För första gången sedan 2011 skulle valberedningen i svensk fotboll behöva göra ett ordentligt arbete. Det var senast svensk fotboll valde ordförande. Man har i flera år vetat att Karl-Erik Nilsson slutar som ordförande 2023 då han suttit i styrelsen tolv år, varav elva som ordförande. Ändå står valberedningen med en nödkandidat som främsta alternativet.
En del kanske tycker det är elakt att skriva så om valberedningen, men det är fakta att den består av representanter för tre landsdelar (Götaland, Svealand och Norrland) samt representanter för EFD och Sef plus en ordförande. Det enda man gör inför årsmötena är att förmedla vilka personer som respektive landsdel och intresseorganisation vill ha i styrelsen och olika kommittéer. Det är den krassa verkligheten.
Man kan hävda att det är härligt att demokratin lever med åtta kandidater som nu blivit tre huvudkandidater, men alla vet att det inom fotbollsrörelsen är oroligt och att man saknar någon eller några starka och tydliga kandidater. Kanske var det ett svårt jobb? Plus att den nuvarande styrelsen samt ledningen inte odlat fram starka arvtagare.
I veckan kom beskedet att valberedningen som väntat valt tre huvudkandidater utav de åtta nominerade och en skulle vara kvinna. Det skrev vi i förra veckan, men där något namn överraskade. Trion som nu får chans att möta de röstberättigade i 45 minuter är förre fotbollshöjdaren Lars-Christer Olsson som lämnade alla uppdrag 2021, tidigare statsministern Fredrik Reinfeldt samt tidigare Telia Sverige-chefen och Microsoft-höjdaren Hélène Barnekow.
Valberedningen ratade EFD-basen Annika Grälls, Västmanlands Birger Jonsson, SvFF:s landslagschef Jens T Andersson, SvFF:s hållbarhetschef Caroline Waldheim samt Blekinges Tommy Andersson. Grälls och Jonsson har lagt ner kampen, Waldheim kandiderar fortsatt och de bägge Anderssons har i varje fall inte lagt ner kampen.
Många i rörelsen hade trott på Jens T Andersson som en av tre och det var nog inte många mer än BP:s Ola Danhard som trodde på Fredrik Reinfeldt. Kanske föll Jens T Andersson och Caroline Waldheim på sina anställningar i förbundet som är förbjudet? Det som Epoch Times Jonas Arnesen (tidigare SvD) tryckt på men där många sagt att det räcker med att säga upp sig före valet.. Ingen vet, för valberedningen gav inte några motiveringar när man ringde runt och svarade inte heller på några frågor.
Formellt sett är trion huvudkandidater mest meriterade av de åtta. Vem konkurrerar med en statsminister? Lars-Christer Olsson har haft de flesta poster i svensk fotboll utom just den som ordförande. Barnekow har en lång karriär i näringslivet bakom sig och har haft framgångar. Lägg till att trion alla har mer tid i dag när de inte är operativt arbetande.
Ändå kan inte jag komma ifrån att valberedningen, eller de som drar i trådarna, krattade för Lars-Christer Olssons comeback. Det är uppenbart att nyheten om hans eventuella comeback läcktes till media och då kan folk reagera på den. När man känner bärkraft så lanserar man den.
Det är uppenbart tryggt för en del konservativa att en gammal kraft kommer tillbaka. Svensk fotboll är splittrad. Bredd mot elit. Stad mot land. Distrikt mot kansli. Ja, det är ingen samlad rörelse som Karl-Erik Nilsson lämnar efter sig och det i en tid när det finns tecken på att svensk fotboll halkar efter på flera olika ställen.
Lars-Christer Olsson som fyller 73 i år har sagt att han bara ska sitta några år och hänvisar till att en del är oroliga för konflikter i svensk fotboll. Ja, det är uppenbart när Göteborgs FF har startat något som liknar bensinuppropet men där man vill att breddföreningarna ska få del av herrelitens miljoner från TV- och spelavtal. Det ligger en motion till årsmötet med det kravet.
När Olsson klev av alla uppdrag våren 2021 hade han i nio år varit Sef-ordförande. De som undrar vilka krafter som gärna ser honom tillbaka i styrelserummet? Och hur man kan misstänka att han ser på motionen om att bredden ska ha av Sef-klubbarnas pengar? Vi får väl se efter att han blir vald.
Sedan är det trots allt lite humor att Olsson som satt sex år i SvFF-styrelsen (2015-21) nu kallas in för att lösa problemen som han uppenbarligen var mycket nära när han satt på en ledande post. Han har trots allt varit med och styrt och ställt i svensk fotboll och det i både Sef och SvFF under en rad år, men ska nu ta hand om oredan.
Senast svensk fotboll skulle välja en ordförande trodde jag på Lars-Christer Olsson som en bra efterträdare till Lars-Åke Lagrell. När jag skrev det anklagades jag av Robert Laul som då var på Aftonbladet att gå ärenden åt mina chefer på TV4 som skulle tycka att Olsson var en bra ordförande för förbundet. Varför? Ja, det motiverades inte riktigt.
