En revolution var vi många som förutspådde när Jon Dahl Tomasson fick ansvaret för det svenska herrlandslaget. Ett tufft danskt ledarskap. En offensiv spelidé. En boll som bara ska i en riktning: framåt. Och en hög och aggressiv press vid försvar.
Långt från en fotboll som länge varit marinerad i riskminimerande, 4-4-2 och med betoning på kollektivet framför individen. Där man hellre skickar långt än tar en risk som kan straffa sig. Och en rejäl dansk fotbollsrevolution är vad Sverige fått se under 2024.
Om någon sagt att Sverige skulle inleda en tävlingsmatch med en backlinje bestående av Carl Starfelt, Gabriel Gudmundsson och av allt att döma Ken Sema hade nog många svenska tränare tuppat av. Även en del supportrar. Onekligen nya tag, enligt den startelva min kollega Andreas Sundberg drog loss under tisdagen.
Visst, det är mot ett svagt Azerbajdzjan och Jesper Karlström kommer in och ankrar upp defensiven på mittfältet ihop med Anton Saletros. Fast de fem spelare som ligger framför det centrala mittfältet signalerar inte på att Sverige ska säkra några tre poäng utan att landslaget jagar mål. Många mål.
Yasin Ayari och Sebastian Nanasi tar hand om varsin kant och längst fram finns trion Dejan Kulusevski, Viktor Gyökeres och Alexander Isak. Om förre förbundskaptenen och traventusiasten Tommy Söderberg varit inblandad hade han insett att JDT inte bara dragit tussarna - utan även kastat bort dem.
Jon Dahl Tomasson talade om vikten av att underhålla när han tog över landslaget. För mig ligger underhållningen i resultaten, men jag vet att fotbollsvärlden är delad. Såg att Viaplays Martin Åslund skrev på X att han "ALDRIG sett ett svenskt landslag som är så underhållande" efter Slovakien-matchen och att han "skiter faktiskt i om det ger resultat eller inte".
Det finns inte rätt eller fel här och det bästa är underhållande framgångar. Men fortfarande kan jag oroat studera Sveriges vilda press för att återerövra bollen och se hur det plötsligt öppnar sig ytor för motståndarna. Följt av att en del svenska spelare har svårt att hantera duellerna och att det blir farliga målchanser.
I första mötet med Azerbajdzjan kunde och borde kanske Sverige hamnat i underläge när Viktor Johansson fick göra den ena räddningen på den andra. Även mot Slovakien i fredags kunde det blivit 0-1 efter en minut, men då var det oskicklighet från motståndarna som innebar att Sverige klarade sig.
Fast de chanserna för olika motståndare syns inte i tabellen som visar att Sverige vunnit gruppen och får avancera till B-divisionen. Men alla inser nog att försvarsspelet från hela laget måste bli bättre och starkare i takt med att landslaget tar kliv uppåt i hierarkin och hoppas på att ta sig till VM 2026 och bli ett av de bästa lagen i världen.
Jag fattar givetvis att man även kan peka på alla möjligheter det svenska landslaget skapat utan att få dit bollen under Nations Leagues gruppspel. Klart är att om Sverige ska fortsätta spela lika revolutionerande måste effektiviteten framåt bli bättre. Man måste sätta fler av chanserna när bättre motstånd väntar.
I det perspektivet är det bra att Sverige mönstrar en stark offensiv uppställning som kan nöta samspel och effektivitet. Trodde kanske att Isak och/eller Gyökeres skulle vilas sett till scheman i klubblagen, men när mål ska jagas är detta rätt väg. Bättre att plocka av dem i tid om man avgjort matchen. Det går inte heller att underskatta anfallarnas vilja att göra mer mål.
I detta läge är det givetvis rätt av JDT att försöka se till att bli bästa gruppetta i C-divisionen. För att den chansen ska leva måste Sverige vinna med tre mål och sedan hoppas att Uefa inte ger Rumänien segern i den avbrutna matchen mot Kosovo. Allt för att Sverige ska skaffa sig en extra väg till VM i Nordamerika 2026.
Ja, det är komplicerat kring Nations League och VM-kval. Rätt få av spelarna i landslaget har greppat förutsättningarna och det förstår jag. En gång i tiden talades det hånfullt om att svensk hockeys olika kvalspel och vägar var lika komplicerade som ett kärnkraftverk. Haha, Uefa kan be svensk hockey att hålla dess öl.
Klart att fotbollen har ett problem när det är svårgreppat vad en match leder till. Då har jag ändå inte gått in på att när VM-kvalet lottas 13 december kommer bara fyra av tolv grupper bli färdiglottade. Resten av grupperna är avhängiga på hur det går Nations Leagues matcher kring slutspel, upp- och nerflyttning.
Fast i mötet med Azerbajdzjan behöver man inte göra det mer komplicerat än vad det är. Vinn med tre mål och skaffa er bästa utgångsläge inför fortsättningen. Resten kan de skjuta på framtiden och bara hoppas på en gynnsam lottning i VM-kvalet. För lite tur skadar inte, oavsett hur revolutionerande offensivt man spelar.