Crouching Roma, Biting Bate

10p Nikola Kalinic (Fiorentina)
Stod för en mästerlig insats mot Inter. Fixade en straff, orsakade Mirandas utvisning och gjorde tre mål. Löper mycket och rätt, spelar för laget och är alltid giftig i straffområdet. Är något av en blandning av Klose, Boksic och Hakan Sukur.

9p Emmanuel Badu (Udinese)
Matchens stora matador mot Bologna. Löpte igenom Bologna-försvaret och satte dit 1-1 och låg även bakom Zapatas mål. Kommer säkert säljas dyrt i sommar. Super-Badu.

8p Marco Benassi (Torino)
Drog till med en supervolley som ekade över hela Turin. Målet gav Toro ett 2-0-försprång som Palermo aldrig kunde hämta upp. I övrigt fin slitvarg och hyggligt passningsspel.

7p Gonzalo Higuain (Napoli)
När Higuain är som en rasande tjur i en porslinsaffär är han som bäst. Som mot Juventus. Gjode 2-0-målet med kraft och skicklighet.

6p Marcos Alonso (Fiorentina)
Transformerad till en förnämlig ytter av Sousa. Låg bakom 0-3-målet mot Inter och tryckte ner den blåsvarta backlinjen med sitt offensiva mod. Dags för landslaget snart?

5p Lucas Biglia (Lazio)
Var tillbaka och gjorde sin närvaro hörd på en gång. Viktig som filter framför försvaret och målskytt på straff. Nyckelspelare.

4p Miralem Pjanic (Roma)
Dansade bosnisk samba med Carpis försvar och styrde Romas offensiv med sin fina teknik. Målskytt på frispark…igen.

3p:  Federico Dionisi (Frosinone), Borja Valero (Fiorentina) Josip Ilicic (Fiorentina)

2p: Jorginho (Napoli), Lorenzo Insigne (Napoli)  Diego Laxalt (Genoa) Kostas Manolas (Roma)

1p: Blerim Dzemaili (Genoa) Matias Vecino (Fiorentina) A. Gomez (Atalanta) Mohamed Salah (Roma) Mario Lemina (Juventus) Duvan Zapata (Udinese)

Minuspoäng:

-5p Hernanes (Juventus)
Rena rama katstrofen som defensiv mittfältare mot Napoli. Långsam, vann ingen boll och svag i passningsspelet. Det var hans lösa passning som orsakade Napolis andra mål.

-4p Miranda (Inter)
Hade en mardrömskväll mot Fiorentina. Ofta på fel ställe och blev utvisad när han hamnade på efterkälken och drog ner Kalinic. Vem som var orsaken till att han hamnade efter? Han själv efter sin felpass.

-3p Samir Handanovic (Inter)
Klantade till det rejält när han drumlade med bollen och sedan drog ner Kalinic. Kunde även ha gjort bättre vid andra målet.

-2p Fredy Guarin (Inter)
Syntes oftast inte mycket mot Fiorentina och när han gjorde det var det för att han stämplade folk till vänster och höger. Dålig och okontrollerad. Borde inte starta jämnt och ständigt.

-1p Simone Padoin (Juventus) Geoffrey Kondogbia (Inter) Davide Santon (Inter) Felipe Melo (Inter) Alessio Romagnoli (Milan) Riccardo Saponara (Empoli)

Poängligan:

22 p: Eder (Sampdoria) 20 p: Higuain (Napoli) 17 p: Insigne (Napoli) 14 p: Felipe Melo (Inter) 13 p: Miralem Pjanic (Roma) Mario Balotelli (Milan) 12 p: Marcos Alonso (Fiorentina) Stevan Jovetic (Inter) Riccardo Meggiorini (Chievo) Riccardo Saponara (Empoli) 11 p: Josip Ilicic (Fiorentina) 10 p: Nikola Kalinic (Fiorentina) Alessandro Matri (Lazio).

Vi fick en del svar.

Fiorentina slängde in en chockdoktrin som överraskade och pulvriserade de blåsvarta. Samir Handanovic öppnade katastrof-kvällen med att fumla med bollen och orsaka en straff, som Ilicic gjorde mål på.

Det skulle visa sig bara vara början.

Bara några minuter senare dundrade samme Ilicic på ett skott som den slovenske målvakten inte kunde styra bort tillräckligt bra och Kalinic hann först fram för att peta in tvåan.

Sedan tuffade det purpurfärgade expresståget bara på.

Marcos Alonso störtade fram på sin kant, lämnade en stackars Perisic bakom sig och skickade in bollen perfekt till den alltid vakne Kalinic. 0-3. Fiorentina spelade smart och skickligt medan Inters försvar hela tiden var huller om buller.

När sedan Miranda slog en felpass hamnade han på efterkälken och i sin jakt på upprättelse drog han istället ner Kalinic. Rött kort och game over.

Inter hade framför allt stora problem centralt där mittfältet var en smärre katastrof. Felipe Melo gav bort bollar och vann färre än vanligt, Guarin var både usel och okontrollerad (varför Mancini envisas med att spela honom match efter match är en gåta) och Kondogbia var trög och slarvig.

Det tidigare så fina försvarsspelet var som bortblåst. De hade svårt att hänga med och de hamnade ofta på fel positioner. Man kan kanske skylla en del på att Jovetic skadade sig på uppvärmningen, men det är inte alibi nog för Inters kollaps.

Jag tror inte Inter är så dåliga i grunden som de var igår, men vi fick även bevis på att de inte är så bra som de fem första matcherna kanske visat.

Vi ska inte glömma bort att Jovetic räddade tre poäng i sista sekunden mot Atalanta, att derbyt hade kunnat gå en annan väg och att man inte imponerade speciellt mycket mot varken mot Chievo eller Verona.

Mycket har sett förbättrat ut för Inter under hösten och det finns fortfarande stora hopp om att man kan slåss om en scudetto, men det kan vara bra att dra lite i handbromsen och inte dra för stora slutsatser efter så få matcher. Gårdagens förlust kan vara en bra väckarklocka för Mancini och kompani. Att rida på en framgångsvåg brukar vara en lätt sak, det svåra är hur man tar en sådan här förlust. Hur drabbas självförtroendet? Börjar fjolåret spöka?

Det är egentligen nu vi kommer få se hur bra Inter verkligen är.

Vi ska heller inte glömma bort Fiorentinas insats. Paulo Sousas lag har en tydlig spelidé och det genomförs på bästa sätt. Igår var mittfältet listigt formerat med Vecino och Badelj som låga mittfältare där de alltid var spelbara och alltid visste vad de skulle göra. Borja Valero hade friare tyglar och sammanlänkade mittfältet och anfallet på ett utmärkt sätt. Alonso och Kuba slickade kanterna och tryckte ner Inters lag.

Framåt härskade Ilicic i en rätt fri roll där hans överkurs-teknik och briljanta skottförmåga röjde stora framgångar.

Och så Nikola Kalinic såklart.

Den förre Dnipro-anfallaren värvades för ynka fem miljoner euro och framstår nu som ett jättefynd. Han är kanske ingen super-anfallare, men han löper alltid mycket och rätt, vet exakt hur han ska bryta sig in i straffområdet och spelar för laget och inte för sig själv.

Igår var han perfekt.

Det är möjligt att detta Fiorentina inte kommer kunna hålla samma rymt under hela säsongen, att de hamnar i en svacka, men de har också stor ouppnådd potential. Igår spelade t ex varken Babacar, Bernardeschi eller Rossi och där finns det mycket att hämta. Dessutom är det sannolikt att Della Valle öppnar upp plånboken en aning i vinter och förstärker med en mittfältare och en försvarare.

Fiorentina har lagt Salah och Montella-historierna till det förgångna, skapat ett fint nytt projekt som både fungerar just nu och har stora möjligheter till förbättring.

Det blåser fina vindar i Florens just nu.

***
Milan blev i mångt och mycket bortdömda mot Genoa när Tagliavento visade ut Romagnoli för hårt. Men vi ska också komma ihåg att Milan var riktigt dåliga fram till dess.

De Jong såg förvirrad ut när han inte spelade centralt, Bacca borde inte ha suttit på bänken, försvaret kändes inte tryggt och man hade svårt att sammanlänka de olika lagdelarna. Efter två segrar gick man tillbaka till det mediokra Milan vi såg i början av säsongen.

Det största problemet är väl att det är svårt att se vart de stora förbättringarna ska komma ifrån. Det finns inte mycket till kvalité att hämta från bänken och det är långt kvar till vinterns mercato.

***
Diego Laxalt är en jäkligt fin spelare.

***

Lazio har upprepade gånger lyckats komma tillbaka efter en förlust, eller när man tror att de är på nedgång. Detta trots att man dras med en sorglig försvarare som Mauricio. Det är något som skiljer Piolis Lazio gentemot tidigare upplagor. Jag upplever att mittenlagen och bottenlagen är lite sämre än tidigare år vilket kan vara en del förklaringen, men en annan anledning är att man har så pass många bra spelare i laget som kan förändra en match. Biglias, Parolos, Keitas, Candrevas och Felipe Andersons högsta nivåer är väldigt höga.

***
Marco Benassi slog till med ”Eurogoal” och Toro fann snabbt vinnarspåret efter förlusten i veckan. Skadan på Daniele Baselli är dock ett tungt avbräck.

***
Emmanuel Badu ser ut att kunna bli Udineses stora spelare den här säsongen. Räkna med att någon klubb öppnar stora plånboken för honom nästa sommar.

***
Bologna, Verona och Palermo inkasserade tunga förluster. Andrea Mandorlini, Delio Rossi och även Giuseppe Iachini börjar ligga risigt till.

Farten skruvades upp tidigt och det fanns aldrig någon anledning att sänka den och det var Napoli som trivdes bäst i den höga hastigheten. Lorenzo Insigne älskade matchtypen, väggade med Higuain och placerade in 1-0.

Mer än välförtjänt.

Napoli var bättre i allt. Deras försvarsspel var bättre, de var mer rörliga, de hade högre fart, visste bättre vad de ville göra, hade ett betydligt bättre passningsspel och var vassare framåt.

Higuain rånade Hernanes på hans svaga passning, hann före en seg Padoin och störtade mot mål med beslutsamhet och sköt tillräckligt hårt för att få Buffon att släppa in bollen. Det är härligt att se när ”Pipita” agerar som en tjur i porslinsaffär. När han lagt upp siktet och uträttar utan pardon.

Mario Lemina (bäst i Juventus igår) gjorde visserligen 2-1 direkt efter, men i rättvisans namn var det egentligen aldrig så jämnt som siffrorna visade.

