LÄS ÄVEN: Här avfärdar SvFF-topp krisrapporter
Vem representerar man om man är förste vice ordförande i fotbollsförbundet? Och dessutom mejlar för att informera de distrikt man är vald att representera i förbundets styrelse. Kan man då hänvisa till att det är personliga åsikter? Bara de frågorna är grund för en studiecirkel i fotbollsförbundets regi.
Även på styrelsenivå brister uppenbarligen de basala kunskaperna. Ja, herregud. Klart att Nina Lindström representerar förbundets styrelse när hon mejlar neråt i organisationen för att informera om deras möte. Att förbundets förste vice ordförande inte tänker längre när hon beskriver de som talat om arbetsmiljön och de hårda tagen på SvFF-kansliet som bittra före detta anställda är förvånande.
Eller inte. Kanske är det precis så det är i fotbollsförbundet. Det är miljön och kulturen oavsett vem som styr. För de som påstår att detta bara handlar om Fredrik Reinfeldt och Andrea Möllerberg eller Lindström har fel. I över 20 år har jag bevakat detta förbund och denna fotbollsfamilj och är van vid hur maktgubbe efter maktgubbe skjutit ner snacket om tystnadskultur, dålig arbetsmiljö och så vidare. Sedan verkar det vara på en annan nivå.
Kan bara ta ett exempel i närtid. Efter att vi på Fotbollskanalen i juni 2022 fått tag i en medarbetarundersökning som inte var smickrande för högsta ledningen med Håkan Sjöstrand i spetsen så gjorde SvFF en till. Men då kurerade man den så att det inte var frågor om högsta ledningen utan om nära chefer och då fick man bättre resultat. Alla med makt vill skriva sin historia och vill undvika att fel saker når medier.
Personliga åsikter eller ej från Nina Lindström, det är informationen från en dragning i förbundsstyrelsen som hon delger de hon representerar. Den processen är fundamental och en viktig del av föreningsdemokratin. På ett sätt hade det varit bättre om hon stod för det hela snarare än att rikta in sig på att det hemliga mejlet kommit ut, och att SvFF-ledningen befann sig där.
Om Nina Lindström formulerat sig annorlunda i mejlet hade ingen kunnat kasta henne under någon buss. Och det är klart att det är förvånande att SvFF:s förste vice ordförande ger Svealands distriktsordföranden en annan bild dagen efter att Kim Källström och Andrea Möllerberg signalerat allvaret i läget till omvärlden och till personalen. Vem ska man tro på?
För resan fram till det här har inte varit enkel. Frågor om arbetsmiljön hos förbundet på Evenemangsgatan 31 i Solna har varit uppe flera gånger. Efter herrlandslagets två landskamper i juni fick jag tillfälle att sitta ner med generalsekreterare Andrea Möllerberg för en poddintervju. En trogen och lojal förbundsanställd som jag träffade innan det ryckte till när mitt ärende kom på tal. "Gå hårt åt henne, det är så många som mår dåligt".
Naturligtvis var det inte första gången jag hörde uppgifter om att många mådde dåligt. Den nya generalsekreteraren och hennes handplockade gäng av chefer hade under ett drygt halvår gått hårt fram. Förändrat. Sparkat, Skiftat. Organiserat om. Förändring var deras uppdrag då en stor majoritet insåg att fotbollsförbundet stagnerat under Karl-Erik Nilsson och Håkan Sjöstrand.
Ingen verkade ha sagt till Andrea Möllerberg hur hon skulle göra det. För det var stenhårt ledarskap med en enkel devis. Om ni inte är med mig är ni emot mig. Chefer omplacerades, köptes ut och missnöjet växte. Folk blev definitivt rädda för att kommunicera med en journalist. Men även att kommunicera med kollegor på jobbet. Vem kunde de lita på?
Aftonbladet skildrade delar. Vi på Fotbollskanalen skildrade det flera gånger. Fast det var tydligt att många var rädda för att säga vad de verkligen tyckte. Och uppgifterna blev nedtonade eller avfärdade. Gång på gång. Möllerberg talade i min poddintervju om att hon hade respekt för att det var tufft för en del, men att alla är olika och att det nya ledarskapet kanske inte passar alla.
