Värmen är påtaglig i en stad som skvallrar om en del snabb rikedom för ett fåtal. Moderna skyskrapor med rejäl säkerhet avlöser varandra i Jekaterinburgs centrum som givetvis också består av en hel del slitna hus från Sovjet-tiden.
Gränsen till Asien finns blott en halvtimme bort. Att miljonstaden Jekaterinburg funnits på vägen till Sibirien har onekligen bidragit till den inofficiella positionen som Rysslands tredje huvudstad i kraft av en stark ekonomi.
Att Josef Stalin såg till att placera tunga industrier det som då hette Sverdlovsk har naturligtvis hjälpt till. Efter Sovjets fall så tillskansade de förslagna sig tillgångar även här och det finns en rejäl tillväxt.
Överallt ser man mixen där nytt och polerat möter gammalt och slitet. Staden andas tillväxt och det är inte alltid vackert även om det säkert behövs. När VM kom till Ryssland ville man vara med och såg till att återigen modernisera den gamla idrottsarenan från 1957 där det körts många skridsko-VM.
Men det kan man inte spåra i dag på den privatiserade arenan. Utan istället fastnar blickarna på de extraläktare som man rest för att få in närmare 33 000 åskådare till Sveriges ödesmatch i VM. Något man ska montera ner efteråt och är väl ett av få kloka beslut när det handlar om att bygga nytt och restaurera.
Att döma av vad man sett på stan så kommer grönt och mexikanskt dominera på läktarplats i eftermiddag - kväll här - och publikmatchen verkar avgjord. Annat på plan, även om Mexiko har ett försteg som klarar sig vidare till åttondel med ett kryss.
Sverige måste vinna matchen för att VM ska leva vidare. I lördags skickade Toni Kroos landslaget i däck med en läcker frispark. När man trodde att laget skulle vara nere på knä och på väg ur VM mentalt kom de till träningen dagen efter och visade upp kraft, mod och rätt mycket glädje.
De slöt upp bakom Jimmy Durmaz och gav honom sitt stöd på många sätt. Givetvis genom att rada upp sig bakom sin lagkamrat när han läste högt från sin mobiltelefon. Men det var också kramar, peppande och andra gester som gick fram.
Både före och efter den allvarliga stunden på träningsanläggningen i Gelendzjik var det förvånansvärt många skratt och inte särskilt hängande huvuden. Med tanke på ilskan, tårarna och frustrationen kväll före så överraskade det. Men det måste också ses som en styrka.
Var annars rädd för en repris av EM 2008 där Sverige inledde det mästerskapet rätt starkt genom att slå Grekland med 2-0 och sedan föll man mot blivande mästarna Spanien med 2-1, efter ett mål på tilläggstid efter en heroisk match.
Trots förlusten hade Sverige allt att spela för mot Ryssland i den sista gruppspelsmatchen, men man var chanslöst. Ryssarna vann med 2-0 efter mål av Pavlytjenko och Arsjavin och det kunde blivit betydligt fler när Sverige inte alls kom upp i någon högre nivå.
Dagens svenska landslag ger ett starkare intryck än så. Och i ödesmatchen mot Mexiko finns det mer för Sverige att vinna än att förlora. Ingen har riktigt trott på dem och trycket är snarare på ett landslags som representerar ett land där fotboll är betydligt mer betydelsefullt.
Mexikanerna är också besatta av olika konspirationsteorier om att alla är emot dem i VM och att man aldrig tar sig förbi den fjärde matchen annat än på hemmaplan. De kan få det betydligt svårare om de skulle släppa in ett mål.
Glöm inte att Kroos frispark var ett tungt slag även för mexikanerna. De gick från att vara klart för åttondelsfinal till att vara indragna i en kamp om att gå vidare. Även om Javier Hernández på presskonferensen valde att se det positiva i situationen, att de har möjligheten, så är det givetvis så.
För övrigt var det en av de mest annorlunda presskonferenser jag bevistat. Dels för att journalisterna verkade vilja ingå i laget, dels för att Mexikos förbundskapten Juan Carlos Osorio stod för en oväntad hyllning av Sverige.
Han fick en fråga om kontringar när presskonferensen inleddes men valde först att i princip gå igenom hela det svenska laget och berömma det. Det var en aning udda att höra Osorio plussa för alla från mittbackarna hela vägen fram till Berg och Toivonen.
Han "namedroppade" fler svenskar än vad som är brukligt på den här nivån. Kanske också parodiskt när han var inne på att Mexiko kanske respekterar Sverige mer än Tyskland… Just det tror jag inte på.
När landslaget springer in på centralstadion i Jekateringburg för att möta Mexiko i en direkt avgörande match om en plats i åttondelsfinal är det trots allt ganska osannolikt. Har Sverige någonsin skickat ett så omeriterat och anonymt landslag till ett mästerskap som i år? Trots att man saknar allsvenska spelare.
Möjligen då till VM 1950 då de flesta som vunnit OS-guld 1948 hade blivit proffs och inte fick vara med i landslaget som då bara var till för amatörer. Tittar igenom mästerskapstrupp efter mästerskapstrupp och det finns alltid några riktiga äss.
Inser att ovan lätt kan läsas in som kritik av landslaget, men det är precis tvärtom. Det landslaget gjort i en tid när konkurrensen är hårdare än tidigare borde nästan inte vara möjligt. De här spelarna skulle inte vara här men har gjort det.
Har givetvis tagit del av invändningarna och kritiken mot Janne Andersson som bubblade upp efter att euforin lagt sig efter VM-avancemanget och hängt med fram till nu. Allt från att det är samma gamla spelare, ingen Zlatan, tråkig fotboll och så vidare.
Förstår att en del känner så, men är på Sebastian Larssons sida här. Man måste spela den fotboll som har störst chans att ge resultat och med de spelare man tror på. Att Sverige skulle gå in i den sista matchen och bara vara en seger från åttondel är starkt.
Är dessutom gammal nog att ha upplevt perioden mellan VM 1978 och VM 1990 där Sverige inte var med under ett par VM och dessutom floppade både i Argentina och Italien. VM är inte för alla, och definitivt inte för mindre länder, och det är lätt att glömma bort det.
För inte ens två år sedan tog nye förbundskaptenen Janne Andersson ut en landslagstrupp för första gången. Nederländerna väntade i VM-kval och det var nog få som räknade med att få se Andersson och hans lag i Ryssland sommaren 2018.
Janne Andersson fick skrapa ihop resterna efter EM i Frankrike där inte bara Zlatan Ibrahimovic slutade i landslaget utan även Kim Källström, Andreas Isaksson och Erik Johansson som alla spelat under EM-slutspelet och haft tongivande roller.
Truppen han tog ut bestod av 23 spelare och av dem är 16 med i Ryssland. Martin Olsson och Sebastian Larsson saknades då de var skadade i augusti 2016 och även Ola Toivonen som haft en tung säsong och blivit petad från EM-slutspelet.
Han har med de spelarna format ett lag och en stark enhet som man får gå ganska långt tillbaka för att hitta en motsvarighet till. Det var nog Anderssons enda sätt att få till något som skulle lyckas sportsligt.
Nej, det är ingen sprakande fotboll eller något nyskapande över det svenska spelet men det bar till VM och gav laget en möjlighet att nå en åttondelsfinal. Bara att se till att ordna den, då kan det här laget bli ett av de mest folkkära. För framgångar har den effekten.