Äntligen ett hot om bestraffning som funkat - och gjort domarnas situation bättre
Klungor av spelare som försöker påverka en domare är bland det värsta som finns i fotbollen. Där man inte dragit sig för att gå hårt åt den ansvarige för att protestera mot ett domslut eller försöka få med sig en fördel. Inför EM bestämde Uefa att bara lagkaptenerna skulle få prata med domarna och att alla andra riskerade en varning. En del var rädda för att känslor skulle förbjudas, men det har fungerat oerhört väl. En plåga för fotbollen är åtgärdad och det är bara att hoppas att allsvenskan och många andra tar efter det här greppet.
Blåbärslagen och slagpåsarna är historia i mästerskap…
Georgien, Slovenien, Slovakien och Rumänien var alla i åttondelsfinal och resultatmässigt var det egentligen inget av de deltagande landslagen som föll igenom i gruppspelet. Grunden för att ha 24 deltagande lag har varit uppenbar. Det går till och med att förstå dem som hävdar att 32 deltagande lag är rätt väg för att ge fler möjlighet och få ett renare upplägg av turneringen. Avstånden i fotbollsvärlden krymper och det var oerhört små marginaler som hindrade Slovakien och Slovenien från att gå vidare till historiska kvartsfinaler. Kanske är det en av de viktigaste slutsatserna av EM att blåbärslagen är historia.
…eller är kvartsfinalerna tecken på traditionens makt?
Tyskland, Spanien, England, Frankrike, Portugal och Nederländerna har alla antingen vunnit EM eller förlorat en final. De sex lagen är i EM-kvartsfinaler och är ett tecken på att fotbollens giganter inte släppt på sin dominans. Man kan säga att det var nära att några av länderna åkte ut och att man precis som i Englands och Portugals fall precis klarade sig vidare. Ändå är det talande att Turkiet och Schweiz är undantagen som är i kvartsfinal, men det är knappast några mindre och oprövade landslag. Klart att de stora länderna har bättre och bredare trupper med fler spelare som har erfarenhet av avgörande matcher, men att avståndet samtidigt minskat till dem.
Ett sanslöst läktardrag - och suget efter ett "vanligt" EM är tydligt
En hel del fylla och lite stök men mest en fest. Det är kanske tröttsamt att höra om eller läsa om publikdraget under EM. Ändå går det inte att runda den oerhörda dragningskraften som funnits i mästerskapet i Tyskland och vad det betytt för läktarna. Skottarna satte tonen men det är många som följt efter och med en hemmanation som lokomotiv har EM fått en härlig, ljudlig och färgglad inramning. Svårt att inte bli smittad av glädjen som trots allt dominerat både före, under och efter matcherna.
Tekniken tar mer och mer plats - men debatten om domsluten lever kvar
Var svensk fotboll står i frågan om teknikhjälp kring matcher vet de flesta. I EM gäller annat och man införde semiautomatisk offside med hjälp av tio kameror, punkter på spelare och chip i bollen. Man körde på med VAR och även där hade man hjälp av chipp i bollen. Ändå är det uppenbart att debatten som domsluten är kvar. Alla argument för att skydda domare med teknik faller, då det ändå blir diskussioner om svaga domarinsatser. Ta bara Danmarks upprördhet kring ett bortdömt mål mot Tyskland och sedan en straff emot sig. Oavsett om man vill se mer eller mindre teknik kan man räkna med att domslut som går emot kommer att bli ifrågasätta. Skälen är bara annorlunda.
Säkerheten brister gång på gång - och tur inget allvarligt hänt
Visst, det har förekommit rena slagsmål på läktarna och en del utanför arenorna, men sett till den stora publiken har det varit ett lugnt EM. Ändå har det varit tydligt gång på gång att säkerheten inte fungerar. Planstormare på planstormare har fått springa in och avbryta matcher. Det trots att Uefa för över en vecka sedan utlovade bättre säkerhet efter pinsamheterna kring Portugals match mot Turkiet där sju personer kom in. Utöver det regnar det in ölmuggar, skor (!) och annat på spelarna. Klart att det är de kastande individernas ansvar, men det är upp till arrangörerna som är Uefa och det tyska fotbollsförbundet att lösa problemen. Vilken tur att inget allvarligt inträffat.
