På planen ser det ut att ljusna för svensk fotboll. Damlandslaget tar sikte på EM i Schweiz. Herrlandslaget sitter på några av världens hetaste anfallare och fick en rimlig VM-kvallottning. Inte så att SvFF-höjdarna behöver ta på sig solglasögon, men det närmar sig.
Utanför planen är det full storm upp emot orkan. Fredrik Reinfeldt och Simon Åström går en kamp om att leda svensk fotboll efter mars 2025. Vilket kan innebära andra rockader. Under Reinfeldts knappa två år vid makten har skepsisen mot honom växt efter hand och vid val i dag hade han förlorat.
Under måndagen sparkade en enig styrelse generalsekreterare Andrea Möllerberg efter mindre än 15 månader på posten. Pressmeddelandet var kritiskt och den samlade bedömningen av styrelsen var att detta var enda vägen för svensk fotbolls skull.
Man köper ut Möllerberg för en kostnad för en bit över tre miljoner kronor. Hon fick sluta på dagen och det är minst sagt anmärkningsvärt. Att döma av rapporterna från fredagens personalmöte förstod hon inte ens då allvaret i kritiken som hon påstod inte nådde henne.
Andrea Möllerberg fick uppdraget att förändra fotbollsförbundet och det gjorde hon. Däremot fick hon inte uppdraget att agera med det ledarskap som det skedde med. Till slut var det omöjligt för förbundets styrelse att behålla henne.
Ingen i styrelsen ville sparka Möllerberg nu, men styrelsen tvingades till att göra det. Missnöjet var så kompakt och gediget. Hon hade tappat en stor del av personalens förtroende och verkade inte förmögen att ta in hur illa det var.
Det är uppenbart att antingen omgav hon sig mest med handplockade ja-sägare som bara bejakade allt man gjorde eller så var de nära cheferna och rådgivarna lika dåligt insatta som generalsekreteraren. Vet inte vilket som är värst, men det funkade inte längre.
För det har varit mer än "bittra ex-anställda" - om man ska citera en styrelseledamot om kritiken mot SvFF-ledningen – som varit kritiska mot SvFF-ledningen. På fredagens personalmöte var de kritiska sådana som är kvar på förbundet.
Många tror att det är maktdrag av Fredrik Reinfeldt. Att han offrar Andrea Möllerberg när han nu går en öppen kamp om att bli kvar som ordförande. Jag var själv inne på det i min helgkrönika. Att det kunde vara en väg att vinna mer förtroende.
Tidigare moderata kollegor till Reinfeldt har hört av sig med liknande tankar. Att den tidigare statsministern gärna offrar andra när han är under tryck. Många torgför något liknande i både traditionella och sociala medier.
Efter många telefonsamtal de senaste dagarna inser jag att varken Fredrik Reinfeldt eller någon annan i styrelsen ville göra det här mitt i valkampen. Men man tvingades att agera efter ett missnöje med ledarskapet som bara tilltagit i styrka och satt även ledamöterna under tryck.
Svensk fotbolls olika delar (distrikt och intresseorganisationer) är representerade i styrelsen och ledamöterna har känt en press att göra något. Ledamöterna har fått kritik för att man inte reserverat sig kring beslut och att man måste ta ansvar. Därför drev man på i denna riktning.
Då blev det blixtinkallat styrelsemöte under söndagen och beslut om att det inte gick att göra annat än att sparka Möllerberg. Vem det gynnar i ordförandekampen? Egentligen ingen. Tveksamt om Reinfeldt kan vinna mycket på det här. Åström förlorar på att de i rörelsen som vill ha kontinuitet inte vill byta både ordförande och generalsekreterare.
Vinner gör däremot de anställda på SvFF som kan släppa ner axlarna och vara lite mindre rädda. Plus att styrelsen i helhet vinner en aning i respekt då man till slut tog ansvar, även om det borde ha skett långt tidigare. Det har inte saknats varningssignaler.
Styrelsen var den som anställde Andrea Möllerberg och det är givetvis ett misslyckande sett till hur rekryteringen slutade. Om man vill utkräva ansvar är det bara att jaga på svensk fotbolls valberedning och poängtera vad man tycker kring de som styr. Så funkar demokratin.
Vad som händer med Kim Källström och andra profilerade i Möllerbergs organisation? Enligt Reinfeldt ingenting. I dagsläget kliver tidigare chefsjuristen Tobias Tibell, som handplockades till rollen som stabschef, upp och blir tillförordnad generalsekreterare. Annars är det "business as usual".
Tibell var dock tydlig på måndagens pressträff att fokus är att förbättra arbetsmiljön på fotbollsförbundet. Det är troligt att det blir lugnare på SvFF efter det här då Möllerberg var en symbol för förändringar som genomfördes utan tillräcklig hänsyn.
Nu kan svensk fotboll bara avvakta valberedningens besked om vem som blir dess ordförandekandidat. Fredagen 14 februari kommer besked. Därefter kan den blivande ordföranden ta tag i jakten på en ny generalsekreterare och förhoppningvis en lugnare tillvaro. Just nu är det låga odds på att Simon Åström får det ansvaret.