Juventus - En dynasti
Lorenzo Medici
Fem år av Juventus – en dynasti
Palermo blev en mumsbit för Juventus som nu mer eller mindre kan lyfta den där scudetton redan nu. Pogba var en gigant, Cuadrado var på spelhumör, Khedira gjorde ett fint mål och till och med självaste Simone Padoin hoppade in och målade.
Jag trodde innan säsongen att det skulle bli svårt för Juventus att ta en femte raka titel då tunga namn som Tevez, Vidal och Pirlo hade lämnat och ett par omgångar in på hösten trodde jag till och med att de skulle kunna få svårt att ta en C.L-plats.
Så här i efterhand hade jag naturligtvis fel. Dels så är ju inte Serie A riktigt lika svårt att vinna som tidigare, men Juventus visade enormt tålamod när det gick illa, litade till sin kvalitet och har varit det jämnaste och bästa laget.
De har seriens klart bästa försvar, bästa ledning och struktur, bredaste trupp och fina toppar i Pogba och Dybala.
Fem raka scudetton är en jäkla dynasti.
Claudio Marchisio – addio Euro
Juves seger hade dock en bitter eftersmak. Marchisios knäskada. Inte så mycket för Juventus del, då de mer eller mindre redan har säkrat titeln och har spelare som kan kliva in hans ställe.
Nej, det hårdaste slaget är mot landslaget. För mig är han en nyckelspelare på mitten för Italien med sin fina kombination av passningsskicklighet, bollvinnande och spelförståelse. Det är ett stort avbräck för Gli Azzurri. Nu är det bara att be till fotbollsgudarna att Marco Verratti hinner bli spelklar.
Romas poängtapp och Totti vs Spalletti
Roma rivstartade genom Digne och Nainnggolan bara för att bli ikapp och omsprungna av Gomez fart och Borriellos styrka och förmåga att sätta dit bollarna på sitt gamla lag.
Francesco Totti hoppade dock in och slog till med sitt 301:a mål. Er Pupone kan än. Men kungen av Rom är numera inte bara en lösning utan också ett problem. Eller kanske ska vi kalla det för Tottis och Spallettis problem.
De båda ska hamnat i bråk efter matchen (det ryktas även om fysisk kontakt) mot Atalanta och det spekuleras i om Totti ska ha sagt något som Spalletti inte kunnat smälta. Kanske var det någon sorts pik om bristande speltid gentemot hans senaste två matcher som resulterat i en assist och ett mål.
Spalletti har förstås dementerat det hela, men ingen rök utan eld. Helt klart är inte klimatet mellan dem det bästa vilket sätter klubben i svår situation. Vem ska man ta parti för? Supportrarnas älskling eller den tränare som faktiskt fått laget att prestera på ett helt annat sätt och tagit dem tillbaka till en C.L-plats. Hur mycket påverkar det laget? Och hur mycket energi tar det från Spalletti? Det kan bli svårt att försvara en tredjeplats.
Jag gissar att Totti hamnar i MLS efter säsongen och att han inom några år återvänder till Roma i en ny roll utanför planen.
Palermo i öppet fall
Med tjugofemtusen tränarbyten är det väl klart att det går åt pipan. Zamparini har ställt till med ett kaos som nu verkar svårt att ta sig ur. Presidenten menar att Serie B inte är världens undergång, men det är illa nog och det hade nog kunnat undvikits om man inte bytt coach varannan vecka.
Man ska inte underskatta hur svårt det är att ta sig tillbaka från Serie B:s labyrint.
Ny atmosfär under den ljusblå himlen
Det råder ny atmosfär i Casa Lazio. Laget har två raka segrar under Simone Inzaghi och den nye tränaren gör allt för att få fortsatt förtroende till nästa säsong. Två av de spelare som han släppt fram i startelvan var riktigt vassa igår, Onazi och Keita. Bra fingertoppskänsla.
Kanske är det inte så dumt att prova att öppna upp ett nytt projekt med Inzaghi. Vi låter dock de resterande matcherna tala först. So far so good.
Vad kunde vi lära oss av Brocchis debut?
Vad kunde vi lära oss av Cristian Brocchis debut? Tja, inte så mycket. I den första halvleken var mycket sig likt som under Mihajlovic. Försvaret låg dock lite längre ner i planen och man pressade inte speciellt högt upp. Bonaventura användes som en trequartista, men han hade svårt att hitta rätt centralt och var vassare när han attackerade från kanten.
Men när matchen mot Sampdoria summerades hade de rödsvarta mest bollinnehav, haft fler chanser och vunnit matchen.
Måste väl ändå anses som en godkänd debut.
Efter många chanser, några felval, för mycket egoism, någon rabona och en del oflyt lyckades ändå Carlos Bacca till slut sätta dit bollen.
Har man Mario Balotelli i sitt lag gäller det ju att använda honom. Det kändes som om det enda Milan gjorde sista kvarten var att spela upp på Super-Mario som i sin tur fixade frisparkar (eftersom det är så svårt att ta bollen av honom har han alltid överanvänt den kvalitén). Det kändes även som om Mario gjorde allt för att vara “good guy” i matchen. Det är ju en början till……ja till vadå?
Matchen innehöll även en del tveksamma domslut, vilka Sampdoria hade all rätt att klaga över. Ett bortdömt mål som såg okej ut och Kuckas “brytning” på Dodo som inte renderade i någon frispark (det blev mål efter det).
Kucka (bäst på plan) tog först boll och sedan brassens efteråt, men italienska domare blåser i stort sett alltid i de lägena. Det fanns sedan andra liknande lägen i matchen där Paolo Valeri blåste frispark. Jag var dock inte speciellt förvånad då jag menar att Valeri är en av seriens sämsta och mest stroppigaste domare.
Hur som helst fanns det inget orättvist i Milans seger då Sampdoria kändes relativt sterila med en ensam Quagliarella på topp. Montella har lagt lite väl mycket handbroms i offensiven.
Är Fiorentina tillbaka på spåret månne?
Fiorentina behövde en seger och tog den mot Sassuolo. Borja var tillbaka och spred fina bollar till höger och vänster, Alonso galopperade fint och Ilicic tog kommandot som matchens matador med bland annat ett underbart volley-mål.
Europa-platsen känns nu ganska säker.
***
Snart dags för vecko-omgång. Serie A sover aldrig.
Publicerad 2016-04-18 08:39