transferbetyg: 7,5

“Om Salah är lika bra som han var i Fiorentina i fjol är han ett kap. Smart av Roma att till en början låna honom för 5 miljoner euro för att se om han kan hålla samma höga nivå igen. ”

Gerson (Anfallare)
Från Fluminense till Roma

“Brasiliansk supertalang som Sabatini måste blivit riktigt förälskad i med tanke på det höga priset man fick betala. Gerson kan dock komma att bli värd mycket mer tiden med rätt utveckling. Barcelona sägs ha någon sorts option vid en eventuell försäljning vilket såklart är lite störande, men trots allt var det imponerande av Roma att knyta till sig en av världens största talanger.”

Edin Dzeko (Anfallare)
Från Manchester City till Roma
Transferbetyg: 8

“Borde vara precis som den spelartyp som Roma saknat och det känns som om han har mer att ge än vad han visat i City. Anländer till stora förväntningar. Roma köpte honom även till ett hyggligt pris då han kostade ca tio miljoner mindre än t ex Bacca.

Ervin Zukanovic (Försvarare)

Från Chievo till Sampdoria
Transferbetyg: 6,5

“Jagades av Inter, men hamnade istället i Sampdoria, vilket är ett gott betyg till Genua-klubben. Bra inläggsspelare.”

Fernando (Mittfältare)
Från Sjachtar Donetsk till Sampdoria
Transferbetyg: 7

“Mångsidig mittfältare som kan ge Sampdorias mittfält ett lyft. Jag är förvånad att inte en större klubb värvade honom.”

Joseph Alfred Duncan (Mittfältare)
Från Sampdoria till Sassuolo
Transferbetyg: 7

“Gjorde ett par kanonmatcher ifjol och har ett stort genombrott i sig. Jag tror det kommer den här säsongen. Grym värvning.

Duvan Zapata (Anfallare)
Från Napoli till Udinese
Transferbetyg: 6,5

“Fick aldrig någon större speltid i Napoli, men lyckades ändå göra en del mål. Kraftfull till tusen. Kan passa bra in med Di Natale.”

Serie A ser lite annorlunda ut sedan dess.

Juventus har ömsat skinn, De Laurentiis har bytt ut sitt spanska projekt till ett mer inhemskt med tränar-räven Sarri, Roma kör offensiv remake och Milano-lagen gör starka försök till återuppståndelse. Någonstans känns det rätt att börja mina anteckningar från en transfersommar med Milans och Inters mercato-bombardemang.

Milano-klubbarna har satt på sig spenderar-brallorna

Det är inte helt lätt att förstå var och hur pengarna plötsligt kan kastas ut ur Milano-lagens kassavalv, men vi kan konstatera att det gjorts.

Berlusconi har hittat en thailändare (Mr Bee) som av någon anledning ser ut att vara beredd att gå in med en massa pengar trots att han inte blir majoritetsägare och Erick Thohir pytsar ut stålar trots att man haft FFP:s skugga över sig.

Men kanske är det bäst att gräva ner den ekonomiska detektivbyrån i sanden, så vi istället bara kan glädjas åt att både Milan och Inter nu äntligen ser ut att få slagkraftiga lag som kan hota om en scudetto på allvar.

Milan har redan gjort om anfallet med att köpa in Carlos Bacca och Luiz Adriano och sålt Stephan El Shaarawy (sorgligt, men han hade aldrig fått en plats i Mihajlovics spelsystem).

Alessio Cerci och Jeremy Menez kan så sakteliga börja glömma sina minutrar på plan.

Men Milan vill ha mer. De vill ha tillbaka Zlatan och Sinisa vill ha sin unga favorit-mittback från Rom. Är Zlatan redan överens med Milan? Har han och Raiola redan gjort upp med Galliani? Eller kör Ibra ett år till i PSG för att sedan lämna för MLS?

Visst vill vi alla vara en fluga på Al-Khelaifis vägg, bryta oss in i Zlatans tankar eller se Raiolas skisser för framtiden. Vi vill veta vad som kommer hända med Ibra. Som Mihajlovic själv säger – med Zlatan är man ett scudetto-lag. Det är så det fungerar med Ibrahimovic.

