No goals, no party

Någonstans på Olimpicos läktare brukar det ju finnas en banderoll med skriften “No Totti, no Party”. Ett sätt att hylla Francesco Totti. Igår fick han välförtjänta applåder från publiken på Santiago Bernabeu när han hoppade in i slutet av matchen mot Real Madrid. Nu är det kanske dags att sätta upp en ny banderoll. Ett plakat med texten, No goals, no party.

För gör man inga mål blir det ingen fest. I alla fall ingen Champions League-fest.

Att Roma inte lyckades göra något mål under de två mötena med Real Madrid är ett smärre under. I den första matchen hade man gott om tillfällen och igår hade åtminstone tre solklara målchanser.

Och medan Roma misslyckades med det viktigaste i fotboll visade Cristiano Ronaldo båda gångerna hur man skulle göra. Den skillnaden var tydlig och avgörande.

Luciano Spalletti hade formerat en ultra-offensiv uppställning i ett försök att skapa mirakel på Bernabeu. En offensiv med Dzeko, Salah, El Shaarawy, Perotti och med Pjanic som defensiv mittfältare var verkligen friskt vågat.

I praktiken blev det dock ingen tok-offensiv utan det var Real som hade mest boll och styrde det mesta av spelet. Men visst lyckades Roma skapa chanser. Vid ställningen 0-0 hade först Dzeko ett gyllene läge i straffområdet och sedan hade Salah två jättechanser att ge Roma ledningen.

Men inga mål.

Edin Dzeko har förvandlats till ett praktfiasko, en spelare utan självförtroende, med för dålig första-touch och med massvis med missade målchanser. Då spelar det mindre roll att hans fysik ibland kan göra sig gällande. Det är kanske ingen slump att Roma gått som bäst i ligaspelet utan honom.

Mohamed Salah har attribut som skulle kunna göra honom till en av världens bästa spelare, den otroliga snabbheten och förmågan att få med sig bollen i fart. Men även han missar för många klara chanser. Känslan är att han kommer förbli en spelare som kan konsten att göra svåra mål, men har svårt att sätta dit de enkla lägena. En glimrande spelare som inte är tillräckligt konkret.

Det är lättare att leva med en Salah som ändå skapar så pass mycket med sin giftighet än med en stark striker som inte kan göra mål. Det återstår att se om Dzeko någonsin kan leva upp till förväntningarna, men tiden verkar rinna ut i sanden för bosniern.

När Roma missade sina chanser, vek man till slut ner sig och till viss del är det en fråga om en mentalitet som inte ännu finns där, men det är också svårt att hålla undan för baklängesmål i all evighet när man inte gör mål framåt fastän tillfällena ges.

Som jag skrev efter det första mötet så finns det någonstans något att bygga på. Spallettis Roma har den senaste tiden visat att de har ingredienser för att en dag kunna slåss om en scudetto. Om än inte den här säsongen, så kanske nästa.

Men då måste man förbättra vissa saker. Som till exempel att bli mer konkreta och göra mål på sina chanser. Annars är risken stor att man bara blir ett exotiskt välspelande lag som är roliga att se på, men som i slutändan inte vinner några titlar.