Bosses of Italy

Bosses of Italy

Nu är det klart. Juventus är mästare för femte gången i rad. En bedrift bara de själva klarat av under 30-talet. Det är en enorm bedrift. En dynasti.

Vidal, Tevez och Pirlo försvann och säsongstarten var usel, ändå lyckades de hitta rätt spår, bli en vinstmaskin och dundra fram mot en ny titel. Det är mycket imponerande.

Försvaret är närmast episkt med Buffon, Bonucci, Chiellini och Barzagli i spetsen. Men även Rugani fyllde ut fint när skador dök upp under våren.

Paul Pogba växte ut till en campione under våren efter en ganska blek höst, Marchisio och Khedira var stabila mellan skadorna och yttrarna Evra, Alex Sandro och Lichtsteiner höll hög klass hela vägen.

Framåt växte Paulo Dybala ut till en superstjärna fortare än väntat, något jag vill mena var en mycket avgörande faktor för Juventus framgångar. Men att Morata, Mandzukic och i viss mån Zaza växeldrog med fina insatser betydde också en hel del.

Juventus hade den bredaste truppen, spets i Dybala och Pogba, stabilaste försvaret, bästa psyket, tryggaste ledningen och förmodligen även seriens bästa tränare. Inte konstigt att man då vann ligan på nytt. De övriga konkurrenterna har ännu inte lyckats täppa igen avståndet.

Den gamla damen dansade till sin femte scudetto igår. I morgon börjar säkert planeringen och marschen mot nya titlar.

Juventus är Italiens stora bossar.

Radja fixade fortsatt spänning

Napoli var kanske värda en poäng mot Roma, men Radja Nainggolans välplacerade avslut betydde rödgul seger och fixade därmd stor spänning inför säsongsavslutningen. Skulle Luciano Spalletti lyckas föra Roma till en direktplats till Champions League är det en enorm triumf med tanke på hur läget var när han tog över dem.

Napoli har fortfarande sakerna i egna händer, men spelmässigt ser det inte riktigt lika rappt och avslappnat ut. Det som tidigare såg så självklart ut är mer krampaktigt nu.

Det är hög tid att spränga Berlusconis nostalgiska luftslott

Milan lyckades inte vinna över ett mer eller mindre nedflyttningsklart (efter Carpi matchen blev det klart att det blir Serie B) Hellas Verona, vilket berättar en del om deras bekymmer.

Tränarfrågan är säkert en del av problemen och där har man inte träffat rätt alls. Det har både funnits en stor naivitet när man försökt hitta en italiensk tränare från de egna leden (Pippo och Brocchi) eller så har man gjort felval som i Mihajlovics fall.

Ett större problem är truppen. Den håller inte måttet. Det är en märklig blandning som Galliani lyckats skrapa ihop under åren med mediokra wannabe-stjärnor (Mexes, Menez, Balotelli, Montolivo) överskattade spelare som t ex Bertolacci, unga spelare som aldrig blommar ut eller som aldrig får chansen och ett helt koppel med kvasi-spelare.

De få duktiga spelarna blir sämre av någon anledning när de drar på sig en rödsvart tröja och man har varken lyckats värva rätt spelare där det behövts mest eller hittat fynd man förkovra.

Det finns ingen röd tråd och jag förstår inte att supportrarna agerar ännu hårdare mot Galliani och Berlusconi än vad de redan gör. Tvinga bort dem bara, plocka ner dem från tronen, spräng deras nostalgiska luftslott och kräv deras avgång och en försäljning av klubben med detsamma.

Det får vara nog nu.