Men man vinner ingen scudetto utan ett hyggligt försvar och det är därför Sinisa vill ha Alessio Romagnoli till varje pris.

Romagnoli och relativitetsteorin

Jag kan förstå att det finns många som tycker det är helt obegripligt hur en 20-årig mittback som ännu inte ens är ordinarie i Roma kan vara värd 25-30 miljoner euro.

Det är nämligen priset som Milan kan komma att behöva betala för Alessio Romagnoli.

Jag kan också förstå alla de som tycker att Roma borde tacka nej till de pengarna och behålla sin unga mittback.

Jag menar att Romagnoli visst kan vara värd 25-30 miljoner euro. Milan behöver en mittback både för nutiden och framtiden och Mihajlovic som har haft honom en hel säsong vet hur bra han är.

Priset på spelare har många orsaker. Ålder, kapacitet, potential är så klart självklara ingredienser i ett pris, men kostnaden beror även på hur mycket pengar som klubben vill köpa honom har.

Om Real Madrid har bestämt sig för att värva en spelare kommer priset vara högre för honom än om t ex Dortmund bestämt sig för att värva samma spelare.

Roma vet att Milan idag har råd att betala 25-30 miljoner euro.

Och om man som jag tror att Romagnoli kan vara Italiens näste storback och att han med stor sannolikhet blir den försvarsspelare som Milan behöver är det klart han är värd de pengarna. Riktigt bra mittbackar växer inte på träd idag, men är ack så viktiga.

Roma är inte alls i samma skrikande behov av mittbackar. De har sin mittbacks-gigant i Manolas och Castan är tillbaka. Men Romagnoli är fostrad i klubben och kan med tiden bli bättre än båda dem. Det är klart det är ett känsligt läge.

Men känslan är att Rudi Garcia inte ser samma sak som Mihajlovic, att han inte riktigt litar till en så pass ung spelare. Problemet är att Romagnoli inte kommer vilja vara bakom Yanga-Mbiwa i hierarkin speciellt länge till.

Och då Roma ser ut att kliva in hårt i sin remake av offensiven (vi kommer till det senare), kommer det behövas att pengar trillar in.

Jag tror att Romagnoli går till Milan till slut.

Värvningarna av Bertolacci, Bacca, Jose Mauri och Luiz Adriano är en riktigt bra början och nu gäller det för Milan att sätta pricken över i:et i slutet av mercaton.

Värvar man Zlatan och Romagnoli får de två spelare som verkligen gör skillnad och då kan vi verkligen börja snacka om en sovande gigant som vaknat på största allvar.

Mancini och det nya spännande, sprakande och ännu innehållslösa Inter

Apropå sovande giganter så gick Inter långsamt och la sig efter den fantastiska trippeln 2010. Benitez, Leonardo, Stramaccioni, Gasperini och Mazzarri blev alla en trist gäspning i den blåsvarta historien.

Nu vill Thohir väcka Inter till liv igen och bryta sig in i Champions Leagues kassako. Thohir tror och hoppas att Roberto Mancini är frälsaren som ska förvandla Inter till ett vinnande och välspelande lag.

Med hjälp av Ausilios trollformler på mercaton har man lyckats sätta ihop en högst beaktansvärd nyförvärvs-trojka.

Kondogbia blev visserligen dyr, men var en av marknadens mest eftertraktade spelare.  Man värvade Miranda och lyckades se till att betala för brassen över tre år. Med stort sett samma strategi trillade Jovetic in från Citys kompost.

Murillo var redan fixad sedan tidigare. Allt detta medan man ser ut att behålla Handanovic, Icardi och Kovacic? Smått fantastiskt.

Man har lyckats sprida ut kostnaderna över tre år, men måste nu också till varje pris kvalificera sig för Champions League till nästa år. Annars kommer bieffekterna bli hårda.

Inters rövartåg på mercaton ser dock ut att kräva minst ett offer, Xherdan Shaqiri. Något märkligt då han verkade vara handplockad av Roberto Mancini i vintras för att nu bara några månader senare vara helt ute i kylan.

Det är ju knappast så att Shaqiri gjort en Osvaldo.

Förmodligen har Mancini insett att Shaq inte passar in i det som han vill att laget ska åstadkomma. Kanske har det med schweizarens ibland irriterande skygglappar att göra.

