Roma är fotbolls-Europas största Drama Queens

Allt började så bra. Allt såg så enkelt ut. Roma hittade tidigt Leverkusens svängdörrar och utnyttjade dem. Tungvikts-ballerinan, Edin Dzeko, slog iväg en känslig passning till Supernova-Salah som löpte ifrån alla och tråcklade in 1-0 innan matchen knappt börjat.

Roma hade kontroll och de fortsatte att dyka ner i den ocean tyskarna lämnade mellan sig i backlinjen. Den här gången var det Dzeko som fick fritt fram. Inget misstag. Bosniern var tillbaka. Ett mål och en assist var ett snygg punch på de som kritiserat honom på sistone (vadå jag?).

Tre poäng kändes i hamn. Men detta Roma har starka narcissistiska drag över sig. Något självspäkande. De kan inte knyta ihop säckar och det är mästare på att öppna upp de man redan tror har stängt. Man jonglerar med briljans och galenskap som en cirkusartist på amfetamin.

Det är som att det dyker upp en känsla att man är bättre än sina motståndare och att man då inte behöver ta i fullt ut. Salah kunde ha utnyttjat två bra omställningslägen, men slarvade bort dem. Dzeko borde ha gjort ett mål till.

Så eftersom Roma har dårskapen ständigt sittandes på sina axlar som en skrattande djävul hade Leverkusen vänt till 2-2 innan man knappt hunnit sätta sig för den andra halvleken.

Roma som hade sluppit slipade Karim Bellarabi i fyrtiofem minuter gjorde det inte längre. Mixa ihop hans inhopp, ett mer skärpt Leverkusen, lättja hos Roma och en Florenzi som inte höll upp offside-linjen och vips hade Roma åter förvandlat ett till synes bra läge till ett desperat sådant.

Roma är fotbolls-Europas största Drama Queens. Som om man gillar att skapa dramatik fast det inte behövs. Man är som en levande handgranat som kan kastas när som helst, vart som helst. Och känner man sig inte säkra på sig själva skapar man lätt självförvållade ont.

Tack och lov lyckades man till vända till seger, vilket inte alls var oförtjänt. Under dessa två matcher mot Leverkusen har man långa stunder sett ut som det mycket bättre laget. Men man är också vad man är. Vi kan kanske kalla det för slarv, mental labilitet och arrogans. Det verkar i alla fall tillhöra detta Romas DNA och det är ett problem. Vilket också får till följden att man är marginellt bättre än Leverkusen.

Segern ger nu Roma hopp om avancemang. Men dit är det långt. Det är fortfarande liten fördel för Leverkusen. Tyskarna ska möta Bate Borsiov medan Roma ska åka till Barcelona som ännu inte är matematiskt klara för åttondelsfinal. Vitryssarna är visserligen inte så pjåkiga och ganska giftiga på hemmaplan, men det logiska är att Leverkusen vinner och att Roma inte gör det på Camp Nou.

Det skulle betyda att tyskarna möter ett Barcelona som då är matematiskt klara för åttondelsfinal i den sista omgången, vilket kan vara ett problem för Roma.

Men å andra sidan är det ju omöjligt att förutse vad Roma kan komma att hitta på. Det skulle inte förvåna mig alls om man vinner mot Barcelona för att sedan tappa en 1-0-ledning till 1-2 sista tio minuterna mot Bate Borisov på hemmaplan.

I alla fall så länge man inte lyckas knuffa bort den där dårskapen från sin axel.