Så kommer Montella förändra Sampdoria

Resultaten var inte usla. De var till och med helt okej. Men president Massimo Ferrero nöjde sig inte med att Sampdoria var ett mittenlag och att det mesta pekade mot att man skulle förbli det. Han ville mer och han ville höja ambitionsnivån.

Walter Zenga fick därför sparken i förra veckan.

Med Zenga var insatserna ojämna och spelmässigt inte alltid så imponerande. Det kändes aldrig som om han var mannen att förverkliga drömmar om Europa-platser. Efter ett par dagars förhandlingar med Fiorentina hoppas nu Ferrero ha hittat den person som ska kunna skänka Sampdoria en större identitet, ett bättre spel och en väg mot toppen.

Vincenzo Montellas skilsmässa från Fiorentina i våras blev till slut en rätt bitter historia. Under hans tre år i klubben sålde man Jovetic, Ljajic och Cuadrado och värvade förmodligen aldrig de spelare han kanske hade önskat. I våras blev Montellas kommentarer kring ledningen och stödet från supportrarna allt mer intensiva och bitska.

Och medan Montella inte fick den satsning han ville kändes det som om Della Valle och ledningen började tröttna på hans “besserwisser-stil”.

Man tog beslutet att skilja sig från Montella för “klubbens bästa”. Nu i efterhand med Sousas inträdde är det svårt att säga att man inte gjorde rätt. Fiorentina behövde kanske en ny tränare, en ny röst, en ny ideologi.

Men det är ändå svårt att förbise vad Montella lyckades göra under sin tid i Fiorentina. Han tog över en klubb som var vilsna i ruinerna av Sinisa Mihajlovics misslyckande och där man fått kämpa för att hänga kvar i den högsta serien. Han tog över en klubb där vindarna blåst hårt och där hoppet hade börjat gå förlorat.

Succén blev mer eller mindre omedelbar. Under hans första år i klubben förde han dem till en fjärdeplats och plötsligt blev Fiorentina en snackis med sin vackra fotboll. Vips, så hade han förvandlat klubben till en plats där spelare nu gärna sökte sig till.

Under de nästkommande två åren förde han Fiorentina till ytterligare två fjärde-placeringar och bland annat en final i italienska cupen och en semifinal i Europa League. Detta trots att Giuseppe Rossi och Mario Gomez befann sig mer på skadelistan än på planen och trots att man sålde spelare som Jovetic, Ljajic och Cuadrado. Han hade satt Fiorentina tillbaka på fotbollskartan och gett dem en ny identitet. Det är inget dåligt facit.

Trots detta fanns det indikationer på att Montellas spelidé hade börjat stöta på patrull. Kanske hade bollinnehavet börjat bli meningslöst, kanske hade tiki-taka-stilen börjat bli mer irriterande än effektivt.

Kanske var det helt enkelt dags för Montella och Fiorentina att gå olika vägar.

Nu har det öppnats upp en ny väg för Montellas att börja vandra på. På papperet kan det tyckas att detta är ett steg ner i karriären för honom. Men han återvänder till det Sampdoria som han öste in mål för under tre år och det är klart att han känner lite extra för klubben. Kanske ser han enkelt en chans att bygga upp något stort och vackert på nytt och kanske hade han helt enkelt tröttnat på att stå utanför fotbollen.

Så hur kommer Montella förändra detta Sampdoria?

Förmodligen kommer det till en början inte ske speciellt stor förändring när det gäller vilka spelare som kommer finnas med i startelvan. Eder och Muriel känns givna längst fram, Fernando, Soriano och Barreto borde utgöra den centrala delen och det finns inte alltför många mittbackar att välja av.

Under sin tid i Fiorentina bytte Montella spelsystem ganska ofta. Han använde sig bland annat av 3-5-1-1, 4-3-3 och 4-3-1-2. Troligen kommer Montellas första vecka bestå av att försöka förstå vilket spelsystem som passar spelarmaterialet bäst.

Om Montella väljer att spela med en trebackslinje (Moisander-Silvestre-Zukanovic?) lär De Silvestre och Regini (eller Mesbah) ta ytterplatserna. Soriano, Fernando och Barreto bör då bli innermittfältare och Muriel och Eder spetsduo längst fram. Alltså rätt liten skillnad gentemot Zengas startelva.

Möjligen vill klubbledningen att Montella ska försöka få in Joaquin Correa in i startelvan då han är en spelare som kan blomma ut och som man kan få såld för dyra pengar. Då Sampdoria har hyfsat stora ambitioner måste man alltid se över ekonomin och få in pengar på spelarförsäljningar. Det kan även vara aktuellt att ge Bonazzoli mer speltid.

Om Correa ska in i startelvan kräver det nog att Sampdoria spelar med ett 4-3-1-2-system och att Soriano kliver ner som en av de tre på mitten. Det skulle enligt mig vara den bästa lösningen.

Det är nog dock av mindre betydelse vilket spelsystem Montella kommer välja, den stora förändringen kommer förmodligen vara av annan taktisk art. Zengas Sampdoria valde ganska ofta att sätta längre bollar på djupet mot Eder och Muriel, något Montella förmodligen kommer eliminera. Vi kan nog räkna med att få se mycket mer uppspel via backlinjen till mittfältet och ett mycket större bollinnehav. Det kommer bli mindre fokus på snabba omställningar och större vikt vid tålamod och kortpassningsspel.

Under Zenga hade Sampdoria ofta en annan inställning på bortaplan än på hemmaplan vilket fick effekten att resultaten blev rätt usla när man inte spelade på hemma på Marassi. Detta lär förändras. Montella vill att sina lag spelar likadant hemma som borta och att man alltid kliver in med samma mentalitet, att pressa högt och att alltid försöka vilja styra spelet.

Hur det än går för Montella i sin nya omgivning så har Sampdoria blivit väldigt mycket mer spännande att följa efter tränarbytet.

Det är inte alla tränare som har den dragningskraften.