Det är svårt att bli klok på detta Inter

Det är så svårt att bli klok på detta Inter. Det känns som att för varje bra sak finns en dålig. Att ha 21 poäng och vara med i toppen är starkt. Men samtidigt har de tagit sig dit på ett mindre imponerande sätt.

Frågan är hur mycket det spelar roll.

Medan Bologna försökte spela tight och med energi var de också  i stort sett helt inkapabla till att bygga egna anfall som ledde till några farligheter. Impotensen var sorglig att se.

Inter var inte så mycket bättre. Felipe Melo och Kondogbia spred pinsamma felpassningar, Perisic strutsade runt och slog inlägg som hamnade närmare Bologna-klacken än Bologna-målet och Icardi rörde bollen noll gånger. Det fanns små minimala ljusglimtar i skepnad av Ljaljics bollbehandling, Diawaras talang och Mirandas försvarskompetens. Men ljusglimtarna var sannerligen inte så stora att man behövde solglasögon direkt.

Den andra halvleken skulle bli lite bättre. Kanske hade det med utvisningen att göra. Ja, det tog hela tio omgångar innan de oundvikliga hände. Felipe Melos första röda.

Även om jag tycker att brassens andra gula kort var en aning hård och jag sett honom elakare i andra matcher var det ändå typiskt för honom. Att dra på sig tidigt gult kort och sedan inte lyckas hålla sig undan i alla situationer är ju lite av hans signum.

Men det märktes aldrig att Inter spelade med tio man. Det var nästan tvärtom. Kanske fick det Bologna att tro att de borde lämna bunkern en aning och kanske fick de dem att tappa skärpan lite grann.

Nicola Ferrari tappade i vilket fall koncentrationen totalt när han missade att rensa en genomskärare från Brozovic vilket friställde Ljajic. Serbern gjorde det osjälviska och enda rätta och passade in till en fri Icardi med öppet mål.

Inget misstag. Argentinaren behövde typ bara röra bollen enda gång för att det skulle leda till mål.

Bologna kunde eller orkade sedan inte skapa något förrän klockan tickade upp mot 90 minuter. Då var det som om de kom på att de var tvungna att skynda sig och sätta in ett tryck och med tanke på hur lätt det såg ut att skapa det var det märkligt att de inte hasard-spelade mer tidigare.

Inter höll undan. Men det var till slut med nöd och näppe. Hade domaren genomskådat Ranocchias vansinne när han knuffade en Bologna-spelare i eget straffområde hade det varit straff. Hade inte Handanovic tokräddat Destros avslut från typ fyra meter hade det blivit 1-1. Men Destro har varken fötterna eller gudarna med sig just nu.

Inter bröt den trista trenden av poängskörd och är tillbaka i segerns tecken. Men det finns problem som lurar bakom hörnet. Några av “Mancinis” värvningar imponerar inte.  

Man ser att Geoffrey Kondogbia är en bra spelare. Att han har genombrottskraften, energin, och styrkan att dominera på mitten. Igår fick vi bara se det vid ett fåtal gånger. Desto mer fick se när han slog passningar till höger och vänster och sprang som huvudlös kyckling och fällde folk.

Den där prislappen kommer bli tunga att bära snart.

Felipe Melo började säsongen strålande och lurade i vilket fall mig att tror att detta är den nya Melo, mittfältsgiganten som bytt dumheter till strålande färdigheter. Att hans ballar av stål skulle var en av de sista pusselbitarna till framgång.

Sakta i backarna Medici. Spelare förändras inte så lätt. Felipe Melo är trots allt Felipe Melo.

De senaste matcherna har han varit riktigt dålig. Han har svårt att sätta ihop två bra passningar i rad och spelar alltid med för hög riskmarginal i sina tacklingar, stämplingar och andra fuffens. Till slut åker man ut. Som igår.

När man saknar Fredy Guarin på mittfältet då förstår man att det är illa. När Mauro Icardi aldrig rör bollen berättar det lite om vad som saknas på mitten för Inter.

Sedan har vi Ivan Perisic. Visst, han är en taktiskt skicklig spelare, gör sitt jobb, är inte jättebra på någonting men bra på mycket. Men vi snackar 20-miljoners euro spelare här. Då vill jag gärna se lite mer briljans, lite mindre usla inlägg och att man kan ta sig förbi motståndarna lite oftare. Annars kastar jag in honom i samma kategori som Bertolacci.

Förresten gör jag nog det.

Men allt är inte dåligt i under Inters tak. Jag är imponerad av Miranda och tycker att han har betytt mycket för Inters försvar. Juan Jesus håller sitt fort helt okej till vänster. Jag tyckte att Brozovic och Ljajic var de två bästa spelarna igår och vill se mer av dem. Gary Medels energi och mångsidighet har varit viktig. Stevan Jovetics begåvade fötter har skänkt hopp till de blåsvarta under hösten.

Men då var vi där igen. Är de bra sakerna är fler och större än de dåliga sakerna?

Den frågan kanske vi får bättre svar på när Roma kommer på besök på lördag.