Det var stora skillnader i kvalité igår.

Padoin är en medioker spelare och ställs han mot Insigne och sedan Mertens är chanserna goda att han ska bli ett rundningsmärke. Det var precis vad han blev och det borde Allegri naturligtvis ha listat ut. Det är knappast kärnfysik vi pratar om.

Hernanes var en total katastrof som defensiv mittfältare. Han spelar i ett tempo från 70-talet, vinner inga bollar och hade alldeles för många felpass (ofta för att han är för långsam i tanke och fötter).

Zaza var ovän med bollen och för trög, Dybala var lite för kär i bollen och för lätt och både Pereyra och Pogba var mest involverade i sina introverta dribblingsförsök.

Allegris val var också märkliga. En Alex Sandro på fel kant hade varit bättre än Padoin på rätt kant. Varför ställa Cuadrado åt sidan när han varit deras bästa spelare och hans fart kan trycka ner motståndarna? Varför byta ut Dybala istället för Zaza, när argentinaren åtminstone kan hitta på något på egen hand?

I Napoli var det tvärtom. Försvarsspelet är avsevärt förbättrad, trion Jorginho-Hamsik-Allan agerar perfekt på Sarri-vis och Insigne (måtte fotbollsgudarna inte ha gett honom skadebenägna knän) och Higuain är två stjärnor längst fram.

Just Jorginho har varit lite av en nyckel på Napolis mittfält. På många sätt landsmannen Hernanes totala motsvarighet. Han har återuppstått i gammal Verona-form, läser spelet lysande och försöker spela vidare på få tillslag och med fart.

Napoli har nu visat i två hemmamatcher på raken att de har en fart, ett spel och en kvalité som inget annat lag i serien har kunnat komma upp i. Juventus däremot visade att problemen är djupare än vad såret hittills visat.

***
Även om motståndet inte var det bästa så gav Roma fina svar mot Carpi. En femetta är ju aldrig fel. Pjanic styrde och ställde, Salah allltid var på väg igenom, Vainqueur debuterade fint och Gervinho kanske fick tillbaka lite självförtroende av sitt mål, fina fart och jubel istället för visslingar.

Men det blev en dyrköpt seger. Keita, Dzeko och Totti blev alla skadade. De två förstnämnda kan komma att bli borta ett tag. Detta kommer ställa Roma ordentligt på prov. Utan Dzeko och Totti finns ingen naturlig central figur i anfallet. Hur ska Garcia ställa upp laget? Pjanic bakom Salah och Gervinho? Går Salah in i mitten med Gervinho och Falque på kanterna? Får Iturbe chansen?

Tur att de tre poängen skänkte lite tillfällig ro i alla fall.

Dessutom kan man ifrågasätta ledningens segfärdighet på transfermarknaden i sommar där man stirrade sig blinda på Draxler för att till slut tvingas chansa på Hernanes. Varför siktade man inte in sig på t ex Hakan Calhanoglu?

Men Allegri står heller inte helt utan skuld. Det bristande användandet av Dybala är en gåta och rimmar säkert inte helt hundra med ledningen som spenderat en stor summa för argentinaren. Även Alex Sandro och Pereyra borde kunnat utnyttjats mer. Allegri har också ändrat formation lite väl ofta. Att kunna byta spelsystem och spelare kan såklart vara en styrka och en fördel, men blir det för mycket av den varan kan också kontinuiteten bli lidande och förvirringen öka. Det känns lite som om Allegri famlar lite i hur han ska ställa upp laget. Att han liksom fortfarande letar efter rätt kombination för att kunna öppna sitt lås. Problemet är att han inte har mycket tid som helst.

10 p Felipe Anderson
Åskbollen från Brasilia är tillbaka. Efter den förnedrande förlusten mot Napoli behövde Lazio ny medicin illa kvickt. Bästa receptet var en Felipe Anderson från i fjol. Äntligen kunde man känna igen de där gasen i botten-löpningarna och de där fräcka dribblingarna. Men framför allt så drog han till med ett Hollywood-mål och säkrade därmed segern över Genoa.

9p Mario Balotelli (Milan)
Gjorde sin första match från start och slog till direkt med en frispark från himlen. Sysselsatte sedan Udineses försvar och ordnade frisparkar stup i ett. Det fanns mycket som var bekant med denna Super-Mario-insats, men också en del som kändes nytt, som t ex en stor laginsats, och ett större leende på läpparna efter sitt mål.

8p Eder (Sampdoria)
Rent spelmässigt var Sampdoria förmodligen inte värda alla tre poängen mot Roma, men har man en så formstark spelare som Eder i laget kan det gå vägen ändå. Gjorde först mål på frispark och sedan var det han som slog i bollen som Manolas styrde in i eget mål. Vem trodde att Eder skulle leda skytteligan efter fem omgångar?

7p Felipe Melo (Inter)
Det är lätt att minnas den Felipe Melo som inte gjorde någon succé i Juventus, men det är svårare att komma ihåg den Felipe Melo som gjorde stor succé  Fiorentina. Idag liknar brassen mer Viola-melo än den svartvita versionen. Mot Verona blev han dessutom matchvinnare på nick. Har man en spelare som fräser i hälarna på varje motståndare och som ser varje duell som sin sista, ja då har man en del vunnet. Comandante Melo.

6p Sergio Floccari (Sassuolo)

5p Juan Cuadrado (Juventus)
Är förmodligen den Juventus-spelare som är i bäst form just nu. River stora hål i motståndarförsvaren med sin snabbhet och skapar ofrivillig oreda och kaos. Synd bara att han inte har så många med sig på färden.

4p Borja Valero (Fiorentina)
Styrde spelet mot Bologna med stor klass. Fick stående ovationer när han blev utbytt i den 85:e minuten.

3p: Marcos Alonso (Fiorentina) Gary Medel (Inter) Giacomo Bonaventura (Milan)
2p: Lucas Castro (Chievo), Bostjan Cesar (Chievo), Kuba (Viola) Filip Djordjevic (Lazio)
1p: Miralem Pjanic (Roma), Alex Telles (Inter) Nikola Kalinic (Fiorentina) Mohamed Salah (Roma) Rafael Toloi (Atalanta)  Jacopo Sala (Verona)

Minuspoäng:

-5 Goran Pandev (Genoa)
Återvände till Olimpico, var osynlig och blev sedan utvisad efter en armbåge på Mauricio. Känns inte som om han har en sista Serie A-växel att bjuda på.

-4 Mattia Destro (Bologna)
Ser slö och trög ut. Mot Fiorentina brände han dessutom ett gyllene läge som kunde förändrat matchen. I den här formen kan han glömma allt som har med Europamästerskap att göra.

-3 Kostas Manolas (Roma)
Var egentligen rätt bra mot Sampdoria, men hans snedspark som gav Sampdoria segern var både dråplig och något klantig.

-2 Mirko Valdifiori (Napoli)
Napoli hade 10-0 på två matcher utan Valdifiori. Mot Carpi var han tillbaka, farten sänktes direkt och inga mål gjordes. Jag tyckte det känns långsökt att han skulle kunna upprepa samma succé i Napoli som i Empoli och det ser nu ut att besannas.

-1p Issa Cissokho (Genoa) Antonio Di Natale (Udinese) Giancarlo Gonzalez (Palermo) Dries Mertens (Napoli) Marko Livaja (Empoli) Ivan Piris (Udinese).

Poängligan:
22p: Eder (Sampdoria)  15p: Felipe Melo (Inter), Lorenzo Insigne (Napoli) 13p: Gonzalo Higuain (Napoli), Mario Balotelli (Milan) Riccardo Saponara (Empoli) 12p: Stevan Jovetic (Inter) 11p: Felipe Anderson (Lazio) 10p: Alessandro Matri (Lazio) 9p: Miralem Pjanic (Roma) Luis Muriel (Sampdoria) Fabio Quagliarella (Torino)

Nämligen att samla segrar på hög.

Mycket av det handlar om ett förbättrat försvarsspel. Miranda är tryggare än Ranocchia, Medel fungerar lysande som vikarierande mittback, Santon känns landslagsmässig och Alex Telles är en fin vänsterytter. Sedan var det ju det här med Felipe Melo, hans ballar av stål och samvetslösa elakhet har varit enorm för laget. Igår var brassen inte bara vinnarskalle utan även matchvinnare på skalle.

***

Lazio fick behövligt lugn efter den förnedrade förlusten mot Napoli senast. Medan det regnade utvisningar över Genoa gav Djordjevic dem lite ro i själen med sitt 1-0-mål (serben är ofta osynlig, men lika ofta målskytt) och sedan fixade Felipe Anderson resten i andra halvlek med ett fantastiskt mål. Just brassen kan vara en nyckel till hur Lazios säsong kommer utvecklas. Det var ändå han och Candreva som främst gjorde laget något alldeles extra förra säsongen.

***

Förutom att Olivier Ntcham har sett super-spännande ut har Genoa haft en rätt anonym inledning på säsongen. Det är många nya spelare i truppen och alla är inte av högsta kvalité. Gasperini måste uppfinna hjulet igen och det är inte alltid så himla lätt. Sedan är inte Perotti ännu Perotti.

***

Juventus är en patient som lyckosamt käkat alvedon senaste veckan, men där roten till problemen inte riktigt verkar botade. Ett kryss mot Frosinone på hemmaplan talar i elaka tungor. Givetvis är alla skador ett ordentligt sabotage mot att kunna få ordning på saker och ting, men ändå…1-1 mot Frosinone.

Positivt igår var Mario Lemina visade att han kan bli nyttig och att Cuadrados fina form håller i sig. Men vad gjorde Dybala på bänken?

***
Frosinones poäng var deras första någonsin i Serie A. Lustigt nog kom den när man förtjänade den minst.

***
Napoli lyckades inte följa upp segern över Napoli utan fick nöja sig med 0-0 mot Carpi. Inte riktigt vad Napoli-supportrarna hade hoppats på. Men så kan det vara i Serie A, ena dagen möter man ett sargat Lazio på hemmaplan som ger bort ytor och andra dagen möter man ett jobbigt Carpi som kväver samma ytor. Det tåls också att upprepa, att när Valdifiori spelar från start så sjunker farten. Sarri är dock säkert nöjd att man höll nollan för andra matchen i rad, men efter fyrverkeriet i söndags var detta ett stort antiklimax.

