Roma och Strootmans förbannelse

Det finns en hel del “Tänk om” genom den italienska fotbollshistorien. Marco Van Basten var t ex ytterst nära att gå till Fiorentina istället för Milan. Hade hela Milans fantastiska era varit annorlunda då? 1978 var Michel Platini i stort sett klar för Inter bara för att affären gick i stöpet på grund av ett oroande knä och små ekonomiska oklarheter. Hur många scudetton hade Juventus tappat om Inter värvat Platini?

Listan kan göras längre.

Kanske är Roma och Kevin Strootman en.

Det är ju inte helt lätt att förstå hur Garcias Roma kunde gå från ett fantastiskt fotbolls-tivoli till ett lag fullt av rädsla och till ett maskineri som hackade. Givetvis finns det säkert många komponenter som är orsaker till förvandlingen, men kanske är förbannelsen över Strootmans knän en viktig del i det hela.

När Roma var som bäst under Garcia härskade Strootman på det rödgula mittfältet. Han gav laget trygghet och var den perfekta tvåvägsspelaren. Hans kombination av passningssäkerhet, bollvinnande och förmåga att även delta i offensiven kändes som den perfekta pusselbiten för ett lag som vill vinna en scudetto.

Det ska sägas att Roma hade en stark period även efter hans första skada, men inte långt efter det började fallet. Kanske var det så att saknaden av holländaren i längden hämmade Roma mer än vad man kan tro.

Vi kan ta fram lite statistik.

Strootmans första säsong i Roma var fantastisk. Han hade ett snittbetyg i Gazzetta dello Sport på 6,46, vilket var tredje bäst av alla mittfältare i ligan. Bara Pjanic och Pogba hade bättre snitt.

I de matcher som holländaren spelade 60 minuter eller mer hade Roma ett poängsnitt på 2,21 poäng. I de matcher där Strootman var borta på grund av skada (jag har ej räknat in årets säsong då laget ser så pass annorlunda ut) har Roma ett poängsnitt på 1,82 poäng.

Skillnaden finns där.

Jag letade fram lite gamla texter från hans första säsong och hittade honom i mina omgångens lag ett par gånger. Så här löd raderna då:

“Vann dueller, jobbade i båda riktningarna och gjorde alltid något vettigt med bollen. Det var han som spelade elegant fram till Tottis mål och det var han som dundrande in 1-3 på straff. Toppspelare.”

Eller

“Vinner och distribuerar boll som få. Gjorde alltid rätt saker. Högst delaktig i tredje målet.”

Jag tror att hans betydelse var väldigt, väldigt stor. Det är lätt att glömma hur otroligt bra han var innan han blev skadad. Förhoppningsvis kan den duktige mittfältaren återvända till planen skadefri och bli den där pusselbiten som fattas. Men likväl kan det vara så att hans knän återigen inte håller och att förbannelsen håller i sig.

Hur Roma hade klarat sig om Strootman inte hade skadat sig kommer vi aldrig få veta och risken är att han förblir ett enda stort “tänk om”.