Höstens bästa i Serie A

1. Hur Mancini fick ordning på Inters försvar

Under säsongen 2014/15 var Inters försvar ett ända stort Titanic. Ranocchia, Juan Jesus och Vidic turades om att dränka laget i sina misstag och sitt chansartade försvarsspel. Det var ett problem stort som en ocean.

Med hjälp av två supersmarta värvningar i Miranda och Murillo och lite trollformler från Mancini så har Inter förvandlat sig till det lag som släppt in minst mål i hela Serie A. Dessutom har framgångarna växt fram ur det nya slipade försvarsspelet.

Imponerande.

2. Hur Sarri förvandlade Napoli till en äkta scudetto-kandidat

Under Rafa Benitez var Napoli ett underpresterande lag med en benägenhet att slarva bort poäng och utan styrsel i försvaret. Higuain var sur och verkade längta bort, Hamsik kändes förvirrad och ytterbackarna fungerade inte.

In kom Sarri och förvandlade Napoli till en offensiv orkester av de ljuvligaste toner med en sprudlande Insigne och en nytänd Higuain som största dirigenter. Mittfältet satt som en smäck med Allans dynamik, en rättvänd Hamsik och en perfekt playmaker i Jorginho. Och inte minst, försvarsspelet var så väldigt mycket bättre. Plötsligt låg Koulibaly och Albiol rätt i positionerna och hade slutat att stöta som halshuggna kycklingar. Plötsligt hade man ytterbackar som visste när de skulle attackera och när de skulle försvara.

Plötsligt var Napoli ett lag som faktiskt på allvar kan vinna en scudetto.

3. Hur Sousa ärvde Montellas Fiorentina och förbättrade henne

Det är svårt att anklaga Montella för det han åstadkom i Fiorentina. Han satte ändå klubben på kartan igen, fick dem att spela bra fotboll vilket i sin tur ledde till att spelare ville komma till klubben. Men i slutändan kändes det som om det fattades något. Som om han kanske hade gjort vad han hade kunnat.

Efter en höst med Paulo Sousa har vi nog svaret. Det gick att göras bättre. Man pulvriserade Inter på bortaplan, tog sig vidare i Europa League och har långa stunder bjudit på ett både intressant, sevärt och framgångsrikt spel. Kalinic blev en hit, Ilicic har varit fenomenal, Bernardeschi en liten sensation, Borja har hittat tillbaka, ja till och med Badelj ser ut att vara en riktig spelare.

Hatten av för Sousa.

4. Empolis liv efter Sarri blev….ännu bättre

Jag trodde verkligen att Empoli skulle få problem då Maurizio Sarri lämnade skutan söderut för Napoli. Jag hade helt fel.

In kom Giampaolo och Empoli blev ännu bättre. Det ska sägas att han haft god hjälp av spelare som t ex Saponara, Maccarone och Paredes, men han har haft det goda omdömet att ge unga spelare som Zielinski, Krunic och Diousse chansen och fått dem att blomstra.

Höstens kanske största positiva överraskning.

5. Paulo Dybalas väg till toppen

Att han var en lite juvel visste vi ju sedan han flugit fram i Palermo med sin läckra teknik och förmåga att göra briljanta mål. Men att ta sin talang och omsätta den i en storklubb är inte alltid så enkelt. Han slussades in långsamt (för långsamt) av Allegri trots att det tidigt var tydligt att de inte kunde undvara hans fantasi för att sedan bli oumbärlig med flera kanon-insatser. Dybala är inte bara kvickhet, list och överkurs-teknik, han gör även mål.

Juvelen är slipad.

6. Att Reja lyckades göra Atalanta till ett topp tio-lag

Jag såg inte detta komma. Inte alls faktiskt. Tvärtom var jag orolig för att Atalanta skulle få kämpa om att hänga kvar. Så fel man kan ha. Rejas buttra disciplin har gjort laget gott. Gomez och Moralez har surrat som ilskna bin och stuckit de flesta försvar i benen, De Roon var ett fynd och försvarsspelet har sett riktigt, riktigt bra ut.

7. Sassuolo marscherar mot Europa-spel

Tränare De Francesco och Sassuolo har under sina två tidigare säsonger varit en frisk offensiv fläkt, men släppt in alldeles för många mål och varit lite ojämna. Det här var hösten då de sakerna förbättrades avsevärt (man är numera ett av seriens bästa lag i antal insläppta mål) utan att tappa allt för mycket i offensiv kraft. Att Sassuolo jagar en Europa-plats är nu verklighet.

8. Det är en 18-åring som regerar på Bolognas mittfält

Det tog rätt kort tid innan jag fick upp ögonen för Amadou Diawara. Allt såg så lätt ut för den där 18-åringen på Bolognas mittfält. Hur han med enkelhet styrde spelet med hög spelförståelse och fina fötter. Att göra det när man är 27 år är en sak, att göra det innan man knappt är myndig är en helt annan. Lär ju inte bli kvar i Bologna speciellt länge till.

9. Att de italienska lagen trots allt gjorde fina Europa-resultat

Visst, Roma torskade stort mot Barcelona och hade stora besvär mot Bate Borisov. Visst, Juventus tappade onödigt en förstaplats i sin grupp. Visst, Lazio och Sampdoria åkte ut redan i playoff. Men tittar vi på facit gjorde de italienska klubbarna bra ifrån sig i Europa-spelet.

Roma och Juventus tog sig trots allt vidare till åttondelsfinal i C.L, Napoli vann sin Europa League-grupp i förkrossande stil, Lazio vann även de sin grupp betryggande och även Fiorentina tog sig vidare.

Att de italienska klubbarna nu fått en lottning från helvetet är inget att jubla åt, men deras resultat dessförinnan ska faktiskt hyllas en aning.

10. Udineses nya arena

Udinese har fört en ganska anonym tillvaro under hösten. man har varken varit usla eller speciellt bra. Det finns få saker att lyfta fram. Förutom deras nya arena. En fräsch, modern arena som påminner lite om en mini-Juventus-stadium är ett ordentligt lyft för klubben. Och efter jul står den helt klar.

Något att ta efter för de övriga klubbarna i Serie A.