Sverige var återigen nära en final och en chans att få ta det där guldet som likt en hägring dykt upp i många mästerskap. Men det blir inget. I stället får Spanien åka till Sydney och jaga ett VM-guld och för svensk del handlar det om att bryta ihop och försöka resa sig till lördagens bronsmatch.
Sverige är en av damfotbollens pionjärländer och man har onekligen tagit sina medaljer. EM-guldet 1984 var först. Därefter har man tagit en radda silver och brons i EM, VM och OS. Man är nästan alltid med i kampen långt, långt fram i mästerskap, men det har aldrig blivit något av att bärga det där guldet.
Carson. Frankfurt. Göteborg. Rio. Lyon. Tokyo. Sheffield. Några av ställena där det tagit slut och det har ofta varit bittert och tungt för landslaget att packa ihop. Klart att det med distans kunnat jublas när man stått där med en medalj runt halsen men det har varit något som saknats.
Förväntningarna var med rätta nerskruvade inför sommarens VM. Frågetecknen var fler än utropstecken. Under turneringen växte Sverige och med dem följer förväntningar och förhoppningar. Både i landslaget och från alla som följer dem. Helt naturligt, men nu kan vi addera Auckland till ovan lista.
Förstår att Kosovare Asllani är trött på mästerskapstårar. Det har blivit många genom åren. Alldeles för många. Över tid är väl analysen att man inte gjort det bra nog, men i en match av den här karaktären hade det kunnat svänga åt både svenskt och spanskt håll. Får väl lyfta inhoppet av Salma Paralluelo som avgör för matchen som tippade över till spansk del.
Ändå är det mycket slumpen som avgör när inlägget går på Jonna Andersson och fram till Paralluelo. Hon avslutade snabbt och lågt och i min värld är hennes lagkamrat offside, men en VAR-koll gav klartecken till spanskt 1-0 med blott nio minuter kvar. Kanske fel att klaga sett till marginalerna Sverige haft i VM, men det svider att det var tveksamt.
Inhoppande Rebecka Blomqvist gav oss hoppet tillbaka. Hon tryckte in 1-1 efter att inhoppande Lina Hurtig nickat ner Fridolina Rolfös inlägg och matchklockan hade tickat upp till 88 minuter. Förlängning och straffar fanns inom räckhåll i en semifinal som bägge lagen kontrollerat i perioder, men där spanjorskorna varit bäst. Ändå går det inte att säga att Sverige varit chanslöst, snarare tvärtom.
Så fick Spanien en hörna. Sveriges försvar var inte med på en enkel variant där Olga Carmona smugit upp. Hon fick gott om tid på sig att måtta skottet som gick i en båge och Zecira Musovic kunde bara tippa den i ribban och in. 2-1. Galen spansk glädje och trots sju tilläggsminuter var det aldrig nära 2-2. Det var svagt svenskt försvarsspel i flera led, men kan givetvis ske i minut 89 i match sex i VM även om det inte borde det.
Om det här var sista chansen för ett guld till Sverige? Jag hoppas verkligen inte det för svensk damfotboll men för många av spelarna är det mycket tveksamt om man är med om två år när EM väntar i Schweiz. OS då? Sverige har Spanien i sin Nations League grupp och man måste vinna den för att ha chansen att nå Paris 2024. Jag hade inte räknat med Sveriges damer i Paris.
Peter Gerhardsson talade på presskonferens om känslan från Frankrike 2019. Att vinna den där sista matchen och få med sig ett brons hem efter en tung förlust i semifinal. En klen tröst men likväl en tröst. Förbundskaptenen var inne på att han deppar i 36 timmar och sedan väcks revanschlustan.
Svensk herrfotboll hade en period efter andra världskriget när man var ett av världens bästa landslag. OS-guldet 1948 följdes av en tioårsperiod när det blev VM-silver, VM-brons och OS-brons trots att Sverige exporterade proffs och fick börja om gång på gång. Fotbollsförbundet ville ha amatörer och först till hemma-VM tillät man utlandsproffs.
Efter VM-silvret på Råsunda 1958 har Sverige tagit VM-brons 1994 och nått en VM-kvartsfinal 2018. Lägg därtill en EM-semifinal 1992 när det bara var åtta lag med i ett mästerskap dit landslaget var direktkvalificerat. Rädslan finns att Sveriges damer på ett liknande sätt kommer att glida neråt på rankingen likt herrarna gjort och särskilt sett till när fler landslag stormar framåt.
Det är mycket som tyvärr talar emot svensk fotboll kring klimat och antalet invånare och det är därför man får se det stora i Sverige levererat medaljer som man gjort. Om det ska bli så framöver behöver nya generationer spelare ta klivet till landslaget och visa att svensk fotboll kan hänga med. Det kommer inte bli lätt, men det är självklart att ingen ska ge upp.