***

Årets Fiorentina är något märkliga. Man imponerar inte jättemycket, men ligger tvåa på tolv poäng. Igår dominerade man mot Bologna utan problem. Borja styrde på mitten, Alonso var vass på kanten och “Kuba” gjorde sitt första mål i en Viola-tröja. Samtidigt som det känns som om man har man överpresterat och kommer få svårt att hålla samma poängrytm så känns det på samma gång som de har underpresterat och har så mycket mer att få ut av laget. Kanske ligger sanningen någonstans mittemellan. På något sätt har i alla fall både Fiorentina och Inter dragit nytta av sina vänliga spelscheman.

***

Om Roma tror att det går att spela på max av sin kapacitet i ungefär tjugo minuter per match är de illa ute. När de fick ett mål i baken började de sätta ordentlig fart, spela med den rätta desperationen och kvitterade efter fint förspel av Pjanic och ett ännu finare avslut av Salah. Men det räcker inte med tjugo minuters bra fotboll. Manolas klantiga snedspark av bytte sedan en poäng mot noll och Roma tappade ännu mer mark upp till Inter. Märkligt att man spelade så bra mot Juventus för att sedan likna mer det Roma vi såg under våren. Eller så var Juventus helt enkelt kassa den matchen.

Jag är även skeptisk till att man ger så mycket speltid till Seydou Keita och Iago Falque. Två spelare som är bra ur en taktisk synvinkel och som kan användas under delar av en hel säsong, men startspelare i match efter match? Högst tveksamt. Problemet är att man inte har så mycket annat att sätta in. Inte så länge Strootmans knä fortsätter att jävlas, Gervinho inte är Gervinho anno 2013 och då Iturbes självförtroende är lågt och hans första-touch är så spretigt.

***

Sampdoria hade kanske lite flyt att få med sig alla tre poängen, men så kan det gå när man har en Eder längst fram. Eder-Skyttekungen, Eder-frisparksprinsen och en Eder som alltid är på språng. För övrigt är det härligt fräckt av Walter Zenga att låta sjuttonåriga Pedro Pereira fortsätta på sin högerbacks-plats. Han gör det väldigt bra dessutom.

***

Det fanns en hel del lögn bakom Palermos fantastiska inledning. Nu börjar den lögnen hinna ikapp laget.

***

Det finns ingen lögn i Sassuolos framgångar. De Francesco styr ett väldigt fint lag med stor skicklighet. Igår hittade han till och med ett offensivt vapen i Sergio Floccari. Sassuolo har många strängar på sin offensiva lyra.

***

Åsnor kan tämja tjurar. Toro gick bet och Chievo flyger fram via Lucas Castros lill-slägga.

***

Nu väntar en spännande helg. Inter och Fiorentina får äntligen bekänna lite färg när de möts på San Siro på söndag, vi snackar till och med tidig seriefinal.

Dagen innan ska Napoli ta emot Juventus. En match som kan bli jobbig att förlora. Några timmar innan det måste Roma vinna över Carpi. Annars kommer det börja snackas om Rudi Garcias undergång på allvar. Och kan Milan ta tredje raka segern när de åker till Marassi för att möta Genoa vid lunchtid på söndag?

Men innan allt detta ska ju Empoli och Atalanta försöka sätta ordentligt liv i sina säsonger med en seger i kväll.

Serie A sover aldrig.

Men det var också en Balotelli som kämpade mer för laget och en Mario som bjöd på sitt största leende på länge. Kanske en mer mogen spelare och människa helt enkelt.

Och det dröjde inte många minuter innan han hade satt sitt signum på matchen. En smekande, snärtande frispark som svävade in bakom en handfallen Karnezis. Som om han gav bollen både ömhet och smisk på samma gång.

Bang, bang, Super Mario was back.

Får han det där lägena så slår han ju ofta till. Liverpool kan kanske ta lusten ur Balotelli men ingen kan ta ifrån honom hans tillslag.

När sedan Bonaventura elegant gjorde 0-2 på Montolivos laserstråle till pass och Zapata nickat in 0-3 trodde nog de flesta att det var godnatt Udinese. Kanske även Milan själva.

Men Mihajlovic skulle leka “defensiv-smart” och bytte ut unge Calabria mot den betydligt äldre Alex och flyttade ut Zapata på kanten. Tio minuter senare hade Udinese gjort 1-3 och 2-3 där båda målen initierats just utifrån Milans högerkant. Slump eller ej, så hade Milan nästan skänkt bort en klar ledning.

Ett Milan med två ansikten.

Montolivo sjönk längre ner i planen och hade svårt att erövra boll. Udinese började attackerade mer och mer och Milan spenderade större delen av den sista halvtimmen till att försvara sin ledning med näbbar och klor. För andra gången i rad släppte Milan in två mål och tvingades göra tre för att vinna en match. Det kan bli jobbigt i längden.

Det finns en del att grunna på för Mihajlovic och spelet sitter ännu inte riktigt. Men man har två raka segrar, Balotelli verkar vara i gott slag och lagmoralen i laget verkar stark.

Det finns nämligen alltid detaljer som inte är självklara att leta efter i matcher. Igår hittade jag en efter slutsignalen. Det gick inte att ta miste på glädjescenerna hos Milan-spelarna. Där fanns det något som tidigare inte fanns, något som liknade – en för alla, alla för en.

Och medan man får jobba vidare på försvarsspelet och den mentala biten kan det vara tryggt att veta att man redan har en av de viktigaste ingredienserna för att nå framgång på sikt.

Glädjen och en viljan som sammanfogar kollektivet till en stark och blomstrande enhet.

10 poäng: Lorenzo Insigne (Napoli)
Insignes fart, dribblingsskicklighet och fantasi mot Lazio hade kunnat hållit igång ett helt kraftverk om man hade dekorerat honom med solceller på kroppen. Detta var fiktion-fotboll i verkligheten. Nu måste Conte vakna och kasta in honom i den där azurblå startelvan för gott.

9p: Gonzalo Higuain (Napoli)
När Gonzalo är som bäst, som mot Lazio, är han Super-Pipita. Det vill säga ostoppbar med sin kraft och sina kliniska avslut. Tänk om han alltid var så här bra.

8p: Fabio Quagliarella (Torino)
Toro rusar på i toppen och Quagliarella är deras alfahanne längst fram. Två nya mål mot Sampdoria och livet leker.

7p: Carlos Bacca (Milan)
Utan Baccas klass hade Milan aldrig kunnat vinna över Palermo. Stötte först in det första målet och avgjorde sedan med en fint placerad nick. Till skillnad mot Mihajlovic gillade jag även hans rabona-försök. Milan måste vara en plats där de bästa får utrymme att försöka det svåra.

6p Bruno Peres (Torino)
Rena rama express-tåget på sin högerkant och körde mer eller mindre över stackars Vasco Regini. Få spelare i serien kan accelerera med boll som Peres. Toppklass.

5p Allan (Napoli)
Vann boll, gjorde mål och spelade fram mot Lazio. Brassen är hela paketet. Var precis så bra som Napoli hade hoppats.

4p Oskar Hiljemark (Palermo)
Två mål på San Siro skojar man inte bort. Håller på att etablera sig i Serie A på bästa sätt.

3p: Giacomo Bonaventura (Milan), Gary Medel (Inter), Mohamed Salah (Roma)

2p: Massimo Maccarone (Empoli),  Gregoire Defrel (Sassuolo), Matteo Politano (Sassuolo).

1p: Juan Cuadrado (Juventus), Marek Hamsik (Napoli), Davide Calabria (Milan), Afriye Aqcuah (Torino), Riccardo Saponara (Empoli), Ciprian Tatarusanu (Fiorentina).

Minuspoäng:

-5 Senad Lulic (Lazio)
Sprang runt som berusad pensionär mot Napoli och kapade spelare till höger och vänster. Vart har den gamle Lulic tagit vägen? Verkar vara helt ur fas.

-4 Wesley Hoedt (Lazio)
Efter två fina insatser där han gav hopp om att vara De Vrijs rätta partner gav han helt andra besked mot Napoli. Agerade som en trög giraff och blev förnedrad av Higuain.

-3 Panagiotis Kone (Udinese)
Strulade till det rejält för sitt Udinese med att onödigt bli utvisad. Få ursäkter finns att ta till.

-2 Bosko Jankovic (Verona)
Blev precis som Kone utvisad och satte sitt lag i skiten. Han kan tacka sin goda lycka att Pisano ändå lyckades kvittera i slutet. Verkar aldrig kunna hitta kontinuitet i sina insater.

-1p Stefano Mauri (Lazio), Mauricio (Lazio), Armando Izzo (Genoa), Vassilis Torosidis (Roma), Juan Iturbe (Roma), Vasco Regini (Sampdoria).

Poängligan:
15 poäng: Lorenzo Insigne (Napoli) 14 p: Eder (Sampdoria) 13 p: Gonzalo Higuain (Napoli), Riccardo Saponara (Empoli) 12 p: Stevan Jovetic (Inter), Riccardo Meggiorini (Torino) 10p: Alessandro Matri (Lazio) 9 p: Luis Muriel (Sampdoria), Fabio Quagliarella (Torino) 8p: Carlos Bacca (Milan), Felipe Melo (Inter), Josip Ilicic (Fiorentina).

En vinnarmentalitet.

Det finns säkert många faktorer till det, Felipe Melo är en, Kondogbia och Jovetic är två till och det förbättrade försvarsspelet är givetvis en viktig del i det hela. Gary Medel har klivit ner i backlinjen och gjort det väldigt bra. Igår var han bäst på plan.

Vi får se hur länge Inter lyckas hålla sig hundra procent, men att man är med i toppen för att stanna verkar väldigt sannolikt.

Vi har nu en liga där det kanske saknas ett riktigt starkt lag som fjolårets Juventus, men också en liga där det känns väldigt öppet. Inter leder ligan och ser vassa ut, men är ännu ingen garanti. Roma har ett lysande lag på papperet, men vi vet inte riktigt om de kan få ut max varje vecka. Milan börjar få igång maskineriet, men kanske saknas det något. Juventus är inte samma lag som ifjol och en femte scudetto känns inte lika säkert som tidigare. Napoli började säsongen uselt, men tittar man på de två senaste matcherna kan de komma ikapp illa kvickt.

Det finns inga garantier, det är öppet och jag gillar det.

***

Trots en Super-Salah och att “Er Pupone” gjorde sitt 300:e mål i karriären kunde inte Roma vinna över Sassuolo. Kanske hade man lite baksmälla efter poängen mot Barcelona. Framför allt så var det för många spelare på plan jämfört med Barca-matchen som inte höll måttet. Iturbe tog inte chansen, Totti var ganska blek trots sitt mål och försvaret hade stora problem.

