Lazio-fiasko och eftertankar till Juve-Bayern

Det italienska Europacup-året blev ett totalfiasko. Inte ett enda lag lyckades kvalificera sig till kvartsfinal i varken Europa League eller Champions League. Det sämsta året i mannaminne.

Bakom fiaskot fanns både slarv och inkapacitet, men också en del oflyt. Vi ska inte glömma bort att de italienska lagen fick en lottning från helvetet där bland annat Juventus, Roma, Napoli och Fiorentina fick nästan svårast möjlig lottning. Men samtidigt slarvade Juventus bort sin gruppseger som hade betytt att man sluppit Bayern Munchen och både Napoli och Fiorentina hade kunnat få andra svåra motståndare.

Egentligen fanns det inte så värst mycket att skälla på när det gäller de italienska lagen i Europa. Napoli hade en del oflyt mot Villarreal och Fiorentina mötte ett lag som var bättre. Juventus var tre minuter ifrån att slå ut ett av världens bästa lag och Roma gjorde ändå två bra matcher mot ett lag som var lite bättre i verkligheten och mycket bättre på papperet.

Det lag som misslyckades mest var Lazio. Efter att på ett fantastiskt sätt tagit en tredjeplats för drygt ett år sedan har nu allt fallit i spillror. Först blev man rejält exponerade av Bayer Leverkusen och åkte ut i kvalet till C.L. Därefter gick det halvknackigt i ligaspelet, men man gjorde bra ifrån sig i Europa Leagues gruppspel.

Men igår tog det stopp. Rejält dessutom. Efter att ha spelat 1-1 borta mot Sparta Prag i det första mötet lyftes Lazio fram som det sista italienska hoppet och klubben själv beskrev turneringen som en chans att rädda sin säsong.

Men allt drunknade.

Allt snack, allt hopp och alla koefficient-poäng sjönk till botten som tung sten.

Lazio lyckades med konststycket att missa massvis med chanser (snälla, lägg skorna på hyllan på riktigt nästa gång, Stefano Mauri) och samtidigt öppna upp svängdörrarna bakåt (Heja Hoedt). Resultatet av det blev katastrofalt. 0-3 i baken efter en halvlek är ett sorgligt kapitel och många spelare fick gå med svansen mellan benen.

Uttåget och hela säsongen är naturligtvis ett misslyckande för tränare Stefano Pioli och hans spelare. Men framför allt bör kritiken riktas mot president Claudio Lotito och sportdirektör Igli Tare.

Varför satsades det inte mer i somras när man väl tog den där tredjeplatsen? När det verkligen gäller har Lotito lyst med sin frånvaro. Han ter sig mer intresserad av sig själv än klubben. Man kan dessutom ifrågasätta klubbens oförmåga att hitta vettiga mittbackar. Fastän man behövt förstärka på den positionen i flera år är det bara Stefan de Vrij som blivit en succé. Och när han blev långtidsskadad vände man sig till Milan Bisevac.

Ja, igår kunde vi se hur bra det blev.

Mycket riktigt riktade många Lazio-supportrar sin ilska mot Lotito igår. Mynt kastades och glåpord haglade. Jag har svårt att se hur klubben ska kunna vända på det här, bygga nytt och någon gång etablera sig som ett topplag i Serie A och ute Europa. I alla fall så länge Claudio Lotito sitter kvar som president.

Igår satte hans lag den sista spiken i det italienska fotbolls-kistan.


***

Några tankar efter Juventus-Bayern Munchen.

Japp, Massimiliano Allegri lider av den där italienska defensiva ådran som många italienska tränare gör. Det fanns något fegt i att byta ut Morata mot Mandzukic. Ett sätt att börja försöka beskydda en ledning istället för att fortsätta försöka med snabba omställningar. Bytet kom för tidigt och Morata var inte trött.

Men Allegri är också en väldigt bra tränare trots allt. I fjol tog han Juventus till C.L-final och i år var han ytterst nära att lura Bayern München på en kvartsfinal-plats. Där Antonio Conte lekte martyr och klagade på bristen av pengar försöker Allegri se möjligheter och hitta lösningar.

Det ska han en stor eloge för. Juventus är i goda händer med Allegri som tränare.

***