Nästa sommar åker ett gäng landslag och dess supportar till Tyskland för EM 2024. Jag är avundsjuk. Vad hjälper det? Inget alls. Nedanför mig på Friends gräsmatta sitter Arnautovic, Alaba och de andra framför klacken och firar en ny seger mot Sverige som leder till EM.
Och det var ett Österrike som har ganska lätt för Sverige som kunde vinna och fira på den svenska nationalarenan. Laget har tagit tre segrar bara under Janne Anderssons tid och sedan finns slakten här i Solna 2015 då det blev 4-1 till de rödklädda spelarna. Ja, det är ett lag som svenska landslaget har svårt för.
Lördagens svenska vinst med 5-0 mot Estland gav nytt svenskt EM-hopp, men det var en falsk gryning. I en halvlek levde tron på att Sverige skulle kunna vinna ännu en kvalmatch och ge sig själv en bättre chans att nå Tyskland nästa sommar.
Kring nationalarenan gick det att märka att det var en speciell kvalkväll. Ju närmare avspark vi kom desto mer fylldes läktarna på och nådde över 43 000. När det svenska laget presenterades var det uppenbart att det fanns hopp och tro hos de svenska supportrarna. Det hördes. Det kändes.
Den första halvleken var böljande och genom kombinationer hittade Sverige fram till en del målchanser. Avsluten var för tama oavsett om det var skott eller nickar men de fanns där. Hela tiden var Österrike förvisso farligt när man vid flera tillfällen tog sig igenom det svenska försvaret ganska enkelt.
Det sista som hände i halvleken var en fin svensk frisparksvariant där Nilsson Lindelöf hittades fri vid bortre stolpen, men han kunde bara slå in bollen i straffområdet. Viktor Gyökeres fick läget, men en mur av österrikiska spelare såg till att bollen aldrig nådde mål. Men det fanns hopp.
Några minuter in i andra halvlek var det över. Ett österrikiskt inkast på den svenska vänsterkanten gav utrymme för Posch att ohotat måtta in ett inlägg. Isak Hien var inte med när Michael Gregoritsch nickade in 1-0 bakom Olsen.
Det var som om den svenska delen av Friends Arena säckade ihop både på plan och på läktaren. En dribblingsräd av Dejan Kulusevski några minuter senare bjöd Österrike på en kontring. Fyra, fem rödklädda kom rusande mot Olsen, Nilsson Lindelöf och Hien och det var vibbar från Wien i juni.
Till slut var det Marko Arnautovic som skickade in 2-0 via ett avslut mellan benen på Olsen. Även om Janne Andersson försökte med några byten var det för sent. Hien fällde Mwene i straffområdet och Arnautovic skickade in 3-0 från elva meter.
Det är helt enkelt för många enkla misstag som innebär att Sverige förlorade både matchen och chansen att ta en EM-plats i Tyskland. På ett sätt inte överraskande sett till att det svenska landslaget haft svårt att övertyga på senare år.
I teorin kan Sverige fortfarande nå EM med tre matcher kvar om det blir svensk seger i alla tre och Österrike inte tar mer än en poäng på sina tre kvarvarande matcher. Men i praktiken förstår vi alla att tankar på ett svenskt EM-deltagande är något för en positivitetskonsult.
Det är ett haveri att Sverige misslyckas att ta sig till EM för första gången sedan 1996. Det är trots allt 23 platser på spel och den nivån måste vi kräva att det svenska landslaget klarar av att bärga. Som det är nu är EM-kvalet i princip över efter fem omgångar.
Förutom en direkt ekonomisk smäll för fotbollsförbundet i form av uteblivna prispengar på över 100 miljoner kronor, tappar fotbollen kraft och angelägenhet när man inte är med i ett slutspel. Det är ett rejält bakslag för svensk fotboll.
Det var aldrig riktigt nära att Sverige skulle nå dit. Tyvärr. Svenska landslaget har haft några tunga år efter EM-uttåget mot Ukraina. Missat VM i Qatar. Ut ur Nations League B-division. Och nu ett missat EM-slutspel.
Så bistert har det inte varit sedan Tommy Svensson missade två mästerskap efter VM-bronset. Janne Andersson gjorde fem starka år ihop med spelarna med VM-kvartsfinalen som bäst, men de sista två åren har varit en mardröm. Det är ingen harmoni i laget och man presterar inte.
Klart att förbundskaptenen har huvudansvaret, men det fråntar inte att spelarna har haft svårt att lyckas. Det som under de första åren var en stark grupp som presterade sportsligt blev något helt annat efter Ukraina-förlusten i EM och då en del bärande spelare försvann.
Det har inte fungerat med en del av spelarna och förbundskaptenen. Förhoppningvis tar förbundet reda på det och försöker utvärdera vad som gått snett, och hur man ska ta det vidare. Vad måste fungera för en ny generation spelare.
Det är naturligt att ett missat EM innebär att en del äldre spelare funderar över landslaget. En del kanske slutar? Andra kanske inte är aktuella? Det måste till nya ögon och nya metoder för att leda det svenska landslaget.
Upp till fotbollsförbundet att ta kommandot kring att ersätta Janne Andersson med en annan förbundskapten. Han har fått chansen över fyra cykler och det är dags för någon annan att ta ansvaret för att få denna grupp spelare att nå VM i Nordamerika 2026.
Graham Potter är en som är given att fråga. Jonas Thern i kombination med antingen Olof Mellberg eller Henrik Larsson är en annan lösning jag gärna sett. Klart är att det behövs ett nytt ledarskap och se om man kan nå bättre resultat.
Bistert och smärtsamt att Sverige missar EM och det är långt kvar till nästa kvalspel. Fast det finns en hel del spelare som ger tro på framtiden och den enda trösten är att det kommer nya matcher.