DNA Juventus

Det var väldigt intressant att se Roma den ena kvällen och Juventus den andra. Jag menar inte att Manchester City är Barcelona, men skillnaden hur de två italienska lagen beter sig i Champions League är stor.

Efter flera års deltagande i C.L och inte minst fjolårets final har Juventus stor erfarenhet från turneringen. Man kan sitt Champions. Det handlar om rutin och det handlar om att man fått in det i sitt DNA. Man vet hur man ska agera i internationella matcher, hur man ska dosera energin, hur man ska vinna de enkla matcherna och ta poäng i de svåra matcherna.

Det är inte bara slump. Det krävs en vunnen insikt, bra spelare och taktisk intelligens för att nå dit. Juventus har allt det där. Man har spelare som varit med om det mesta och man har samlat på sig stort självförtroende över åren.

När Allegris mannar klev ut igår mot Manchester City gjorde man det med självklarhet och övertygelse fastän ligaspelet inte har varit det bästa. Det var också tydligt att vissa av spelarna var klart mer taggade än vad vi sett dem i den vanliga Serie A-lunken.

Juventus kontrollerade matchen, lät City ha en del boll som de sällan förvaltade med fart och rörelse.  Det kändes som om det fanns en mycket bra balans i gårdagens Juventus. Försvaret var sig likt med supertrion Barzagli-Bonucci-Chiellini och kung Buffon är fortfarande en av världens bästa målvakter vilket ger stor trygghet.

På mitten hade man Marchisio som låg playmaker (han kan dock bättre än vad han visade igår), med Sturaro som energikälla och med Pogba som både kraft och spelgeni. På kanterna tuffade det schweiziska ångloket Lichtsteiner fint på och till vänster var Alex Sandro alldeles lysande. Brassen stängde ner sin kant, gjorde Jesus Navas väldigt liten och slog ofta fina inlägg. Han har nu passerat Evra som startspelare med hästlängder (fransmannen är dock en väldigt bra back-up att ha).

Framåt hade Allegri valt Mandzukic före Morata, vilket skulle visa sig vara helt rätt. Mario var på hugget, pressade med frenesi och när Alex Sandro slog ett perfekt inlägg hade kroaten lämnat Otamendi sprattlade efter sig och placerade in vad som skulle bli matchens enda mål. Mandzukic var lysande igår och visade att han kan vara en spelare att räkna med i de stora matcherna.

Paulo Dybala var kanske inte lika framträdande, men ger Juventus behövlig syre då han ofta drar på sig frisparkar med sin kvickhet och hans fantasi är ett måste bredvid en spelare som Mandzukic.

Morata fick sedan hoppa in och fick flera fina möjligheter via kontringar. Även om han inte lyckades ta vara på någon av dem (hans härliga lobb-chipp var värd ett bättre öde) såg han piggare ut än på länge. Förhoppningsvis kan han omvandla sin C.L-energi till Serie A-spel också.

Juventus imponerade igår, gjorde City mindre än vad de är och gav ett statement. De är klara för åttondelsfinal och är fortfarande en kraft att räkna med i Europa. Nu måste de bara se till att ta den där poängen borta mot Sevilla för att säkra den så viktiga förstaplatsen (och därmed undvika Barcelona eller Bayern).

På många sätt är Juventus fortfarande Italiens bästa lag och det är kvällar som igår man också inser att detta lag förmodligen så sakteliga kommer börja plocka in det försprång som Inter, Napoli och Roma har på dem i ligan. I alla fall om de kan lyckas hitta samma motivation som de lyckas hitta när den där C.L-hymnen ljuder.

Det sitter helt enkelt i deras DNA.