Champions League-hjälten Veljko Birmancevic vände tillbaka till Malmö efter två år. Serben kom att spela en roll när Sparta Prag skaffade sig ett starkt utgångsläge inför match nummer två. Dock var det mycket slump när hans skott var misslyckat och felriktat, men i slutändan styrde Jens Stryger Larsen in 0-1 bakom Johan Dahlin. Ett självmål var länge det som skiljde lagen åt, men nån minut före slutsignalen satt 0-2. Minst sagt ett antiklimax.
Länge tog lagen ut varandra och det saknades möjligheter. Först efter att Malmö hamnade i underläge var det som om man vågade utmana och ta risker. Tyvärr var det en kväll där anfallarna uppenbart var ur slag och där passningar, väggspel och kombinationer inte klaffade. Få klarade av att bryta mönstret mot ett vältrimmat motstånd vars press fungerade väl under långa stunder. Istället var det ofta en besvikelse när spelet inte fungerade.
Det hade varit ljusblått här och var på väg mot Stadion. De kom till fots. På cykel. I bilar och bussar. Tröjor, halsdukar, kepsar i en gemensam kulör på var och annan. En Europa-kväll i Malmö kan vara som en bal i Askungen, både dötrist och långtråkig men även alldeles, alldeles underbar. Efter dramatiken och MFF-hjältarnas insats i Grekland för en vecka sedan var förväntningarna höga när hemmaarenan skulle fyllas på vägen mot Champions League.
Ett kort men våldsamt skyfall före avspark fick en del av oss att ta skydd vid gamla Stadion. Lustigt nog dök det upp en del bekanta och det är fascinerande vilken dragningskraft Malmö FF byggt upp under 2000-talet. Unga. Gamla. Kvinnor. Män. Ja, det är ett rätt rejält tvärsnitt som söker sig till hemmamatcherna och kombinationen av framgångar och inramning har växeldragit klubben hit.
Nu hoppades över 20 000 åskådare att få se en ny klassisk Malmö-kväll i Europa. Inför avsparken hissade supportrarna en banderoll med budskapet: ”VI VET – VI KAN!” Ja, det är givet att både supportarna och spelare och ledare i Malmö FF vet att man kan. Det är tre år sedan man senast var i Champions League och två sedan man spelade Europa League. Även om Europacupfinalen 1979 sticker ut är 2010- och 2020-talet med sju gruppspel ett starkt avtryck.
Mötena med Sparta Prag handlar om det ska bli Champions League och enorma intäkter (minst en bit över 200 miljoner kronor) eller Europa League (där det minst handlar om knappt hälften). Sportsligt kanske det är bättre med Europa League, men det går emot tävlingsinstinkten att vilja ta nästbästa turneringen. Med ett nytt upplägg där det väntar åtta matcher mot olika motståndare är det givet att Champions League lockar.
Malmö FF har Europa League säkrat och då borde man kunna våga mer. Även i en hemmamatch där det förvisso väntar en retur. Kanske även ställa över en spelare som Erik Botheim som är ur slag. Han kom inte rätt i några lägen och att då hellre ta in en extra mittfältare behöver inte betyda att man attackerar mindre utan snarare effektivare. Nu blev det som om MFF-tränaren Henrik Rydström hoppades på ett kryss.
Visst kom det in en annan frenesi efter underläget och direkt i andra halvlek var Sparta Prag pressat och stressat, men trots tryck skapade inte Malmö några rena möjligheter. Var det Sparta Prag som var starkt? Eller Malmö FF svagt? Naturligtvis en kombination, men det var inte det bästa Malmö FF man kan hoppas på. För många spelare nådde inte den nivå som krävs för att skaka om en motståndare likt Sparta.
Är det kört? Nej, det är inte över. Det ska till en extraordinär insats i Prag och Malmö FF har rätt lite att förlora med en plats i Europa League ordnad och allt att spela för. Klart att Sparta Prag är ett solitt lag som är mer i säsong än Paok, men det är inget motstånd som är omöjligt att skicka ut. Inte ens efter 0-2 på hemmaplan. Däremot är det uppenbart att MFF och Henrik Rydström måste få in mer risktagande från start för att kunna skaka hemmalaget. Ni vet – ni kan!
****
Tätt på slutsignalen kom Fabrizio Romano med uppgifterna om att Sebastian Nanasi är klar för franska Strasbourg (ägs av Chelsea-ägarna via bolaget BlueCo). Det talas om en rekordaffär i form av elva miljoner euro. Klart att det är förståeligt att Nanasi vill ta nästa steg och det är bra betalt för Malmö FF, men det är ett slag mot möjligheterna att göra avtryck i Europa. Han var ett undantag i ett annars rätt blekt Malmö FF och försökte utmana och skapa lägen.
****
Blåvitts förre assisterande Jens Askou syntes vid Sparta Prags bänk. Ändå fascinerade att dansken hoppade av ett huvudtränaruppdrag för att jobba vid sidan av danske Lars Friis. Kanske säger en del om Blåvitts status.
****
Två svenska lag är klara för Europas gruppspel. Fyra har möjligheten. Vore bra för svensk fotboll om alla fixade det, men inser att ett derbyskakat Djurgården och Häcken som möter Bundesliga-motstånd långt ifrån är givna.
****
Fotbollskanalens tidigare medarbetare Alexandra Jonson som gjort sig ett namn efter starkt arbete i Spanien och på mästerskap åt en rad olika medier och organisationer är ny i Malmö FF. Säger en del om journalistikens alltmer utlakade kraft att klubben snart suger upp fler journalister än de lokala medierna.