Politiken försvann inte bara för att mästerskapet går i Tyskland
Turkiet hade inte ens ordnat en plats i EM-kvartsfinalen när Merih Demiral firade ett mål med en varghälsning. Den har koppling till Grå vargarna i Turkiet som är en högerextrem och ultranationalistisk oganisation som en del kopplar till terror. Avstängningen i två matcher var given då Uefa stängde av Albaniens Mirlind Daku för den nationalistiska ramsa han drog. Svårt att se idrottens skiljedomstol CAS ändra på det. Händelsen har blivit laddad när både tyska och turkiska politiker haft synpunkter och nu kommer president Erdogan till kvartsfinalen i Berlin. Sedan tidigare har Kroatien, Albanien och Serbien blivit bötfällda av Uefa för vad dess publik skrek. Många trodde att skiftet från VM i Qatar till EM i Tyskland skulle innebära att politiken hamnade långt bak, men även kring Georgien och Ungern har det handlat om politik precis som att Kylian Mbappé och en del lagkamrater hade synpunkter på det franska valet. Lägg till Tysklands tystnad kring EM-sponsorer från Qatar jämfört med hur man hade synpunkter på emiratet för 18 månader sedan. Fotbollen är politisk oavsett vad man tycker om det.
Skyttekungarna uteblir och självmålen jagar nytt rekord
EM drog i gång 1960 men då med endast fyra lag. Till 1980 gick man upp till åtta lag, 1996 i England var det 16 och till Frankrike 2016 var det 24 lag. Därför är det kanske inte så underligt att det fram till EM i Tyskland i sommar bara gjorts 20 självmål genom EM-historien, varav elva kom i det senaste mästerskapet. Ett rekord som är under tryck detta mästerskap då det blivit nio självmål hittills. Just nu toppas EM-skytteligan av fyra spelare som gjort vars tre mål, men Georges Mikautadze och Ivan Schranz är redan hemma. Just nu är det Jamal Musiala och Cody Gakpo som ligger bäst till att vinna skytteligan och man kan konstatera att tippade storskyttar som Harry Kane med två mål och Kylan Mbappé med ett inte riktigt uppfyllt förväntningarna. Ännu.
Fotbollen är kanske inte den mest utvecklade - men kul är det
Dramatik. Känslor. Och periodvis en öppen och rolig fotboll. Nej, EM är kanske inget för taktiknördarna eller finsmakarna kring revolutionerande detaljer i spelet, men det är en underhållande fotboll. I min värld är dramatik något som väcker känslor och får mig att gå i gång på matcher där jag inte själv är investerad på något sätt. EM har kryllat av den här typen av dramatik och även om slutspelet varit mer tillknäppt. Målsnittet i gruppspelet var högre än i slutspelet hittills och EM:s målsnitt är efter 44 matcher på 2,28. Att jämföra med EM 2021 som låg på 2,78 och EM 2026 som hamnade på 2,12. Under åren med 16 lag var snittet 2012 (2.45), 2008 (2.48), 2004 (2.48), 2000 (2.74) och 1996 (2.06). Åttalags-EM hade följande snitt: 1992 (2.13), 1988 (2.27), 1984: 41 (2.73) och 1980 (1.93).
Uefa behöver inte de traditionella medierna längre
Klart att det är viktigt för Uefa att fortsatt sälja mediarättigheterna till bolag runt om i världen. Beräkningarna inför EM i Tyskland var att man skulle ta 16 miljarder kronor för rättigheterna och att det var en ökning på 3,5 miljarder jämfört med 2021. Parallellt är det uppenbart att Uefa likt Fifa inte vill ha några frågor, än mindre svara på dem. Ofta får ens frågemejl till Uefa inte ens ett svar. Förutsättningarna för den skrivande pressen att arbeta är sämre än tidigare mästerskap. Det är uppenbart att det blir svårare och svårare att bevaka EM, om man inte följer ett specifikt landslag, och det är svårt att slå i från sig känslan av att Uefa inte har något emot utvecklingen.
Den bästa elvan i EM hittills:
Diogo Costa - Jules Koundé, Antonio Rüdiger, Akanji – Fabian Ruiz, Rodri, Granit Xhaka, Cody Gakpo - Jamal Musiala, Georges Mikautadze, Nico Williams.
Tränare: Luis de la Fuente.