En kartläggning över hur bra allsvenska klubbar är på att släppa fram unga spelare ger en rätt positiv bild. En plats i en genomsnittlig startelva går till en spelare som är under 20 år, och det gynnar många.
Extra kul är att en del klubbar som prenumererat på topplaceringar likt Malmö FF och AIK även befinner sig högt upp i granskningen. Säsong efter säsong får ett gäng unga spelare möjligheten att spela A-lagsfotboll.
Sedan har vi Sef:s sportchef Stefan Lundin – som är part i målet – som trummar på om att den svenska talangfabriken fungerar. Däremot så är han orolig över att så många unga spelare tar fel beslut och flyttar utomlands.
Sitter man sedan med Kristoffer Olsson, Martin Olsson, Sebastian Larsson, ”Nisse” Johansson, Alexander Kacaniklic eller Astrit Ajdarevic så slår de alla fast att flytten utomlands var helt rätt. De hade inte fått en liknande utväxling annars.
Fick ett mejl av Tomas i höstas. Han mejlade efter att Blåvitt slagit AIK på Friends Arena och där Gustav Engvall avgjort med två mål. Han drog parallellen med Valmir Berisha som efter turer i Roma, Panathinaikos nu tillhör Cambur och spelat 170 minuter hittills.
Ni som inte minns, hösten 2013 tog Sverige brons i U17-VM och Halmstads BK:s Berisha vann skytteligan med sju mål och Blåvitts Engvall stod för tre mål. Ja, de var eftertraktade efter det och gick olika vägar.
Valmir Berisha skrev på för AS Roma för 4,5 år men det blev ingen succé och klubben lånade ut honom till grekiska Panathinaikos. Inte heller där gjorde han avtryck. Från i somras är det holländska bottenlaget Cambur som gäller.
Gustav Engvall krigade på hemma på Kamratgården och fick fart på karriären hösten 2014 och drog in ett gäng mål för Blåvitt. Skador och annat gjorde att den väntade succén 2015 dröjde till hösten då det lossnade i U21-landslaget och klubblaget.
Givetvis är det lätt att sitta på läktaren hemma i Sverige och peka på hur Berisha gjorde fel och Engvall gjorde rätt, men det är naturligtvis svåra beslut. I den bästa av världar är alla kalla och avvaktar i Allsvenskan och tar steget i rätt tid.
Ta bara att Zlatan Ibrahimovic inte klev i väg förrän samma år som han fyllde 20 år. En spelare som Berisha har redan varit i väg ett antal år och i dag är han lika gammal som Ibrahimovic var när han skrev på för Ajax.
Det är lätt att kritisera agenter och spelare för att de jagar pengar, men det är lika mycket de stora klubbarna som dammsuger världen på talanger. Hur många svenskar har inte passerat Chelsea utan att ens vara nära A-laget?
AIK:s nyförvärv Amin Affane är bara en av dem. Kanske har han ändå fått en grym utbildning? Precis som John Guidetti fick i Manchester City? Och var lägger man egentligen grunden till spelares framgångar.
Vilken del har exempelvis Blåvitt i Gustav Engvall? Vad har Färjestadens GoIF bidragit med? Känns som att man pratar oerhört mycket om talanger och sedan är det så svårt att påvisa vad som ligger bakom spelares framgångar.
Under mina år som sportjournalist har jag intervjuat många som tagit klivet, och det som slår mig: det är så oerhört mycket tillfälligheter. Rätt tränare. Rätt läge i en klubb. Och där man presterar inför rätt personer.
Det är ett nålsöga, men det är givet att ju fler som får chansen desto bättre är det. Att svenska klubbar likt AIK och Malmö FF målmedvetet satsar på att ta fram spelare som sedan ska förädlas och säljas är rätt väg. Talangerna är viktiga.
Å andra sidan är det lätt att förstå tränare vars jobb hänger på resultat att man inte vågar. När Mats Jingblad tog över Landskrona Bois så styrde han bort från fundamentet som tagit klubben till allsvenskan och värvade istället ”etablerade” spelare. Det gick åt helvete.
Inte sällan är ekonomin styrande. På den tiden när Arne Erlandsen styrde i Blåvitt ville han hellre satsa på etablerade spelare än talanger likt Berg, Wernbloom o Co, men brist på stålar tvingade honom att spela dem.
Det blev en succé i flera stycken, även om Erlandsen fick gå, eftersom klubben vann SM-guld 2007 och sedan sålde man genom åren ett gäng av dem och på så sätt tog man in pengar. Samtidigt är det svårbevisat att Änglagården bär sig för klubben.
Lika fascinerande är det att inse att Chelsea och andra giganter plöjer ner summor somSvFF bara kan drömma om på talangutveckling. Vad kommer fram? Ja, hur många förutom John Terry är det som etablerat sig i A-laget? Inte många.
Så det är lätt att lyssna på sanningar om var spelare ska förbli, men det är bara att inse att det som är kanon för en spelare inte är bra för en annan. Man kan göra som Simon Gustafsson; nobba Blåvitts akademi, stanna i Fässberg och sedan via Häcken nå Europa.