Det fanns mycket att älska i det italienska derbyt
Lorenzo Medici
Det italienska derbyt slutade inte helt oväntat oavgjort och kanske fanns det en del som tyckte det var trist att det blev mållöst. Jag var i så fall inte en av dem. Jag älskar sådana här matcher. Det var fantastisk inramning och bra intensitet. Det var struktur, bra försvarsspel och inga spelare som föll ur ramen.
Det var vackert.
Första kvarten var det Juventus som var tydligast med vad de ville göra. De slog bollar i djupled på Zaza och Morata och belastade högerkanten där Cuadrado alltid fanns tillgänglig.
Men så förändrades matchbilden.
Inter blev varmare i kläderna då Perisic och Brozovic klev högre upp och började utnyttja kanterna bättre och då Stevan Jovetic tog tag i taktpinnen och började härska över ett större område. Med publiken i ryggen blev den blåsvarta dominansen större och större, men trots att Brozovic träffade ribban uteblev de riktigt vassa chanserna. Bollarna på Icardi var kanske för få, men Barzagli och Chiellni var också utmärkta i sitt försvarsspel.
Den taktiska matchen fortsatte i den andra halveken. Men om det var Mancini som vann den första var det Allegris små förändringar som förändrade matchbilden i den andra. Paul Pogba blev mer delaktig i spelet och man tog tillbaka kampen om mittfältet. Felipe Melo började trampa vatten och Jovetic härskade inte längre. Khedira fick till slut matchens bästa chans men prickade stolpen.
Det oavgjorda resultatet smakade troligen bäst i Mancinis mun och matchen var ett ordentligt kliv i rätt riktning för Inters del, men ingen ska kunna få mig att tro att Juventus ännu är borta från en scudetto. Visst, det är en bra bit upp till toppen, men säsongen har inte ens gått och blivit tonåring, det finns inget lag som ser ut att kunna rycka ifrån de övriga och de svartvita har en väldigt, väldigt bra trupp när alla är friska.
Jag skulle en sådan här kväll kunna glida in på att jag tycker att Allegri inte utnyttjar Pogba på bästa sätt, att Dybala och Alex Sandro borde få mer speltid och att man saknar en Carlos Tevez i den här typen av matcher.
Jag skulle kunna börja älta om att Brozovic egentligen inte är någon ytter, att det slås för få inlägg på Icardi eller att det förutom Jovetic saknas viss kreativitet i laget.
Men kvällen fyllde mina tankar med annat. Jag fyllde den med Chiellinis och Barzaglis bländande försvarsspel, med att Miranda och Murillo inte var så mycket sämre, med Jovetics första halvlek, med Medels grinta och med Pogbas fantastiska superrusch tio minuter in på andra halvlek.
Med att det var en match som plockade fram väldigt mycket av det jag älskar med italiensk fotboll.
Tack för det.
Publicerad 2015-10-18 23:20