Det är lätt att anklaga Manolas och Rudiger, men de led också något oerhört av att ytterbackarna Maicon och Torosidis var så pass dåliga. Defrel och Politano blottade Romas försvar gång på gång i den första halvleken. Sedan skulle givetvis Rudiger haft straff i slutet av matchen, men samtidigt skulle Tottis mål blåsts av för offside.

Medan Inter hittills vinner sina “lättare” matcher gör Roma det inte.

Eller förresten….att möta Sassuolo ska nog längre inte definieras som en lätt match. De har en enorm kraft i sin offensiv och spelar sitt spel oavsett om man spelare hemma eller borta. De har ett lag som kan komma att jaga Europa-platser.

En av de som terroriserade Roma-försvaret mest var Matteo Politano. Även om Roma delvis kan gotta sig åt att han visade att han såg ut som en spelare för klubben i framtiden hade man nog inte velat att han skulle visa det just igår.

***

Det som Napoli bjöd på när de krossade Lazio igår var fanimej det bästa jag sett i Serie A den här säsongen. Sedan Maurizio Sarri gick över till 4-3-3 och spolade Valdifiori som playmaker har man 10-0 på två matcher. Det är ingen slump.

Igår hade man sagolikt fin rörelse och spelade med fart och med få touch. Lorenzo Insigne var fullständigt briljant, Gonzalo Higuain var Super-Pipita och trion Hamsik-Jorginho-Allan var perfekta i sina roller. Även om försvaret sällan var pressat kändes även de solida.

Sarri-fotbollen börjar ge frukt och om det är det här Napoli vi kommer se framöver kommer de plocka in poäng väldigt fort.

Lazio däremot hade enorma problem. Skadorna på Biglia, De Vrij, Klose och Candreva vägde tunga som bly och med spelare som Mauricio, Radu, Lulic och Mauri på planen sjönk man som rena rama Titanic. Jag anar att stora problem lurar bakom hörnet för Lazio. Risken är att spelare som Biglia, Felipe Anderson och Keita snart kan komma att vilja hoppa av det sjunkande skeppet, simma mot andra breddgrader och president Claudio Lotito kan tvingas att fly söderut mot Salerno.

Den här säsongen kan gå åt pipsvängen för Lazio.

***

Mötet mellan Torino och Sampdoria var en match mellan de kanske två största utmanarna till att överraskande jaga en fjärdeplats. Efter gårdagens match fanns det bara ett lag kvar på den listan. Torino.

Som jag tidigare har skrivit har de en väldigt fin balans i laget. Mellan gammalt och ungt. Mellan kreativitet och dynamik. Quagliarella är magin framåt, försvaret är stabilt, Bruno Peres en Frecciarossa utan nödstopp, Acquah en kraftpaket i två riktningar och Baselli har fötter av socker.

Att man dessutom behöll jagade spelare som Maksimovic, Glik och Bruno Peres den här sommaren tyder på att man vill något mer än bara jaga den sista Europa League-platsen.

Detta Venturiska Torino är det närmaste man kan komma Osvaldo Bagnolis Verona.

***

Juventus har tappat en del av sin kvalité från ifjol, men har lyckats plocka på sig gnuggar-skorna och hittat de rätta taktiska ritningarna. Mot Genoa var det väldigt lite skönspel, men de slet, gnetade och vann. Cuadrado är ett vapen med sin snabbhet, Pereyra var fundamental i sitt inhopp och backlinjen är sitt trygga jag.

Det som är mest oroväckande just nu för Juventus är alla skador. Igår åkte Morata dit på en muskelskada och kan bli borta ett par veckor och även Mandzukic ser ut att missa någon vecka. Lägg då till att Marchisio sedan tidigare är frånvarande. Juve har visserligen goda ersättare i Dybala och Zaza, men skadorna sabbar rytmen för laget.

***

Fiorentina imponerade inte igår mot Carpi och har egentligen inte imponerat så mycket förutom i matchen mot Milan, men man man vann och har nio poäng. Gårdagens seger kan man tacka Babacar och Tatarusanu (underskattad målvakt).

***

Bologna tog sina viktiga första tre poäng igår. Det kunde mycket väl bara ha varit en. Mattia Destro är visserligen ingen Maradona, men att han skulle se så här seg och bedrövlig ut trodde jag inte. Men Mounier är en rätt fin spelare, Diawara har talang så det räcker och blir över och Brienza kan än. Nu måste de få tillbaka skadade spelare som Giaccherini och Donsah så fort som möjligt.

***

Atalanta borde ha vunnit mot Verona, men Eros Pisano ville annat. Hans nick gav 1-1 sista sekunden. Hellas har dock huvudvärk efter det att Luca Toni var tvungen att kliva av på grund av skada. Nu är det upp till bevis för Giampaolo Pazzini. Redan på onsdag ställs han mot sitt förra lag och sina förra antagonister, Inter.

Serie A sover aldrig.

Men i sanningens namn var det Milans match. Jag tycker att det ser bättre och bättre ut för Mihajlovics mannar. Visst, de insläppta målen var inget för ett topplag, men igår försökte man driva upp tempot, ville röra sig mycket och ha energi i laget. Till stor del lyckades man med det.

Sedan blir ju allting lättare om man har en stjärna som Carlos Bacca längst fram. Han visade stor klass igår och framstår mer och mer som den ledare man behöver framåt.

Även på mitten fanns det ljuspunkter. Bonaventura gjorde ett ljuvligt frisparkssmål, jobbade hårt och frågan är om inte det är han som ska kliva upp på trequartista-positionen när Bertolacci återvänder. Kucka var duktig och visade stor vilja medan Montolivo låg ofta rätt i sin låga mittfälts-position.

Sedan var det härligt att se Davide Calabria igår. Jag är svag för hans ytterbacksspel. Han har mod, teknik och tillräcklig snabbhet. Jag skulle nästan vilja se honom framför Abate redan nu.

Försvarsmässigt kan det fortfarande bli mycket bättre, men de insläppta målen handlade mer om detaljer än stora grundläggande problem. Zapata och Romagnoli börjar bli mer och mer samspelta och även om De Sciglio fortfarande inte är så bra som han borde vara, känns det som om formen är något på uppåtgående.

Att vinna över Palermo på hemmaplan borde ju vara en självklarhet om man vill slåss i toppen, men med tanke på hur det såg ut förra året och i början av denna säsong så kändes gårdagens seger som ett fall framåt för Milan. Nu gäller det att hitta kontinuitet både spelmässigt och poängmässigt.

Redan på tisdag mot Udinese.

Men kontentan för mig är att Dries Mertens måste in i startelvan, Lorenzo Insigne måste vara kvar i den och Mirko Valdifiori kanske ska bort från den.

Det betyder att Callejon och Gabbiadini hamnar utanför. Det var kanske inte så konstigt att Benitez använde sig av ”turn-over” trots allt. Sarri verkar ju redan göra likadant.

Segern var dock behaglig på många sätt för Sarri och Napoli. Lite mera lugn efter den dåliga ligastarten. Lugnet blir dock inte långvarigt om det inte blir seger över Lazio på söndag.

***
Apropå ”turn-over” så verkar Paulo Sousa vara en kär vän av det. Jag hade svårt att gilla portugisens startelva mot Basel igår och jag var heller inte så förtjust på det defensiva sätt man angrep matchen.

Sousa är en taktisk kameleont och använder sig av olika system och olika spelsätt beroende på motstånd och vilka spelare han väljer. Men jag vill se Fiorentina spela hög pressfotboll och inte något,  tio- man- bakom- bollen- och- vi- kör- bara– omställningar- fotboll.

Visst spelade Gonzalos utvisning stor roll, men taktiken och inställningen började direkt efter ledningsmålet.

För övrigt är jag orolig för att Fiorentina kommer fortsätta att blanda och ge under hela säsongen, vilket är lite illavarslande. Jag skulle vilja ha en tydligare startelva och en mer kontinuerlig spelidé.

***
Tränare Stefano Pioli sa efter matchen mot Dnipro, “att detta är någonting vi måste lära oss av”. Ukrainarna hade kvitterat på övertid. 1-1.

Det är mycket som Lazio ska lära sig. Först skulle de lära sig hur det är att möta starka tyska lag ute i Europa och nu ska de lära sig hur man inte ska släppa in mål i slutet och hur man ska döda matchen tidigare.

Det förstnämnda kan jag köpa på grund av ovana, men alltså vad är det för skillnad på Europa och Serie A när det gäller att inte tappa en ledning på övertid eller att sätta sina chanser? Ingen.

Det blir ju bara larvigt om man använder orutinen för Europa-spel som ursäkt för de mest självklara saker.

Däremot hade Pioli alldeles rätt i att domaren borde ha blåst av när bollen gick ut till hörna. Tiden var ute. Ofta går domarna emot regelverket och låter lag och spelare liksom avsluta sina anfall. Det är direkt fel. När tiden är ute så ska domaren blåsa av oavsett om bollen är på väg mot mål eller inte.

För övrigt har Wesley Hoedt nu sett bra ut två matcher i rad. Kanske är det han som är De Vrijs efterlängtade partner.

Jag vet inte vad Lazio ska göra med Stefan Radu. Han har så många fel nu att jag tappat räkningen.

Vore roligt om jag hade fel kring Sergej Milinkovic-Savic. Det han visade igår lovar mycket mer än vad jag proklamerat.

***
Två segrar, två oavgjorda och en förlust för väl ändå anses som en bra Europa-vecka för Italien.

Kanske hade Roma och Garcia lärt sig en läxa från ifjol när man blev slaktade av Bayern Munchen på Olimpico. Att möta de bästa lagen i Europa med att gå på attack verkade inet vara rätt melodi.

Med den erfarenheten klev man igår in på sin hemmaborg med en helt annan taktik och inställning. Falla djupt och ge Messi och kompani och kväva ytorna så mycket som möjligt.

Det skulle komma att fungera.

De Rossi agerade extra städgumma framför försvaret på ett perfekt sätt och Manolas var en gigant längst bak. De flesta drog dock sitt strå till stacken. Rudiger var mycket bra och Digne var vaksam på sin kant. Men de egna chanserna var få. Den enda egentliga taktiken för att försöka göra mål var att utnyttja Salahs snabbhet. Därför skulle det krävas något alldeles extra för att göra mål mot Barcelona.

När Luis Enrique tog över som tränare för Roma 2011 gav han aldrig Alessandro Florenzi chansen. Han skeppades iväg till Crotone. Nu i efterhand var det kanske trots allt bra för Florenzis karriär. När han sedan återvände under Zeman fick han både speltid och blommade ut.