Med ovan vill jag bara visa att även om jag är kritisk mot Olsson som en ordförande för svensk fotboll 2023 var jag det inte 2011-12. Han är oerhört kunnig och driven och har gjort mycket bra, men det är en annan tid nu. Att jag sedan 2017 påpekade det felaktiga i att Sef skulle köpa tjänster av ett bolag som Sef-basen Olsson hade ägarintressen i och affären stöp på det får tillskrivas journalistik.
Ett val av Lars-Christer Olsson är bara att skjuta problemen framåt några år. Nu kan Olsson sitta i sex år, men har själv talat om några år. Moderniseringen av svensk fotboll måste ske nu och det sker bättre med en ny ordförande som får mer tid på sig att försöka reformera rörelsen. Konflikterna måste man lösa, inte bara genom att ta in en gammal kraft.
Kan inte Reinfeldt eller Barnekow lyckas då? Ingen av dem har någon förankring i fotbollsrörelsen. En sak är att de kanske kan tala för sin sak och med hjälp av de som nominerat dem kanske säga rätt saker. Däremot tror jag de blir avslöjade i en utfrågning och det är knappast konstigt att de inte vet allt om svensk fotboll.
När valberedningen valde de tre mest meriterade kandidaterna valde man samtidigt bort alla med insikter och kunskap om svensk fotbolls utmaningar utom en: Lars-Christer Olsson. Han är den ende som i nästa veckas utfrågning på allvar förstår vardagen för distrikt och elitklubbar och det är deras representanter som i slutändan väljer ny ordförande.
Klart att det kan låta häftigt med en tidigare statsminister. Eller en tidigare IT-höjdare. De har kontakter och kunnande. Men vad kan de om fotbollens problem och svårigheter? Hur långt tid tar det för dem att förstå fotbollsrörelsen? Och vem är de beroende av när de kommer från ingenstans och hamnar högst upp? Inget lätt skifte.
Många som jag och min kollega Martin Petersson talat med fram till beskedet i tisdags trodde på Jens T Andersson som en av tre huvudkandidater. Kan det vara så att när han, som också är tidigare Sef-bas och nominerad av en klubb, ströks från huvudkandidaterna flyttades en hel del Sef-röster till Lars-Christer Olsson? Det är mycket troligt att det stärkte Olsson.
Det är inte heller så att Olsson och Andersson är kontanta sedan Jens T Andersson gick emot Olsson och valberedningen för Sef när Olssons efterträdare skulle väljas våren 2021. Då vann Jens T Andersson. Det var ingen vacker kamp som bedrevs och även då misslyckades en valberedning helt med sitt uppdrag. Krafterna bakom Olssons comeback vill säkert inte ha Jens T Andersson.
Att Waldheim fortsatt kandiderar gillar jag. Det var också en hel del som trodde på henne, men många flaggade för att max en kvinna av de tre huvudkandidaterna och Barnekow lyftes som en farlig utmanare. Det blev så och även där är det svårt att inte se Waldheim, som fått mer och mer respekt för sitt jobb inom fotbollen, som ett större hot i valet än Barnekow.
Kanske är det väl cyniskt att halka ur hyllningarna av demokratin i en folkrörelse, men efter att ha bevakat den här världen i över 25 år vet jag att det fina orden och värdegrunder är långt borta när det handlar om kamp om makt och pengar bakom stängda dörrar. Tyvärr är inte alltid demokratin särskilt vacker, men det är väl det bästa alternativet.
Därför ser jag gärna att Tommy Andersson och Jens T Andersson följer Waldheims exempel och kör på med sikte på valet 25 mars. Då får svensk fotboll en demokratisk kamp den förtjänar och förhoppningsvis kan man välja en ledare som står för det nya och moderna ledarskap rörelsen behöver 2023. Allt för att svensk fotboll ska må bättre.
När nu valberedningen placerat Lars-Christer Olsson i "pole position" inför slutsträckan så har han stora möjligheter att vinna. Senast 15 februari ska valberedningen välja en huvudkandidat som nomineras till årsmötet. Om man ratar Olsson då ställer inte han upp och då blir det öppen kamp. Inte ens om Lars-Christer Olsson nomineras är det givet att han vinner även om han är favorit. Sef-valet 2023 lärde oss att modellen med en smusslande valberedning som inte gjort jobbet funkar inte.
****
Ingen riktig helgkrönika denna helg och det dröjer några veckor. Efter ett späckat 2022 och en del jobb i starten av 2023 har jag dragit på semester några veckor. Lördag kväll befinner jag mig exempelvis i Philadelphia för att se Eagles-Giants. Högt upp på en kortsida ska jag följa USA:s härligaste supportrar. Eller värsta? Jag gillar dem i varje fall. Däremot kommer podden rulla på som vanligt, med bland andra Samuel Gustafsson på måndag.