Tidigare i år blev Zlatan Ibrahimovic avtackad för sina insatser för Sverige. Närmare 47 000 åskådare fanns på plats i juni för att först se en träningsmatch mot Serbien och sedan hylla en av svensk fotbolls giganter som gjort oerhörda avtryck på och utanför plan.
På tisdag är det dags igen. Då ska Caroline Seger hyllas, hedras och tackas när Sverige spelar avgörande EM-playoff mot Serbien. Skönt nog skaffade sig landslaget ledning efter seger med 2-0 i Leskovac i första mötet. Man bör ordna en plats i EM nästa sommar och inte förstöra festen för Seger.
Caroline Seger slutade i landslaget efter VM 2023 och det sista mästerskapet var knappast det som stack ut under hennes långa karriär, även om det blev brons. De sista åren i landslaget blev tyvärr präglade av skador men hon visade att hon håller på hög nivå när hon ledde Rosengård till SM-guld efter en överlägsen säsong.
Sportsligt har Caroline Seger varit ett nav kring vilket det svenska landslaget snurrat kring i nästan 20 år. Med 240 landskamper är hon den som spelat överlägset flest gånger för Sverige. Totalt spel i tolv mästerskap är också svårslaget. Lägg till det två OS-silver, tre VM-brons och dubbla EM-semifinaler vilket är en stark skörd.
Det är lätt att i tanken hamna i Tokyo 2021 när Caroline Seger kunde skjuta hem OS-guldet i straffläggningen mot Kanada, men missade. Bollen for högt över och tyvärr fick kanadensiskorna fira en triumf i stället för Seger, men Sveriges lagkapten visade styrka direkt efter när hon hanterade alla frågor och allt tryck.
Klart att hon sedan gick in i ett mörker, vilket hon varit ärlig om. Förluster har alltid varit svåra att hantera för Seger och då behöver hon stänga in sig. Något som säkert är en förklaring till att hennes prisskåp innehåller en rad triumfer i form av både titlar i Sverige och i utlandet, men också individuella priser som Diamantbollen flera gånger.
Även om hon har konkurrens (Lotta Schelin, Kosovare Asllani) är det svårt att inte se Caroline Seger som svensk fotbolls viktigaste spelare på damsidan under 2000-talet. En mittfältare och härförare, men lika mycket en kraftfull och stark ledare som aldrig tvekat över att gå in och ta kampen.
Utanför planen har hon varit modig på ett sätt som få män kan förstå. Jag vet att hon lätt får höra att hon gnäller, men utan hennes många och öppna strider hade svensk fotboll knappast varit där den är i dag. Många av dagens landslagsspelare hade inte haft de förutsättningar som gäller utan Seger.
Nej, hon har inte varit ensam i den kampen. Fast det är få som orkat ta de öppna striderna. Som när hon blev den som utmanade förbundet 2017 efter att man spelat utan gällande avtal i ett år och hotade med att bojkotta Fotbollsgalan. Skiten hon fick då var inte värdigt, men hon stod på sig.
Caroline Seger har integritet och vet sitt värde. Därför har hon emellanåt satt agendan inför intervjuer och i kontakter med media, men man har vetat att om man får en intervju med henne väntar ärliga, raka och tydliga svar. Det är sällan hon har väjt undan trots ett högt personligt pris.
Det är därför jag verkligen hoppas att publiken sluter upp på Tele2 Arena. Att man ger Caroline Seger en värdig hyllning och inramning för allt hon gjort för svensk fotboll. Få kan mäta sig med insatserna hon stått för både på planen och utanför och det hade varit fint om det speglade av sig i fullsatta läktare.
Svensk damfotboll är i en brytningstid. Landslaget är fortfarande med på hög nivå men klubbarna halkar snabbt efter när satsningarna fortsätter i Europa.
Det investeras i klubbar och spelare från damallsvenskan kan välja och vraka på alternativ. Landslagstruppen som ska ta Sverige till EM har fyra spelare från svenska klubbar och 22 från utlandet.
