En förlust att hänga upp en framtid på

Sedan Luciano Spalletti tog över Roma har laget successivt förbättrats. Segrar har börjat inkasseras, ett bättre spel har skönjats och självförtroendet ser ut att vara på väg tillbaka.

Med detta i ryggen tog man emot Real Madrid hemma i Rom. Ett Olimpico där kurvan var tillbaka den hörde hemma och med en offensiv trio utan Dzeko. Det blev snabbt tydligt att Rudi Garcia inte längre styrde över taktiken. Roma låg rätt i defensiven, man stängde ytor, vann andra-bollar och satsade på att ta sig fram längs kanterna med snabbhet.

Roma skapade kanske inte så mycket framåt i den första halvleken, men Real skapade ännu mindre. Den andra halvleken fick ett högre tempo och Roma var flera gånger nära att förvandla halvchanser till stora sådana, men saknade det där sista lilla extra.

Men ändå.

Roma och Spalletti hade lyckats tämja ett gäng maränger med stor framgång. Det är dock så att det alltid finns någon av de galaktiska Madrid-spelarna som kan revoltera mot maräng-tämjare. Som till exempel, Cristiano Ronaldo.

Det räcker med en yta som öppnar sig, att man hamnar ett steg efter och att ett vildsint skott från en portugisisk superstar touchar fel så är det ett mål i baken.

Vips så är det 0-1 trots att man haft en match under relativ god kontroll.

Roma var värda ett klart bättre öde. Hade det inte varit för en fantastisk Raphael Varane (och Ramos), att Salah inte lyckats med sina mottagningar i det avgörande lägena, att domaren inte blåst för en solklar straff när Florenzi gjordes ner och för att Jese briljerat in ett andra mål hade historien varit annorlunda. 1-1 hade absolut inte varit ett orättvist resultat.

Nu får Roma istället åka till Madrid med ett hopplöst utgångsläge och med ett sannolikt respass ut ur Champions League i sitt medvetande.

Men kanske handlade inte kvällen så mycket om det.

Det var på många sätt en av de bästa insatser jag sett Roma göra den här säsongen. Vi fick se Manolas och Rudiger göra kanon-insatser i försvaret, Florenzi var en liten gigant på högsta adrenalin, Nainggoan och Vainqueur krigade och vann massor av bollar och den offensiva trion utan Dzeko var rörlig och rätt giftig.

Supportrarna har vunnits tillbaka och Spalletti visade att de där åren i Zenit har gett honom en och annan lärdom när det gäller Champions League-spel.

Det här var en förlust att hänga upp en framtid på.