Solen sken över det svenska spelarhotellet med en fantastisk utsikt över Porto. I dess innandöme hade precis Jon Dahl Tomasson återigen fått fotbollschef Kim Källström att skratta med ett rappt svar från podiet. Det skrattet har hörts några gånger nu.
Utanför pressrummet stod Dejan Kulusevski och var lyrisk. ”Det är min fotboll. Det är jättekul. Känns spännande att göra något nytt. Jag tror det kommer bli mycket bra”, sa Tottenham-stjärnan med ett brett leende framför en rad kameror.
Sverige startar om efter några magra år. Janne Andersson avslutade inte direkt sin landslagskarriär på något framstående sätt i höstas. Två missade mästerskap och respass till C-divisionen i Nations League var slutklämmen. Annat än hans starka start som tog Sverige en bra bit på vägen till VM i Ryssland.
Förbundskapten Andersson hade möjligen lite tur när Sverige tog en poäng i VM-kvalpremiären mot Holland, men det var som om laget satt ihop direkt. Inte ens vid första förlusten, mot Frankrike borta, var det något support som svajade. Snarare tvärtom.
Att ta över ett landslag och staka ut en väg är inte helt lätt. En dikeskörning eller två behöver inte betyda så mycket. Ta bara hur Tommy Söderberg och Lars Lagerbäck blev sågade efter 0-4 i Vigo. Svaret blev ett starkt EM-kval utan förlust och en rad mästerskap i rad.
Undrar hur det hade låtit i dag? I mars 1998 stod det 3-0 till hemmalaget redan efter en halvtimmes spel. Då var den spanske förbundskaptenen Javier Clemente ute och signalerade att hans spelare skulle ta det lugnt. Efter matchen som spelade valde Klas Ingesson att kliva av landslaget.
Kritiken från medierna mot Söderberg och Lagerbäck var stenhård. Då fanns inga sociala medier. Samhället var långsammare. Vad supportarna tyckte spelade mindre roll för det var inget som påverkade varken spelare, ledare eller fotbollsförbund.
Vad händer om Sverige skulle få stryk med 4-0 mot Portugal? Och förbundskapten Roberto Martinez rusar ut och ber spelarna att ta det lugnt vid 3-0 efter 30 minuters spel. Och någon av veteranerna i det svenska landslaget säger att de lägger av.
Klart att det finns en annan kraft om man lägger ihop alla medier i dag. För man får inte glömma bort att reaktionerna är omedelbara och det går att nå inte bara spelare utan även fotbollsförbundet via deras sociala medier. Och om traditionella medier kan vara hårda är min bild att supportrar är ännu hårdare.
Tänk att Söderberg-Lagerbäck inledde tiden som ansvariga med att spela fyra landskamper utan att göra ett enda mål. Det får man hoppas att Jon Dahl Tomasson slipper uppleva. Särskilt sett till löftet om att står för en offensiv, modern och underhållande fotboll.
Erik Hamrén fick rejält med stöd från start då många var trötta på den riskminimerande fotbollen Lagerbäck stod för. Hamrén fick också en stark start på EM-kvalet, men när landslaget aviserade att man kunde slå VM-tvåan Holland på Amsterdam Arena och sedan gick under med man och allt, ja, då blåste det snålt.
OBS! Texten fortsätter under faktarutan.
Det finns faror på vägen fram. Ändå är det givet att det måste finnas tålamod när Sverige under en dansk skeppare lägger om kursen närmare 180 grader. Att börja darra på om det är rätt väg efter några smällar är inte hållbart. Utan här handlar det om att hålla riktningen oavsett hur det blåser upp till storm.
Efter att ha träffat ett gäng av de svenska spelarna under tre dagar i Porto är det uppenbart att de är sålda på Dahl Tomassons vision. Det är en fotboll Kulusevki & Co vill spela och tror Sverige kan hantera. Klart att balansen är hotad, men hela laget ska försvara.
Elanga, Augustinsson, Ondrejka, Svanberg, Forsberg, Nilsson Lindelöf och de andra har alla varit förtjusta i riktningsförändringen för det svenska herrlandslaget. Det är så här man velat spela. Även om ingen riktigt kan svara på hur det ska gå när det inte gick under förbundskapten Andersson verkar de nyfrälsta.
Kring Jon Dahl Tomassons övertagande av Sverige finns mycket positivism. Sedan är det en sak att sitta på presskonferenser och med ett brett leende måla upp bilden av vertikala passningar, snabba återerövringar och ett spel långt från handbollsspel där bollen bara går runt.
Vi som varit på Jon Dahl Tomassons presskonferenser har flera gånger hört en nöjd fotbollschef i form av Kim Källström skratta förtjust när dansken levererat från podiet. Det är uppenbart att Svenska Fotbollförbundet investerat mycket tro i Dahl Tomasson som ska ta Sverige ut ur svackan och helst till VM i Nordamerika 2026.
Första tecknen på vart landslaget är på väg kommer norr om Porto torsdag kväll. Ett hemmalag som vilar Cristiano Ronaldo, João Cancelo, Danilo Pereira, Rúben Neves, Vitinha och João Félix. Nu är det inte så att Portugal saknar äss i truppen oavsett. Det är ett rejält test som väntar för Sverige.
Klart att man ska ha en kritisk blick, men det gäller att behålla perspektivet. Detta är en av fyra träningsmatcher i vår. Följt av Nations League i höst och det i grupp som Sverige i det närmaste ska jogga hem. Åtminstone om man på allvar ska tro på VM.
Det går inte nog att understryka allvaret för svensk fotboll. Inte bara sportsligt utan framför allt ekonomiskt. Förbundet har i det närmaste intecknat eller tömt reserverna från Janne Anderssons VM och EM. Nu är det spartider på förbundet.
SvFF-basen Fredrik Reinfeldt har aviserat ett sparpaket på 30 miljoner kronor för 2024. Det lurar ytterligare ett sparpaket på 40-50 miljoner för 2025. Det är tryck på Sveriges herrar att nå VM i Nordamerika för att fylla på i ladorna.
Första klivet mot USA, Mexiko och Kanada tar svensk fotboll torsdag kväll. Räkna med att det blir en del darriga ben men om vägen vänsterut är utstakad av en dansk visionär kan man inte tveka utan måste fortsätta oavsett hur det ser ut. Och även en kölhalning kan vara ett kliv i rätt riktning.
Det värsta är att man inte vet förrän efteråt om SvFF valt rätt förbundskapten. Klart att det finns ett mod i valet att satsa offensivt. Om det ger nödvändiga pengar för svensk fotboll? Det ser vi om 18 månader. Och då är det för sent att ångra valet - och därför måste alla inblanda tro på det.