Men det är mycket talang som man ger bort.

Inter har samlat ihop en väldigt spännande trupp som kan skjuta ut sig som en raket rakt upp Serie A-himlen. Men trots att det är fullspäckat med glamour och kreativitet vilar ändå en viss sensationalism över laget. Att det kanske saknas något.

Dels så tror jag att det är bristen på tydliga ledare som saknas, men jag ställer mig även frågan till om Mancini har planen klar för sig.

Det känns som om han samlar på sig spelare han gillar och hoppas att det ska ordna sig. Han fladdrar med spelsystem, provar spelare på olika positioner och har inte riktigt hittat rätt lösning.

Thohir och Ausilio har gjort sin del av jobbet, nu är det upp till Mancini att lyckas med sin del.

Romas offensiva remake – mot scudetton eller nya illusioner?

Roma har koncentrerat sig på att köra “restyling” av anfallet. Jag tycker det är rätt. Offensiven var ett problem under våren och var tvungen att ses över. Med fjolårets offensiva truppbesättning hade Roma aldrig kunna hota om en scudetto.

Nu sätter man sitt hopp till att Mohamed Salah och Edin Dzeko ska förvandla Roma till ett vassare och mer effektivt lag.

Fiorentina anser fortfarande att egyptiern står under kontrakt med klubben och kan sätta krokben för affären, men om det löser sig och Salah är lika bra som han var i Viola under våren, ger han Garcia behövlig fart och kreativitet.

Men det är främst Dzeko som flyttar nålen för Roma. Hans spelstil skulle ge laget en ny dimension till anfallet som man tidigare saknat. Dzekos styrka längst fram borde göra att man lättare kommer kunna flytta upp laget för längre anfall och man kommer kunna mata inlägg på ett helt annat sätt än tidigare.

Så fort Dzeko är klar måste Sabatini se till att banta ner den offensiva besättningen. Destro och Doumbia är två spelare man måste bli av med, men även någon av Ljajic eller Gervinho lär försvinna.

I övrigt har Roma jagat hundraelva ytterbackar under sommaren utan större lycka. Det måste fixas innan den sista augusti.

Roma har spännande saker på gång och kan ha ett scudetto-lag på gång. Eller är det bara nya illusioner som man säljer?

Juventus ömsar skinn – men förlusterna är tunga som regnade bly

Att Andrea Pirlo och Carlos Tevez lämnade Juventus var ofrånkomligt. De hade helt enkelt inte mer att ge. Men deras frånvaro kommer lämna stora hål bakom sig, inte minst “Apache” som varit lagets viktigaste offensiva spelare de senaste två åren.

Att man sålde Arturo Vidal till Bayern Munchen var inte lika givet, men ändå rätt enligt min mening. Det är en svår konst att sälja spelare vid rätt tidpunkt och inte bli för nostalgiska.

Vidals betydelse för Juventus de senaste åren har dock varit enorm. Utan honom är jag inte säker på att Contes Juventus hade vunnit den första scudetton. Hans energi och dynamik har varit helt avgörande för “den gamla damens” framgångar de senaste åren.

Men Vidal kommer inte bli bättre, vilket vi såg prov på under den gångna säsongen. Det här var sista chansen att få bra betalt för honom och man har spelare som kan ersätta honom (t ex Pereyra).

Men att försäljningen av Vidal sker samtidigt som Tevez och Pirlo lämnar gör att Juventus nu måste klara sig utan tre spelare som betytt väldigt mycket när det gäller kvalité, ledarskap och pondus.

Juventus ömsar verkligen skinn.

Dybala är ett mycket bra nyförvärv, men kommer behöva lite tid och Mandzukic är en uppgradering gentemot Llorente, men är samtidigt ingen Tevez.

Juventus försök att ge Allegri den “trequartista” han så gärna vill ha, har än så länge inte nått någon framgång.

Oscar, Isco, Götze och Draxler är inga lätta spelare att värva.

Jag gillar idén med Draxler, men är inte så säker på att det är rätt spelare i praktiken. Den unge tysken har en sanslös potential, men har samtidigt inte visat mycket av den hittills. Visserligen till viss del på grund av skador, men han är också ett relativt osäkert kort.