Igår drog han till med ett fantastiskt skott från halva plan över Ter Stegen och in i mål. Ett sådant där mål som kommer gå till historien. Det var inte Messi eller Neymar som stod för den mest utomjordiska insatsen igår, det var Florenzi.

Mitt framför ögonen på Luis Enrique.

24-åringen har inte bara utvecklats till en specialist på fräcka och fantastiska mål, utan börjar även ta stora steg mot att bli en underbar ytterback.

Att få med sig en poäng mot Barcelona kan naturligtvis visa sig viktigt för den framtida tabellen, inte minst om övriga lag misslyckas med det. Men poängen innebär egentligen ganska lite i sig. Om man inte lyckas vinna någon av matcherna mot Leverkusen eller åker på plumpen i Barysau, kan den komma att vara förgäves.

Men poängen har också en annan innebörd. Jämfört med för ett år sedan lyckades man den här gången med att hantera ett superlag med rätt metoder. Det ger självförtroende och det ger självinsikt.

Roma hade aldrig kunnat ta en poäng mot Barcelona om de inte hade valt rätt taktik som de gjorde igår. Det hade aldrig gått om inte Manolas och hela försvarslinjen varit så pass skickliga i utförandet av taktiken. Det hade kanske aldrig gått om inte man haft Salahs snabbhet att spela upp bollen på och få lite behövligt andrum. Men framför allt hade det aldrig gått om inte Florenzi hade bestämt sig för att göra något omöjligt.

No Florenzi, no Party.

Den första halvleken var tämligen kvävd där City hade mycket boll, men hade svårt att driva upp farten när Juventus spelare hela tiden jobbade hårt för att ligga rätt i positionerna.

Det fanns en och annat farlighet för engelsmännen, men antingen var Buffon i vägen eller så brände Bony grovt.

Juventus hade dock svårt att ställa om till egna chanser. Hernanes var sävlig som defensiv mittfältare (Marchisios och Pirlos position) och både Pogba och Morata hade saker på gång bara för att inte riktigt komma loss i sista stund.

I den andra halvleken fick dock City det mål de väntat på. Kompany klättrade på Chiellini som därmed nickade in bollen i eget mål. Givetvis borde det ha varit frispark för Juventus.

Där och då tydde mycket på att City var på väg mot seger. Men Juventus är ett erfaret lag, de har lärt sig vad som krävs för att ta sig hela vägen till final. Det gäller att inte drabbas av panik, att ha tålamod och veta att man kan vända en match som står 1-0 fastän man inte är i toppform.

De individuella kvaliteterna i laget plockades fram i rätt stund. Pogbas passning till Mandzukic var perfekt. Kroatens avslut var kliniskt. Dessförinnan hade Buffon lekt superhjälte och visat att han fortfarande är en av de bästa med en utomjordisk dubbelparad. Moratas mål var ett nummer ur den högre skolan. Det var ett bevis på vilken hög potential många spelare i Juventus har.

Men det var också en taktisk seger för Allegri. Man stängde ytorna för City och de lyckades sällan driva upp farten. Cuadrado fick sällan frihet i offensiven, men gjorde ett stort uppoffrande jobb på sin kant. Hernanes var svag i första halvlek, men spelade upp sig och blev nyttig i andra. Backlinjen var på sin vakt och gick i stort sett aldrig bort sig. Juventus lyckades på många sätt avväpna Citys största förmågor.

Att City återigen har problem i Champions League kan längre inte bara vara en slump. Säkert har det blivit en mental fråga, men det handlar säkert också om Pellegrinis taktiska dispositioner. Man kan t ex ifrågasätta valet av Nasri. Ifrågasätta valet att inte chansa med Aguero tidigare.

Men framför allt var det en taktisk och sportslig triumf för Juventus. Att i en formsvacka knipa tre poäng mot ett av världens bästa lag på bortaplan tyder på stark moral och god självinsikt om vad man faktiskt kan uträtta.

Att få återvända till sin kära vän Champions League verkar ha väckt det bästa ur Juventus. Nu gäller det för dem att fortsätta på den vägen.

Just nu är dock kanske Riccardo Saponara det största hotet till Eder efter en ny fin insats. Landslagsklass på honom.

Poängfördelning omgång 3:

10 poäng: Alessandro Matri (Lazio)
“Efter att ha åkt ut i kvalet till Champions League och blivit förnedrade av Chievo behövdes det lite ny injektion. Vad bättre än en Alessandro Matri? Fri från Lazio-baksmälla klev han in mot Udinese och avgjorde med två mål. Kan bli mer nyttig än Klose och Djordjevic tillsammans.”

9p: Riccardo Saponara (Empoli)
Startat säsongen glimrande. Mot Napoli visade han återigen sin skicklighet och gjorde ett mål och en assist. Tänk att Milan skulle behöva exakt den här typen av spelare. Måste in i landslaget nu.

8p Felipe Melo (Inter)
Fick göra debut i derbyt och motsvarade förväntningarna. Blev precis den där kraften och energikällan som Inter behövde på mitten. Retsticka, bollvinnare och tuff till tusen. Mancini hade rätt när han krävde sin Melo.

7p Juan Jesus (Inter)
“Visst, han drar på sig kort och han gör en del konstiga grejer, men mot Milan var han mestadels fenomenal. Som hans härliga kamikaze-löpningar och hans brytning vid Luiz Adrianos chans. Och om det ska avlossas ett skott kan du räkna med att det är Jesus som är förste man att blockera det.

6p Antonio Floro Flores (Sassuolo)
Gjorde mål för tredje matchen i rad. Dessutom efter en riktig pärla till skott. Gör sig mer och mer svårpetad. Är detta säsongen då han hänger fjorton baljor?”

5p Lorenzo Insigne (Napoli)
Det finns få ljusglimtar från Napolis säsongsinledning, men Insigne måste ändå vara en. Mot Empoli visade han upp pigga ben och gjorde ett ljuvligt mål. Napolis förväntade uppryckning lär komma främst från Insignes skicklighet.”

4p Mario Balotelli (Milan)
Hoppade in mot Inter och skapade stor oreda med sin fenomenala skott-teknik. Om detta är den nya Balotelli kan vi se fram mot en spännande höst för Super-Mario.

3p: Mauricio Pinilla (Atalanta), Roberto Soriano (Sampdoria) Fredy Guarin (Inter)

2p: Robin Quaison (Palermo), Babacar (Fiorentina) Perparim Hetemaj, Assane Diousse (Empoli)

1p: Oscar Hiljemark (Palermo),  Juan Iturbe (Roma), Keita Balde Diao (Lazio) Felipe Anderson (Lazio), Uros Djurdjevic (Palermo), Eder (Sampdoria)

Minuspoäng:

-5 Luca Rizzo (Bologna)
Hoppade in och drog på sig två gula kort under loppet av trettiofem minuter. Gonatt.

-4 Francesco Peluso (Sassuolo)
Bjöd på Atalantas andra mål efter en förskräcklig hemåtpassning. Det håller inte på den här nivån.

-3 Keisuke Honda (Milan)

Mer eller mindre usel mot Inter. För långsam i alla avgörande moment. Den där trequartista-positionen är som en stor rödsvart avgrund där Riccardo Saponara och Valter Birsa står och flinar längst ner på botten.”

-2 Mirko Valdifiori (Napoli)
Långsam och hittade aldrig rätt med passningarna. Sarris favoritspelare är kanske helt enkelt inte en topplags-spelare.

-1 Francesco Totti (Roma), Sime Vrsaljko (Sassuolo), Senad Lulic (Lazio) Alvaro Morata (Juventus), Mattia Destro (Bologna), Eugenio Lamanna (Genoa).

Poängligan: 14p Eder (Sampdoria) 12 p Saponara (Empoli), Jovetic (Inter), Meggiorini (Chievo) 10p Matri (Lazio) 9 p Muriel (Sampdoria) 8p Pjanic (Roma) Ilicic (Fiorentina) Felipe Melo (Inter) 7p Juan Jesus (Inter) Floro Flores (Sassuolo), Paloschi (Chievo), Kishna (Lazio).

Visst en och annan mottagning flög sin kos, men Felipe Melo verkar vara precis vad Inter behövde på mitten. Hans elakhet, hans styrka, hans bollvinnande. Hans ballar av stål. Mancini hade rätt om betydelsen av sin Melo.

Stevan Jovetic var planens bästa spelare i en halvlek. Alltid rörlig och med en genial passning till övers hela tiden. I den andra halvleken blev han trött och började överarbeta situationerna. Men det är tydligt att man i Jovetic har den spelare som kan göra det lilla extra.

Geoffrey Kondogbia blandade och gav. Ibland såg han ut att var på väg att plocka fram den där ostoppbar besten inom sig och ibland såg han mest ut som en otajmad och trött best. Jag hävdar dock att det syns tydligt hur mycket potential det finns där.

Det är viktigt att ha spelare som Gary Medel i ett lag. Spelare som akut kan kan kliva ner som mittbackar och klara av det med äran. Det gjorde han verkligen igår.

Juan Jesus kommer bli en legend i Inter. Han kom till klubben vid tidig ålder, har ryktats vara på väg bort två somrar i rad, men är ändå kvar. Han har dessutom ett stort Inter-hjärta.

Jag var inne på det redan under Mazzarri. Att sätta Juan Jesus till vänster. Nu är han där och det passar honom så mycket bättre. Visst, han drar på sig kort och han gör en del konstiga grejer, men igår var han mestadels fenomenal. Hans kamikaze-löpningar som får publiken att ryckas med. Hans brytning vid Luiz Adrianos chans. Hans energi. Och om det ska avlossas ett skott kan du räkna med att det är Jesus som är förste man att blockera det.

När Super-Handa leker Super-Handa är det svårt att vinna över Inter.

Fram till den 58:a minuten hade Mauro Icardi och Fredy Guarin varit kanske de två sämsta spelarna i Inter. Men det spelade i slutändan inte någon roll eftersom det som främst kommer lämnas till historien är Inters mål och inte deras spelarbetyg.

Fredy Guarin fick ett utrymme att kliva in på, som om någon gett honom ett eget tivoli att leka med. Han dök ner i den nyöppnade luckan som en pil och avlossade en typisk Guarin-missil. 1-0, Inter.

Men det var ju det där med utrymmet. Den där luckan som skapades. Vi ska verkligen inte glömma bort Icardis perfekta löpning som drog med sig Zapata och därmed skapade ytan för Fredy. Icardi missade ett jätteläge, var inte särskilt bra, men den där löpningen var en detalj som vann matchen.