"Jag tycker inte att det blåser så mycket. Det är en förändringsprocess. När man är här inne tycker jag inte, det är mer att, det är klart att det är tufft för några som blir oroliga och några som inte vill vara med. Men generellt här inne upplever jag att det är ganska positiva vibbar faktiskt", sa Möllerberg på slutet av intervjun.
Några veckor senare hade Martin von Knorring och jag samlat på oss tillräckligt mycket kring allt från en historisk ordförandekonferens utan inbjudan till Fredrik Reinfeldt och om de hårda tagen på SvFF-kansliet där vi både hade anonyma röster och folk som klev fram. Vi publicerade inför ordförandekonferensen i Visby och svaren vi fick av SvFF-ledningen var som vanligt inriktade på att tona ner eller avfärda kritiken.
SvFF-basen Fredrik Reinfeldt svarade skriftligt utan möjlighet till följdfrågor: "Under Andrea Möllerbergs och Kim Källströms ledarskap har ett omfattande förändringsarbete påbörjats. De har därtill att effektuera ett omfattande sparpaket. Det leder till reaktioner. För förbundsstyrelsen handlar det om att trimma och effektivisera verksamheten".
Andrea Möllerberg tvekade inte om processen: "I samband med den omorganisation som trädde i kraft vid årsskiftet, tillkom nya avdelningar och därmed nya ledarroller inom förbundet. Vi är fortfarande mitt i steget i en förändringsresa. Vi har nyligen satt nya prioriterade mål vi ska arbeta med framåt, och kommunicerat internt, och har fått ett bra bemötande från de anställda om vägen framåt".
Inte ens följande fråga från oss fick henne att tveka: "Ni beskrivs kunna "gå hårt fram" och sakna "bollkänsla" i ert ledarskap. En person säger: "Ifrågasätter man minsta grej blir det som om man är emot alla förändringar" och att: "Många är väldigt tilltufsade och förstörda av det här och det finns en vrede kring hur man blir behandlad. Klart att fotbollsförbundet behövde förändras men det kunde ske med respekt". Och även att mellanchefer förändrats sedan ni kom in. En annan person hävdar att det är "många som mår dåligt" och att ni "frusit ut" en del av personerna som ni inte vill ha kvar. Hur ser ni på den kritiken?".
Svaret från Möllerberg landade i något positivt: "I den förändringsresa svensk fotboll är på just nu, krävs förändring. Det första steget var en omfattande omorganisation. Utöver det har vi ett sparbeting att ta hänsyn till. Dessa komponenter kan naturligtvis bidra till att det skapas oro och att man känner osäkerhet för framtiden. Dock ser vi att väldigt många internt och externt är positiva till det som vi gör och har framför oss, och de mål vi ska arbeta emot".
Att firma Möllerberg och Reinfeldt skulle helt ha lagt om kursen knappa två månader senare efter att Offside publicerat en granskning är svårt att tro. Åtminstone Andrea Möllerberg måste ha känt till i princip allt som framkom i magasinet i form av svaga resultat i en medarbetarundersökning, 15 ärenden på ett halvår hos arbetsmiljöombudet och en rad exempel på handlande som strider mot hur personal borde behandlas.
Dessutom framkommer i de mejl som Fotbollskanalen kommit över att förbundsstyrelsen inför publicering i Offside väntade sig en attack på Andrea Möllerberg och Kim Källström. Det är väldigt lite självreflektion om det här är rätt väg? Eller om man faktiskt går för hårt fram? Kanske litade förbundsstyrelsen på Möllerberg och först när man såg vartåt det barkade medialt efter Offsides publicering så fick man ändra retoriken utåt.
Uppgiftslämnare talar om att Möllerberg var drivande på torsdagens möte med förbundsstyrelsen och att det var hennes beskrivning av läget (som sedan Nina Lindström informerar om i mejl) som gällde tre dagar efter Offsides publicering. Sedan händer något efter det som gör att det kallas till ett nytt möte för förbundsstyrelsen på söndagen. Uppgifter talar om att en del inser att man inte kan lita på Möllerbergs version, och det gör att några även reagerar på Nina Lindströms mejl.