Jag hade hellre valt Götze alla dagar i veckan.

Nu håller tiden på att rinna ut vilket gör att man kan komma att landa på t ex Franco Vazquez, vilket givetvis inte skulle vara lika sexigt.

Skadan på Khedira tvingar även Juventus att leta en ersättare på kort tid. Gundogan och Mascherano skulle naturligtvis vara två bra ersättare, men kan bli svåra att köpa loss.

Mycket av ansvaret kommer därför hamna på Morata, Marchisio och Pogba. De måste alla prestera på topp för att Juventus ska kunna hålla samma nivå som tidigare år.

Sarri lär förändra Napoli – men tillräckligt och i rätt lagdel?

Benitez-eran är begravd och nu hoppas Napoli att italienske tränaren Maurizio Sarri ska få ordning på försvaret och ge laget en ny dimension.

Arvet av den spanske tränarens trupp har inneburit att lagdelarna vägt ojämnt för Sarri. Den italienska tränaren vill spela med Insigne strax bakom två anfallare vilket gör att t ex Gabbiadini hamnat i kylan. Man har för många bra offensiva spelare och för få bra defensiva spelare i truppen.

Allan är ett bra nyförvärv på mitten, men att Chiriches (Sarri visste dessutom knappt vem han var)  skulle förändra försvarsspelet speciellt mycket är jag inte så säker på. Att Napoli fortfarande verkar leta försvarare tyder på att man inte är nöjda med den lagdelen.

Sarri har även fått ta med sig två av “sina” spelare i Hysaj och Valdifiori. Fördelen med det är att de kan Sarris spelsystem väldigt väl, men frågan är om de är tillräckligt bra. Jag är skeptisk.

Under sommaren har Napolis offensiv sett spännande ut med Mertens och Insignes pigga ben, men samtidigt har försvarsspelet fortsatt sett svajigt ut.

Och det är ju den lagdelen som Sarri måste få ordning på om det ska kunna bli bättre än under Benitez.

Fiorentina post Montella – vandrar Sousas och ungdomens väg 

Fiorentina har haft en tuff sommar. Först stack Montella och sedan satte Salah kniven i det purpurfärgade hjärtat med att inte vilja förlänga med klubben.

Ett svek som tog hårt.

Fiorentina menar fortfarande att egyptiern står under kontrakt med dem och följetongen är ännu inte avklarad i skrivande stund.

Men det finns i ljus i mörkret. Nye tränaren Paulo Sousa har en tydlighet i vad han vill göra (många lag kommer får problem med Fiorentinas höga press) och har man bara tålamod med portugisen tror jag han kan föra klubben in i bättre tider.

Dessutom har man spännande unga spelare i Bernardeschi och Babacar som står redo att ta Fiorentina in i ny era. Sedan kan vi alltid hoppas att Giuseppe Rossi äntligen får vara skadefri.

Astori och Suarez är kanske inga fantastiska nyförvärv, men lär bli nyttiga och förmodligen är Fiorentina ännu inte klara med sin mercato.

Status quo-Lazio in i hetluften med det man tror på.

Lazio litar till den trupp som tog dem till en tredjeplats ifjol och har inte förstärkt nämnvärt.

Man lyckades sno åt sig Sergej Milinkovic-Savic framför näsan på Fiorentina och även om det är en intressant talang är risken stor att man överbetalade för serben. Mittfältaren är lite av en ny Kuzmanovic, där förhoppningen är att han är lite kvickare och lite mer teknisk än den förre Inter-spelaren.

Ajax-talangen Ricardo Kishna är en spännande lirare, men knappast någon startspelare.

Lazios fortsatta mercato kommer avgöras efter Champions League-kvalet. Kvalificerar man sig för gruppspelet kan man komma att värva en, två  spelare innan fönstret stänger, men om man missar i kvalet finns det risk att man säljer någon av Biglia eller Felipe Anderson.

Truppen som man har nu lär inte riktigt räcka för att dubblera ligaspel med C.L.

***
Torino har gjort en smart mercato. Man säljer sina stjärnor dyrt och köper smart. Man har fyllt på skickligt med Baselli, Zappacosta och Acquah som jag tror kommer visa sig vara bra köp.