Inter har full pott. Nio poäng. Serieledning. Det är väl klart att drömmarna om en scudetto börjar spridas bland de blåsvarta. Med all rätt.

Inter har ett väldigt bra lag. De har fått den perfekta start de behövde. Och det finns mycket som fortfarande kan bli bättre.

I den rödsvarta ringhörnan

Luiz Adriano fick tre chanser, men missade alla. På grund av saktfärdighet i de avgörande momenten och på grund av Handanovic och Juan Jesus.

Sinisa Mihajlovic bytte ut Carlos Bacca när han borde ha bytt ut Luiz Adriano eller Keisuke Honda. Jag tyckte inte beslutet var märkligt, jag tyckte beslutet var katastrof. Bacca var den mer rörliga av anfallarna och är den spelare i Milan som kan göra något på egen hand. Och varför inte chansa med Balotelli, Bacca och Luiz Adriano?

No guts, Sinisa.

Keisuke Honda var usel igår. Ett japanskt spöke. För långsam i alla avgörande moment. Den där trequartista-positionen är som en stor rödsvart avgrund där Riccardo Saponara och Valter Birsa står och flinar längst ner på botten.

Jag gillade Riccardo Montolivo första timmen. Han låg rätt och vann en hel del boll. Sedan tröttnade han. Men där fanns det något.

Romagnoli och Zapata skötte sig bra. Inter skapade egentligen jättemånga vassa chanser.

Att Juraj Kucka var en av Milans bästa spelare berättar kanske en del om lagets kvalité på mitten just nu. Men det berättar också någonting om att Kucka är en bättre spelare än vad många kanske tycker och tror.

Mario Balotelli hoppade in och plötsligt förvandlades laget. Milan var inte längre Milan. Milan var Balotelli. Han har en sådan karaktär. Han tar över. Igår höll han på att ta över för den goda sakens skull. Han avlossade kanoner som ingen annan i laget kan och var nära att kvittera.

Det hände saker som inte hände tidigare. Balotelli var typ Milans bästa spelare fastän han bara spelade trettio minuter. Om det bästa för laget är att ha Super-Mario från start eller inte vet jag inte, men jag hade velat se honom och Bacca tillsammans.

Det Milan vi såg igår var ett betydligt bättre Milan än i de två första matcherna. Men det finns en känsla att det inte kan bli så väldigt, väldigt mycket bättre. Att taket är för lågt.

Jag undrar vad Silvio Berlusconi tycker och tänker just nu. Alla dessa pengar. Tre poäng på tre matcher. Derby-förlust. En 300 miljoners-värvning som blev utbytt. Ett spel som inte övertygar.

Jag vet inte vad Montella och Spalletti gör just nu. Kanske sitter de bara och väntar på ett samtal.

Jag har dock anat trubbel, bara kanske inte vidden av det. Jag kan säga det redan nu.

Juventus kan få svårt att greja en Champions League-plats.

Chievo spelade smart, föll sällan för långt ner i plan och stack upp tillräckligt ofta för att avlasta backlinjen från den allra största pressen. Hetemajs tidiga mål var länge och väl matchens enda och Chievo gjorde rättmätigt ett mål till (felaktigt bortdömt), men samtidigt borde Pogba fått en straff med sig när han drogs ner i en situation innan. Juventus lyckades till slut få med sig en poäng efter det att Cuadrado blivit fälld eller ramlat. Välj själv.

Visst hade Juve ett stort bollinnehav och mängder med chanser till att göra mål, men spelet var ofta hafsigt, mycket på chans och på intuition. När man tidigare haft vinnarskallar som Tevez, Vidal och Pirlo som fixat segrarna när det blåst jobbiga vindar har man nu många spelare som vill axla deras mantlar, men som inte riktigt kan. Det blir istället för mycket panikfotboll.

Paulo Dybala är nog det närmaste man kan komma någon som kan leda laget framåt, men han är fortfarande för grön.

Alvaro Morata ser inte ut att vara i toppform och jag kan inte sluta vifta bort känslan att han snart kommer vilja lämna klubben för Real eller Premier League. Han känns inte som spelaren som vill vara med och bygga någonting nytt i Juventus.

Det är mycket möjligt att detsamma gäller för Paul Pogba. Kanske är inte det här året då han tar nästa steg och blir en ledare utan hans sista sämre år innan han lämnar. Han har inte sett sig lik ut alls.

Man kan säkert få ut den del nytta av Hernanes (upp och ner igår) och Cuadrado (skapade oreda när han kom in), men de är inte de där ”Campioni” som man hade behövt i det här läget.

Det är klart att truppen borde vara för bra för att man fortsatt ska ha så stora problem som man haft i tre första matcherna. Men omsättningen av nya spelare är många och tappen av de gamla spelarna är tunga. Det kommer inte bli lätt för Juventus att bygga ett lika slagkraftigt lag som tidigare.

Det kan nog vara skönt för Allegri och hans mannar att få kliva ut i C.L mot City redan på tisdag. En snabb chans till att revanschera sig. Men det är nog lika skönt för City om de sett Juves senaste tre matcher.

Det lag vi såg ta sig till final i Champions League i våras var slutet på en stor era och det är sällan lätt att börja på en ny.

***
Roma klarade av en dag på jobbet mot Frosinone. Garcia roterade i laget och det fanns egentligen få glimtar av ett vasst spel från Romas sida. Gervinho kom sällan någonstans och bekräftade sin långa svacka, Totti var blek och Dzeko var inte lika vass som för två veckor sedan.

Men samtidigt var Florenzi mycket bra som högerback, Rudiger gjorde en godkänd debut och Iturbe fick göra ett mål som säkert betyder en hel del för hans självförtroende.

Och det viktigaste av allt var ju tre poäng. Att klara av de där ”dagarna på jobbet” är liksom en viktig del av framgångsrik säsong.

***

Kanske var det lika viktigt för Babacar att göra mål. Bänkad i de två första matcherna fick han igår spela från start och visst tog han chansen. Han jobbade hårt för laget och blev matchvinnare. Det lovar gott för framtiden.

Lika gott som att Giuseppe Rossi kunde spela ca sextiofem minuter utan problem.

Segern satt dock långt inne då man fick spela med en man mindre under den större delen av den andra halvleken.

***
Söndagen går naturligtvis i Milano-derbyts tecken. Och visst finns där en del frågetecken. Kan Miranda spela? Kliver Gary Medel ner som mittback annars? Blir Felipe Melo utvisad? Kommer Sinisa ge Riccardo Montolivo chansen från start? Kan Juraj Kucka bli Milans Paul Scholes (det är i alla fall vad han själv drömmer om). Hoppar Mario Balotelli in sista tjugo?

Men framför allt: kommer derbyt får en matchvinnare och i så fall vem?

Släpp loss The Derby della Madonnina.

8. Torino – Baselli, Benassi, Acquah, (Vives, Gazzi, Obi)

Jag gillar en eventuell trio med Benassi-Baselli-Acquah. Den mittfälts-trilingen kompletterar varandra mycket bra. Baselli står för teknik och passningsskicklighet, Benassi bidrar med  hårt jobb och löpvillighet och Acquah för styrka och frenesi. Vives och Gazzi är dugliga truppspelare, men är inte riktigt på samma nivå.

10. Bologna – Donsah, Crisetig, Taider (Rizzo, Giaccherini, Pulgar, Diawara)

Här har Bologna någonting på gång. Donsah är ett kap, Crisetig kan bli riktigt bra och jag tror Taider kan göra gott i sin comeback i klubben. Om vi inkluderar tränar-drömmen, Giaccherini och spännande talanger som Pulgar och Diawara inser man att Bologna har ett mittfält som förmodligen är bättre än hälften av Serie A-lagen.

Den största anledningen är att det är på många sätt ett nytt Juventus som ska spelas in. Tunga pjäser som Vidal, Tevez och Pirlo ersätter man inte i ett nafs och då menar jag inte bara spelmässigt utan även på ett psykiskt plan. De tre försvunna spelarna var alla ledare på sina egna vis.

Sedan har Paul Pogba inte riktigt levt upp till förväntningarna. Kanske har han lagt för tung börda på sin axlar och kanske är han inte riktigt redo att ta den rollen. Han har sett irriterad och frustrerad ut. Men det lär bli bättre.

Allegri har heller inte kunnat formera sitt bästa lag. Alex Sandro har ännu inte klivit in i startelvan, Hernanes, Cuadrado och Lemina har precis anlänt och framför allt så har skadorna på Marchisio, Morata och Khedira stört säsongsinledningen.

Mycket talar därför för att det kommer bli mycket bättre för Juventus redan nu till helgen. Morata, Hernanes, Alex Sandro och Cuadrado kan alla komma att starta på lördag mot Chievo om Allegri skulle vilja det.

Men den största nyckeln till framgång är Claudio Marchisio. Det är han som är navet på mitten, det är han som är Pirlos ersättare. Med Marchisio tillbaka i laguppställningen, lär även mycket av bördan på Pogba försvinna. Fransmannen kommer då inte behöva tro att han ska lösa allting själv.

Med Marchisio slipper Juventus även att spela med ett mittfält bestående av både Sturaro och Padoin. Det har varit väldigt stor brist på kreativitet och passningsskicklighet med de två på plan samtidigt.

Förmodligen kommer Allegri välja att spela 4-3-1-2 på lördag mot Chievo och slänga in Hernanes på en gång. Det skulle alltså kunna se ut så här:

Den uppställningen känns väldigt mycket starkare än vad Juventus hittills har ställt upp med. Allegri skulle även kunna välja en 4-2-3-1-formation för att inkludera Cuadrado i startelvan. Det skulle dock innebära att Dybala flyttas till en ytterposition och Pogba skulle hamna lite väl långt ner i plan, vilket jag inte tror att Allegri egentligen vill, men om Juve-tränaren vill lägga in den offensiva gaspedalen skulle han kunna formera laget så här:

Sedan finns det ett tredje alternativ som Allegri använt sig mycket av, nämligen en 3-5-2-uppställning. Om Allegri vill få in Barzagli i startelvan, tighta till mitten och satsa på kantspel skulle detta kunna vara en lösning. Det skulle dock troligen innebära att Hernanes får kliva åt sidan.

Men på detta sätt skulle Allegri kunna utnyttja Alex Sandros och Cuadrados kvalitéer som yttrar. En mer defensiv variant är ju att Lichtsteiner tar Cuadrados plats. Det är inte omöjligt att vi kommer få se denna variant när Juventus ställs mot tufft motstånd.

