I veckan var jag på ett seminarium om den kommande svenska spelmarknadens utveckling och eventuella följder när den troliga avregleringen slår igenom. Om det nu blir i januari 2019 som det verkar finnas politisk majoritet för.
Samtidigt är det mer än en politisk fråga, det finns problem med både EU-direktiv och den starka kritik som kom från Datainspektionen i somras. Man påpekade att spelutredningen inte tagit hänsyn till frågor om hur man samlar in personuppgifter och hantering av dessa.
På många sätt påminner problematiken kring den svenska spellagstiftningen hur man i Stockholm bara sköt på upprustningen av Slussen. För hur man än tacklade ombyggnaden så skulle det få konsekvenser för inblandade och väckte protester och därför avstod man.
På ett liknande vis har staten bara skjutit på problematiken kring en spellagstiftning och upplägg där Svenska Spel årligen skickat in miljarder i den svenska statskassan och man försökt hålla utländska aktörer på avstånd. Samtidigt som vi gick med i EU och är del av en globalisering och teknikutveckling.
Alla har insett att det varit ohållbart men tidigare generationers finansministrar har skjutit på problematiken. Ingen har riktigt velat ta i en sådan komplicerad materia där en mindre korrigering ger stora effekter och det är svårt att överblicka alla delar.
I grunden är vi många som är spelberoende, ta bara mediernas intäkter från spelreklam som håller tidningar och tv under armen, och det är givet att förändringar på marknaden kommer att få effekter. Det kommer att finnas både vinnare och förlorare, och då talar jag inte om spelarna.
Bland förlorarna lär idrotten i stort finnas, då det inte är troligt att Svenska Spel inte kommer att ta lika stort ansvar för bredden i idrotten. Individuella idrottare har exempelvis svårt att dra in sponsorer och deras förbund lär få det tuffare och tuffare och statens anslag ligger på nivå med 2008.
Tyvärr är det dock svårt att veta exakt hur det blir. Man måste rycka plåstret. I grunden borde vi slippa den konstgjorda konstruktionen där ett statligt spelbolag ger allmosor till de större förbunden och alla sjunger dess lov.
Vill framöver slippa se Svenska Spels vd med en check i famnen när den fria och statliga televisionen sänder Idrottsgalan. Det är inte bara olagligt (eller borde vara i varje fall) utan även ovärdigt för alla inblandade att här är vinsterna från de som spelat lagom.
Istället borde staten se till att befria åtminstone idrotten från sitt mest akuta spelberoende. Se till att skjuta till bidrag direkt från stat och kommun och sedan får eventuell marknadsföring vara en bonus. Idrotten ska inte vara beroende av vd:ar med checkar.
Spel är farligt och behöver kontrolleras, men det kommer alltid att finnas där oavsett vad vi tycker. Folk drömmer om vinsten i både smått och stort och inte alla kan hantera det. Det behöver Sverige förhålla sig till.
Samtidigt har vi valt att vara med i EU och kan inte isolera oss från en teknikutveckling som springer mycket snabbare än lagstiftningen. Alltså måste vi anpassa oss och försöka få med så många av de utländska aktörerna så att de även följer ett gemensamt regelverk.
Det är enda möjligheten om man ska kunna bekämpa och begränsa problemen som givetvis följer: spelberoende, riggade matcher, avstängning av kunder som slår huset och en våldsam marknadsföring för att ragga lönsamma klienter.
Och det är när jag ser på dagens spelmarknad som jag är glad att jag inte är ung. Ofta kan jag vara avundsjuk på vad mina barn får uppleva i tekniska landvinningar. Tänk bara utbudet av medier och fotboll…det var annat att vara 13 år och galen i fotboll 1979 och 2017.
Däremot vet jag inte om jag kunnat hantera utbudet av odds och spelmöjligheter. Mitt spelintresse i dag är oerhört begränsat, har ett stående Måltips med min ena syster och om jag istället sparat min 50-lapp varje vecka hade det blivit mer än vad raden gett.
När jag växte upp så började det med Stryktipset ihop med pappa och med tanke på att hans fotbollsintresse var begränsat så var det vinsten han jagade. Då skulle man hinna lämna raderna i Bengt Svenssons kiosk innan 18:00 på torsdagar.
Efter några år dök SSP och Kesak upp och det var spelbolag i England som tog emot våra pengar via post och även våra rader. Man kunde spela tripplar, vilket var en sensation. Efter några år kunde man ringa in sina spel på lördagar.
När Oddset kom till Sverige i slutet av 1980-talet var det en sensation. Man kunde spela på odds och tripplar och det var många 500-lappar som försvann. Parallellt spelade jag och några vänner roulette och kort om stora pengar för att vara gymnasister.
Med åren dog mitt spelintresse ut och det utan att jag förstört min ekonomi. Hur? Vilket jag är tacksam över. Vet inte varför, men på något sätt insåg jag att den enda som vann var spelföretagen och att det inte gick att slå marknaden.
Likadant är det i dag, staten kan inte slå spelmarknaden i en globaliserad värld. Därför gäller det att snabbt få till en spellagstiftning som är anpassad till 2017 och det går inte att få alla nöjda men dagens konstruktion är direkt destruktiv.