Kanske blev det Offsides granskning som fick bägaren att rinna över? Att man tidigare kunnat avfärda granskningar och uppgifter om missnöje, men att styrelsen insåg att här finns ett problem. Möjligen bara ett PR-problem? Ja, det är svårt att veta eftersom det är svårt att nå Fredrik Reinfeldt och en del av de andra med ansvar. De högst upp har skaffat sig en gatekeeper för att hålla journalister på avstånd med allt från synpunkter på frågor och publiceringar till att begränsa möjligheter till ansvarsutkrävande.
Klart är att kampen om historieskrivningen pågår. Är det verkligen positiva vindar och vibbar på kansliet? Vilka skygglappar har man då? Givetvis har delar av styrelsen insett att det här funkar inte. Norrland har inte backat Reinfeldt. Götaland är delat. Nina Lindströms Svealand är hans starkaste fäste. Ja, kanske inte konstigt att distrikten fick den rapporten då.
Klart är att Reinfeldt och Möllerberg sitter ihop. Orubbat förtroende, men också att deras öde är sammanlänkat. Precis som att generalsekreteraren sitter ihop med sina handplockade chefer. Därför får Nations League-matcherna denna vecka en extra betydelse. För Jon Dahl Tomasson och hans fotboll sitter ihop med Kim Källström och Möllerberg.
I backspegeln kan vi konstatera att den nya ledningen haft bråttom. Andrea Möllerberg fick jobbet i början av oktober och började 1 november. Redan 6 december var det klart med Kim Källström som ny chef. Som jag skrev då, "Svensk fotboll hoppar i på det djupa med Kim Källström och sedan lär vi upptäcka om han kan simma eller ej i efterhand". Vilken analys fanns kring allt man gjort? Varför så bråttom?
Som många jag talat med på förbundet upprepat: vi förstår att verksamheten behöver förändras, men det handlar om hur det görs. Att man inte förankrat eller förklarat utan bara kört på. Vilket skapat en miljö som knappast kan vara positiv för mer än ett fåtal personer. Och den här växande krisen i förtroende för svensk fotbolls ledning blir svår att vända.
Vad det betyder för framtiden? Jag skrev redan i slutet på juni att det var låga odds på att Fredrik Reinfeldt får en motkandidat i mars 2025. Haken är att de som vill ha en ny ordförande verkar ha svårt att få fram en motkandidat. Däremot är det uppenbart att tvivlet kring det demokratiska valet av den förre statsministern har ökat radikalt. Den här krisen för SvFF stärker inte honom, men han är vass på maktspel.
Förtroendet för Andrea Möllerberg är också skadat. Om hon bara känner av positiva vibbar kring sitt arbete måste hon ha begränsade känslospröt. Vilket inte betyder att alla vantrivs på SvFF eller att alla är emot förändring. Problemet är snarare hur Möllerberg och hennes handplockade chefer förändrat och att de inte tagit mycket hänsyn heller. Dessutom har det varit dyrt i form av både utköp (talas om flera årslöner till en person) och höga löner till nya chefer.
Framtiden för denna stora folkrörelse är svårtolkad. Tre landsdelar. 24 distrikt. 60 elitklubbar på herr- och damsidan. Tjänstemän. Förtroendevalda. Valberedning. Lägg till medlemmar, supportrar och andra. Många människor, många viljor och där det också är en ständig kamp om att bestämma. Inte helt lätt att veta var det tar vägen.
Just nu pekar kraften mot att fler och fler ser att SvFF är på fel väg. Att det får kosta tid att byta spår. Om det räcker? Vi får se, men Ylva Johansson är ett namn som dyker upp som tänkbar kandidat som ordförande. Själv hade jag hellre sett Jonas Eriksson eller Niclas Carlnén men tveksamt om de lyfter luren om någon ringer och vill få dem att ställa upp. Fortsättning följer.