Den här säsongen kan vara Allegris största utmaning som Juventus-tränare. Man har ömsat skinn och man har tappat tunga pjäser. På många sätt är det lite av ett “Anno Zero” för Juve där man i mångt och mycket börjat värva för framtiden och det kan ta lite tid att få saker och ting att fungera. Det kan till och med vara så att man måste kämpa hårt för att inte missa topp tre. Men givetvis är det för tidigt att räkna ut Juventus bara för att man förlorat två matcher i ligan, det är truppens kvalitéer alldeles för bra för.

Marchisios comeback och nyförvärvens anländande kommer förbättra Juventus betydligt. Den Toscana-födde tränaren har många möjligheter att välja på och vi kan nog räkna med att “Den gamla damen” kommer börja plocka in poäng på toppen väldigt snart.

Förmodligen redan på lördag.

De Rossi in, Pirlo ut.
Candreva in, Gabbiadini ut.
El Shaarawy in, Eder ut.
De Sciglio in, Pasqual ut.
Parolo in, Bertolacci ut.

Skillnaden var stor. Det var bra fart och chanser skapades. Antonio Candreva visade varför han borde vara given i ett italienskt landslag alla dagar i veckan, Marco Parolo var briljant och Stephan El Shaarawys galopperande fötter var en härlig injektion.

Marco Verratti verkade må väldigt mycket bättre bredvid De Rossi och Parolo än bredvid Pirlo och Bertolacci och känns mer och mer som den spelare vi är vana att se i PSG.

Med Pirlo får man bättre passningsspel, men samtidigt går det långsamt och mittfälts-legenden blir inte direkt vassare borta i MLS. De Rossi ger större taktiskt trygghet och en större bollvinnare, men han gav bort bollen onödigt vid något tillfälle igår och kunde inte hålla nerverna i styr vilket ledde till ett rött kort. Ingen av dem känns som någon garanti längre.

Så vem ska Conte välja, Daniele De Rossi eller Andrea Pirlo? Ja, kanske ingen av dem.

Jag skulle peta båda två i framtiden. För när Claudio Marchisio återvänder borde den rollen vara klippt och skuren för honom och då kan Conte flankera honom med Verratti och Parolo (eller Soriano).

Även om Graziano Pellé inte är någon superstar, fungerar han bra framåt med sin tyngd. Just nu finns det ingen med samma spelartyp som är i bättre form.

Bredvid honom är det hårt om platserna. Candreva känns given och El Shaarawy stärkte sin position igår. Men jag skulle vilja se Lorenzo Insigne få speltid och Domenico Berardi kommer snart komma och banka på Azzurri-dörren.

Försvarsmässigt är ju Bonucci, Chiellini och Barzagli ohotade i mitten och även Darmian på sin kant. De Sciglio var klart hygglig igår och det är lustigt hur han alltid är bättre i landslaget än i Milan. Kanske berättar det en del om Milan, vad vet jag.

Om Italien vinner över Azerbajdzjan är man klara för EM (så länge UEFA:s poängavdrag till Kroatien gäller). Det borde de ju kunna klara av.

Om man däremot bara får med sig en poäng i den matchen, kan man ställas inför en rysare mot Norge i sista matchen. Men med tanke på klart förbättrat spel igår och sett till truppens kvalitéer ska det mycket till om Italien nu ska missa EM.

Contes Italienska landslag har ena benet i Frankrike.

Jag har ändå gett mig på ett försök till att kategorisera lagen  i olika grupper efter dess styrka. Om inte annat så får det gälla som en lite mini-guide inför säsongen.

Lets go.

Zona A (Kandidater till att ta en direktplats till Serie A)

CAGLIARI
Startar som storfavorit. Man har värvat bra och har i stort sett två vettiga alternativ på varje position. Förmodligen har man även seriens bästa försvar, vilket är en mycket bra grund att stå på. Tränare Massimo Rastelli är en av Italiens mest spännande tränare och efter succén med Avellino ska han nu ta upp Cagliari på direkten. Det som talar emot är att det i stort sett aldrig är så lätt som man tror för lag som åkt ut den högste serien. Serie B är en klurig och lång serie. Borde ändå ta en av de två direktplatserna.

SALERNITANA
Det här är inte vilken nykomling som helst. Med stort stöd från sina supportrar kommer man vara jobbiga att möta och dessutom har man rustat ett lag som mycket väl kan vara med i striden om playoff. Torrente är en underskattad tränare och Sciaudone, Gabionetta och Coda är alla mycket bra spelare på den här nivån. Klubben ägs av ingen mindre än Claudio Lotito.

Målskytten: Massimo Coda
Nyckelspelaren/Ledargestalten: Manolo Pestrin
Liraren: Gabionetta
Spännande talanger: Thomas Strakosha
Tränaren: Vincenzo Torrente

Zona Tranquillità (Lagen som bör bli bra, få en lugn resa, men missa Playoff)

CESENA
Något Cesena alltid kan räkna med är bra stöd från sina hemma-supportrar. Där har de alltid en fördel. Anfallet ser bra ut. Jag tror att Antonio Ragusa kan gå mot en kanonsäsong, Camilo Ciano kan sitt Serie B och någon av Rosseti eller Garritano kan få ett genombrott. De andra lagdelarna ser dock inte riktigt lika starka ut och kanske är detta lag en aning överskattat.

COMO
Nykomling som jag tror hänger kvar utan problem. Lill-Ganz kan bli en succé, Ebagua har fortfarande en del att ge och sedan har man ett koppel av mycket bra unga spelare som t ex Scuffet, Bentivegna, Bessa. Tränare Carlo Sabatini är brorsa till sportdirektör, Walter.

Målskytten: Simon Andrea Ganz
Nyckelspelaren/Ledargestalten: Antonio Giosa
Liraren: Daniel Bessa

Målskytten: Daniel Corvia
Nyckelspelaren/Ledargestalten: Hernan Dellafiore
Liraren: Marco Marchionni
Spännande talanger: Dumitru, Joseph Minala
Tränaren: Mark Iuliano

CROTONE
Jag ser något spännande hos tränare Ivan Juric och till sitt förfogande har ett ganska talangfullt lag med Lazio-lånet Tounkara i spetsen. Kommer troligen inte ha något med toppen att göra, men då många har dem som en nedflyttningskandidat tror jag att de hänger kvar utan större problem.

Målskytten: Ante Budimir
Nyckelspelaren/Ledargestalten: Claiton Dos Santos
Liraren: Adrian Stoian
Spännande talanger: Mamadou Tounkara, Elogi Koffi Yao, Leonardo Capezzi.
Tränaren: Ivan Juric

PRO VERCELLI
Anses bli ett bottenlag, men det finns förhoppningar om att man kan överraska. Fausto Rossi är en lyx i Serie B och Mustacchio, Legati och Di Roberto håller god klass. Har en ganska bräcklig defensiv, men ett ganska spännande lag ur offensiv synvinkel.

Målskytten: Ettore Marchi
Nyckelspelaren/Ledargestalten: Elia Legati
Liraren: Fausto Rossi
Spännande talanger: Stefano Beltrame, Mirko Pigliacelli, Giacomo Beretta
Tränaren: Crsitiano Scazzola

50. Alberto Gilardino (Palermo)
“Gila” i en rosa matchtröja? Väldigt elegant.

49. Antonio Rudiger (Roma)
Användbar försvarare som både kan spela i mitten och på kanten. Har stark fysik och är rätt snabb.

48. Ricardo Kishna (lazio)
Dribblingsskicklig holländare som Lazio värvade relativt billigt. Ger Lazio ytterligare ett bra val i offensiven.

47. Nikola Kalinic (Fiorentina)
Ingen stjärna, men rörlig och mycket smart anfallare. Lär passa bra in i Sousas spelsystem.

46. Duvan Zapata (Udinese)
Gjorde trots allt bra ifrån sig i Napoli på begränsad speltid. Lär få mer utrymme nu i Udinese.

45. Matheus Cassini (Palermo)

44. Edgar Barreto (Sampdoria)
nyttig ledartyp som kommer betyda en hel del fö Sampdorias mittfält.

43. Gaston Brugman (Palermo)
Spelskicklig uruguayan som jag tror mycket på. Får kämpa till sig en plats först.

42. Ali Adnan (Udinese)
Har löplunga och dynamik. En spelare jag tror på.

41. Paul-Jose Mpoku (Chievo)
Var duktig i Cagliari under våren. Smart värvning av Chievo. Kan han spela renodlad anfallare?

40. Mario Lemina (Juventus)
Bra box to box-spelare. Har mycket talang. Kan behöva lite tid.

39. Gilberto (Fiorentina)
Snabb och energisk brasse som kan bli en succé i sin första säsong i Serie A.

38. Oscar Hiljemark (Palermo)
Efter U21-succén bar det iväg till Sicilien. Tränarvänlig spelare som bör ta en plats i startelvan ganska snabbt. Blir lagkompis med Quaison.

37. Sami Khedira (Juventus)
Gick sönder på en gång, vilket ställer en del frågetecken. Skadefri är han naturligtvis en tillgång.

36. Wojciech Szczesny (Roma)
Spektakulär målvaktstyp som går före De Sanctis. Kan fixa en del poäng åt Roma. Gamäng.

35. Felipe Melo (Inter)
Märkligt nog är jag lite förtjust i att Melo återvänder till Italien. Jag tror faktiskt även att hans ballar av stål kan komma att passa inter bra. Ska vi gissa på tre utvisningar under året?

34. Ryder Matos (Carpi)
Något glömd Fiorentina-talang som nu får prova sina vingar i Carpi.

33. Jaime Baez (Fiorentina)
Har speed och teknik. Spännande talang. Kan växa sig stor i en lila tröja med tiden.

32. Lucas Digne (Roma)
Garcia-favorit som förhoppningsvis ska fylla hålet på vänsterbacken.

31. Juan Cuadrado (Juventus)
Jag vet inte alls vilken Cuadrado Juventus har värvat, men det känns som om han tillhör Serie A och det är härligt att han är tillbaka.

30. Afriye Acquah (Torino)
Stark och löpvillig mittfältare som huserat i Serie A ett tag nu utan att få sitt riktiga genombrott. kan vara på gång.

29. Mattia Destro (Bologna)
Anfallare som behövde börja om. Tror att Bologna kan vara en väldigt bra språngbräda för honom.

28. Luiz Adriano (Milan)
Ingen superstar men rätt all-round anfallare som bör kunna göra minst en tio mål i Serie A.

27. Alex Telles (Inter)
Kvick och teknisk ytterback. Återstår att se om han klarar av den defensiva delen. Jag är ändå lite svag för den här typen av ytterbackar.

