Thriller på Marassi
Lorenzo Medici
I drygt sjuttio minuter såg det ut som om Sampdoria var på väg att skicka Genoa till det inferno som alltid ligger på lut vid en derbyförlust. Inte minst om man som Sampdoria sett till att leda med förnedrande 3-0-siffror.
Antonio Cassano flyger kanske inte riktigt som förr, men den där Peter Pan-kostymen passar ännu trots att dräkten börjar bli sliten. Han erbjöd direktskarvningar till höger och vänster och hittade små intelligenta passningar titt som tätt. Två gånger ledde det till Soriano-mål.
Första gången direktskarvade han på ett tillslag vilket tog Burdisso på bar gärning och bollen hamnade hos Soriano som skickligt avslutade precis innan bollen nuddade marken.
I början av den andra halvleken var det Cassanos lilla smarta smygpassning som ställde Soriano fri ännu en gång och den italienska landslagsmannen gjorde återigen inget misstag. Den gången innebar det 0-3.
För mellan Cassanos små genialiteter och Sorianos fina avslutsförmåga hade Eder elegant placerat in Sampdorias andra mål efter ett fint anfall.
Matchen var trots allt ändå ganska jämn. Men då Genoa hade lite mera boll, hade Sampdoria mycket mer klass och individuell skicklighet i den sista tredjedelen. Det präglade matchen rejält. Och i sjuttio minuter såg alltså Sampdoria ut att vara på väg mot en betryggande seger.
Men är det ett derby så är det.
Jag har alltid sett Leonardo Pavoletti som en spelare med ena benet i Serie A och det andra i Serie B. En medioker anfallare som aldrig riktigt skulle göra något större avtryck. Men jag hade nog fel. Han är bra på huvudet, är härligt opportunistisk, är duktig i straffområdet och har en stark vilja.
Och när Pavoletti nickade in reduceringsmålet tändes ett litet hopp hos Genoa. För är det någonting de kan så är det att forcera i slutet på hemmaplan. De är sällan slagna innan domaren blåst slutsignalen.
När samma Pavoletti, med båda benen i Serie A, fick en boll i straffområdet lobbade han över Viviano och sedan kastade sig fram och nickade in 2-3.
Thriller på Marassi.
Vi hann med en jättechans för Genoa och ett ribbskott av Barreto innan matchen blåstes av. Ett underbart derbydrama var till ända. Och tänk om Lazovic hade satt sin chans innan Pavoletti gjorde sitt andra mål. Kanske hade de hunnit ikapp då.
Istället lyckades Genoa aldrig ta sig från ett helvetiskt 0-3 till ett drömlikt 3-3. Förlusten biter nog tungt i januari-kylan och tabellen grinar illa i det rödblå ansiktet, men samtidigt bör de ta med sig den starka upphämtningen som injektion till nästa match.
För Sampdoria innebar det andra raka segern under Montella. Kanske har det vänt. Kanske börjar deras nye tränare få ordning på saker och ting. Jag är fortfarande inte säker på om Montella anpassat sig efter materialet och väljer att spela mer på snabba omställningar istället för att söka stort bollinnehav som han ville i Fiorentina eller om laget ännu inte klarar av att spela så som han vill att de spela på sikt.
Hur som helst kan nu Sampdoria börja kika uppåt i tabellen. De har en Cassano i intressant form, en Eder som ser vass ut igen och en guldklimp i Soriano som de bör hålla kvar vid.
Just nu blåser det i vilket fall fina vindar i Sampdorias och Montellas hissade segel.
Publicerad 2016-01-06 00:03