Arrividerci mercato. Du galna, ljuvliga och hemska transfermarknad. Jag kommer inte sakna dig. I alla fall inte på ett halvår. Nu är det över. Dyra transfers, billiga transfers, lån med uppskjutna betalningar, övergångar som inte gick igenom i sista stund.
Och visst hände det en hel del under den sista dagen.
Inter körde transfer-fyrverkeri, sålde Hernanes och plockade in Felipe Melo, Alex Telles och höjde Balkan-halten med Adem Ljajic. Juventus hade ont om tid, såg en chans med ”Profeten” och tog den. Man jobbade även in Mario Lemina.
Alessandro Matri fick ett nytt hem i Lazio, Fiorentina gjorde Joaquin lycklig och ersatte honom med Dortmunds ”Kuba”, Milan hoppas att Hachim ska växa sig i stor i Malaga, Zaccardo och Borriello ska försöka ge karriärerna en sista chans i dumpnings-stationen Carpi och Dzemaili återvände till Italien och Genoa.
Men det var också en sista dag med den patenterade ”försenade värvningen”. Sampdoria och Napoli hade en hel sommar på sig, men lyckades inte få i ordning alla papper i sista stund. Roberto Soriano får nu snällt fortsätta sitt fotbollsliv i Sampdoria.
Maurizio Sarri fick spelare han inte visste vilka de var (Chalobah, Chiriches), men fick aldrig den spelare han verkligen ville ha. Men kanske hade Soriano inte flyttat nålen så mycket för Napoli ändå.
Milan måste ändå framstå som en av sommarens förlorare. Man blev snuvade på Kondogbia och Jackson och sålde falska drömmar om Zlatan. Man lyckades inte värva Axel Witsel fastän man snackat om honom en hel sommar.
Visst, Bacca, Luiz Adriano, Bertolacci och Romagnli går inte av för hackor, men sett till hur lite man förbättrat laget till hur mycket pengar man lagt ut är det underkänt.
Milans mercato tog plötsligt en helomvändning för några veckor sedan. Kanske hade pengarna bara helt enkelt tagit slut, men kanske spelade den dåliga ligastarten roll. Efter förlusten mot Fiorentina fick Mihajlovic, Kucka och Balotelli istället för Soriano och Witsel. Knappast en slump.
Juventus har fått förändra mycket. Föryngra och snickra ihop nytt. Men förstavalet Draxler kom aldrig. Och det är svårt att stuva om med nya och yngre spelare och samtidigt hålla sig slagkraftiga både på hemmaplan och i Europa. Därav chansningen på Hernanes.
Det kan bli riktigt bra med en brasiliansk profet mellan mitt och anfall, men det kan också bli mediokert. Hernanes har egentligen förutom en säsong i Lazio aldrig riktigt kunnat få ut max av sin kapacitet. Nu är det Allegris tur att försöka pressa ut det bästa av brassen.
I slutändan framstår Inter och Roma som de stora vinnarna på mercaton.
Roma lyckades göra sitt lag bättre utan att gå minus och Inter lyssnade på allt som Mancini sa och bytte ut i stort sett hela laget. Det slutliga blåsvarta verket är ändå en väldigt spännande kreation.
Jag menar en uppställning med Melo, Kondogbia, Perisic, Jovetic, Ljajic och Icardi är fotbollsgodis. Det kan bli hur bra som helst. Ingen klubb har putsat sin tränares skor så som Inter har gjort. Nu är det bara att börja pedalera, Roberto.
Mercaton är äntligen över. För den här gången.