26. Ivan Perisic (Inter)
Inte den mest glamorösa spelaren, men produktiv och taktiskt mycket skicklig. Lär göra mycket nytta.

25. Gregoire Defrel (Sassuolo)
Snabb franska anfallare som hade många klubbar efter sig. Gör Sassuolos fina offensiv ännu vassare.

24. Mario Balotelli (Milan)

23. Hernanes (Juventus)
Juventus tog chansen när “Profeten” blev tillgänglig. Är han bara skadefri, kanske detta blir hans år.

22. Allan (Napoli)
Tuff, men också spelskicklig. Napolis bästa värvning den här sommaren.

21. Jules Ntcham (Genoa)
Stark och explosiv fransman som Genoa fiskade upp från Manchester City. Fynd.

20. Andrea Belotti (Torino)
Opportunistisk striker som jag tror kan bilda vasst anfallspar med Quagliarella. Löper mycket och jobbar hårt. Succén kommer komma någon gång.

19. Carlos Bacca (Milan)
Gjorde en kanonsäsong i Sevilla och var en av Europas mest eftertraktade anfallare. Nu måste han visa att han klarar av spelet i Serie A också.

18. Joseph Duncan (Sassuolo)
Dynamisk mittfältare som ger Sassuolo behövliga muskler på mitten. Har en underskattad offensiv.

17. Godfred Donsah (Bologna)
Multi-talang som lär göra stor nytta på Bolognas mittfält redan i år. Kan vara värd betydligt mer om några år.

16. Amadou Diawara (Bologna)
Bologna hittade denna juvel i Lega Pro under sommaren. 17-åringen kommer ha storklubbarna efter sig snart.

15. Gudio Vadala (Juventus)
Supertalang som behöver några år på sig. Kan vara den gömda juvelen i Tevez-affären.

14. Miranda (Inter)
Underskattad mittback som borde ge Inters försvar det lugn och den trygghet som det behöver.

13. Jeison Murillo (Inter)
Juan Jesus-typ fast hårdare i kroppen och bättre taktiskt. Har härlig tuffhet och frenesi.

12. Daniele Baselli (Torino)
Spelskicklig mittfältare som jag tror kan blomma ut i Torino.

11. Jose Mauri (Milan)
Kommer säker inte få så mycket speltid den här säsongen, men med tiden tror jag att det här ett kap.

10. Mohammed Salah (Roma)
Var en besvikelse i premiären, men jag tror att han bli riktigt vass och värdefull med tiden. Har fantastisk acceleration.

9. Adem Ljajic (Inter)
Jag har alltid varit svag för Ljajic talang. Är det i inter han får ut max av sin potential? I sådana fall är det bingo för de blåsvarta. Kan lika gärna bli en superstjärna som Zarate 2.

8. Alessio Romagnoli (Milan)
Kostade väldigt mycket pengar med tanke på hans unga ålder, men jag tror han kan bli en ny Alessandro Nesta med tiden.

7. Fernando (Sampdoria)
Spelskicklig brasse som säkert en del toppklubbar i Italien skulle mått bra av. Snyggt av Sampdoria att tjuva honom.

6. Gerson (Roma)
Framtidsvärvning. Brassen har tusenfalt av talang och om han kan få ut den i Roma komemr han kunna säljas dyrt en dag.

5. Stevan Jovetic (Inter)
Visat direkt i inledningen av säsongen att han fortfarande kan leverera. Härlig återvändare.

4. Alex Sandro (Juventus)
Elastisk ytterback som höjer kvalitén något enormt på Juventus vänsterflank.

3. Edin Dzeko (Roma)
Exakt den striker-typ som Roma behöver. Nu gäller det bara för Roma att utnyttja det.

2. Geoffrey Kondogbia (Inter)
Var mycket eftertraktad. Top-player ut i fingerspetsarna. Kan bli kung i Serie A.

1.Paulo Dybala (Juventus)
Härlig investering både för nutid och framtid. Har galet mycket boll i sig. Personlig favorit.

Vilka var bäst i omgång 2?

10 poäng: Riccardo Meggiorini (Chievo)
“En klack-assist, ett mål och massor av fin jobb längst fram. vem tusan hade trott att Meggiorinis inledning på säsongen skulle vara en snackis?”

9p Eder (Sampdoria)
“Det är lätt att luras av den där lite runda kroppen. Men kanonkulan från Lauro Müller kan lira boll i fart som få. Två nya mål mot Napoli varav det andra gjord med stor briljans. Eders insats övertygade dessutom troligen president Ferrero att nobba all Inter-bud”

8p Miralem Pjanic (Roma)
“Sköt in sig när han träffade stolpen i den första halvleken och lurade sedan Buffon i andra halvleken när hans frispark hittade rätt. Förutom att han agerade vägvisare i målprotokollet gjorde han en fin match på mitten med sina vertikala passningar. När Pjanic är så här bra är han stor fotbollspoesi.”

7p Alberto Paloschi (Chievo)
“Jag misstänkte att det kan bli Paloschis år i år. Två nya mål mot Lazio och visst kan vi börja ana att han kommer ryktas vara på väg till en större klubb redan i januari. ”

6p Edin Dzeko (Roma)
“Jobbade hårt och nickade majestätiskt in 2-0 mot Juventus. Det är framför allt den typen av insatser som kommer börja få Roma-supportrarna att drömma om en scudetto.”

5p Gonzalo Higuain (Napoli)
“Bum-Bum Higuain gjorde sitt jobb mot Sampdoria och tog vara på de chanser han fick med två baljor. Inte hans fel att försvaret inte räckte till.”

4p Daniele Baselli (Torino)
“Ger Torino så mycket klass på mitten. Reste sig i andra halvlek och briljerade med en fin fullträff som gav 3-1. Jag gillar Baselli strakt, men inte ens jag trodde att han skulle sticka ut så här mycket efter två omgångar.”

3p: Riccardo Saponara (Empoli), Valter Birsa (Chievo), Miranda (Inter).

2p: Carlos Bacca (Milan), Luiz Adriano (Milan), Stevan Jovetic (Inter), Nicola Leali (Frosinone).

1p: Julius Ntcham (Genoa) Alejandro Gomez (Atalanta), Maxi Moralez (Atalanta), Kostas Manolas (Roma) Radja Nainggolan (Roma), Lorenzo Insigne (Napoli).

Minuspoäng:

-5 Andrea Bertolacci (Milan)
“20 miljoner euro? Bah. ge mig tillbaka pengarna så jag kan återinvestera dem på Anwar El Ghazi eller Hakan Calhanoglu. Har transferfönstret stängt? Oops. Galliani rules.”

-4 Raul Albiol (Napoli)
“Drog på sig en straff och blev sedan ordentligt uppsnurrad av Eder på 2-2-målet. Tänk att Benitez lurade på Napoli den här överskattade försvararen. Nej, förresten har är inte längre överskattad. My bad.”

-3p Stefan De Vrij & Santiago Gentiletti (Lazio)

-2p Patrice Evra (Juventus)
“Svag på sin kant och drog på sig två gula kort. In med Alex sandro fort!”

-1p Simone Padoin (Juventus), Stefan Radu (Lazio) Senad Lulic (Lazio), Danilo Cataldi (Lazio), Mirko Valdifiori (Napoli), Suso (Milan)

Poängligan: Eder 13 p, Jovetic 12 p, Meggiorini 12p, Muriel 9p, Pjanic 8p, Ilicic 8p, Kishna 7p, Paloschi 7p, Dzeko 6p, El Kaoutari 6p.

Och visst hände det en hel del under den sista dagen.

Inter körde transfer-fyrverkeri, sålde Hernanes och plockade in Felipe Melo, Alex Telles och höjde Balkan-halten med Adem Ljajic. Juventus hade ont om tid, såg en chans med ”Profeten” och tog den. Man jobbade även in Mario Lemina.

Alessandro Matri fick ett nytt hem i Lazio, Fiorentina gjorde Joaquin lycklig och ersatte honom med Dortmunds ”Kuba”, Milan hoppas att Hachim ska växa sig i stor i Malaga, Zaccardo och Borriello ska försöka ge karriärerna en sista chans i dumpnings-stationen Carpi och Dzemaili återvände till Italien och Genoa.

Men det var också en sista dag med den patenterade ”försenade värvningen”. Sampdoria och Napoli hade en hel sommar på sig, men lyckades inte få i ordning alla papper i sista stund. Roberto Soriano får nu snällt fortsätta sitt fotbollsliv i Sampdoria.

Maurizio Sarri fick spelare han inte visste vilka de var (Chalobah, Chiriches), men fick aldrig den spelare han verkligen ville ha. Men kanske hade Soriano inte flyttat nålen så mycket för Napoli ändå.

Milan måste ändå framstå som en av sommarens förlorare. Man blev snuvade på Kondogbia och Jackson och sålde falska drömmar om Zlatan. Man lyckades inte värva Axel Witsel fastän man snackat om honom en hel sommar.

Visst, Bacca, Luiz Adriano, Bertolacci och Romagnli går inte av för hackor, men sett till hur lite man förbättrat laget till hur mycket pengar man lagt ut är det underkänt.

Milans mercato tog plötsligt en helomvändning för några veckor sedan. Kanske hade pengarna bara helt enkelt tagit slut, men kanske spelade den dåliga ligastarten roll. Efter förlusten mot Fiorentina fick Mihajlovic, Kucka och Balotelli istället för Soriano och Witsel. Knappast en slump.

Juventus har fått förändra mycket. Föryngra och snickra ihop nytt. Men förstavalet Draxler kom aldrig. Och det är svårt att stuva om med nya och yngre spelare och samtidigt hålla sig slagkraftiga både på hemmaplan och i Europa. Därav chansningen på Hernanes.

Det kan bli riktigt bra med en brasiliansk profet mellan mitt och anfall, men det kan också bli mediokert. Hernanes har egentligen förutom en säsong i Lazio aldrig riktigt kunnat få ut max av sin kapacitet. Nu är det Allegris tur att försöka pressa ut det bästa av brassen.

I slutändan framstår Inter och Roma som de stora vinnarna på mercaton.

Roma lyckades göra sitt lag bättre utan att gå minus och Inter lyssnade på allt som Mancini sa och bytte ut i stort sett hela laget. Det slutliga blåsvarta verket är ändå en väldigt spännande kreation.

Jag menar en uppställning med Melo, Kondogbia, Perisic, Jovetic, Ljajic och Icardi är fotbollsgodis. Det kan bli hur bra som helst. Ingen klubb har putsat sin tränares skor så som Inter har gjort. Nu är det bara att börja pedalera, Roberto.

Mercaton är äntligen över. För den här gången.