Klockan hade passerat midnatt och ändå var det knökfullt i pressrummet i Allianz Arenas inre. Spaniens förbundskapten Luis de la Fuente hade någon minut tidigare nöjt avslutat sin 20 minuter långa sittning där han mest tagit emot hyllningar, och en och annan fråga. Tänk vad den relativt okände tränaren som jobbat inom förbundet gjort med Spanien sedan han tog över.
De flesta satt kvar för att det var dags för matchens lirare. Lamine Yamal tog plats vid podiet med pokalen som är priset och såg till att stänga av sin mobil innan han vände blicken ut mot drygt 100 journalister som alla viftade med armarna. Han rättade till luggen och lade armarna i varandra. Han såg tryggare ut på planen.
Den snart 17-årige supertalangen gjorde där nya avtryck genom att böja in 1-1 bakom Magic Mike Maignan i det franska målet. Egentligen var det knappt ett läge utanför det franska straffområdet men på ett lekfullt sätt såg han till att öppna upp ett skottläge med sina kroppsrörelser. Och sedan skickade han i väg bollen och vackert gick den in via stolpen.
Han svarade ödmjukt och lite klyschigt på frågorna. Om att det viktiga är att hjälpa laget, om att det är speciellt att nå finalen, om att han inte vet om målet var snyggast i EM, om att han inte tänker på åldern. Han log rejält när någon journalist skojade om att rösten knappt bar på grund av målet och då kunde man se Lamine Yamals tandställning.
Inför semifinalen hade Frankrikes Adrien Rabiot sagt att Lamin Yamal var en talang men att han behövde visa mer om det skulle bli spel i finalen. Alla tolkade Lamin Yamals "snacka nu, snacka nu" i TV-kamerorna efter slutsignalen som en passning till Rabiot. När han fick en fråga om det sprack han upp i ett leende, och sa bara att personen han talade om skulle förstå det. Jo, även den passningen gick hem.
Inför EM skickade Uefa ut en officiell poster med några av EM:s stjärnor. Van Dijk, De Bruyne, Musiala, Mbappé, Bellingham, Modric och så vidare. Totalt åtta spelare och landslag var representerade, men ingen spanjor. Ingen Lamine Yamal. Trots att laget vann Nations League för ett år sedan. Trots att man rusade genom kvalgruppen efter chockförlusten mot Skottland och vann den överlägset.
Det var som om Uefa trollade Spanien och svaret har blivit att laget bara vunnit och vunnit under EM. Tyskland tog det spanska laget till en förlängning och mot både Georgien och Frankrike hamnade man i underläge. Ändå fortsatte man bara att spela på i en trygg (?) vetskap om att det här vänder man. Mot georgierna i åttondelen var det tydligt att de EM-debuterande motståndarna inte orkade. Slutresultatet blev därefter.
Frankrike borde ha varit något annat. Ett lag byggt för att försvara och ett lag som är skickligt på att försvara. Att man då tar ledningen när en maskbefriad Kylian Mbappé fick övertag på Jesus Navas direkt och hittade in med ett perfekt inlägg som Randal Kolo Muani nickade in till 1-0 borde varit perfekt för Deschamps matchplan. Särskilt sett till att Fabian Ruiz borde gett Spanien ledningen en kort stund före, men nicken gick över.
Inlägget till Ruiz kom från Lamine Yamals fötter. Barcelona-ynglingen har mycket på grund av sin ålder hamnat i fokus sett till att han även gjort starka sportsliga prestationer. Hans korta karriär har varit fylld av rekord av typen yngste spelare, yngste målskytt. Det har bara fortsatt och när han på tisdagen skickade in 1-1 blev han inte bara EM-historiens yngste målskytt utan slog även Peles rekord från VM 1958 i Sverige.
