Grande Empoli, Piccolo Milan.
Lorenzo Medici
Milan vann och kliver därför in i uppehållet med behövligt andrum inför derbyt mot Inter. Men det var ett Piccolo Milan och ett Grande Empoli. I alla fall sett till deras förutsättningar.
Efter ett helt år av Pippo Inzaghis nonsens-presskonferenser där laget alltid hade gjort en bra insats hur dåliga de än varit, var det befriande med Sinisa Mihajlovics ärlighet efter matchen.
-Vi förtjänade inte att vinna, vi saknade allt. Vi vann bara tack vore våra anfallare, sa serben efteråt.
Mihajlovic summerade matchen perfekt i bara ett par ord. Mittfältet var ett vakuum utan kreativitet. Bertolacci var usel och risken är att den där prislappen kommer hänga över honom som en mörk skugga hela säsongen. Nocerino borde inte vara en del av truppen 2015 och Suso är ingen stjärna och kommer troligen heller aldrig bli en.
Det känns som om många av Milans spelare är kvar i det förflutna och inte kan ta sig därifrån.
Samtidigt spelade Empoli överraskande friskt och modigt. Saponara glimrade, BIG Mac är en top player-provinciale, Zielinskis fina fötter röjde framgångar och om William Carvalho är värd 20 miljoner euro borde unge Diousse snart vara värd 30.
Milan hade behövt en spelare som Saponara igår. Men de hade behövt Empoli-Saponara och inte Milan-Saponara. Och frågan är om Saponara någonsin kan vara Empoli-Saponara i Milan? Kanske inte.
Medan Empoli behövde skapa väldigt många chanser för att göra ett mål, behövde Milan skapa väldigt få chanser för att göra två mål. Carlos Bacca visade klass på sitt mål och Luiz Adriano stod på rätt ställe vid rätt tillfälle.
Mihajlovic var säkert lättat efter segern, men framför allt var han förbannad för att spelet var så pass dåligt.
Det hade han all rätt i att vara.
Publicerad 2015-08-30 09:33