Nu har till och med Uefa vaknat och utlovat en miljardsatsning över sex år och tror på sex helprofessionella ligor framöver. Är damallsvenskan en av dem? Osäkert. Man kan misstänka att Uefa inte räknar med den svenska högstaligan sett till att EFD inte hört ett ljud om miljardsatsningen när den presenterades. Det är i detta perspektiv man ska se EFD:s vilja att sluta ett 25-årigt avtal med relativt okända och anonyma Women's Football Group. Alltså ett avtal som sträcker sig till 2050 om man nu kommer överens. Utbytet för svensk fotboll är 200 miljoner kronor.
Beloppet är vid första anblick enormt sett till att damallsvenskans 14 klubbar tillsammans hade intäkter på runt 170 miljoner 2023. Lägg till att det knappast var 14 vinstmaskiner som deltog i seriespelet. Nej, svensk damfotboll är med få undantag inte något som lockar stor publik eller sponsorer och därför är ekonomin pressad.
WFG vill pumpa in 200 miljoner kronor och man ska använda medlen under sju, åtta år för att hjälpa klubbarna att bli bättre på allt från att locka publik till att knyta till sig sponsorer. Miljoner ska hjälp alla klubbar att bli bättre på själva affären som ska knuffa allsvenskan i rätt riktning kring intäkter. Vilket man verkligen behöver.
Ändå är det lätt att känna skepsis kring satsningen. Investerare vill ha avkastning och om man sätter in 200 miljoner kronor vill man ha tillbaka pengarna naturligtvis mer där till. Att man kan sitta på ett avtal som sträcker sig över 25 år för det är minst sagt tveksamt. Blir det ens något över?
Det finns dessutom en relevans i att ifrågasätta om överenskommelsen inte strider mot den svenska 51-procentsregeln. Där de ideella föreningarna ska ha makten. Hur gör man en uppgörelse mellan EFD som är föreningarnas organisation och investerare där man vet att föreningarna har makten? Och om avkastningen inte kommer?
Det är inget lätt läge för EFD. Jag saknar något gångbart alternativ att kasta fram då utvecklingen i Europa och i USA gör att det där finns tillgång till kapital som lockar svenska spelare, men det finns ingen riktig bra lösning för Sverige. Vi har en annan modell för idrotten och den är svårare att få fart på när man börjat halka efter som damallsvenskan gjort.
Kritikerna av damfotbollens krav på rättvisa kan lätt peka på att allsvenskan har svårt med publik. Hammarby var bäst med 2 366 i snitt hemma, men bara fyra klubbar nådde över 1 000 åskådare i hemmasnitt. Ja, Malmö FF kommer nästa säsong och det bör vara en positiv injektion men alla klubbar sliter med att intäkter matcha kostnader.
Att fotbollsförbundet ska agera jämställt är givet. Signalerna ska där vara att oavsett om du är tjej eller kille, man eller kvinna så ska du ha samma förutsättningar om du representerar Sverige. Annat med föreningar där medlemmar får välja väg för hur just de ska hantera de frågorna. Och det går att förstå att man inte kan eller vill köra helt jämställt som affären kring damfotboll ser ut nu.
Över tid vill man givetvis att svenska föreningar ska nå dit. Mest är det upp till medlemmarna, som bestämmer vägen, men även sponsorer och publik kan signalera och styra med var de lägger pengar, tid och kraft. Media får ofta bära en del av ansvaret och det kan man tycka, och publikens intresse är en faktor när det handlar om hur kommersiella medier bevakar.
Utvecklingen går framåt om man anlägger ett längre perspektiv. Utvidgar man det till att gälla mer än bara Sverige är det verkligen så. Duktiga fotbollstjejer kan i dag drömma om att spela i Arsenal, Barcelona och Juventus och leva gott på sin sport vilket knappast var lika gångbart för tio år sedan. Än mindre för 20 år sedan. Om glaset är halvfullt eller halvtomt? Det är upp till var och en, och bägge perspektiven går att förstå.
Tidigare landslagsmålvakten och numera fackligt aktiva Caroline Jönsson har ofta talat om en tacksamhetsskuld. Att spelarna är tacksamma för små förändringar och därför inte alltid driver på. Det har sällan stoppat Caroline Seger och det har varit ett plus att hon vågat utmana. Svensk fotboll ska vara tacksam att hon funnits, snarare än tvärtom, och det hoppas jag hon känner tisdag kväll.