Brassen och legendaren som tog VM-guld på Råsunda var 17 år och 239 dagar när han gjorde sitt första mål under mästerskapet i Sverige och fram till på tisdagen var han den yngsta målskytten i ett herrmästerskap. Nu har Lamine Yamal tagit även det rekordet. La Masia-fostrade Lamine Yamal kom till Barcelonas akademi som sjuåring och har hela tiden setts som en otrolig talang. Redan som 15-åring fick han börja träna med A-laget under Xavi.
Vi har en förkärlek att falla för det nya, unga, lovande och häftiga. Lovorden kan ibland halka i väg lite väl lätt och det är svårt att jämföra över tid. Det man kan säga är att aldrig har konkurrensen varit större än 2024 och att då prestera på det sätt Lamine Yamal gör är osannolikt och ogjort. Bara att hoppas att hans familj, rådgivare, FC Barcelona och Spanien tar hand om barnet som är överjävligt på fotboll.
Oavsett vilket lag som står på andra sidan är Spanien där för att vinna titeln. EM-guldet är Spaniens att förlora och man har tillräckligt många matchvinnare. Nico Williams har tidigare under EM burit laget och Dani Olmo har kommit in och gjort det synnerligen starkt. Efter semifinalen hamnade han i skugga av Lamine Yamal men Olmos segermål var ur den högre skolan.
Frankrike då? Ja, man var en viktig beståndsdel i det som var EM:s främsta match. Underhållning. Tyvärr innebar det att EM var över för fransk del. Något som lär leda till ifrågasättande av allt från Didier Deschamps ledarskap och taktik till var stjärnorna blev av. Kylian Mbappé var ärlig efter förlusten om att Spanien var bättre och att han inte varit bra.
Mbappé och en del av hans lagkamrater gjorde insatser i det franska valet. Uppskattat av en del, avskytt av andra. Man kan räkna med att även den delen av EM kan bli föremål för diskussion. I tid av motgångar går det att vända exakt allt mot spelare och ledare och ifrågasätta om man gjort rätt. Det lär definitivt inte bli underhållande.
*****
Nederländerna skulle ta tåget till Dortmund för onsdagens semifinal mot England. Det funkade till slut inte på grund av omdragen rutt och i stället fick laget flyga från Wolfsburg till Dortmund och presskonferensen blev inställd. Förbundskapten Ronald Koeman har tidigare klagat på logistiken kring EM och påpekat att Uefa talat om ett hållbart mästerskap, men att man inte kunnat leva upp till det. Han får mer bränsle till sin brasa nu och knappast optimal uppladdning.
****
Tidigare i våras tog slovenske domaren Slavko Vincic hand om finalen i Champions League. Under tisdagen hade han ansvaret för semifinalen mellan Frankrike och Spanien. Ingen nackdel för slovenska domare att Uefa-presidenten Alexander Ceferin är en landsman. De radar upp fina uppdrag. Ihop med landsmannen Damir Skomina har duon tagit hand om varsin final i Champions League, varsin final i Europa League sedan Ceferin blev vald till Uefa-president hösten 2016. Inget annat land har haft lika många finaler som Sloveniens domare haft under Ceferins tid som president. I det lilla landet bor det runt två miljoner invånare, men vassa domare plockar man fram
****
Spaniens Marc Cucurella blev utbuad hela matchen. Skälet? Troligen att det var mycket tyskar på plats som hoppats på Tyskland i semifinal på läktarna. De hade inte glömt hans handsräddning i kvartsfinalen. Löjligt.
****
Bayern München-legendaren och hederspresidenten Uli Hoeness var på tisdagens semifinal, men tvingades ut på vanlig läktare när det inte var klubben som ansvarade. Var lite roligt att se honom stånga sig fram mellan supportrar utrustade med korv och öl till ett säte långt ner på kortsidan och i ena hörnet.
****
Under onsdagen ska England eller Nederländerna ta sig till söndagens final i Berlin. Inför semifinalen talade Gareth Southgate om att trycket på laget i början av EM varit tungt. Något som påverkat både spelarna och insatserna. Kan det lossna för ett lag som trots semifinal inte levt upp till förväntningarna? Allt annat än en triumf riskerar att leda till nya utskällningar i den engelska pressen.