I den blåsvarta ringhörnan - Full pott Inter

Visst en och annan mottagning flög sin kos, men Felipe Melo verkar vara precis vad Inter behövde på mitten. Hans elakhet, hans styrka, hans bollvinnande. Hans ballar av stål. Mancini hade rätt om betydelsen av sin Melo.

Stevan Jovetic var planens bästa spelare i en halvlek. Alltid rörlig och med en genial passning till övers hela tiden. I den andra halvleken blev han trött och började överarbeta situationerna. Men det är tydligt att man i Jovetic har den spelare som kan göra det lilla extra.

Geoffrey Kondogbia blandade och gav. Ibland såg han ut att var på väg att plocka fram den där ostoppbar besten inom sig och ibland såg han mest ut som en otajmad och trött best. Jag hävdar dock att det syns tydligt hur mycket potential det finns där.

Det är viktigt att ha spelare som Gary Medel i ett lag. Spelare som akut kan kan kliva ner som mittbackar och klara av det med äran. Det gjorde han verkligen igår.

Juan Jesus kommer bli en legend i Inter. Han kom till klubben vid tidig ålder, har ryktats vara på väg bort två somrar i rad, men är ändå kvar. Han har dessutom ett stort Inter-hjärta.

Jag var inne på det redan under Mazzarri. Att sätta Juan Jesus till vänster. Nu är han där och det passar honom så mycket bättre. Visst, han drar på sig kort och han gör en del konstiga grejer, men igår var han mestadels fenomenal. Hans kamikaze-löpningar som får publiken att ryckas med. Hans brytning vid Luiz Adrianos chans. Hans energi. Och om det ska avlossas ett skott kan du räkna med att det är Jesus som är förste man att blockera det.

När Super-Handa leker Super-Handa är det svårt att vinna över Inter.

Fram till den 58:a minuten hade Mauro Icardi och Fredy Guarin varit kanske de två sämsta spelarna i Inter. Men det spelade i slutändan inte någon roll eftersom det som främst kommer lämnas till historien är Inters mål och inte deras spelarbetyg.

Fredy Guarin fick ett utrymme att kliva in på, som om någon gett honom ett eget tivoli att leka med. Han dök ner i den nyöppnade luckan som en pil och avlossade en typisk Guarin-missil. 1-0, Inter.

Men det var ju det där med utrymmet. Den där luckan som skapades. Vi ska verkligen inte glömma bort Icardis perfekta löpning som drog med sig Zapata och därmed skapade ytan för Fredy. Icardi missade ett jätteläge, var inte särskilt bra, men den där löpningen var en detalj som vann matchen.

Inter har full pott. Nio poäng. Serieledning. Det är väl klart att drömmarna om en scudetto börjar spridas bland de blåsvarta. Med all rätt.

Inter har ett väldigt bra lag. De har fått den perfekta start de behövde. Och det finns mycket som fortfarande kan bli bättre.

I den rödsvarta ringhörnan

Luiz Adriano fick tre chanser, men missade alla. På grund av saktfärdighet i de avgörande momenten och på grund av Handanovic och Juan Jesus.

Sinisa Mihajlovic bytte ut Carlos Bacca när han borde ha bytt ut Luiz Adriano eller Keisuke Honda. Jag tyckte inte beslutet var märkligt, jag tyckte beslutet var katastrof. Bacca var den mer rörliga av anfallarna och är den spelare i Milan som kan göra något på egen hand. Och varför inte chansa med Balotelli, Bacca och Luiz Adriano?

No guts, Sinisa.

Keisuke Honda var usel igår. Ett japanskt spöke. För långsam i alla avgörande moment. Den där trequartista-positionen är som en stor rödsvart avgrund där Riccardo Saponara och Valter Birsa står och flinar längst ner på botten.

Jag gillade Riccardo Montolivo första timmen. Han låg rätt och vann en hel del boll. Sedan tröttnade han. Men där fanns det något.

Romagnoli och Zapata skötte sig bra. Inter skapade egentligen jättemånga vassa chanser.

Att Juraj Kucka var en av Milans bästa spelare berättar kanske en del om lagets kvalité på mitten just nu. Men det berättar också någonting om att Kucka är en bättre spelare än vad många kanske tycker och tror.

Mario Balotelli hoppade in och plötsligt förvandlades laget. Milan var inte längre Milan. Milan var Balotelli. Han har en sådan karaktär. Han tar över. Igår höll han på att ta över för den goda sakens skull. Han avlossade kanoner som ingen annan i laget kan och var nära att kvittera.

Det hände saker som inte hände tidigare. Balotelli var typ Milans bästa spelare fastän han bara spelade trettio minuter. Om det bästa för laget är att ha Super-Mario från start eller inte vet jag inte, men jag hade velat se honom och Bacca tillsammans.

Det Milan vi såg igår var ett betydligt bättre Milan än i de två första matcherna. Men det finns en känsla att det inte kan bli så väldigt, väldigt mycket bättre. Att taket är för lågt.

Jag undrar vad Silvio Berlusconi tycker och tänker just nu. Alla dessa pengar. Tre poäng på tre matcher. Derby-förlust. En 300 miljoners-värvning som blev utbytt. Ett spel som inte övertygar.

Jag vet inte vad Montella och Spalletti gör just nu. Kanske sitter de bara och väntar på ett samtal.