Efter fem raka segrar var det ändå ett Inter som klev in på San Siro för att möta Fiorentina med en del frågeställningar. Hur bra är de egentligen? Var det stundtals bristande offensiva spelet ett gynnande problem eller bara ett ”progress in work”? Var det fina försvarsspelet en trend eller en slump? Hur länge skulle Felipe Melo kunna dominera på mitten? Och så vidare.
Vi fick en del svar.
Fiorentina slängde in en chockdoktrin som överraskade och pulvriserade de blåsvarta. Samir Handanovic öppnade katastrof-kvällen med att fumla med bollen och orsaka en straff, som Ilicic gjorde mål på.
Det skulle visa sig bara vara början.
Bara några minuter senare dundrade samme Ilicic på ett skott som den slovenske målvakten inte kunde styra bort tillräckligt bra och Kalinic hann först fram för att peta in tvåan.
Sedan tuffade det purpurfärgade expresståget bara på.
Marcos Alonso störtade fram på sin kant, lämnade en stackars Perisic bakom sig och skickade in bollen perfekt till den alltid vakne Kalinic. 0-3. Fiorentina spelade smart och skickligt medan Inters försvar hela tiden var huller om buller.
När sedan Miranda slog en felpass hamnade han på efterkälken och i sin jakt på upprättelse drog han istället ner Kalinic. Rött kort och game over.
Inter hade framför allt stora problem centralt där mittfältet var en smärre katastrof. Felipe Melo gav bort bollar och vann färre än vanligt, Guarin var både usel och okontrollerad (varför Mancini envisas med att spela honom match efter match är en gåta) och Kondogbia var trög och slarvig.
Det tidigare så fina försvarsspelet var som bortblåst. De hade svårt att hänga med och de hamnade ofta på fel positioner. Man kan kanske skylla en del på att Jovetic skadade sig på uppvärmningen, men det är inte alibi nog för Inters kollaps.
Jag tror inte Inter är så dåliga i grunden som de var igår, men vi fick även bevis på att de inte är så bra som de fem första matcherna kanske visat.
Vi ska inte glömma bort att Jovetic räddade tre poäng i sista sekunden mot Atalanta, att derbyt hade kunnat gå en annan väg och att man inte imponerade speciellt mycket mot varken mot Chievo eller Verona.
Mycket har sett förbättrat ut för Inter under hösten och det finns fortfarande stora hopp om att man kan slåss om en scudetto, men det kan vara bra att dra lite i handbromsen och inte dra för stora slutsatser efter så få matcher. Gårdagens förlust kan vara en bra väckarklocka för Mancini och kompani. Att rida på en framgångsvåg brukar vara en lätt sak, det svåra är hur man tar en sådan här förlust. Hur drabbas självförtroendet? Börjar fjolåret spöka?
Det är egentligen nu vi kommer få se hur bra Inter verkligen är.
Vi ska heller inte glömma bort Fiorentinas insats. Paulo Sousas lag har en tydlig spelidé och det genomförs på bästa sätt. Igår var mittfältet listigt formerat med Vecino och Badelj som låga mittfältare där de alltid var spelbara och alltid visste vad de skulle göra. Borja Valero hade friare tyglar och sammanlänkade mittfältet och anfallet på ett utmärkt sätt. Alonso och Kuba slickade kanterna och tryckte ner Inters lag.
Framåt härskade Ilicic i en rätt fri roll där hans överkurs-teknik och briljanta skottförmåga röjde stora framgångar.
Och så Nikola Kalinic såklart.
Den förre Dnipro-anfallaren värvades för ynka fem miljoner euro och framstår nu som ett jättefynd. Han är kanske ingen super-anfallare, men han löper alltid mycket och rätt, vet exakt hur han ska bryta sig in i straffområdet och spelar för laget och inte för sig själv.
Igår var han perfekt.
Det är möjligt att detta Fiorentina inte kommer kunna hålla samma rymt under hela säsongen, att de hamnar i en svacka, men de har också stor ouppnådd potential. Igår spelade t ex varken Babacar, Bernardeschi eller Rossi och där finns det mycket att hämta. Dessutom är det sannolikt att Della Valle öppnar upp plånboken en aning i vinter och förstärker med en mittfältare och en försvarare.
Fiorentina har lagt Salah och Montella-historierna till det förgångna, skapat ett fint nytt projekt som både fungerar just nu och har stora möjligheter till förbättring.
Det blåser fina vindar i Florens just nu.
***
Milan blev i mångt och mycket bortdömda mot Genoa när Tagliavento visade ut Romagnoli för hårt. Men vi ska också komma ihåg att Milan var riktigt dåliga fram till dess.
De Jong såg förvirrad ut när han inte spelade centralt, Bacca borde inte ha suttit på bänken, försvaret kändes inte tryggt och man hade svårt att sammanlänka de olika lagdelarna. Efter två segrar gick man tillbaka till det mediokra Milan vi såg i början av säsongen.
Det största problemet är väl att det är svårt att se vart de stora förbättringarna ska komma ifrån. Det finns inte mycket till kvalité att hämta från bänken och det är långt kvar till vinterns mercato.
***
Diego Laxalt är en jäkligt fin spelare.
***
Lazio har upprepade gånger lyckats komma tillbaka efter en förlust, eller när man tror att de är på nedgång. Detta trots att man dras med en sorglig försvarare som Mauricio. Det är något som skiljer Piolis Lazio gentemot tidigare upplagor. Jag upplever att mittenlagen och bottenlagen är lite sämre än tidigare år vilket kan vara en del förklaringen, men en annan anledning är att man har så pass många bra spelare i laget som kan förändra en match. Biglias, Parolos, Keitas, Candrevas och Felipe Andersons högsta nivåer är väldigt höga.
***
Marco Benassi slog till med ”Eurogoal” och Toro fann snabbt vinnarspåret efter förlusten i veckan. Skadan på Daniele Baselli är dock ett tungt avbräck.
***
Emmanuel Badu ser ut att kunna bli Udineses stora spelare den här säsongen. Räkna med att någon klubb öppnar stora plånboken för honom nästa sommar.
***
Bologna, Verona och Palermo inkasserade tunga förluster. Andrea Mandorlini, Delio Rossi och även Giuseppe Iachini börjar ligga risigt till.