Det var en gång ett Rom-derby

Det var en gång ett Rom-derby. Ett derby där det var svårt att få tag på biljetter, ett derby där två kurvor fyllde arenan med vackra färger, sjöng och gjorde det till Italiens kanske mest prestigefyllda match. Ett derby som nästan var viktigare att vinna än en scudetto.

Idag är det ett annat typ av derby vi kommer få se. Ett derby utan kurvor, utan tifo, utan sång. Ett derby där publiksiffran kan komma att bli den sämsta ett Rom-derby någonsin har haft.

Ett derby utan innehåll.

Roma och Lazio-fansens bojkott har pågått mer eller mindre under hela säsongen och en stor anledning till det är att man bestämt att dela upp kurvorna med plexiglas. Supportrarna kan inte längre flytta sig fritt, umgås och dela sången med varandra. Supportrarnas bojkott är också är ett litet vrål mot den moderna fotbollen.

Jag är inte rätt person att avgöra hur nödvändiga dessa plexiglas är, men jag har svårt att tro att det inte skulle kunna hanteras på ett annat sätt.

För Lazios supportrar handlar bojkotten även om en president de inte gillar och aldrig har gillat. Ett aktivt misstyckande mot Claudio Lotito. Att laget sedan gjort en misslyckad säsong har inte gjort saken bättre.

Det handlar såklart även om en strid mot makten, mot staten. En strid som supportrarna alltid är beredda att ta. En strid som funnits i det italienska samhället sedan evigheter.

Det är klart att ett Rom-derby utan supportrar och tifon är sämsta tänkbara PR för Roma, Lazio och italiensk fotboll. Det är klart att det kortsiktigt kommer göra att färre stjärnor vill anlända och fler vill lämna. Det är klart att presidenterna kommer bli irriterade.

Men det är det som är själva poängen.

För supportrarna är klubben större än att en eller annan stjärna vill lämna. De tänker mer långsiktigt än så. De är deras egen fackförening och detta är deras enda sätt att få till en förändring. De har rätt till sin kamp och de kommer inte ge sig.

Fotbollen är spelarnas, tränarnas, ägarnas, men framför allt är den supportrarnas. Det är dem som hänger upp större delen av sin fritid för sitt lag. Det är dem som betalar biljetter i vått och torrt. Det är dem som skapar atmosfär på matcherna. Det är dem som åker på bortamatcher.

Det är dem som ger fotbollen ett innehåll.