Jag räknar även med att man säljer Bruno Peres och köper en hygglig anfallare innan fönstret stänger.

***

Palermo har tagit upp kampen med Torino som främsta svensklag i Serie A. Hiljemark har gjort Quaison sällskap och jag tror på succé för den 23-årige mittfältaren.

Intressant är också att Quaison sett mycket bra ut på försäsongen.

****

Skicklige sportdirektören Sean Sogliano har gjort ett jättejobb med Carpi under sommaren och lockat till sig dugliga spelare trots att klubben inte har några resurser eller en egen hemmaplan.

Problemet är att värvar-karusellen inte riktigt rimmat jämnt med tränare Castoris ideologi då han vill satsa på den struktur han byggt upp laget med och med de spelare som tog upp dem till Serie A.

Det brukar ofta betyda att tränaren får sparken förr eller senare.

***
Sampdoria är en enda stora röra. Jag har aldrig tyckt att Walter Zenga är någon större tränare och efter förnedrande 0-4 mot Vojvodina i Europa League-kvalet framstår han som ännu sämre än vad han kanske är. Ikväll krävs det nog en mirakel-vändning för att han ska få vara kvar som tränare när säsongen startar.

Luigi Delneri lurar i vassen för att ta över och Antonio Cassano lär följa med. Sampdoria hade annars gjort en intressant mercato med Barreto och Fernando som fina nyförvärv.

Men det hade ju varit bra med en lugnare och tryggare start på säsongen.

***
Genoas president Preziosi har hållit sin goda vana och bytt ut många spelare och litar till att Gasperinis förmåga att få ordning på saker och ting återigen ska falla väl ut.

Lazovic och Pandev kan säkert bidra med den del gott, men att sätta sitt hopp till Pavoletti som striker är mycket långsökt. Jag tror att hans fina vår var mer ett undantag.

***
Att sälja Benaoulane för ca 8 miljoner euro är ju en lyckoträff. Men om man inte använder pengarna till vettiga nyförvärv är det inte mycket värt.

Att tappa Baselli och Zappacosta till Torino är ett tecken på viss resignation. Atalanta har alltid en och annan egen produkt att plocka fram, men det lär krävas mer än så för att man någonsin ska kunna hota om en Europa plats.

***
Att Chievo lyckades värva M´Poku är ett bra bevis på varför man ständigt lyckas hålla sig kvar i Serie A.

***
Av någon anledning så tror jag på pensionärs-paret Toni-Pazzini i Hellas.

***

Kommer Filip Helanders skägg bli kult-förklarat bland Verona-supportrarna?

***
Duvan Zapata bör kunna göra en 10-12 mål i Udinese. Räknar även med att någon av Bruno Fernandes och Rodrigo Aguirre får ett litet genombrott.

Dessutom borde Panagiotis Kone rycka upp sig.

***
Sassuolo gör smarta grejer i smyg. Försvaret skulle visserligen behöva förstärkas en aning, men Di Francescos “anfall är bästa försvar” har fungerat som ett rätt bra recept för att hänga kvar.

Simone Zaza har dragit till Juventus, men man har behållit Domenico Berardi ytterligare en säsong och värvat bra i Duncan. Dessutom verkar Cesenas vasse anfallare Defrel vara på gång.

***
Sarri byggde upp något fint i Empoli, men har nu försvunnit till sydligare breddgrader. Dessutom är inte Rugani, Valdifiori och Hysaj kvar.

Sådant brukar bli tufft andra året.

Saponara känns nu lite ensam i Giampaolo-land.

***
Bologna och sportdirektör Corvino har jagat spelare febrilt under sommaren utan större lycka. Quintero och Duncan förblev drömmar och med Brienza och Crisetig som främsta nyförvärv finns det mycket kvar att göra.

Får se hur mycket den gode Pantaleo hinner med. Lyckas han t ex med Destro och Diamanti är mycket vunnet.

***
Det ska bli roligt att se Verde och Longo få mer speltid i Frosinone.

***
Har jag missat något? När blev Nikola Maksimovic värd 18 miljoner euro? När blev Faouzi Ghoulam så bra att han är aktuell för Real Madrid och Chelsea?

Du galna, underbara transfersommar.