När ljuset av Sao Paolo lyser upp mörkret verkar det som om det förvandlar Napoli till ett lag som spelar på högspänning med rätt att göra skada. Det är ofta något speciellt med Napoli by Night.
Farten skruvades upp tidigt och det fanns aldrig någon anledning att sänka den och det var Napoli som trivdes bäst i den höga hastigheten. Lorenzo Insigne älskade matchtypen, väggade med Higuain och placerade in 1-0.
Mer än välförtjänt.
Napoli var bättre i allt. Deras försvarsspel var bättre, de var mer rörliga, de hade högre fart, visste bättre vad de ville göra, hade ett betydligt bättre passningsspel och var vassare framåt.
Higuain rånade Hernanes på hans svaga passning, hann före en seg Padoin och störtade mot mål med beslutsamhet och sköt tillräckligt hårt för att få Buffon att släppa in bollen. Det är härligt att se när ”Pipita” agerar som en tjur i porslinsaffär. När han lagt upp siktet och uträttar utan pardon.
Mario Lemina (bäst i Juventus igår) gjorde visserligen 2-1 direkt efter, men i rättvisans namn var det egentligen aldrig så jämnt som siffrorna visade.
Det var stora skillnader i kvalité igår.
Padoin är en medioker spelare och ställs han mot Insigne och sedan Mertens är chanserna goda att han ska bli ett rundningsmärke. Det var precis vad han blev och det borde Allegri naturligtvis ha listat ut. Det är knappast kärnfysik vi pratar om.
Hernanes var en total katastrof som defensiv mittfältare. Han spelar i ett tempo från 70-talet, vinner inga bollar och hade alldeles för många felpass (ofta för att han är för långsam i tanke och fötter).
Zaza var ovän med bollen och för trög, Dybala var lite för kär i bollen och för lätt och både Pereyra och Pogba var mest involverade i sina introverta dribblingsförsök.
Allegris val var också märkliga. En Alex Sandro på fel kant hade varit bättre än Padoin på rätt kant. Varför ställa Cuadrado åt sidan när han varit deras bästa spelare och hans fart kan trycka ner motståndarna? Varför byta ut Dybala istället för Zaza, när argentinaren åtminstone kan hitta på något på egen hand?
I Napoli var det tvärtom. Försvarsspelet är avsevärt förbättrad, trion Jorginho-Hamsik-Allan agerar perfekt på Sarri-vis och Insigne (måtte fotbollsgudarna inte ha gett honom skadebenägna knän) och Higuain är två stjärnor längst fram.
Just Jorginho har varit lite av en nyckel på Napolis mittfält. På många sätt landsmannen Hernanes totala motsvarighet. Han har återuppstått i gammal Verona-form, läser spelet lysande och försöker spela vidare på få tillslag och med fart.
Napoli har nu visat i två hemmamatcher på raken att de har en fart, ett spel och en kvalité som inget annat lag i serien har kunnat komma upp i. Juventus däremot visade att problemen är djupare än vad såret hittills visat.
***
Även om motståndet inte var det bästa så gav Roma fina svar mot Carpi. En femetta är ju aldrig fel. Pjanic styrde och ställde, Salah allltid var på väg igenom, Vainqueur debuterade fint och Gervinho kanske fick tillbaka lite självförtroende av sitt mål, fina fart och jubel istället för visslingar.
Men det blev en dyrköpt seger. Keita, Dzeko och Totti blev alla skadade. De två förstnämnda kan komma att bli borta ett tag. Detta kommer ställa Roma ordentligt på prov. Utan Dzeko och Totti finns ingen naturlig central figur i anfallet. Hur ska Garcia ställa upp laget? Pjanic bakom Salah och Gervinho? Går Salah in i mitten med Gervinho och Falque på kanterna? Får Iturbe chansen?
Tur att de tre poängen skänkte lite tillfällig ro i alla fall.